Seriöst, bli aldrig en tvättäkta tjockis som kan/vill äta allt som finns i dess väg!
Jag har av och till bantat/deffat i 914 dagar, såklart med en hel del pauser/setbacks!
Har lärt mig massor, för nu vet jag:
- Vad kcal in vs ut innebär, samt hur man räknar på dom!
- Vilken makrofördelning som min kropp gillar
- Vilka träningsformer jag gillar
osv osv osv...
Men något jag inte lärt mig är att känna hur mycket jag ska äta utan att räkna kcal i precis allt jag äter! Gjorde ett tappert försök i augusti, men knappast bra att kombinera 3,5 veckas semester med 14 rejäla fyllor och skärpmat och tro att man ska ligga på kcalbalans!
Men gjorde ett nytt försök, med start för ungefär två veckor sen där jag helt släppt kcal-räknandet och lagar mat på känn och försökt minimera alkoholintaget (vilket fanimej gått 1000ggr bättre än planerat) samt försöka att inte spåra ur på helgerna gällande maten (gick inge vidare i helgen som man kan se på viktkurvan nedan). Mitt största problem är att jag, när jag väl har fri tillgång till mat, kan äta precis hur mycket som helst. Tex i fredags på buffén hade jag lätt klämt det dubbla (som redan var i överkant på ett dagsintag) utan att må dåligt, dock sa jag stopp och drack istället 6st öl den kvällen och istället vara social med kollegorna!
http://dl.dropbox.com/u/640925/mobile/viktkurva_110928.png
Med denna kruva som facit är det bara att inse att jag bla i helgen åt mer än jag gör av med, vilket jag såklart inte behöver räkna kcal på för att komma fram till. Men inbillat mig att min snåla leverne på vardagarna ska väga upp, men där har jag fel!
Så från och med nu ska jag göra ett helhjärtat försök att gå ner i vikt utan några hjälpmedel (som i att räkna på maten). Klarar jag inte detta så vetefan vad jag ska hitta på, för orkar fan inte räkna kcal varje dag! Som bekant är hungern inte ett problem, då jag lätt klarar 24h fasta och dessutom träna! Men är vad som händer när jag har något annat än min matlåda att äta ifrån!
Sådär, nog med whine from da death idag!
