Egots död

Oavsett om det är en dröm, en vilja, en önskning eller nåt annat så är det ju ändå egot som hyser denna.

Den starkaste sidan hos "egot" är kontrollbehov... Det ska du jobba på om du "vet" men inte riktigt kan släppa taget... Och det är skit svårt!

Att ha drömmar har inget med att släppa sitt kontrollbehov.
"att ha drömmar" är egots självförsvar-mekanism, ej att förknippa med kontrollbehov.


Precis, att inte vilja ha något är ett sätt att vara i "nuet" för egentligen... vill man alltid ha något.. egot är starkt, men man kan lura det så man blir cp-glad när man väl får något! (om man brukar få kommentarer av vänner över att vara en bitter fitta!)

självklart skall man inte träna sig till den grad av bottenlös-uppskattning så det kan utnyttjas av andra!(dåligsjälvkänsla)= (tex unga kvinnor som "har ett självskede beteende"(enligt psyk) är offer här.
fast deras "förövare" lider troligtvis av samma sorts egokänsla (dålig självkänsla) - den är bara polär). (bdsm...)

Även om jag har helt fel, obildad som jag är... så känns det alltid riktigt skönt att veta att man har en bror/syster vid sin sida

Visst, visst. Men det är ju en fördel om du har rätt. Är inte så lätt att vinna diskussioner på felaktiga argument. Personligen är jag bara så trött på denna tråd. Mitt ego väcker mig mitt i natten och gråter: "Snälla, döda mig inte." Vad skall jag göra? Jag älskar ju mitt lilla ego, och egot älskar mig. Så klart att jag reagerar när jag läser vad självstymparna skriver. Vi borde få hit några unga tyska ingenjörer som kör dyra BMWs. De har nog ett och annat intressant att säga om egot. Klart, låter man egot besegra sig så blir man säkert en loser. Men livet är väl en kamp, och går väl knappast ut på att vara en loser? Jag är givetvis öppen för alla nya positiva intryck, så när de finner något som talar för denna ego-död, så kan jag tänka mig att kväva snyftningarna för gott.

Att vinna argument på felaktiga premisser, är ju lite vad den här tråden handlar om :P
Men jag fattar vad du menar

Egot dude man kan både förlora det och få för mkt av det... Det gäller att hitta en balans som man är nöjd med själv... "hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete"... lagom är bäst och fungerar inte lagom så... kanske det fungerar att säga "nu ska jag döda mitt ego".

Rent filosofiskt kan ingen: "vilja döda sitt ego" eller "kämpa" för att döda sitt ego...
det är en paradox, som många mår dåligt av.


Det man konkret gör när man går igenom "fas-omvandlingen" att "döda sitt ego"....

är att säga: "hey, dessa saker är inte ok, de tillhör min lust sida, och nu har det kommit till den punkt där jag får en olustig känsla kring min lust".

Många kan inte separera de mellan alla olika "egon", att göra det kan nästan bli lite schizofrent, eller bipolärt... beroende på vilket "ego" som är de dominanta egot.

Därför kan man säga rent tekniskt att man "dödar sitt ego" - men det man egentligen gör är att förändrar sin personlighet och attityd till livet...

synonym...
när man tex är ute och fiskar, kan ibland fiskelinan fucka ur riktigt rejält...
då ställer man sig frågan "kan jag fixa det nu, ute i båten under rådande omständigheter"
(det är kallt och jag är hungrig... jävla fittregn, varför får jag ingen fisk... det regnar ju... jävla fittdag)

ibland måste man sitta för hand och reda ut härjan...
ibland kan man bara köra en "ego-död" och välja att ge upp fiske.

Ja, jag håller med. Mycket tyder på att lycka är en färdighet man kan träna upp.


Nej, det har jag inte sagt heller.

Eftersom du argumenterar utifrån andras erfarenheter
som du dessutom INTE verkar ha en stark-egotistisk-förkärlek för...(ingen du litar på)
Samtidigt som du "vet" vad en dröm är och inte är... (oavsett om du har rätt)

Får mig att tro att du du utgår väldigt mycket från ditt egna ego, och kontrollbehov...
för "du vet ju"...
DET är ett hjärnspöke, du kan omöjligt veta hur du skulle uppleva samma situation, och det tror jag att du själv vet också... för annars skulle du nog inte ha skrivit "nog"... det gör man när man kommer till en slutsats men är lite osäker på... tror jag nog....

Tycker det har mycket med tålamod att göra, har du oändligt med tålamod, har du nästan lycka där.

Intressant tråd.

Har själv varit medlem Anonyma Alkoholister, som kan sägas vara en andlig gemenskap som grundar sig på iden om att egots förintelse är lösningen på, inte bara alkoholism, utan alla psykiska problem.

Vägen till egoförintelsen går enligt deras lära genom Gud. Kortfattat ska man, efter att man kommit till tro på att det existerar en sådan entitet, ta ett innerligt "beslut om att lägga över sin vilja och sitt liv i Guds händer", följt av ett starkt åtagande att låta Gud avlägsna alla ens karaktärsbrister samt försöka gottgöra alla människor man har åsamkat skada i livet. Härefter ska man sätta sitt ego under luppen och hela tiden erkänna när detta leder en på fel banor samt börja be och meditera som ett sätt att stå i "medveten kontakt med Gud" och dennes vilja. Guds vilja återfinns i s k "andliga principer" som ödmjukhet, ärlighet, kärlek, tolerans mm.

Syftet med ovan beskrivna exerciser är att uppnå ett s k "andligt uppvaknande" ( spiritual awakening ) vilket kanske är samma sak som österländska traditioners "upplysning" ( enlightenment ), då även dessa tycks prata om egots eller självets illusoriska natur som ska genomskådas för att slippa lidandet.

Kännetecknande för en person som genomgått ett " andligt uppvaknande " är, enligt AA, att denne utstrålar "sinnesro" ( serenity ). Denna sinnesro ska sedan ta bort all längtan efter alkohol och alkoholisten blir "botad" i nån mening.

Grejen är bara den att jag aldrig träffade någon som utstrålade nån direkt sinnesro i den gemenskapen, och definitivt ingen som lyckats " förinta sitt ego".

Han som kom på AA´s ideprogram led själv av svår depression resten av sitt liv. Själv upplever jag bra mycket mer " sinnesro " nu idag några år efter att slutat jaga den hela tiden jämfört med när jag levde i ovan beskrivna program.

Kanske beror det på att jag aldrig riktigt fått kläm på vad "egot" i sig är. Känns som att det inte finns några enkla beskrivningar av begreppet utan det ballar alltid ur i komplex filosofi, som i sig känns som ett lidande att försöka förstå. Ungefär som att försöka pinna ner vad som är "Gud" eller "nuet", beroende på är om man är lagd åt det religiösa eller new agiga hållet.

Det hela känns mest som en billig uttjatad berättelse om kamp mellan det goda och onda, där "Gud"/"Nuet" är bra och "satan"/"Egot" är anus. Och där emellan de båda befinner man sig och ska kämpa sig bort från den ena polen och närma sig/hålla sig kvar, i den andra.

Ja, det är klart att ingen utstrålade sinnesro. Det som hände var att alla bekräftade och gjorde egot starkare, därav livslång depression etc. För det är så här, för att kunna förinta något, måste man först tro på att det existerar. Ju mer du försöker förinta, desto mer gör du det verkligt och starkt. Så det enda sättet att "förinta" egot på är att sluta förinta det. Eftersom det inte existerar från första början.

Därför upplever du mer sinnesro nu när du slutat jaga något som inte finns.

Grattis!

Åt det hållet upplever jag det hela med idag. Lite don Quijote över det hela, han som slogs mot väderkvarnar i tron att de var drakar typ.

Givetvis förstår jag ju det attraktiva i att ägna sig åt s k "ego-förintelse", man lovas ju massa gottigheter i form av en ständig upplevelseström av kärlek, inre frid, glädje osv. Vem vill inte gå runt och uppleva livet utifrån dessa uttryck istället för lidande ?..Känns ju nästan som något det sk "egot" gärna skulle vilja ha...

Ungefär som de som jagar bättre självkänsla genom positiva affirmationer. Typ ställa sig framför spegeln varje morron och säga att man visst "duger, är söt och duktig". Känns som att man måste ha en stark känsla för att det motsatta är sant för att överhuvudtaget komma på att göra en sån grej.

Mooji sänder en gratis live sastang från Portugal med start nu. Perfekt aktivitet att titta på en söndag som denna tycker jag.

http://www.mooji.org/livesatsang/