Citat:
Ursprungligen postat av
freethespeech
Oj, det är fel fel fel.
Att vara rädd för döden är samma sak som att vara rädd för att inte ha levt SITT liv efter SINA önskemål...
Bara personer som är "icke-rädda" inför döden bet att de har levt lyckliga liv, att leva ett lyckligt liv innebär idag att man har en sån stor drivkraft till egenlycka att man står emot hjärnspöken och mönsteranpassning i sitt undermedvetna styrandes krafter... Det går bara att göra om man har ett starkt och virilt ego- som vill överleva i den utsträckningen att den har en förmåga att balansera ut människans största "brist" dvs. Mönstertänkande och "autopilot"-delen av hjärnan
Se det ur en annan synvinkel: vad stoppar dig från att göra precis vad du vill? (som leder till att bli lycklig) Fråga vilken människa som helst, så har alla en dröm. De flesta vågar inte leva den drömmen, eller ens berätta den drömmen, för de är rädda att folk ska tycka att drömmen är töntig, löjlig eller puckad. Därför lever folk ofta i självförnekelse och påstår att drömmen är för svår att uppnå, eller något annat som sätter käppar i hjulet för att nå drömmen. Det är bland annat dessa hjärnspöken som är egot. För de är dessa tankar som styr våra liv.
Jag kan erkänna direkt att jag har drömmar som jag inte vågar berätta just därför att jag är rädd att någon ska tycka att jag är löjlig. Men samtidigt så förstår jag att dessa tankar inte är jag, utan tankar som vill skydda mig, men samtidigt håller mig tillbaka. Varför ska tankar som rädsla styra mig från att bli lycklig?
