Egots död

Det här med att kategorisera in andra inom en psykologi är väl just grundat på ett ego? Vem gör egentligen så med andra människor om då inte den med ett osunt ego?
Det skapas ju till och med arbetstillfällen för alla dessa egon?
Tänk dig att kunna utbilda dig inom något "psykiatriskt och psykologiskt" och sedan kunna sitta på betald arbetstid och stämpla en lång rad människor som varandes än det ena än det andra t. ex och då som "ett ego"?
"Egots förintelse" är väl vad alla dessa arbetstillfällen skulle upphöra med?
Ett psyke ÄR man väl bara om någon annan sagt till en att man är "det eller det psyket"?

Lite längre fram i tråden byter jag ut "förintelse" mot "distans", tror jag. Det var länge sedan nu.
Alla problem vi har bottnar i psyket eller kroppen, somatiska eller psykologiska problem. Ett viktigt steg är då att inse att vi inte är psyket eller kroppen, utan vi är det som uppfattar tankar och känslor.
Tankar är något som händer oss, inget vi medvetet skapar, och när vi inser det börjar vår egen frigörelse.
Så problemet är egentligen inte egot utan identifikationen med egot.

I am not your rolling wheels, I am the highway.
I am not your carpet ride, I am the sky.

Audioslave.

Eh? Näe?
"Psyket" är något någon annan definierar andra som.

Har mediterat nu i kanske två år men jag tycker nästan att det blir svårare och svårare. Det är svårare att hålla fokus och är nästan aldrig nöjd efter. Trodde hjärnan skulle lära sig att inte gå på högvarv men inget har blivit nämnvärt bättre.