Citat:
Ursprungligen postat av
FlamRed
Vad menar du, elände och lycka är ju precis lika tillfälliga?
Nej. Eländet är normaltillståndet. "Lyckan" är när hjärnan har berusat sig lite med en dos kemikalier, egna eller införda utifrån, för att lura sig själv. Om lycka existerade i sig själv skulle det inte behövas några jävla endorfiner eller annat för att berusa hjärnan, utan lycka skulle vara allestädes närvarande. Vad som nu är allestädes närvarande är att man är hungrig, törstig, trött, rastlös, för varm, för kall, sexuellt frustrerad, har sår och sjukdomar eller har fått allt som man tillfälligt vill ha och istället är less på skiten, eftersom man så fort man är "tillfredsställd" har genomskådat bedrägeriet.
För att vara lycklig skulle man behöva vara inte något mindre än ett eget universum, som slapp arbeta, hungra, törsta, vara trött, vara rastlös, vara för varm, vara för kall, vara skadad, sjuk eller besviken. Det är en skändlighet att man behöver anstränga sig. Det är en skändlighet att man har behov. Det är en skändlighet att så kallade onda människor dessutom ofta har det mindre jävligt än så kallade goda människor. Det är en skändlighet att allt detta lidande och all denna strävan existerar, när den till slut visar att den fanns för ingenting, eftersom man dör.