Egots död

Tja det skulle nog kunna funka, acceptans är nyckeln till det mesta

Men om vi ska vara egoistiskt seriösa för en gångs skull.

Det här med fri vilja och dess icke existens verkar störa väldigt många. Men för mig är det någon slags befrielse att veta att allt man har gjort ändå inte skulle gått att ändra på.
Enda ångesten kvar jag har är iaf det skulle visat sig i framtiden att det finns en fri vilja.
Då har man gått och varit ansvarig hela tiden.

Just nu tänker jag mycket på detta då jag går grubblar på saker man gjort och ångrar.

Nu vet jag iofs det egolösa svaret på detta. Min tvivlan är bara mitt ego bla bla. Men det är ju inte så lätt att bara acceptera. När jag fortfarande tror på egots rättfärdigande.

Fri vilja är själva fundamentet i hela skapelsen.

Det är bara att viljan utspelas på ett evighetsplan där ett jordeliv är försvinnande kort.

Därför är vår vilja mest som typ en fallskärmshoppares förmåga att styra fallet. Man kan välja lite vänster eller höger men nedåt rusar man fort som fn i vilket fall. Eller du har ätit pasta i en miljon år så nu känns valet av måltid ofritt eftersom hela ditt väsen vill ha potatis.

När vi väljer något där instinkter vunnit över vår högre vilja får vi dåligt samvete. Ordet samvete antyder att det är två som vet, precis som ordet medvetande.

Detta är det kluriga, om vi antar att du inte har någon fri vilja:

Du råkar läsa något om att fri vilja icke existerar
Du tänker att fri vilja icke existerar
Du blir passiv

Om jag nu övertygar dig om att fri vilja existerar, då kanske du börjar tro att du själv kan påverka ditt liv, och faktiskt ägnar dig åt att påverka det i rätt riktning. Man kan då tänka, att det är en slump att du läser detta inlägg och att jag övertygar dig om att det finns fri vilja. Poängen är, att om vi går runt och tänker att vi inte har fri vilja, så blir vi passiva. Det mest sunda skulle jag påstå är att vi anser oss ha en fri vilja, även om det rent filosofiskt möjligen inte är så.

Det är samma sak som att tänka att livet är meningslöst. Ja, egentligen är det väl det om man ser från något kosmiskt perspektiv. I slutändan påverkar det dock dig negativt att utgå från det. Vad är det mest logiska perspektivet att utgå från? Det finns olika grader av sanningar.

EDIT: Inlägget ovan sammanfattade det snyggt.

Nu kan ju en individ knappast välja att tro på fri vilja eller inte, utan det är ju ett resultat av hur man faktiskt ser på verkligheten.

Och bara det är ju ett bevis för att fri vilja inte existerar.

De exempel på människor jag sett som förstår att fri vilja inte existerar är knappast passiva, snarare tvärtom så lever deras förmåga upp eftersom de inte har något ego som säger åt dom att dom gör fel...

Måste hålla med om att det inte gör en passiv. Sam Harris tar upp det och han nämner då att visst en person som helt plötsligt blir övertygad om att det inte finns fri vilja kanske blir sängliggande men om man har lagt sig i en säng så märker man snabbt hur man blir bombarderad av intryck att ta sig upp, göra det ena och andra, tänka på hur sugen man är på porr och sen gå kolla på porr o.s.v. o.s.v.

Bara vara passiv kräver mycket aktivitet.

personligen tycker jag det känns extremt mycket mer belastande att tänka att man har fri vilja. Nu grubblar jag en del och gillar säkerhet så bara det att man inte kan påverka någonting skapar ju en stor befrielse.

Men som sagt, tänk om någon bevisar motsatsen innan man dör.

Vad man tror är sant är, precis som du säger en konsekvens och inte ett val. Detta faktum är dock inte ett bevis för att fri vilja inte existerar.

Jag kanske tror att pasta är nyttigare men potatis är godare. Om jag äter det nyttigare influeras av vad jag tror det är för mening att äta nyttigt osv. osv. Ju mer vi analyserar desto troligare blir det att jag väljer ett specifikt val. Till slut kommer vi fram till att givet alla mina trosuppfattningar så är det 98% chans att jag väljer pasta och 2% för potatis. Vad jag väljer är dock fritt. Det står inte skrivet i sten.

Att tro att fri vilja inte existerar är en konsekvens av ett materialistiskt synsätt där man bara ser den tredjedel av verkligheten som är orsak-verkan-orsak-verkan... Detta synsätt frånkänner det levande väsendet och ser hela universum som en död maskin.

Vidare är detta synsätt den nödvändiga kontrasten för att livet ska kunna upplevas öht. Om du äter av kunskapens träd skola du döden dö. Du kommer tro på döden och vara blind för livet.

Kan det vara så att bägge är sant? Att vi både har fri vilja och är brickor i ett spel vi inte alls kontrollera?

Verkligheten ter sig paradoxal och förvirrande att jag ibland börjar tro det...

Jag tror att många tolkar "fri vilja" som att man ska kunna välja helt fritt av vad som helst. Kon i hagen kan välja mellan att beta den tuvan eller den tuvan men den kan inte välja att slå ut vingar och flyga iväg. Människor är avancerade djur. De har lite större valfrihet än mellan tuvor men inte jättemycket mer. Valet är dock helt fritt mellan alternativen som finns. Det är inte förutbestämt vad du ska välja. Ja det är sant. Du lever. Du är inte en robot!

Ja det finns helt klart en del paradoxer.
https://www.youtube.com/watch?v=oEtJcOZmxjI
Nu är jag en hater av honom i viss grad men ändå. mitt jag är inte relevant.


Säkerhet säkerhet är det vi människor vi vill ha men tänk om om vi skulle omfamna osäkerheten men samtidigt inte omfamna för det är säkerhet. Fuck all

är det Det bästa du kan tänka ut? en billig replikation
dock grundar det sig i samma anledning varvid någon sätter sig i en grotta en längre tid

prova dö eller rädd för att du redan sitter på bevisen?

Jag håller inte riktigt med. Fast om det gör mig till en robot vetefan...

Våra val sker på en så oerhört mycket djupare nivå än vad vi är medvetna om. Det är ju det hela den psykologi-läran bygger på, med det undermedvetna och allt vad det heter.

Om vi inte är medvetna om vilka mekanismer som styr våra val, hur kan vi då veta att vi väljer fritt?