Egots död

Jag har haft mina seglatser in i nuet också, någon gång lurade jag mig att tro att jag konfronterat egot för gott och hålen i min egna dagbok är stora från dessa tider. Jag hade fullt upp med att leva livet och ta del av de oändliga möjligheterna som finns i upplevelsen. Har inte läst eller deltagit i tråden då jag tagit den för litet av en flumkvart. Få är de som befinner sig i ett upplyst tillstånd utan att det sker på bekostnad av en framtida besvikelse och jag gissar på att de som vurmar hårt om ämnet egodöd till och med är extra hårt drabbade.

Ja, jag skulle till och med vilja gå så pass långt som att påstå att ett diskussionsforum med flitigt citerande är antitesen till upplyst tillstånd. Om man nu inte erkänner egots roll i det hela - och under de premisserna kan jag gott och väl ta mig an argument, annars blir det som ett AA-möte där ingen vill erkänna att de någonsin rört flaskan.

Det låter jätteintressant med egots död, men hur försörjer man sig?

Konkurrensen inom i stort sett alla områden är brutal i dagens samhälle.

Hur ser en arbetsintervju ut med någon som har dödat sitt ego?

...medan de alla stinker sprit som ett gammalt bryggeri.

Jag skall inte raljera mot en såpass lång tråd som jag inte heller tagit mig tid att läsa men just begreppet egodöd är någonting som, om det ens existerar, är en extraordinär upplevelse. Möjligen kan något liknande erinras vid intag av psykedeler, vid hårddisciplinerad långvarig meditation eller extrema händelser men det är i alla fallen en relativt kortvarig upplevelse.

Det som är trist med egodödsvurmarna är att hela tanken kring egots inflytande lätt får sig en törn om man är endera källkritisk eller bara fortsätter leva tills man går på en nit. Med ett sunt förhållningssätt tror jag nämligen att egobegreppet är användbart. En vettig icke-dualist skulle nog också påstå att det snarast handlar om att minska inflytandet från egot snarare än att döda det. Det finns i ens liv av en god anledning. Du har således kvar ditt ego, i allra högsta grad dessutom, men när du inser att det ställer till stora problem för dig och/eller andra försöker du finna metoder för att dämpa det.

Ett litet citat från Cesar Bujosa som i all sin anspråkslöshet har kommit att bli en av mina få idoler. Ursprungligen från en annan tråd som mot slutet kom att behandla icke-dualism på ett, tycker jag, intressant plan.


Någonstans härifrån började vi diskutera icke-dualism, för övrigt. (FB) Ataraxia och tom optimism


I samma tråd som jag nämnde ovan så var det en snubbe som länkade denna video, vilken jag kan rekommendera. Gary Weber heter han och han förklara snarare hur du kommer att gå igenom arbetsintervjun mycket mjukt om du lyckas tämja ditt ego en smula eller två.

https://www.youtube.com/watch?v=EK8pcUt4gio

Att tämja sitt ego en smula är väl långt ifrån att döda sitt ego?

Om du läser vad jag skrev till Odhag så ställer jag mig skeptisk till existensen av egodöd, i alla fall permanent. Annars kan du prova att trycka i dig 500 ug LSD och gå på din arbetsintervju.

TS är missvisande ursäkta. Men ett par sidor in i tråden ställs saker till rätta. Vad det hela handlar om är att medvetandegöra egot, detta har ibland felaktigt kallats för egodöd, termen är inte helt ovanlig. men, som sagt, missvisande.

För att nå egodöd måste du först medvetandegöra egot. Att de skulle vara samma sak har jag aldrig hört talats om. Var har detta likställts menar du?

Man kan se egodöd som ett skifte i perspektivet man lever i, från ett subjektivt perspektiv till ett objektivt - eller kanske rentav ett objektivt subjektivt perspektiv

En person som uppnått egodöd (nått full upplysning) hamnar aldrig i obalans eftersom det inte finns någon sinnesstruktur som kan "träffas". Han/hon har total tömt sitt sinne från falsk identitet (ego). Blivit ingenting och samtidigt blivit allting.

Vad menar ni exakt med att medvetandegöra egot?
Det finns många icke-dualister som hävdar att de själva har "dött" så att säga. All identitet är borta. Det finns inte längre något du, jag, han eller hon. Det finns ingenting mer än händelser, som bara sker.

Att medvetandegöra egot innebär att inse att man inte är sitt ego, att det finns något bakom den person man tror att man är. Något som är identitetslöst och opåverkat av yttre händelser.

Egot behövs om vi ska kunna ha en vilja eller några åsikter öht. I samhället går det knappast att inte använda egot. Som någon innan undrade; hur skulle en arbetsintervju se ut?

- Varför vill du ha det här jobbet?
- Jag vet inte. Vill jag det? Vem pratar du med?
- Ja alltså....ehrm, vad har du för intressen som passar med det här jobbet?
- Intressen? Nä...jag är mest intresserad av att stirra rakt ut i luften och stanna i nuet och i det rena varandet.
- Jaha....hur skulle du beskriva dig själv?
- Som tomhet. Som tomhet fylld av kärlek och glädje.
- Ok fast jag menar mera vilka egenskaper du har.
- Egenskaper? Det har jag inga. Jag är ingen. Jag finns egentligen inte.
- Nähä, men då blir det nog svårt för dig att få en anställning.

Man behöver inte hamna i obalans om någon attackerar ens ego eftersom man vet att man inte är sitt ego. Motståndaren boxas i luften. Om man inte identifierar sig med egot så kan man ju inte påverkas. Så det är fullständigt möjligt att vara upplyst och att ha ett ego. Så länge man inte identifierar sig med det.

Ok trodde att det diskuterades fullständig egoupplösning här. De finns ju de som hävdar att de lever i ett sådant tillstånd. Men då kvarstår som sagt frågan hur de fungerar i ett vanligt samhälle.

De fungerar inte i ett vanligt samhälle. De flesta lever i "communitys" och jobbar som andliga vägledare, en del reser runt och föreläser, en del skriver böcker. Några vanliga Svensson-liv lever de definitivt inte.

Att upplysning skulle innebära att "medvetandegöra egot" är absolut nonsens. "Medvetandegöra egot" är för övrigt en term jag aldrig hört talats om och då har jag ändå läst böcker av dom kändaste lärarna t.ex.. Ramana Maharsi, Nisargadatta Maharaj, Alan Watts, Shunryu Suzuki, Philip Kapleau, Chögyam Trungpa, Eckhart Tolle m.fl..

Alla dessa böcker handlar om att upplösa egot och inte nåt jävla "medvetandegörande". Medvetandegöra egot låter mer som ett första steg, d.v.s. en intellektuell förståelse för att egot är en illusion.