Tvåårig pojke i Mjölby mördad av 24-åring (2010)

Hur långt kan man ursäkta denna kvinna med "förnekelse" och "förblindad av kärlek".
Om han hållt den lille pojken över ett stup och släppt honom där..hade hon förnekat det med? Sagt att "han ville bara leka"..
Var går gränsen för förnekelse?

Numera är det Socialstyrelsen som granskar socialförvaltningarna.

Har dock ett minne av att socialförvaltningen i Mjölby sagt till media att de ska granska sig själva nu. Ska bli intressant att se vad de kommer fram till...

Tyvärr är rätten till sina barn ganska stark i Sverige och socialtjänsten drar sig ofta för att ingripa.

Vet vi ens att det finns så mycket för henne att skyla över och förneka än?

Om han har gett sig på barnet när hon inte är närvarande - varför skulle det då vara så otroligt att hon faktiskt varit omedveten om vad som pågick.

Hon har ju inte varit handlingsförlamad och struntat i alla signaler som hennes barn har gett -- hon har sökt vård när hon uppfattat att barnet haft ont och läkarna har medicinerat för infektion.
Varför reagerade inte läkarna då? Varför skall hon som mamma förväntas vara bättre skickad än läkare när det gäller att bedöma skada/sjukdom som upphov till smärta och ändrat beteende hos ett barn.

Jag förespråkar att passiva mammor bestraffas när de låter misshandel fortgå mot sina barn - jag ser dock hittills inget som säger att den här mamman varit passiv åskådare eller medveten om misshandeln.

Hur dum får man vara om man kanske upp mot 15 ggr kommer hem och barnet har skador när styvpappan varit ensam med barnet? Borde man inte som förälder ha ansvar att lägga ihop 2 o 2? Någon enstaka gång är ju sin sak, men här pratar vi upp mot 15 ggr.

Och i och med med att de också är medvetna om de faktorer som gör att misshandlade kvinnor/mammor till misshandlade barn inte kan lämna sina plågoandar så är det ju inte mycket de kan göra. Eller?
Så länge dessa faktorer accepteras så är det ju bara att titta på och invänta katastrofen.
Det går aldrig att gömma sej bakom dessa mekanismer hur väl man än känner till dom.
Det finns möjlighet att omhänderta barn där mamman är ett OFFER för dessa mekanismer.
Orkar inte med mer offerstigmatisering av kvinnor UPA.

Därför att hon lever tillsammans med barnet och borde ju ha större chans att upptäcka förändringar och beteende. Det gör inte läkarna...men trots den korta tid de tillbringade med barnet noterade de att något var fel. Han tydde sej inte till styvpappan t ex.

Dessutom har mamman på internet (facebook eller blogg minns inte) talat om att läkaren ville utreda varför lilla Theo helt plötsligt fått så dålig balans... Något hon inte verkar ha märkt när hon var med pojken, det var alltså bara när han var ensam med sin styvfar som han hade dålig balans...? Man borde kunna dra en slutsats av detta också som mamma till barnet.

Frågan är om den brutna armen och att armen gått ur led är samma tillfälle eller om det bara varit otydligt innan vad som hänt. Eller har detta varit 2 separata tillfällen?!
Antingen har mamman ljugit när hon här på forumet sagt att den brutna armen skett när inte styvpappan var hemma, och detta då för att fortsätta skydda honom. Eller så är det som någon skev att mamman inte var hemma när det hände, men i så fall borde hon märk det så fårt kon kom hem och kramade barnet. En bruten arm gör ont, väldigt ont och det skulle ha märkts direkt. Och då känns det som att teorin faller om att det skulle skett när pojken snubblade på en tröskel. (Har själv brutit en hel del saker, både som barn och vuxen, och när man har så ont är man extremt försiktig med allt för att minimera smärtan) Så tyvärr verkar det ju som att mamman verkligen brustit. Jag hoppas för mammans skull att det inte funnits ens en gnutta av minsta misstanke för detta för annats blir det ett tungt liv för henne nu. Och om det ska ha pågått under ett halvår eller vad det nu är så borde något synts tycker jag. Även om GM hotar med saker som att om du berättar för mamma osv så borde barnet varit med ängsligt och ömt vilket märks.
Psykos köper jag inte för en sekund. Förnekelse ja, så kan det absolut vara, eller en ovilja att se det som sker för att man inte vill tro det.
Dock så är det ju ”skönt” att hon inte längre försvarar honom, men varför har hon även gått ut här och ljugit om att GM inte var hemma när armen bröts om det är så att han erkänt att han knäckt armen på pojken
Det som nämnt om att biopappan skulle misshandlat mamman är inget som det finns belägg för så vitt jag läst. Dels rykten vilket lika väl mamman kan ha sagt för att inte behöva fölklara för folk varför hon flyttade så långt vilket i princip omöjliggör för pappan att träffa sin son.
Biopappan. Misstankarna om tidigare skador kan ju varit med facis i hand. Eller att han fått 1 stårry då och nu får höra en annan av polisen.
Mercy: Tror det var tvärt om väl. Armen ska ha varit hemma när han snubbla på en tröskel och magen ska ha varit att han trillat ihop på dagis. Hon säger dessutom att armen skedde när inte styvpappan va hemma vilket inte kan stämma eftersom han bröt armen på pojken.

Och om nu dagispersonal haft misstankar så skulle de anmält direkt. Den anmälan tillsammans med en anmälan från sjukhuset borde ju onekligen säga en del. Det är ju deras ansvar att anmäla om det så bara finns en gnutta av misstanke. Fan va ilsk jag blir.

Värst och vidrigast är självfallet vad detta vidriga aset har gjort och jag ber till gudarna(om det nu finns några) att han kommer till fängelse och inte rättspsyk.
Stackars lilla arma pojke. Gör ont i mig när jag läser detta och bara gråter. Stackars lilla pojke som farit så illa

Gränsen för förnekelse är nog ganska individuell...
Var själv "förblindad av kärlek" och försökte förneka, vilket gjorde att jag stannade längre än jag borde ha gjort, men jag gick ändå innan det hände något oåterkalleligt. Man kan ta en del skit själv, men när barnen blir utsatta för något är det liksom adjö!

Ja. du om någon borde ju känna till dessa faktorer som gör att kvinnor inte lämnar sina misshandlande män.
Ändå gjorde du det. Med tanke på barnen..
Än en gång: Heder åt dej!

Jag skulle vilja påstå att jag har kunskap, och insikt, i detta ämne, och det är ett ämne som berör mig. Nu är detta lite väl off-topic kanske för denna tråd, för det finns ingenting som tyder på att mamman i detta fall varit utsatt för någonting från mannens sida.

Om det nu vore så så finns fortfarande ett val att ta sig ur, eller alla fall försöka ta sig ur ett dylikt förhållande. Det är ens skyldighet som förälder. Därav så har jag ingen sympati alls med pappan som bröt ryggen av sin dotter, eller med mamman i detta fall.

Det kan finnas fall där jag kan känna en viss sympati, jag kan inte komma på något just nu dock. Men Theos mamma faller def. inte in under det.

Nej! Jag var varken modig eller stark!

Jag gjorde det jag måste göra för mina barns (och min egen naturligtvis) skull. Om jag inte hade gjort det, och något oåterkalleligt (med facit i handen låg det nog inte jättelångt bort) hade hänt, så hade jag varit skyldig till det, även om jag inte var gärningsmannen, eftersom jag då inte hade skyddat mina barn tillräckligt!

OnT: Jag tycker fortfarande att mamman är medskyldig i detta fall! Man måste förstå, innan man sätter barn till världen, att man själv under resten av sitt eget liv kommer på andra (beroende på antal barn) plats. Att man aldrig någonsin mer kan sätta sina egna behov först!