Tvåårig pojke i Mjölby mördad av 24-åring (2010)

Og jeg deler din kusines overbevisning! Ikke bare for at helvete var en fysisk plass, slik jødiske skrifter forteller; En "søppelplass" kalt Gehenna. Men et langt liv har lært meg at det vi frykter mest finnes midt blant oss, her på planeten Tellus, stedet vi vanligvis kaller, "Jorden".

Det eneste "paradiset" vi til nå vet eksisterer i hele universet, er planeten Tellus. Og det største rovdyr og egoist som herjer og ødelegger, er dyret som går på to bein og kalles Homo sapiens.

Noen individer har heller ikke fått med seg alle genene som gjør utgjør Homo sapiens. De blir til slike individer som beter sig på slika sätt man inte kan fatta och begripa.

On topic: Det er godt å lese at barnets mor har fått samlet seg og innsett fakta. Men lille Theo skulle nok ønsket hun så inn til hans bunnløse smerte og lese det øynene ville si når ordene manglet.

Vilket vidrigt brott.

Jag håller med dig cochran i det mesta du skrivit. Det är så fruktansvärt att man inte finner ord. En vuxen person som är så självupptagen och lättkränkt att han illa skadar ett litet barn under många månader. Sista gången på grund av att han kände sig misslyckad för att pojken inte ville äta. Anledningen till det är troligen för att han upprepade gånger slagits i magen, tarmarna kanske inte fungerade. Han slår då pojken igen, i magen. Han stod inte ut med trycket att pojken tittade rädd på honom - trots att han slagit pojken massor med gånger! Detta är på morgonen (efter frukost). Därefter sätter han det lilla barnet framför tv:n - för att själv porrsurfa. Sedan lägger han pojken. Pojken får sedan ligga hela dagen utan tillsyn. P var ju direkt olämplig att ta hand om ett barn.

När P upptäcker att mamma strax kommer att komma hem från jobbet går han in och kollar till pojken och upptäcker då att han är död... Han får panik ringer ambulans och har sedan ett sceneri där han går ut på balkongen och ropar till mamman... Ambulansen kommer samtidigt (alltså har han ringt strax innan). Det enda de kan göra på sjukhuset är att dödförklara den lilla, lilla pojken... Vad fruktansvärt. Jag kan inte bli av med tanken på alla de timmar den lilla låg och plågades och troligen inte ens vågade ropa på hjälp och han förstod ingenting...

Samtidigt måste man också ifrågasätta mamman. Alla förstår det helvete hon har med denna insikt att hennes sambo mördat hennes barn. Samtidigt är det något som pågått under lång tid och där andra reagerat (dagis, sjukhus osv.). Att inget har hänt är lätt att konstatera för att pojken dog. Det fanns troligen så diffusa tecken att ingen var riktigt säker och dessa bortförklarades av mamman om det påpekades. Det som för mig är svårt att förstå är att inte mamman under dessa månader skulle se på sitt barn att han far illa. Hade lilla T inte förtroende för sin mamma? Varför visade han inte henne att han var rädd för styvfadern? Såg inte hon några blåmärken (som skulle ha setts av sjukhuset när armen gick av)? Hon borde ha märkt något. T var så liten att han inte skulle kunna spela med om styvpappan var trevlig bara när mamman eller andra var i närheten.
Var fanns alla anhöriga? Var det verkligen ingen som förstod eller misstänkte något?
Hur kunde det gå så långt?

Lade han den lille på något hårt (bord/golv)? Jag kan inte ens föreställa mig att ett slag kan trasa sönder tarmar om de inte krossas mellan två hårda ytor, eller att tarmarna var så skadade innan att det sista slaget var gränsen...

Om han erkänt 10-15 misshandelstillfällen torde det vara betydligt fler...

Jovisst är det så - men alla är inte så starka tyvärr. I en perfekt värld skulle en kvinna orka/våga lämna mannen före första slaget. I en perfekt värld skyddar hon sina barn från övergrepp. Men vi lever tyvärr inte i en sån värld. Du orkade, du var stark och mycket modig. En del andra är tyvärr inte det...

Huruvuda den här kvinnan stannade kvar för att hon själv är en idiot eller för att hon inte klarade av att handskas med verkligheten, vet jag inte. Jag vill inte automatiskt se alla kvinnor som offer - såklart, det är inte det jag vill ha sagt. Det jag vill säga är mer att så länge man inte har gått i en människas skor ska man akta sig för att döma.

Personligen hoppas jag att den här trasiga kvinnan får psykologhjälp för det lär hon behöva! Hon har mist sitt barn och är antagligen medveten om sina egna brister..

Jag hoppas också innerligt att den såkallade styvpappan får maxstraff och får sitta läääääänge.

Vill man anmäla socialförvaltningen vänder man sig till Länsstyrelsen, som är den myndighet som granskar socialförvaltningens arbete. Om det leder nån vart är en annan fråga..

Annars kan man ju vända sig till Uppdrag Granskning - Janne Josefsson har ju en förkärlek för såna reportage..han kan ju få sochandläggarna att se jävligt dumma ut när de ställs mot väggen och det enda de säger är det ständiga mantrat "jag kan inte kommentera det enskilda fallet"..

Jag hoppas det, att de utreds och att de prickas.

Varför ingår det inte i rutinerna när misstankar gällande ett barn i den åldern kommer in att ALLTID kontakta BVC och dagis, och inte enbart nöja sig med ett samtal med föräldrarna?

Om läkare gör en anmälan så får man utgå ifrån att det finns god grund för att starta en ordentlig utredning - om en granne hade gjort anmälan är det ju faktiskt till läkare man går för att få barnets skador bedömda.

Dock - jag anser socialtjänsten skall inhämta uppgifter från dagis och BVC, och eventuellt andra källor. På så vis har man dels skapat sig en bättre bild av läget och får en ökad möjlighet att se om det föreligger reella problem - dels har man larmat och gjort andra uppmärksamma på tecken som kan visa sig senare, och därmed gjort det enklare för dessa att både se (uppmärksamma) och att höra av sig till socialtjänsten.

Lite jobbigare att vara förälder i ett sådant läge, ja, (i synnerhet om man är oskyldig) men det skulle öka tryggheten för våra små i samhället, och det är det som är viktigt.

Dessutom så skulle många upphöra med sin misshandel/övergrepp om de trodde att det förelåg risk för upptäckt - vi skulle då inte kunna sätta dit dem, men det skulle bespara barnen den smärtan - och det måste vara det viktigaste.

Barnamördaren Patric John Seavers borde hängas i pungkulorna högt upp i en flaggstång till allmän beskådan. Och låt gamarna äta upp skiten.

Men så blir det inte dessvärre. Problemet i Sverige är att såna fullkomligt livsfarliga element får några få år på något vilohem och förr eller senare (oftast förr) är ute igen och kan begå nya illdåd.

Nej, hon var inget offer för en brutal man (mot henne). Hon var naiv, blåögd, korkad och man kan antagligen tillskriva henne mer drag, men offer för en brutal kvinnomisshandlade man - nej !

Nu väntar vi bara på att Silbersky kommer rusande med näsduksasken och börjar bagatellisera svinets brott. Denna bild borde väl innehålla både gärningsman och offer?

http://img251.imageshack.us/img251/9596/piccw.jpg

Jag ber ödmjukast om ursäkt om jag är sent ute!

Detta är ett känsligt ämne, som rör upp känslor. Tro mig när jag säger att jag är absolut medveten om att kvinnomisshandel existerar, i olika former och att det finns kvinnor som lever i rena helveten, vars män förtjänar ett nackskott.

Därmed sagt, som förälder så har du en enda skyldighet, bara en, och det är att säkerställa dig att ditt barn har det bra. Om man träffar en ny partner som är av en misshandlande karaktär så finns det ett val att gå efter första slaget. Det finns ett val att söka hjälp, hos släktingar, kvinnojourer, sociala myndigheter, polisen mm.

Vi har tex. pappan som bröt ryggen på sin dotter och lämnade henne i skogen, hans ursäkt var att styvmamman initierade det (vilket hon antagligen gjorde) - samma sak gäller där. Vilken normalbegåvad person väljer en partner före sitt barn ?

Nu appliceras inte detta på mamman i detta fallet, för jag finner ingenstanns att hon var utsatt för någon misshandel i någon form av styvpappan. Men om så vore, då är hon om möjligt än mer dum som i så fall lämar sin son ensam med en man hon vet är våldsam.

Jag skulle faktiskt vilja gå så långt att säga att jag anser mamman skall medåtalas, för försumlighet, bristande omvårdnad, medhjälp till misshandel.

Tyvärr kan vi inte åtala personer för omognad, dumhet och naivitet.

Så ja, det finns kvinnor som def. far illa och som behöver hjälp. Men jag kommer aldrig att acceptera deras beslut att stanna kvar, hos en partner som gör barnen illa, som en ursäkt eller förmildrande sak.

Här kan vi inte dra alla kvinnor över en kam utan hålla oss till ämnet just här, för det är en otrolig skillnad. Detta (och mitt) fall handlade om en biologisk mamma och en styvpappa som inte har gemensamma barn.
När man lever i ett sådant förhållande, så är det naturligtvis mycket lättare att gå. Man har inga band till styvpappan i och med att man inte har gemensamma barn. Det enda bandet som finns här är det mellan mamma och barn, det band som borde vara det starkaste som finns.


Nej man ska akta sig för att döma, det är ju rätt. Men denna mamma har skrikit ut sin sorg på internet, sin sorg över att hennes fina pojkvän blivit oskyldigt anklagad för att ha våldfört sig på hennes son, där hennes 2-åring dog av den fina pojkvännens behandling. Fy fan... Jag tycker fortfarande att hon är medansvarig.

Nej, hon blev antagligen inte misshandlad fysiskt. Men vad hon blev utsatt för verbalt och psykiskt, det vet vi inte. Och psykisk misshandel är nog så illa! Det är så fysiskt misshandel börjar också - eftersom det får den som är offret att känna sig liten och värdelös. Man får ofta veta att man inget duger till, att man inte gör nåt rätt och att man är ful och osv osv osv. Ända tills offret själv tror på det och har noll självförtroende kvar. Därmed inte sagt att det ÄR så i detta fall. Jag har ingen aning. Jag försöker bara få lite balans i diskussionen, där alla dömer ut mamman helt och hållet.

Eftersom du säger att du aldrig kan acceptera en utsatt kvinnas "beslut" att stanna kvar, förstår jag att du inte har så värst mycket kunskaper om de mekanismer som ligger bakom och som gör att en kvinna inte klarar av att lämna en man som misshandlar, vare sig det gäller fysiskt eller psykiskt. Men tro mig, de kunskaperna har jag. Och detta säger jag INTE för jag vill trycka ner ditt inlägg eller så utan som sagt för att få en balans och för att få fram att det ALLTID finns fler sidor av en sak. Exakt vad som försigått i det hemmet vet bara de själva.

Det enda vi vet med säkerhet är att hon levt med en våldsam man. Enligt min erfarenhet är sådana män nästan aldrig våldsamma enbart mot en person i hushållet. Och man kan använda våld utan att slå - det räcker oftast med att bete sig oberäkneligt och skrämmas.