Tvåårig pojke i Mjölby mördad av 24-åring (2010)

Jag vet inte om hon "förtjänar" att straffas. Den här tråden på FB tycker jag har varit ganska human faktiskt mot modern, de flesta som skrivit här har sannolikt, liksom jag själv drivits av djup avsky inför den sadistiske styvfadern/mördaren och ett stort medlidande med det arma lilla offret för hans perversa handlingar! Inte underligt tycker jag att man ställer sig starkt undrande inför modern/sambons roll i det hela! Och hon har ju själv tydligen valt att kommentera en del nätdiskussioner vilket antagligen satt mer fokus på hennes roll i detta!

Hej Intensiv!
Du har PM

Nej!

Då vet vi det.

Ja, hon gjorde en del uttalande alldeles efter Theos död, men jag kan lova dig att hon känner mycket annorlunda idag

Det där med att mamman hade en diagnos är helt ovidkommande.. Jag har själv en nära anhörig med diagnoser (Asperger med starka drag av ADHD). Hon har en son I T:s ålder, och det kan jag tala om att om hon ens skulle misstänka att någon så mycket som petade på sonen av "illvilja" så skulle hon riva upp himmel och jord... Hon skulle aldrig lämna sonen tillsammans med någon som hon märker att han är rädd för.

Om jag inte minns fel, så har jag för mig att anhöriga till T:s mamma i början av detta uttalade sig i tidningen och sa att de varit väldigt oroliga för T:s mående sista tiden sedan han och hans mamma flyttat. Jag fick nästan den uppfattningen att de hade kontaktat myndigheterna om det men inget hade hänt.. Minns jag fel där???

Jag tvivlar inte på om T.S mamma älskade honom.. Det gjorde hon. Även om det kanske inte var på T:s villkor utan mer för sin egen skull. Har, när jag läst bloggar mm hon skrivit, uppfattat henne som mycket omogen och naiv tjej som antagligen levde i sin egen lilla "drömvärld" . Gärningsmannen var antagligen lika omogen han, eftersom han inte protesterade och sa ifrån att han inte ville ta hand om T ensam. Man har rätt att både som biologiska- och styvförälder, säga ifrån när man märker att man inte "orkar" och känner att "spärrarna" börjar att försvinna. Det kan ju vara så att T:s mamma bara "kört" på i sin lilla värld, och inte uppmärksammat och tagit till sig GM:s dåliga mående. Helt klart har GM brustit i sitt ansvar för en försvarslös liten tvååring, men jag anser nog att mamma har en stor del i det hela också. T var trotts allt hennes ansvar, och det var hennes plikt att skydda T. Han kunde definitivt inte skydda sig själv. Skyddet behövde han även om han var kinkig och trött, inte bara när han skrattade och charmade ( på en tvåårings vis) sin omgivning.

Detta som har hänt är fruktansvärt, och man önskar att det inte kunde hända. Men T är varken den förste eller siste som råkar ut för detta. Det hela känns så fruktansvärt och onödigt.

Jag önskar att, framför allt, myndigheterna tar anmälningar och reflektioner från nära anhöriga till barn på allvar och inte gör som brukligt är nu, skickar ett brev till föräldern/föräldrarna och talar om att en anmälan inkommit och sedan blir det inget mer. Detta leder i många fall inte till annat än att den som varit orolig för barnet, hålls utanför av föräldrarna och barnen blir ännu mer sårbara, utan något som helst "skydd" förutom de som bevisligen inte klarar av se till barnens behov och trygghet.


Till sist.
Detta är ett fall som jag följt och mått så dåligt över. Det är fruktansvärt vad denna lille kille fått gått igenom och blivit utsatt för. Han sista tid i livet måste ha varit fruktansvärt, att inte ha någon som brydde sig om att han hade ont. Lämnad ensam i en säng och där försvinna från denna värld, medan den person som skulle ta ansvar för honom satt vid en dator och porrsurfade.

Hoppas att ingen av dessa två föräldrar (man tar faktiskt på sig en sådan roll när man flyttar ihop med någon som har barn) aldrig någonsin får några fler barn. Mamman har faktiskt brustit i sitt föräldraansvar och GM:s beteende tänker jag faktiskt inte ens yttra mig mer om. Alla vet vi vad vi tycker om honom..

Vad har det du frågar att göra med det du citerar?

Det du citerar har ingenting med Zanna att göra.

Vad har Zannas ålder med någonting att göra - mer än att Morris konstaterar att hon är ung, och därmed har en ung och inte en medelålders människas erfarenheter som referensram.

Detta går väl kanske inte att diskutera - tänker man olika här så gör man. Det är bra att en människa kommer till insikt om verkligheten, men det som skett har skett och går inte att urskulda eller ursäkta!
Man kan känna medlidande med en människa i den här mammans situation trots att man har svårt att tro att hon är helt utan skuld till att hennes lille son fick utstå ett veritabelt helvete under sitt korta liv!

Ett barn kan komma och säga förlåt förlåt jag menade inte..men tyvärr så räcker inte det när man är vuxen!

En lekman jo - inom medicin och bedömning av skador och sjukdom är hon lekman. Att vara mamma är ingen profession heller för den delen.

Hon har reagerat på barnets signaler - vad är det du har svårt att förstå - hon vände sig till expertis för att få hjälp, för att få veta vad som var fel. De ställde fel diagnos.

Hon har alltså agerat.

Nu heter ju inte mamman Zanna, utan kallas det! Dessutom är din förklaring något som inte håller idag....

Ställde fel diagnos, hur vet du det?

Jag tänker inte gråta mig till sömns över Zannas sorg. Om det är så synd om henne och om hon är så inkapabel att skydda sin avkomma, föreslår jag kort och gott att hon steriliseras.
Då slipper Zanna och de talrika barn som både hon och säkerligen även styvpappan kommer att alstra med diverse partners i framtiden (styvpappan förmodligen redan under fängelsetiden eller kanske blir Zanna och Patric ihop igen eller är fortfarande ihop?) att genomgå brutalt lidande och sorg.