Tvåårig pojke i Mjölby mördad av 24-åring (2010)

Ja. du om någon borde ju känna till dessa faktorer som gör att kvinnor inte lämnar sina misshandlande män.
Ändå gjorde du det. Med tanke på barnen..
Än en gång: Heder åt dej!

Frågan är om den brutna armen och att armen gått ur led är samma tillfälle eller om det bara varit otydligt innan vad som hänt. Eller har detta varit 2 separata tillfällen?!
Antingen har mamman ljugit när hon här på forumet sagt att den brutna armen skett när inte styvpappan var hemma, och detta då för att fortsätta skydda honom. Eller så är det som någon skev att mamman inte var hemma när det hände, men i så fall borde hon märk det så fårt kon kom hem och kramade barnet. En bruten arm gör ont, väldigt ont och det skulle ha märkts direkt. Och då känns det som att teorin faller om att det skulle skett när pojken snubblade på en tröskel. (Har själv brutit en hel del saker, både som barn och vuxen, och när man har så ont är man extremt försiktig med allt för att minimera smärtan) Så tyvärr verkar det ju som att mamman verkligen brustit. Jag hoppas för mammans skull att det inte funnits ens en gnutta av minsta misstanke för detta för annats blir det ett tungt liv för henne nu. Och om det ska ha pågått under ett halvår eller vad det nu är så borde något synts tycker jag. Även om GM hotar med saker som att om du berättar för mamma osv så borde barnet varit med ängsligt och ömt vilket märks.
Psykos köper jag inte för en sekund. Förnekelse ja, så kan det absolut vara, eller en ovilja att se det som sker för att man inte vill tro det.
Dock så är det ju ”skönt” att hon inte längre försvarar honom, men varför har hon även gått ut här och ljugit om att GM inte var hemma när armen bröts om det är så att han erkänt att han knäckt armen på pojken
Det som nämnt om att biopappan skulle misshandlat mamman är inget som det finns belägg för så vitt jag läst. Dels rykten vilket lika väl mamman kan ha sagt för att inte behöva fölklara för folk varför hon flyttade så långt vilket i princip omöjliggör för pappan att träffa sin son.
Biopappan. Misstankarna om tidigare skador kan ju varit med facis i hand. Eller att han fått 1 stårry då och nu får höra en annan av polisen.
Mercy: Tror det var tvärt om väl. Armen ska ha varit hemma när han snubbla på en tröskel och magen ska ha varit att han trillat ihop på dagis. Hon säger dessutom att armen skedde när inte styvpappan va hemma vilket inte kan stämma eftersom han bröt armen på pojken.

Och om nu dagispersonal haft misstankar så skulle de anmält direkt. Den anmälan tillsammans med en anmälan från sjukhuset borde ju onekligen säga en del. Det är ju deras ansvar att anmäla om det så bara finns en gnutta av misstanke. Fan va ilsk jag blir.

Värst och vidrigast är självfallet vad detta vidriga aset har gjort och jag ber till gudarna(om det nu finns några) att han kommer till fängelse och inte rättspsyk.
Stackars lilla arma pojke. Gör ont i mig när jag läser detta och bara gråter. Stackars lilla pojke som farit så illa

Ja, fy fan. Man sticker oftast inte efter första slaget, man tror att det var en tillfällighet, lägger det på sig själv, andra slaget försöker man också avfärda... osv...

Men man måste ändå ta sig samman och inse vad man måste göra! Det är därför jag så bestämt tycker att mamman faktiskt har ett ansvar för det som har hänt.

Nej! Jag var varken modig eller stark!

Jag gjorde det jag måste göra för mina barns (och min egen naturligtvis) skull. Om jag inte hade gjort det, och något oåterkalleligt (med facit i handen låg det nog inte jättelångt bort) hade hänt, så hade jag varit skyldig till det, även om jag inte var gärningsmannen, eftersom jag då inte hade skyddat mina barn tillräckligt!

OnT: Jag tycker fortfarande att mamman är medskyldig i detta fall! Man måste förstå, innan man sätter barn till världen, att man själv under resten av sitt eget liv kommer på andra (beroende på antal barn) plats. Att man aldrig någonsin mer kan sätta sina egna behov först!

I Mjölby kommuns utredning, efter anmälan från sjukvården, beskrivs T av paret som en frisk pojke med god aptit. Journalen från sjukhuset, nu offentlig, beskriver att T har haft magproblem under samma tidsperiod i våras/försomras.

Socialtjänsten, nöjde ni er med enbart föräldrarnas muntliga uppgifter? Inhämtades inte journalkopior från sjukhuset efter anmälan därifrån? När föräldrar brister är det samhället som ska träda in. I det här fallet var myndigheterna uppmärksammade på brister. Varför lades utredningen ner?

Därför att hon lever tillsammans med barnet och borde ju ha större chans att upptäcka förändringar och beteende. Det gör inte läkarna...men trots den korta tid de tillbringade med barnet noterade de att något var fel. Han tydde sej inte till styvpappan t ex.

Visst har (hade) hon ansvar för gossen.
Är det någon som vet vilken veckodag han dödades, eftersom han inte var på dagis?

Jag skulle nog vilja påstå att det är enklare för en utomstående att se och reagera på en sådan sak, än för en person som befinner sig nära dem de berör.

Att en liten pojke med magproblem som ofta har ont - han var ju undersökt och medicinerad av LÄKARE för detta - börjar ty sig mer till mamma ser jag inget konstigt i.
Överhuvudtaget är det inte konstigt att den ena parten inte alls duger vissa perioder när det gäller små barn. Att man i efterhand kan se att det borde ha uppmärksammats är inte detsamma som att det var tydliga tecken för dem som levde i det.

Här anser jag återigen att läkare, dagis och socialtjänst har ett betydande ansvar.

Hur dum får man vara om man kanske upp mot 15 ggr kommer hem och barnet har skador när styvpappan varit ensam med barnet? Borde man inte som förälder ha ansvar att lägga ihop 2 o 2? Någon enstaka gång är ju sin sak, men här pratar vi upp mot 15 ggr.

Jag skulle nog vilja påstå att det är enklare för en utomstående att se och reagera på en sådan sak, än för en person som befinner sig nära dem de berör.

Att en liten pojke med magproblem som ofta har ont - han var ju undersökt och medicinerad av LÄKARE för detta - börjar ty sig mer till mamma ser jag inget konstigt i.
Överhuvudtaget är det inte konstigt att den ena parten inte alls duger vissa perioder när det gäller små barn. Att man i efterhand kan se att det borde ha uppmärksammats är inte detsamma som att det var tydliga tecken för dem som levde i det.

Här anser jag återigen att läkare, dagis och socialtjänst har ett betydande ansvar.

Jag skulle nog vilja påstå att det är enklare för en utomstående att se och reagera på en sådan sak, än för en person som befinner sig nära dem de berör.

Att en liten pojke med magproblem som ofta har ont - han var ju undersökt och medicinerad av LÄKARE för detta - börjar ty sig mer till mamma ser jag inget konstigt i.
Överhuvudtaget är det inte konstigt att den ena parten inte alls duger vissa perioder när det gäller små barn. Att man i efterhand kan se att det borde ha uppmärksammats är inte detsamma som att det var tydliga tecken för dem som levde i det.

Här anser jag återigen att läkare, dagis och socialtjänst har ett betydande ansvar.