Bostadsbubbla i Sverige?

Göteborg framförallt och såklart även Stockholm har kraschat redan och är de kommuner som i innerstäderna kommer att drabbas värst när bostadsbubblans kreditfestdrivna ponzischeme faller samman då bubblans fundamenta med billiga krediter och unga förstagångsköpare och bostadskarriärister försvinner i takt med att de tappar sin innerliga lust att skuldsätta sig för resten av livet till minst 90% belåningsgrad.

Ni sheeple (får som Lundagren som förnekar all fakta och vägrar inse fundamenta) får här statistik som slår hål på eran älskade illusion om att bostadsbristen!? i storstäderna försäkrar värdet i era BR som ni är överbelånade i. Danmark är kanske 2-3 år före oss och vår bubbla är ännu mer extrem och uppblåst långt över hur Danmarks bostadsbubbla var som allra högst! Statistiken här visar hur bostäder i Köpenhamns innerstad och huvudstadsregionen i sin helhet kraschar och faller rakt nedåt:

LÄNK: http://www.dst.dk/pukora/epub/Nyt/2012/NR044_2.pdf

Ja, ang det finns ingen oklarhet.

Men det var inte det jag skrev du skulle titta på, utan det du skrev.
Om jag ska använda din retorik skulle jag säga att du verkar inte begripa att det finns folk som byter från en ägd bostad till en annan.

För de personerna, och det är inte få, är det inte så känsligt om det är en uppåtgående eller nedåtgående marknad när de flyttar. Det är alltså inte som du skriver att de enda köpare som nu finns är de som absolut måste köpa.

Nej, det är inte alla som påverkas i uppåt- eller nedåtgående marknader när de har tänkt att byta ägande. Det mesta handlar bara om hävstången och hur mycket de får låna. Dyrare bostäder ökar/minskar mer i värde i absoluta tal än billiga, det finns både chans till en stor värdeökning men också en stor värdeminskning.

Om vi ska gå in på sjunkande priser så kanske en familj belånat bostaden högt under början av förra året och numera sett sin bostad sjunka i värde och inte längre täcker upp hela lånet. Såvida familjen inte har andra besparingar kan det vara svårt att byta bostad genom att köpa en ny (bolånetaket) och därför kanske väljer att hyra istället. Sen har vi ju självklart botten av pyramiden, ungdomarna, som oftast inte har sparat kapital eller någon ägd bostad att använda som kontantinsats. Slutligen har vi hög och sakta stigande arbetslöshet, framförallt ungdomsarbetslöshet, som oftast också kan sätta käppar i hjulen för hur mycket banken går med på att låna ut vid ett eventuellt bostadsköp. Några av dessa anledningar, möjligtvis en kombination av ett par, tror jag är grunden för att utbudet just nu är rekordstor och efterfrågan inte matchar. Sen är självklart alla fall individuella.

Somliga fattar inte att kreditrallyt är slut.

Det kommer inte finnas några fler "köp" eller "sälj"-lägen i framtiden. Priserna kommer stabiliseras på en sund nivå där folk köper efter behov.

Ingen har sagt emot att priserna har fallit i kph. Det jag sagt är att det som möjliggjorde fallet är att det fanns större utbud utav hyresalternativ i kph.

Sen har folk i danmark i mycket större utsträckning än sverige ägt flera bostäder för ren spekulation och uthyrning, något som inte fungerar i sverige då man som du vet inte får hyra ut sin BR mer än 2 år för i princip alla föreningar och inte heller får ta ut hyra som överstiger en hyresrätt i området, vilket ofta inte ens gör att man går break even.
Sådant gör att en nedgång blir mycket kraftigare.

Sen såg jag inget i din länk som var en krasch med fall rakt nedåt. 3-4% ser jag under ett kvartal och ca 20% över 5 år.

Tittar man på enskilda objekt är det väldigt lätt att hitta t. ex. villor i centrala CPH (Frederiksberg) som tappat mer än 40 %. Lite drygt att köpa en villa 2006 för DKK 8 miljoner och sedan sälja den fyra år senare för DKK 5 miljoner.
På boliga.dk finns historiska försäljningspriser för enskilda objekt.

Sedan undrar jag generellt hur folk tänker när de säger att utbudet inte kan öka för att antalet lägenheter inte blir fler (ex. det byggs inte mer på Östermalm; alltså kan inte priserna gå ner för utbudet är konstant).
Det intressanta är inte det totala antalet lägenheter utan antalet lägenheter till salu. Det senare har ökat kraftigt på senaste tid vilket medför att utbudet har ökat.
Detta samtidigt som efterfrågan har minskat (tillgången till krediter har gått ner), vilket bör leda till prisfall.

Alla bostadsekonomer i Danmark har ju sagt (det uppenbara) att det var katastrof att avskaffa amorteringen, det var då priserna temporärt skenade iväg ohållbart för att sedan korrigeras.

I Sverige pågår det en korrigering, men mycket långsammare, i synnerhet attraktiva delar i Stockholm håller emot väldigt bra.

http://www.hemnet.se/tjanster/statistik
http://hempris.se/statistics.php

Behöver du sälja en villa/lägenhet med lite "off läge" så sälj omedelbart även om du måste gå ner lite i pris. Håller du i objektet för länge är det risk för stor nersida.

Men varför ökade i så fall priserna i Köpenhamn först lika kraftigt som våra svenska priser? Det finns ju hyreslägenheter...

Bostadsbubblan i Sverige har nu att vänta att luften ska gå ur bubblan snabbare än man trott. Magnituden av bubblan är fortfarande extrem, men vi har sett väldigt stora ras i Stockholm, Göteborg, Malmös centrala delar - premiumobjekt är numera totalt osäljbara.

Mäklarnas propaganda maskineri slår nya rekord för varje dag och dessa hemnetbluffande arvodstörstande individer är nu rejält oroliga och har som vi vet börjat kräva betalt även om dom inte får sålt objekten?! -Varför, jo därför att det är omöjligt marknaden har helt enkelt redan korrigerat priset på premiumobjekt med kanske 50% under toppen och det kommer ta väldigt lång tid innan de som är brända är redo att acceptera denna nedgång och ännu längre tid innan mäklarna som snart står utan försörjning accepterar detsamma. Därför är dessa objekt 100% osäljbara till de fantasipriser som nu råder.

Som jag har sagt så många gånger förut är vi kanske 6-7 år före Usa's utvecklingen och inom en tvåårsperiod kommer vi att uppleva motsvarande samma krasch som skedde 2008 i Usa (som redan har drabbat de osäljbara premiumobjekten vilka är mest prisvolatila) men som inte kommer märkas för gemene inskränkte självförnekande person (som t.ex Lundagren) förrän det drabbar medianbostaden.

Här är vad vi har att vänta: http://www.zerohedge.com/news/two-thirds-all-nevada-mortgages-are-underwater

Framtiden stavas: Exekutiv auktion, Personlig konkurs, och att det i Sverige extremt övervärderade tillgångsslaget fastigheter (och därigenom speciellt klubbmedlemskap i bostadsrättsföreningar) kommer att krascha totalt till följd av en naturlig marknadscykel när bubblans fundamenta iom billiga krediter och artificiellt låga räntor försvinner ner till en undervärderad nivå.

Precis som artikeln visar kommer minst 70% av Svenskar alltså exakt alla bolånetorskar som är belånade till mer än 50% (till mer än 35% i premiumobjekt) att gå i personlig konkurs inklusive
Lundagren som älskar att leva med huvudet nere i sanden likt en struts rabblandes populistiska dogma om hur bubblan aldrig kan spricka(som ju inte ens existerar?!) för att försöka självförneka bort paniken av insikt som smyger sig på.

Jag är negativ, men jag tror du är för negativ, såvida vi inte får en extern chock då smäller det. Men så länge räntan är (för) låg, folk har arbete, ränteavdrag, amorteringsfritt och bankerna är villiga att låna ut, kommer vi bara se en långsam nedgång. Man kommer försöka lösa det här med hög inflation och samtidigt från officiellt håll ljuga för folk och säga att inflationen är låg. Om regeringen lyckas med sin taktik kan de med höga lån mycket väl bli vinnare, som på 70-talet.

Jag antar också att du menar att vi är 6-7 år efter USAs utveckling. USA har/hade dock en väldigt annorlunda utlåning mot vad vi i Sverige har. Förutom att man kan lämna tillbaka huset mot skulden har massvis med juridiskt inkorrekta utlåningar gjorts.

Lägenheter i storleksklassen 1-2or (förstagångsköpare) säljer ju dock fortfarande som smör i storstäderna, hur tror du det kommer utveckla sig. Mina vänner som är i min ålder, runt tjugo, har inte en suck att punga in 350k i kontantinsats utan att bo hemma flera flera år och bara jobba. Omöjligt att studera och ha ett boende, om man inte väljer en hyres, men dessa hyresrätter kostar flera tusen i månaden och bor man inte flera i en etta är det nästan ohållbart ändå. De vänner till mig som har lägenheter har antagligen fått ett arv eller föräldrar med väldigt mycket pengar.

Det som kan hända, och som skett i många andra länder, är att driftiga personer skaffat större lägenheter/villor och hyrt ut rum i dessa till studenter (och andra).

På så sätt minskar antalet kvm per person och fler bostäder frigörs. Boendestandarden för studenter i andra länder är inte speciellt hög. Jag pratade med några doktorander i UK för en tid sedan och där var det studentkorridor som gällde, där man var många som delade toalett.

Det kan finnas något hinder i Sverige för detta. Kanske för mycket regleringar kring uthyrning. För svårt att vräka folk som missköter sig kanske?