Bostadsbubbla i Sverige?

Att ta bort ränteavdraget hade varit ett klockrent första steg för att få människor att öppna ögonen. Nästa steg torde vara ökad krav på kontantinsats i linje med det du förordar. Regleringar som denna är dock inte nödvändiga givet en sund och fri marknad. En sådan marknad kommer vi tyvärr inte se inom en snar framtid pga. statliga interventioner.

Min erfarenhet är att det är de som har det sämst som drabbas värst av kriser. En ränta som får flyta fritt och styrs av individers tidsprefernser är att föredra. Allt annat leder till misslyckanden i olika former och magnituder.

DU får gärna utveckla vad du menar med att bubblan är en konstruktion. Avser du att fenomenet är en konstruktion, i.e. inte finns, eller menar du att det är en konstruktion av giriga politikers interventioner?

Rätta mig om jag har fel, men är inte en sänkning av ränta det absolut sista som behövs nu? Varför vill bankerna inte sänka bolåneräntorna?

Varför sänker man räntan när det är höjningar som behövs? Det verkar vara en desperat åtgärd för att försöka blåsa liv i en döende ekonomi.

Jag tog upp tidigare i tråden (eller så var det en annan) att man istället inför ett amorteringsavdrag.

Nu:

Ränta ett år: 100.000 kr
Amortering: 0 kr
Ränteavdrag: 30.000 kr:

Summa: 70.000 kr.

Med amorteringsavdrag utan amortering:

Ränta ett år: 100.000 kr
Amortering: 0 kr
Amorteringsavdrag: 0kr

Summa: 100.000 kr.

Med amorteringsavdrag med amortering:

Ränta ett år: 100.000 kr
Amortering: 30.000 kr
Amorteringsavdrag: 30.000 kr. (Få dra av krona för krona, dock max 30% av räntekostnaden)

Summa: 100.000 kr.

Du verkar själv svara på din egen fråga? Räntan har konstant ökat senaste åren, från att vara extremt låg. Nu har man gjort ett litet trendbrott, bl.a pga det du skrev. Sen får vi se vad nästa besked säger.

Jag ville mest få bekräftat att jag var inne på rätt spår. Är det inte riktigt att påstå att räntesänkningar i nuläget bara innebär att skjuta problem framför sig?

Vissa menar att bostadspriserna inte är en bubbla, men beror det inte lite på vilken definition av bubbla man använder sig av? Det är väl definitivt en bubbla i bemärkelsen att de är extremt uppblåsta pga lågräntelån, som dessutom initierades av statliga SBAB.

Vad är tanken på sikt? Att försöka blåsa upp "bubblan" så mycket det går, eller att försöka fördröja problemen? För ingen tror väl på riktigt att situationen går att lösa med samma medel som skapat bubblan till att börja med?

Det föreslås ändrade skatteregler och amorteringstvång och det har ju redan införts ett tak så att man inte får belåna bostäder mer än 85%. Allt det där missar grundproblemet: att Riksbanken dikterar att räntan måste vara för låg!

Man gasar och bromsar samtidigt. Man knuffar på medan handbromsen ligger i. Regleringarna är ett virrigt kaos. Om allt som lånades samtidigt sparades av någon annan, så skulle inga prisbubblor på belånade tillgångar kunna uppstå. Så enkelt är det att utplåna konjunkturcykeln och bädda för stabil tillväxt.

Staten tar ut skatt på inkomst av kapital. En konsekvens av det är att det då utgår avdrag på underskott på kapital.
När nu staten för en gång skull är lite konsekvent bör man vara lite positiv till det och inte kräva att den ska vara inkonsekvent.

Den staten borde göra är att ta bort skatt på inkomst av kapital. Då försvinner också avdraget.
Då vi vanligtvis har negativ realränta så vore det en rimlig åtgärd. Emellertid är det nog politiskt omöjligt. (Alla lånetorskar och de som vill att staten tar av "dom rika" skulle bli koleriska).


Det är också tveksamt om staten skall lägga sig i om folk amorterar eller inte.

Det staten möjligen kan lägga sig i är hur solida banker är. Så en sak man skulle kunna ha gjort är att dra upp riskvikten för lån över t ex låntagarens årsinkomst. Då skulle bankerna ge överskjutande lån högre ränta och ev ha amorteringskrav.

Nu är det dock så att sittande regeringar vill inte minska mängden skuld utan tvärtom öka den. Så sådana häringa diskussioner blir bara intellektuella övningar.

Hur kan det vara "tveksamt"?
Det är ju helt uppenbart att det inte går att tänka sig en regel som beskriver hur varje individ bäst bör amortera sina skulder. Sånt varierar ju med varje individs specifika och aktuella omständigheter. Dessutom förändras det hela tiden.

Amorteringstvång är nödvändigtvis suboptimalt för alla individer. Det vet vi ju. Det finns ingenting att tveka om eller diskutera där.

Jag förstår inte. Skulle amorteringsavdraget vara ett tvång?
Annars fattar jag inte skillnaden mot nu då man frivilligt kan ta pengarna från ränteavdraget och amortera med.

Nu:

Ränta ett år: 100.000 kr
Amortering: 30.000 kr
Ränteavdrag: 30.000 kr:

Summa: 100.000 kr.

Inte ett tvång, bara ekonomiskt fördelaktigt att amortera minst 30% av räntekostnaden.

Man får ju skatteavdrag för att pensionsspara så varför inte införa skatteavdrag för sparande genom amortering också?

Jo, men med den konstruktionen så känns det inte som mycket till val.
Frivillig tvångsamortering.