Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det var snarare att den populäre och verkliga kandidaten som kunde göra något för Frankrike var Francois Fillon.
Han raderades enligt boken genom en skatteprocess och mediadrev för att lämna plats åt det ekonomiska och politiska etablissemangets kandidat.

Det är inte det som explicit händer. Givetvis finns det aktörer som önskar förinta alla former av svenskhet och tradition. Men de flesta av fotfolket är religiöst troende; och det spelar ingen roll för en religiöst troende vilken organisation som omstöps, eftersom ALLA måste verka för Det Rätta och Det Goda. Moralisterna kommer därför inte alls hejda sig och lämna kennelklubben eller motorföreningen eller fågelskådarna i fred; med tiden kommer samtliga dessa institutioner inlemmas i Det Goda och tvingas ha en Värdegrundspolicy, eller beskyllas för Ondska och förintas. Alla religiösa rörelser är i grunden totalitära (eftersom de har ett absolut moraliskt budskap som allt måste underkasta sig); alla fanatiker inom dessa rörelser kräver underkastelse. Otro är suspekt. Du kan därför inte ställa dig vid sidan, då du antingen är "bevisat ond" eller "misstänkt ond". Det är ett stort strategiskt misstag att ha börjat backa och tänka "min grupp kommer bli lämnad i fred". De skyldiga till detta backande är, som vanligt, den ideologi- och tankebefriade "borgerligheten".

Mycket faller på plats med övriga saker som skrivits i tråden. Kort om Fillon från Wikipedia:
Uppenbarligen något som det liberala imperiet inte tyckte om.

Macron å andra sidan:

Numer har Macron ett förtroende som är något lägre än 40 % i snitt. Före Corona låg förtroendet på knappt 30 %. Efter alla terroristattacker samt ett ökat antal förbannade Fransmän har Macron blivit tvungen att tuffa till sig och använda betydligt hårdare retorik, anspela på nationalism, etc.
Det finns en enkel anledning till det, eliten är oroliga att Fransmännen ska rösta på Le Pen istället av ren protest, eller att valdeltagandet blir lågt bland de grupper som föredrar Macron framför Le Pen.
Redan nu är opinionsundersökningarna relativt jämna bland de två kandidaterna. Macron har övertaget än så länge dock.

Kan tänka mig att eliten ser Macron som för riskabel och hellre vill trolla fram en ny "kompromisskandidat". Dyker en sådan upp kan vi nog förvänta oss någon skandal där Macron är inblandad.

Vad anser du att den här moralismen bottnar i, om det faktiskt rör sig om genuin övertygelse? Det finns väl knappast en rädsla eller fruktan (Gudsfruktan) i grunden, som inom religionen? Man kan ju tänka sig att det snarast handlar om gruppsykologi, och metoder för att bestraffa den som avviker saknas inte. Jag undrar dock vad det är som måste blottläggas för att korthuset ska falla. En mekanism av den här typen kräver nog någon form av hård kärna för att fungera. Ett latent men verkligt hot.

Det är min teori och observation att många människor helt enkelt verkar må bättre av att underkasta sig någon form av överhet som lovar att leda flocken till himmelen, om det är inlärt eller biologiskt kan jag inte sia om. Men alla religioners och sekters och ideologiers framgång baseras på detta.

Ett praktiskt och närliggande exempel är alla gnälliga artiklar som skrevs om hur hemskt det var att det inte bildats en regering ännu under några månader efter förra valet. Varför det? Det påverkade ju ingen och ingenting. Tvärtom, det bevisade att en stor del av politiken och administrationen är fullkomligt överflödig. Men vissa människor verkade på riktigt oroade av att inte ha några som formellt utsetts till ledarkossor.


Det behövs ett konkurrerande moraliskt budskap, som inte ens förhåller sig till det existerande falska. Det är därför de konkurrerande moraliska budskapen (t.ex. dina egna barns välfärd och överlevnad) så kraftigt motarbetas. Eller så behöver människor inse att de som leder de moralistiska väckelserörelserna inte vill dem väl, vilket historien har bevisat varenda gång, men det är ett mycket svårare arbete.

Religionens hårda kärna är antirasismen och tron på allas lika värde.

Även här låter sig paralleller göras till denna tråds egna dramatiska mikrokosmos.

Absolut, men vad är det som gör att så många lagt sig till med en falsk privat moral som man inbillar sig knyter an till en universell (moral)? De backar varandra när många av dem bör se att det hela är en social konstruktion. En bluff.

Det jag framför allt funderar över är vad man har att komma med som ger hoten lite tyngd. Pressa arbetsgivare och sådant — jomenvisst. Det är ändå luft. Allt bygger på att nästan alla ställer upp på skådespelet som en mindre klick regisserar. Och man gör det frivilligt. Den enda förklaring jag ser är att aktivistiskt lagda idealister skapat fungerande strukturer som ger en illusion av makt.
Exakt. Fan vet om inte en förkristen moral vore att föredra som motgift. Hedonism och ära.

Det är budskapet, som jag ser det. Vad är det man fruktar, på riktigt, bakom de tomma orden? Som driver idealismen? Rent konkret — att bli utesluten ur gemenskapen, visst, men då måste de kunna förlita sig på att någon verkställer det.

Absolut. Min teori om "moralisk makt" och dess profitörer är alls icke specifik; tvärtom går det att applicera på alla teorier och strömningar som lyckats nå makt genom att basera sitt budskap på någon form av moral (inte nödvändigtvis god sådan enligt våra nuvarande bedömningar). Till exempel var nazismen (ja, jag får väl dra upp det, som vanligt) definitivt moraliserande till sin natur; den var bara specifik med vilka moralen riktade sig till. Dåtidens "judar" motsvaras konceptuellt exakt av nutidens "vita män", det vill säga en tänkt skurkaktig motståndsgrupp till det moraliskt baserade lyckoriket som skulle levereras. (inga diskussioner om dåtida judar var eller inte var skyldiga till det ena eller andra önskas här, jag diskuterar bara principen)

Samtliga totalitära rörelser har följt detta mönster:
1) sätt upp det tänkta lyckoriket som inte uppnåtts
2) deklarera att det inte uppnåtts pga den omoraliska gruppen "X"
3) tillsätt en utförandegrupp, ledd av de värsta skrikhalsarna och konspiratörerna
4) utplåna makthavarna samt "X", entusiastiskt påhejade av troende, medan otroende försöker huka sig
5) nu är utförandegruppen diktatorer. Inget annat har ändrats.
6) fortsätt utplåna motstånd mot de nya diktatorerna, ett motstånd ofta bestående av "de egna" troende, samt de otroende som nu vågar sticka upp huvudet
7) hundra års tyranni innan konstruktionen kollapsar
8) vissa av de troende frågar sig voffur? voffur? voffur blev det så här? utom de dummaste, som fortfarande tågar med i leden och sjunger de gamla kampsångerna, som nu är inaktuella -- men det är ju skönt att vara med i en grupp som är god!

Nu är det Svenne som är grupp "X". Vad ska du göra åt det, Svenne?

Jo, det är väl en rimlig beskrivning. Jag vet inte om min pik var riktad till dig heller. Tycker bara det är intressant att notera motsägelsen som hägrar över hela tråden. Dels öser man på med skarpsynt kritik av PK-idioternas alla motsägelser och samtidigt bedyrar man att det enda sättet att vinna är att skita i logik och börja veva & bröla. Vill tro att det finns en elegantare lösning än att regrediera till primitiv civilisation, men det är onekligen ett knepigt scenario vi står inför.

Om vi nu ska bli barbarer själva, vad är trådens alla högtflygande konceptuella analyser till för?

De troende drivs av samma nit som Jehovas Vittnen eller Sjundedagsadventister. De tror på att himmelriket kommer att uppstå på jorden så snart ondskan i form av rasismen slutligen är död. Därför är trossatsen allas lika värde ständigt upprepad som ett mantra.

Om du någonsin läst Vakttornet eller Vakna med bilder av människorna, lammen och lejonen som lever sida vid sida så förstår du.