Början på ett mediakrig om mångkulturen?

När det Liberala Imperiet nu byter frontfigur och den neokonservativa (vi får väl kalla den det) nättidningen Bulletin startat så verkar det som om de lite mer vildvuxna blommarna ska rensas ur rabatten.

SwebTV och Fria Tider. Vad kommer nästa gång?

Vet inte om någon nämnt detta tidigare, sajten DigitaltMuseum.

https://digitaltmuseum.org

ger bl.a onlinetillgång till museer, berättelser, media m.m. En skatt att bläddra igenom i dessa isolerande tider. Kanske finner man några intressanta svar som berör mediakriget om mångkulturen?

Bjuder på en godbit från en svunnen tid vilken kanske förklarar vår naiva ådra inför yttre hot. Historien om Knislund och knaslund.

https://digitaltmuseum.se/0211888002...te-inspektorer

Omkring tvåhundra militära inrättningar skulle inspektras och fiktiva fantasifigurer användes för att underlätta upptäckt.

”Därför valde vi att utge oss för att vara brandförmän, ´sanitetsingenjörer´, elingenjörer, teleförmän och skyddsombudsmän. Som brandförmän kallade vi oss Urban C:son Eldh och Isidor Pyhr, som sanitetsingenjörer Erich von der Potta (och) Isidor af Muggelin, som elingenjörer Elis Sladde och Elon af Teleprinter samt som skyddsombudsmän Gui Odour och Livius Brumander.”

Vid vissa tillfällen avkrävdes de inte ens legitimation vid kasernvakten utan kunde promenera in vid huvudgrinden. Det räckte med att de båda livligt diskuterade något påhittat sinsemellan utan att vakten ingrep eller ens frågade vilka de var. Att under tystnad passera grinden utan att säga ett enda ord var en annan metod som fungerade förvånansvärt ofta.

Ja, ni får läsa själva, mycket roande och oroande på samma gång. Lite offT men ville belysa sajten digitaltmuseum samt bjuda tråden på lite komik i dessa tragiska tidevarv.

Några tankar om etnisk omsorg:

Jag vet att många här är skeptiska till Dan Korn, men jag tror att han när en äkta etnisk omsorg för det svenska. Min erfarenhet av etnologer och antropologer är att de utvecklar ett synnerligen ömt och beskyddande förhållande till ”sina” kulturer. Jag har inte läst Korns böcker, men får intrycket av att han erkänner existensen av en unik svensk etnicitet.

Orsaken till att jag nämner Dan Korn, är för att hans förhållande till svensk etnicitet i sammanhanget är tämligen unik. Inte bara bland judar, utan även bland muslimer och migrationsvurmande svenskar. Dessa tre grupper, tror jag, är så pass etnoautistiska att kulturella skillnader blir obegripliga och ointressanta för dem.

Låt mig beskriva mina fördomar, först exempel 1:

Den typiske etniskt svenske förespråkaren för mångkultur, är inte uppväxt i mångkultur. Allt som omgav denna persons uppväxt är präglat av den svenska socialdemokratiska välfärdsstatens kulturella överbyggnad, för att parafrasera Marx. Hon/han läste Bamse som barn, firade FN-dagen i skolan, tar som vuxen del av mediernas reportage om sköna somalier som spelar bandy och leende MENA-tjejer som ser slöjan som ett feministiskt statement. Inga kulturkrockar förekommer i dessa människors vardag, där de mest exotiska arbetskamraterna är andra generationens iranier, chilenare och bosnier. Kort sagt: man har aldrig upplevt något annat än det svenska och begripliga, även de invandrare man umgås med är marinerade i samma ovanifrån pådyvlade kultur. Därför kan man utan större kognitiv dissonans leva i villfarelsen att alla jordens folk delar grundläggande värderingar (den nämnda svenska socialdemokratiska välfärdsstatens kulturella överbyggnad).

Exempel 2:

Alla som såg Abdirizak Waberi i uppdrag granskning, kommer väl ihåg hur han utan att darra på manschetten berättade om sin islamistiska övertygelse. Han verkade helt aningslös om hur främmande hans värderingar var för journalisten som genomförde intervjun (https://www.youtube.com/watch?v=Xwrcm96cotI). Samma sak med Yasri Khan: med samma lätt förbluffade självklarhet förutsatte han att alla måste väl förstå det här med att inte skaka hand med kvinnor?

Här ser vi än en gång hur människor som är uppväxta och tämligen isolerade i en viss kultur helt saknar förståelse för andra kulturer. Kan det vara så att den innerliga religiösa tron bland muslimer präglar deras vardag så till den milda grad, och ger dem så mycket, att det blir obegripligt att någon inte skulle vilja vara muslim? Eller för att citera kvinnan som deltog i demonstrationerna i Malmö i sommar: ”Varför tog ni hit oss om ni inte vill ha islam?” (https://www.youtube.com/watch?v=QPn4kJz99Wk)


Exempel 3:

Jag antar de flesta har sett intervjun med Barbara Spectre, där hon talar om att Europa inte kommer överleva, om det inte blir mångkulturellt (https://www.youtube.com/watch?v=G45WthPTo24). Vi minns ju även Ingrid Lomfors ökända powerpoint från Sverige tillsammans:

”Det finns ingen inhemsk svensk kultur”.

På samma sätt reagerade flera judiska debattörer med hycklande och falsk förfäran, när Björn Söder i Orrenius intervju antydde att svenskar –liksom judar- var en egen etnicitet. Denna truism listades till och med av Simon Wiesenthal-centret som en av de värsta antisemitiska händelserna under år 2014 (https://www.aftonbladet.se/nyheter/a...antisemitlista)!

Många judiska debattörer tycks på detta sätt helt sakna förståelsen för att det finns en svensk kultur som förtjänar att få existera och att svenska folket äger en rätt att få definiera sig självt och få sätta sina egna gränser.

På samma sätt som i exemplen 1 och 2, talar vi om en judisk kultur som framstår så pass isolerad, att den saknar förståelse för ”den andre”. Den judiska kulturen är ju byggd på ett extremt starkt medvetande om den egna historien, om blodsbanden och om folket. När så den svenska etniciteten jämförs med den judiska, kan den kanske för en utomstående framstå som blek och fattig (särskilt som den under ett halvt sekel har utsatts för vanvård och angrepp).

Lomfors uttalande låter ju oerhört arrogant, men kanske hennes syn på svensk kultur blir begriplig utifrån min tolkning ovan: hon inte menar illa utan talar bara från hjärtat när hon från sitt snäva judiska perspektiv beskriver svensk kultur som ett lite torftigt hopkok av influenser från andra, riktiga, kulturer. Eller, med Claude Levi-Strauss terminologi, bricolage:

"Anthropology

In anthropology, the term has been used in several ways. Most notably, Claude Lévi-Strauss invoked the concept of bricolage to refer to the process that leads to the creation of mythical thought, which "expresses itself by means of a heterogeneous repertoire which, even if extensive, is nevertheless limited. It has to use this repertoire, however, whatever the task in hand because it has nothing else at its disposal"."


https://en.wikipedia.org/wiki/Bricolage#Anthropology

Det vanvettiga i detta mångkulturens ménage à trois (judar, muslimer och etablissemangssvenskar) är att dessa folk helt tycks helt sakna genuin förståelse och intresse för varandra.

Judisk identitet är ett hopkok av Mellanösterns etnocentriska extremism, mesopotamisk mytologi, egyptiskt mässande, det augustinska religionskonceptet och en del annat. Attackerna mot svenskarna beror knappast på någon större egen rikedom som skymmer sikten.

Dan Korn har uttryckligen sagt att han engagerar sig i nationalismanstrukna projekt för att förhindra att svenskarna går och blir etnocentriska ("nazister" på liberal-judisk jargong). Han har också uttryckligen sagt att han inte vill att judar ska assimileras. Han är alltså emot identitetspolitik för svenskar men för den för judar. Och inget jag har sett honom skriva ger anledning att inte ta honom på orden.

"Det var Per Albin Hanssons medvetna anspelning på nationella känslor med folkhemmet som förhindrade att nazister fick plats i riksdagen på 30-talet och SD:s måttliga och inkluderande nationalism är i dag den bästa garanten för att verkliga nazister inte skall få inflytande."

– Du tycker att assimileringens kraft är så stor att man knappt behöver oroa sig för kulturkrockar?

– Haha! Det har jag inte riktigt sagt, men den kraften är verkligen stark. Titta på mig! Jag är ortodox jude och lämnade Sverige för 33 år sedan eftersom jag ville att mina barn skulle kunna växa upp i en sådan miljö, den fanns när jag var barn men försvann för att judar assimilerade sig. Så, ja.

Då förstår jag till slut. Vilken uppgift han har gett sig själv. Varför han sitter i Oikos förtroenderåd och varför han skrev som han skrev i Sydsvenskan.

Han är en riddare som rider ut.

– Att påverka Sverigedemokraterna är det mest effektiva sättet att påverka i dag, att styra den kraft som redan finns, säger Dan Korn.

Han är alltså en man som ska rädda det sverigedemokratiska partiet från Björn Söders villfarelser. Som vill uppfostra Mattias Karlsson. ”Måttlig och inkluderande nationalism” är hans mål, inte en beskrivning av dagsläget.

https://web.archive.org/web/20200227...-villfarelser/

Européer har spontant svårt att förstå judar eftersom de är naturligt etnocentriska på en nivå som är främmande för oss. Det är helt självklart för dem att en uppsättning regler gäller för ingruppen och en annan för utgruppen; det är inget de reflekterar över, det är inget de behöver skriva ner, det är inget de behöver konspirera om. När man konfronterar dem är de i normalfallet uppriktiga med att de inte förstår vad man pratar om, de har bara sagt och gjort självklara, helt anständiga saker. Européer har ett annat patos, men även om vi aldrig kan förstå judarna på djupet kan vi iallafall försöka att förstå den rena kausaliteten i deras agerande.

Kevin MacDonald har skrivit föredömligt om det här. Jag tror det var länge sedan någon här länkade till Kritikkulturen, som för den som har missat det finns gratis i helhet på den svenska översättarens hemsida: http://www.veidos.se/

Det jag ville poängtera är att Korn har en medvetenhet om att det finns en etnisk svensk identitet, och att han i sina inlägg i debatten faktiskt bekräftar dess existens. Min upplevelse av antropologer och etnologer är som sagt att de känner en lojalitet inför den kultur de studerar och jag tvivlar därför på att han ser det som önskvärt att den svenska kulturen förintas.

Ditt Korn-citat antyder emellertid att hans mål, utöver hans etnologiska gärning, kanske inte är så ädla som man kunde hoppas.

Och naturligtvis menar jag inte att folklig svensk kultur skulle vara fattigare än den judiska, bara att den är tämligen sluten, med subtila kulturella koder som är svåra att uppfatta för en ickesvensk. I tillägg, som jag skrev, så är den svenska kulturen sedan minst ett halvsekel tillbaka drabbad av ett pågående etnocidförsök, ett hot om kulturell utplåning som man knappast kan säga att den judiska kulturen är utsatt för.

Barbara Spectre talade också om en önskan om att Europa ska överleva. Sannolikt är hennes och Korns visioner om formen för denna överlevnad ganska lika.

Huvva!

Nu spekulerar både du och jag, och att uttolka Korn blir en form av kremlologi (som föremålet för uttolkningen säkert finner underhållande om han läser här).

Jag tror i alla fall inte att Korn är lika illvillig som Spectre eller Lomfors.

Jag finner det personligen svårt att klart definiera kriget då jag instämmer i flera olika teorier inom området. Jag kan endast konstatera att det var många betydelsefulla händelser som skedde under loppet av flera decennier som tillsammans skapade förutsättningar för en mycket våldsam period i mänsklighetens historia.

För att citera Carl von Clausewitz, "Kriget är bara en fortsättning på politiken, men med andra medel".

För övrigt beklagar jag att min tes om kulturell autism reducerades till en diskussion om en enskild debattör.

Jepp. "Små knegarna, små knegarna är lustiga att se". En klassisk scen.

Pratade faktiskt med någon om detta nyligen, och han menar att det fanns allmänt småstruliga typer som mest höll på med dumheter när han var ung på 60-talet. Ingen brydde sig så värst mycket om dem. Detta sammanfaller ju med inflyttningen i de här jättelika hyreskåkarna — kanske att man slutade bry sig om andra och morsa på grannarna då, men jag tänker samtidigt på den tidigare "tattarplågan" och andra fenomen då vanligt folk fick nog. Är nog miljonprogrammet som ligger bakom håglösheten, trots allt.

Ett par snabba reflektioner: Det är intressant att du jämför rabbi Korn med etnografer/etnologer/kulturantropologer som fäster sig vid den kultur de studerar, för det är lite ett sådant perspektiv han tycks ha på svenskhet.
Jag gillar även att Nix-registret skriver att det är självklart för judar med en uppsättning regler för dem själva och andra regler för övriga. Vad händer om en annan grupp har samma synsätt för egen del och detta går ut över judarnas möjlighet att leva judiskt? Är det då det blir ramaskri, som när den manliga omskärelsens vara eller icke vara debatterades härom sisten (när det nu var)?
Att ha egna regler på samma sätt som judarna och bestämma dem själv kan bli problematiskt. Som tur är är det få grupper i kontakt med judarna som har en lika rigid syn på detta. Judarna är vassast på regler.

Tillägg: iofs. självklart för judarna att man ska låta dem hållas med sina bruk om alla grupper har egna regler (enligt judarna). Det blir alltså knas med en annan grupp som har regler som gäller andra än dem själva — och påverkar ex. judarna.

Från USA så kommer just nu en av dom främsta neoliberala kritikerna från podcasten Red Scare, där Anna Khachiyan och Dasha Nekrasova främst pratar och analyserar sinsemellan hur den otyglade neoliberala nutiden förändrar en fd kulturell stormakt som USA.

Podcasten är bra därför att den behandlar det radikala förändrandet på alla nivåer, från woke-rörelsens påverkan på storpolitiken och ända ner till det vardagliga livet.

Det senaste avsnittet är bland det mest intressanta jag har hört och har klar koppling med vad vi ser i Sverige just nu, där tech-världen går hand i hand med etablissemangspolitiken för att tysta röster med avvikande uppfattning i dom mest självklara frågor, Jag pratar om Google-Sveriges personliga kontakter med Socialdemokratin och raderingen av Swebb-TV som sker framför våra ögon just nu.

I avsnittet Red Scare intervjuvas Mark Crispin Miller som är professor i media och kommunikationsstudier på New York University. Miller har i tjugo års tid haft en kurs i propaganda, där han dissekerar allt från hur sittande regerings propaganda förändras i internetåldern och Edward Bernays till medias nära koppling till underrättelsetjänster, krigspropaganda gentemot Syrien, Iran och Ryssland etc.

Enligt Miller finns det numera i den akademiska världen en oskriven lag att när propaganda som fenomen skall behandlas skall den analyseras inom spannet från första till andra världskriget, men absolut inte kommentera samtidens pågående propaganda, vilket har gjort honom till en obekväm figur på sin institution.

När han dessutom tog upp det nuvarande narrativet om Covid och Trump utifrån ett kritiskt perspektiv så satte starka krafter igång processen att få Mark Crispin Miller sparkad.

Riktigt intressant och en klar inblick i hur den framstöt för att förfäkta akademisk och medial frihet pågår parallellt både här i Sverige och USA just nu.

https://redscarepodcast.libsyn.com/p...crispin-miller