Citat:
	
		
			
			
				 Ursprungligen postat av 
oyto
			 
			Jag nöjer mig med att göra en kvantitativ analys av artikeln. Den är en enhet, en pinne i en kolumn för explicit etnisk omsorg. En annan kolumn gapar tom. 
För visst har Paulina Neuding allt privilegium hon behöver för att skriva eller låta skriva om etniskt hat mot svenskar, om hon bara vill. Det skulle rentav vara god viral ekonomi om Aftonbladet eller V nappade och kallade Bulletin fascister.
		
	 
 
Några tankar om etnisk omsorg:
Jag vet att många här är skeptiska till Dan Korn, men jag tror att han när en äkta etnisk omsorg för det svenska. Min erfarenhet av etnologer och antropologer är att de utvecklar ett synnerligen ömt och beskyddande förhållande till ”sina” kulturer. Jag har inte läst Korns böcker, men får intrycket av att han erkänner existensen av en unik svensk etnicitet.
Orsaken till att jag nämner Dan Korn,  är för att hans förhållande till svensk etnicitet i sammanhanget är tämligen unik. Inte bara bland judar, utan även bland muslimer och migrationsvurmande svenskar. Dessa tre grupper, tror jag, är så pass etnoautistiska att kulturella skillnader blir obegripliga och ointressanta för dem.
Låt mig beskriva mina fördomar, först 
exempel 1:
Den typiske etniskt svenske förespråkaren för mångkultur, är inte uppväxt i mångkultur. Allt som omgav denna persons uppväxt är präglat av den 
svenska socialdemokratiska välfärdsstatens kulturella överbyggnad, för att parafrasera Marx. Hon/han läste Bamse som barn, firade FN-dagen i skolan, tar som vuxen del av mediernas reportage om sköna somalier som spelar bandy och leende MENA-tjejer som ser slöjan som ett feministiskt statement. Inga kulturkrockar förekommer i dessa människors vardag, där de mest exotiska arbetskamraterna är andra generationens iranier, chilenare och bosnier. Kort sagt: man har aldrig upplevt något annat än det svenska och begripliga, även de invandrare man umgås med är marinerade i samma ovanifrån pådyvlade kultur. Därför kan man utan större kognitiv dissonans leva i villfarelsen att alla jordens folk delar grundläggande värderingar (den nämnda svenska socialdemokratiska välfärdsstatens kulturella överbyggnad).
Exempel 2: 
Alla som såg Abdirizak Waberi i uppdrag granskning, kommer väl ihåg hur han utan att darra på manschetten berättade om sin islamistiska övertygelse. Han verkade helt aningslös om hur främmande hans värderingar var för journalisten som genomförde intervjun (
https://www.youtube.com/watch?v=Xwrcm96cotI). Samma sak med Yasri Khan: med samma lätt förbluffade självklarhet förutsatte han att alla måste väl förstå det här med att inte skaka hand med kvinnor? 
Här ser vi än en gång hur människor som är uppväxta och 
tämligen isolerade i en viss kultur helt saknar förståelse för andra kulturer. Kan det vara så att den innerliga religiösa tron bland muslimer präglar deras vardag så till den milda grad, och ger dem så mycket, att det blir obegripligt att någon inte skulle vilja vara muslim? Eller för att citera kvinnan som deltog i demonstrationerna i Malmö i sommar: ”Varför tog ni hit oss om ni inte vill ha islam?” (
https://www.youtube.com/watch?v=QPn4kJz99Wk) 
Exempel 3:
Jag antar de flesta har sett intervjun med Barbara Spectre, där hon talar om att Europa inte kommer överleva, om det inte blir mångkulturellt (
https://www.youtube.com/watch?v=G45WthPTo24). Vi minns ju även Ingrid Lomfors ökända powerpoint från Sverige tillsammans: 
”Det finns ingen inhemsk svensk kultur”.
På samma sätt reagerade flera judiska debattörer med hycklande och falsk förfäran, när Björn Söder i Orrenius intervju antydde att svenskar –liksom judar- var en egen etnicitet. Denna truism listades till och med av Simon Wiesenthal-centret som en av de värsta antisemitiska händelserna under år 2014 (
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a...antisemitlista)!
Många judiska debattörer tycks på detta sätt helt sakna förståelsen för att det finns en svensk kultur som förtjänar att få existera och att svenska folket äger en rätt att få definiera sig självt och få sätta sina egna gränser.
På samma sätt som i exemplen 1 och 2, talar vi om en judisk kultur som framstår så pass isolerad, att den saknar förståelse för ”den andre”. Den judiska kulturen är ju byggd på ett extremt starkt medvetande om den egna historien, om blodsbanden och om folket. När så den svenska etniciteten jämförs med den judiska, kan den kanske för en utomstående framstå som blek och fattig (särskilt som den under ett halvt sekel har utsatts för vanvård och angrepp). 
Lomfors uttalande låter ju oerhört arrogant, men kanske hennes syn på svensk kultur blir begriplig utifrån min tolkning ovan: hon inte menar illa utan talar bara från hjärtat när hon från sitt snäva judiska perspektiv beskriver svensk kultur som ett lite torftigt hopkok av influenser från andra, 
riktiga, kulturer. Eller, med Claude Levi-Strauss terminologi, 
bricolage:
"
Anthropology
In anthropology, the term has been used in several ways. Most notably, Claude Lévi-Strauss invoked the concept of bricolage to refer to the process that leads to the creation of mythical thought, which "expresses itself by means of a heterogeneous repertoire which, even if extensive, is nevertheless limited. It has to use this repertoire, however, whatever the task in hand because it has nothing else at its disposal"."
https://en.wikipedia.org/wiki/Bricolage#Anthropology
Det vanvettiga i detta mångkulturens ménage à trois (judar, muslimer och etablissemangssvenskar) är att dessa folk helt tycks helt sakna genuin förståelse och intresse för varandra.