Citat:
Ursprungligen postat av
Ottokar
Det var definitivt en intressant analys som du lade fram Edgerton. Min iakttagelse stannade dock vid att det nu blev öppet och klarlagt att en medlem av den kurdiska diasporan i Sverige använde den röst som givits i Sveriges Riksdag till att tvinga fram samarbete (och sannolikt ekonomiska resurser) till förmån för sitt folk i hemlandet. Baas söker naturligtvis bara blanda bort korten. Det väsentliga är inte rasismen utan diasporamedlemmens nakna politiska utpressning. Att hon nu är politisk vilde gjorde att det skedde öppet och inte under täckmantel av ett partipolitiskt intresse.
Det ser ut som Expressen indirekt bekräftar det jag skrev om "den kurdiska kommunisten" diskussionen. Så här skrev Expressens ledarsida för ett par dagar sedan;
Citat:
Lika absurd framstår partisekreteraren Tobias Baudins uppgörelse med den politiska vilden Amineh Kakabaveh om att Sverige ska stödja det kurdiska självstyret. Svensk utrikespolitik kan inte bedrivas i form av röstköp, låt vara att det sker i Socialdemokraternas namn.
https://www.expressen.se/ledare/sver...-daligt-skamt/
Idag skrev Linda Jerneck detta och bekräftar det jag misstänkte.
Citat:
Socialdemokraterna hävdar att uppgörelsen bara handlar om att S som parti ska fördjupa relationerna med kurdiska PYD, men självklart påverkas Sveriges linje av vad regeringspartiet gör. Dessutom står det uttryckligen i dokumentet att Sverige ska stödja återuppbyggnaden i det självstyrande Rojava
https://www.expressen.se/ledare/lind...ora-skandalen/
Vad detta handlar om är att Sverigedemokraterna precis som Bonniertidningarna bär vatten åt USA i utrikespolitiken och utnyttjade detta i inrikespolitiken. När det väl stod klart att S och Amineh Kakabaveh kom överens så kastade Åkesson en in en brandfackla i debatten.
Jimmie Åkesson använde medvetet stora och förbjuda ord så som "kurdisk kommunist". Detta triggade genast SD-sympatisörer på sociala medier som direkt tog ställning för honom både när det gäller Kurdistan och i debatten om vem som är svensk. Åkesson cementerade en utrikesposition genom att uttrycka sig på ett visst sätt.
Åkesson lyckades också trigga journalister, akademiker och S-märkta politiker som var tvungna att positionerna sig emot Åkesson och där med också mot amerikansk utrikespolitik. Åkesson fick till och med Magnus Ranstorp och Karin Olsson att svälja betet. Två personer som verkligen borde veta bättre. Precis som Linda Jerneck implicit skriver så gjorde det USA-vänliga etablissemanget bort sig eftersom de inte andas innan de kastade sig på Twitter. Åkesson har uppenbart visat stor taktisk skicklighet och opportunism - både inrikespolitiskt och utrikespolitiskt.
Så varför Expressens ledarsida kritisk till sitt eget gäng? Expressen är med största sannolikhet oroliga för att Sverige skall gå emot amerikanska intressen precis som Margot Wallström gjorde angående Israel. Det brukar få konsekvenser att gå emot amerikanska intressen. I Sveriges fall fick regeringen och journalisterna på de stora medierna färre "memon" från amerikanska U.D. Sverige fick inte sitta kring bordet - vilket var konsekvensen att gå emot USA i frågan om Israel.
Innan Stefan Löfven avgick var han tvungen att hålla ett patetiskt seminarium i Malmö där han lovade att ge den judiska republikanska donatorn och WJC-ordförande Ronald S. Lauder allt han pekade på. Trots all svensk generositet stod Lauder och talade om att "vänstern är antisemiter" i TV. Det var nog inte det som Stefan Löfven tänkte sig. Löfven gick faktiskt så långt att han menade att svenskarnas fri och rättigheter skulle inskränkas. Om Margot Wallström inte hade tagit ett aktivt steg att erkänna Palestina formellt hade SAP kunnat fortsätta med sin inrikespolitiska kritik av Israel för att samla invandrarväljare och inga inskränkningar av våra friheter och rättigheter hade behövts göras. Det är en sak att prata och det är en sak att göra någonting på riktigt och Margot Wallström gjorde något på riktigt.
Så hur går det då för vårt liberala etablissemang och deras vattenbärande åt USA? Expressen anställde Ola Wong som skulle skriva ned Kina i Expressen. Det första Ola Wong gjorde var att ge sig på en elit-institution dvs. Karolinska Institutet. Syftet var att skära banden mellan svensk och kinesisk akademi. Den här typen av strider mot andra elit institutioner tar man internt och inte i media. Rektorn för KI Ole Petter Ottersen surnade till i sitt svar till Ola Wong.
https://www.expressen.se/ledare/repl...bete-med-kina/
Problemet är att de flesta journalister sällan en fullständig bild och de får motstridig insiderinformation från olika särintressen. Vidare är de bedrövliga när det kommer till utrikespolitik. Wong hade inga riktiga bevis som tålde dagsljuset. Det finns fler sådana exempel
Fri Värld journalisten Patrik Oksanen på Fri Värld hävdade i Expressen att det var en "konspirationsteori" att tala om ett labb i Wuhan. Efter att Biden tog över så fasthöll han Trump administrationens position under ett par månader vilket fick Patrik Oksanen att framstå som djupt okunnig och en "nobody". Även om Oksanen inte pekades ut med namn gjorde sig Johan Hakelius lustig över detta i någon kolumn.
Det är extremt svårt att "spinna" opinionsbildning inom försvars och utrikespolitik eftersom väldigt mycket är hemlighetstämplat och staterna delar inte med sig av sådan information annat än i urval och ofta serveras det lögner eller halvsanningar. Utöver detta måste Fri Värld måste linda in sin opinionsbildning i någon svart-vit liberalism. Det är svårt när utrikespolitik och försvarspolitik innehåller väldigt många gråzoner som inte med enkelhet kan förklaras till väljare och folk i allmänheten. Vidare är inte alla gärningar som stormakterna gör moraliskt försvarbara. Det är alltså svårt att driva opinionsbildning inom försvars och utrikespolitiken - i synnerhet om man måste linda in det i en kamp mellan "ont och gott", försvar för liberalism och MR.
Ett annat exempel på valhänt anti-kinesisk journalistisk var intervjun med Gui Congyou i SVT. Det ställdes frågor men dessa frågor var substanslösa eftersom SVT inte kunde backa upp dem. Gui Congyou bad journalisten presentera bevis och journalisten kunde inte svara. För att förklara det här. SVT varken vill eller kan befatta sig med riktig dokumentation eftersom det då skulle bli på riktigt. Inte heller kunde SVT-journalisten ställa seriösa följdfrågor eftersom det skulle leda till en riktig diskussion.
Det är ingen hemlighet att Kina vill inte ha amerikanska medier så som NYT i Kina eftersom tidningen har en nära koppling till den amerikanska regeringen. SVT-journalisten kunde ha fördjupat sig i kinas blockering av medier men då skulle Kina ambassadör antagligen säga att de inte tillåter utländska aktörer precis som Tyskland förbjuder tyska version av RT, USA som blockerar PressTV eller UK som blockerar CGTN. En sådan diskussion vill inte SVT ha eftersom de okunniga tittarna kanske skulle börja tänka i två steg och någon kanske skulle förstå att civilsamhället och statens intressen är integrerade med varandra. Det var därför plockade den kinesiska ambassadören de flesta poängen.
Idag körde Uppdrag Granskning en dokumentär om Ryssland. De anklagar Ryssland för ett mordförsök på en tjetjener i Sverige. Jag läser hellre än tittar på TV och har inte sett det men jag är till 100% övertygad om att ingen verifierbar dokumentation finns att tillgå. SVT förlitar sig på vad SÄPO säger och de här dokumenten som UG fått kommer med största sannolikhet från USA.
I den amerikanska försvarspolitiska diskussionen finns det indicier för att USA sedan en tid tillbaka ägnar sig åt egen "Wikileaks" verksamhet där de ger journalister material de har hackat. Material som MSM sedan publicerar som en "granskning". De här panama-breven är ett exempel på sådan "journalistik". Varför åkte ingen amerikansk politiker eller miljardär fast i granskningen? Gömmer de inte pengar i Panama, Malta och Cayman Islands? Nej, det är bara figurer som USA anser är problematiska som åker fast i de här brev-granskningarna. En del obetydliga namn eller idag politiskt oviktiga personer kastas också in breven för att ge "journalistiken" trovärdighet.
Det är ingen hemlighet att Ryssland, Kina, Israel, Saudiarabien, Indien, Frankrike, Storbritannien och USA ägnar sig åt en del obehaglig verksamhet - inklusive mord. Däremot faller UG trovärdighet när vi inte får se dokumenten. Eftersom SVT inte presenterar några bevis kan Ryssland kan med förneka detta. Detta är ett exempel dålig anti-rysk journalistik. Visst - tittarna går säkert på det vilket också är meningen men utan bevis är det inte journalistik. Det är opinionsbildning. Har SVT verifierbara bevis? Jag vet inte och det lär vi aldrig få veta.
Sammanfattningsvis: Sverigedemokraterna bar vatten åt USA men istället för att bara ta ställning för en amerikansk policyförändring utnyttjade SD detta skickligt för att ge sig själva inrikespolitiska fördelar. Åkesson utnyttjade inte bara att S gjorde en halvhjärtat S uppgörelse med politisk vilde. Han utnyttjade den svenska mediala och akademiska elitens mänskliga och professionella brister för att positionera sig rätt i tiden under en amerikansk utrikespolitisk policyförändring. Åkesson kommer få en kapp på axeln från DC för detta. Samtidigt fick SD vanligtvis USA-vänliga svenska akademikerna, journalisterna, politiker och kändisar att framstå som PKK-sympatisörer som motsätter sig amerikanska utrikespolitiska intressen. Åkesson fick också in en debatt om svenskhet samt cementerade den amerikanska nya linjen hos sina sympatisörer. "Wonken" i mig är imponerad - riktigt imponerad.
