Solipsism - allt är en illusion - samlingstråd

Jag upplever som de flesta, att människor innehåller medvetande. Förstår inte tvärsom.

Jo. Medvetandet har ju varit med så länge det funnits människor i varje fall. Det är min upplevelse i varje fall. Och det har varit en kontinuerlig upplevelse.

Lite utanför nuvarande topic:

Tänk om vi såg alla atomer och småpartiklar istället för en helhet, som tex ett hus. Båda varianterna är olika upplevelser av samma verklighet kan jag tycka. Man kan väl säga att verkligheten kan se ut på många sätt och det kanske inte finns en verklighet. Eller så är de minsta beståndsdelarna verkligheten, fast de kan säkert bli ännu mindre. Men så som vi upplever verkligheten är ju väldigt praktisk, för oss.

Jag förstår så klart den tanken och det är en bra intuition men du kan säkert också hålla med om att vi människor är fantastiskt dåliga på att hitta den typen av trygghet.

Det finns två metoder jag känner till för att röra sig åt det hållet. Jag har nämnt att jag förespråkar ingen tro alls. Det andra alternativet är ovillkorlig tro. Path of devotion är en vanlig term men jag har ingen personlig erfarenhet av det.

Båda metoderna handlar om en slags upplösning eller överlämning av jaget.

Från mitt perspektiv dyker allting upp "inuti" medvetandet i form av medvetna upplevelser. Jag har aldrig varit med om att det funnits något annat före medvetenhet, och att medvetandet dykt upp inuti det.

Håller vi öppet för att människan är en evolutionär varelse så torde vi knappast blivit medvetna innan det gynnade vår överlevnadsförmåga. Varför skulle naturen selektera medvetna varelser framför omedvetna innan det gör någon skillnad? Våra förfäder torde knappast ha haft någon nytta av medvetandet så länge de bara gjorde saker utan att fundera så mycket om hur och varför. Först när vi börjar fundera över hur vi själva upplever världen tillför det något att uppleva. Men när inträffade den övergången på en tidslinje? Var neandertalarna medvetna eller kom det först långt senare? Vi har ingen aning.

såklart upplever du inget innan medvetandet är med i matchen

Förstår inte riktigt. Behövde vi inget medvetande förut för att överleva, men behöver det nu?

Om du har två fiskar och den ene upplever och den andra inte. Hur påverkar känslan av upplevelse förmågan att simma mot stora skuggor som potentiellt går att äta och bort från stora skuggor som kan vara farliga? Någon form av intellektuellt resonerande förmåga krävs väl ändå för att känslan av att finnas till skall få oss att prestera bättre än om vi inte känner så? När skedde övergången från omedveten till medveten varelse hos våra förfäder? Kan vi veta det? Kan vi veta om en hund anser att den upplever?

Personligen tror jag övergången skedde när vi lärde oss tala, därför att vi då fick de mentala verktygen som möjliggör intellektuella resonemang även med oss själva. Men när blev vi människor? Var föräldrarna till de första talande människorna människor eller apor?

Medvetandet är en illusion. Skulle alla vara medvetna skulle inte diverse raggningstekniker fungera. De fungerar eftersom vi är programmerade till ett visst sätt.

Vi är alla NPCs oavsett om vi vill eller inte. Eller ja, ni är det. Själv vet jag inte om jag är eftersom allt utspelas i mitt huvud. Men jag antar att jag också är en NPC. Märker att det kan gå flera dagar innan jag vaknar upp och inser att allt jag gjort under dessa har skett per automatik.

Tänker på indata från våra sinnen. Vad är den där indatan? Hur ser en sten ut tex. utan våra sinnen. Finns den där ute? Hur då liksom?

Det beror ju på vad väljer att tro på.

Om man som jag tror att naturvetenskapliga teorier är det som är närmast en sanning som vi hittills har kommit, så väljer jag att tro att
- mitt jag finns inne i min hjärna
- det jag uppfattar av omvärlden kommer via nerver som ger signaler till hjärnan som tolkar dessa signaler
- det som mina nerver (syn, hörsel, känsel, lukt etc) tar emot kommer från någon form av fysiskt fenomen som händer utanför min kropp
- dessa fenomen motsvarar ungefär det som jag avbildar i min hjärna.

Givetvis - stenen är ju så mycket mer än vad jag och du kan uppfatta av den. Den har en historia, den skickar förmodligen ut fler signaler än vad vi är kapabla att uppfatta, t ex är just vi människor dåliga på att SE vilken temperatur saker har, vi behöver TA på stenen. Osv.

Väljer man å andra sidan tro att det vi uppfattar är ett eko, en skugga, reflektion eller avbild av det som är VERKLIGT, ungefär som en film på din skärm - ja, då är det ju svårt att motbevisa den åsikten. Eller bevisa.