Solipsism - allt är en illusion - samlingstråd

http://sv.wikipedia.org/wiki/Filosofisk_skepticism

http://sv.wikipedia.org/wiki/Solipsism

http://sv.wikipedia.org/wiki/Idealism

http://sv.wikipedia.org/wiki/Materialism

Dessa kan intressera dig. Det finns dock inte något korrekt "svar". Detta är filosofi, inte vetenskap.

Har själv tänkt i dessa banor och kommit fram till att - nej det kan vi inte vara säkra på. Nu kommer säkert någon komma och tala om för mig hur oerhört efterbliven jag är, även detta kan vara någon sorts projektion min hjärna gör.

Själv har jag kommit fram till att man inte kan vara säker på någonting överhuvudtaget, man kan inte förneka att det finns en gud, man kan inte säga att universum ens existerar.

Kanske låter virrigt, men om man tänker på det kommer man fram till just detta. Det är aldrig en omöjlighet att ingenting egentligen existerar.

Man kan dock inte utgå från denna tankegången när man lever sitt liv, man hade då antagligen blivit gravt dysfunktionell i samhället i stort, för övrigt är ju sannolikheten relativt liten att det faktiskt är på detta vis. Dock finns där alltjämt en möjlighet...

Tycker det är ganska befriande att känna ett visst tvivel till att något existerar över huvud taget.
Ger tillvaron mer luft på nåt sätt.

Precis, det är det som gör det hela så knäppt. Samma sak som att tänka om nu universum finns, hur långt är det? var någonstans slutar det? vad menas med slutet, ett tomrum bara? haha, det kan ju inte sluta, våra hjärnor är nog inte uppbyggda för att tänka i dessa omlopp.

Det är skitläskigt att tänka så. Att t.ex. flashback bara är en projektion. Allt som andra skriver och gör är egentligen bara min hjärna* har skapat.

Allt är min dröm. Jag kanske vaknar någon gång?

* Benämning på det som vi "tänker" med

Ja att vi UPPLEVER att det existerar kan vi vara säkra på. Men vi kan inte vara säkra på HUR vår omgivning IGENTLIGEN ser ut, då hjärnan är totalt mörk och vi endast har några få sinnen som skickar impulser till hjärnan som gör att vi ser/hör/känner osv det vi gör.

Creepy!

Jag antar att man först bör fråga vad det innebär att "något finns"... Den yttre världen finns givetvis, alltså den är där, man upplever den. Den finns på något plan. Men ofta kanske man skapar en mental bild av vad det innebär att den finns, eller hur den finns. Men det är bara något man själv tänker ut. Varför något finns är också frågan...

Det som du tar för givet är det som resten av den filosofiska världen försöker bevisa. Du missar att förklara varför du tror att verkligheten utanför oss existerar.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Cirkelresonemang

Om vi är våran egen gud så är det kanske bara vi som existerar och ingenting utanför oss. ( Ordet Gud behöver inte inkludera att vi är skapare utan det kanske bara blev som det blev, fånge i vårt egna system? Varför inte =) Sannolikeheten för det är dock liten/stor vad vet jag. Det är just detta som är problemet.

Ingeting går igentligen att bevisa till 100% Utan det blir helt enkelt bara sannolikhet och den beräkningen gör vi efter vårt eget behag och vad som är bekvämt för oss och vad som funkar för oss.

Subjektivt så det förslår=/

När jag säger att en yttre världen finns så säger jag inte HUR den finns... Men när jag säger "den finns" så säger jag egentligen "jag upplever den"... Det verkar som att du talar om en idé... Alltså vad det innebär att den yttre världen finns. Och just därför jag sa att man bör fråga sig vad man menar med att den finns...

På något plan "finns" det, men när jag säger så så kanske folk tror att jag menar samma sak som de menar när de säger det...

Kan uttrycka mig såhär också: jag upplever något som jag namnger "den yttre världen".

Sedan vilken bild jag skapar i intellektet är en annan sak... Kan komma med teorier kring vad det innebär... etc... Men jag var kanske inte tydlig när jag sa att det beror på vad man menar med att "den finns"... Lätt att fastna i idéer!

Klart att man aldrig kan veta till 100% om man inte sitter fast i Platons grotta eller The Matrix om man så vill, men det finns ju något som heter sannolikheter också. Bara för att något rent hypotetiskt "inte är omöjligt" så betyder det ju inte att det ens är i närheten av att vara sannolikt.

Men vart skulle hjärnan inhämtat inspirationen till att skapa vår värld om ingenting finns?

Nej, vi kan givetvis inte vara 100% säkra på någonting.

Vår faktiska existens kan dock inte ens låta sig beräknas i sannolikhet. Därav att det är ett axiom.

Antingen tror man det eller ej.

Fast det kan vara dumt att chansa...