Solipsism - allt är en illusion - samlingstråd

Ingen människa borde begå en elak handling mot någon eftersom man inte med säkerhet kan veta att man är ensam med medvetande. Tänk om andra har ett? Då har man skadat en annan upplevande individ. Bara för att jag bara kan bekräfta mitt eget medvetande så har jag ingen rätt att skada någon annan då jag inte kan bevisa att andra inte är medvetna. Jag är ingen solipsist för jag tycker inte det känns kul att vara det men jag kan förstå varför man blir det. Om solipsismen är sann så finns det ingen moral. Skulle solipsismen vara sann så skulle man om man behandlade "någon" dåligt behandla en del av sin egen uppfattning om världen dåligt. Alltså ingenting levande. Om solipsismen var sann och jag agerar utifrån etiken att behandla andra som jag själv vill bli behandlad så gör jag inget annat en att behandla delar av mina illusioner av världen på det sätt som jag vill att dessa illusioner ska behandla mig. Om man är den enda med medvetande så finns det fortfarande nackdelar med mord och liknande om man vill behålla sin empati för andra. Skulle man börja mörda vilt så skulle empatin minska tillslut när man vant sig vid att döda. Vissa skulle till och med förlora sin empati direkt om dom fick veta att solipsismen var sann. Jaget har skapat moral för att de flesta är övertygade om att andra är medvetna varelser med känslor de med. Om du skulle vara den enda med medvetande (vilket du omöjligt kan vara då jag är medveten) så är andras moral en del av hur du trott att världen ser ut. Eller så skapade man världen som man ville att den skulle se ut och valde att glömma bort all den kunskapen i sitt liv. I sådant fall så skulle man om man agerade utifrån etiken att behandla andra som man själv vill bli behandlad behandla sina skapelser på ett sånt sätt som man vill att sina skapelser ska behandla en själv, och skulle man behandla någon dåligt så skulle man behandla sin värld och sin skapelse på ett dåligt sätt. Kanske är man missnöjd med sitt sätt att skapa och gör därför sin skapelse illa. Lite som att ge sig själv kritik. Om du medvetet skapade världen så skulle andras moral vara en av dina önskningar av hur vissa illusioner ska fungera. Ska bara tillägga att om solipsismen var sann så kan man inte begå mord då det bara kan klassas som mord om det är någonting levande.

Problemet med solipsism är att man måste vara tillräckligt intelligent för att inse att man befinner sig i ett numerärt underläge gentemot resten av mänsklighetens världssyn. Om man beter sig som ett svin så får man räkna med att det gör ont ibland. Kanske psykopater är anhängare av solipsism.

Kan du tala om en enda filosofi som är sann?

Solipsism kan sägas vara en mycket enkel filosofi, så enkel att den förmodligen endast kan vara sann eller falsk. I princip består den ju av ett enda påstående, sant eller falskt. Så solipsism kan inte säga oss en del om världen vi lever, antingen är den sann eller falsk till skillnad mot de flesta andra filosofier som är komplexa tankesystem och i vissa avseenden beskriver dom verklighet vi lever i, d.v.s. dom är delvis sanna.

Ja vi kanske inte ska fastna i semantik gällande begreppet sanning. Om det är så att den metafysiska solipsismen föreligger (dvs att det som verkar som att vara mitt upplevande av världen - vad det än är, är det enda som existerar) så innebär det att jag inte märker det (förstår det). Vi talar alltså inte om en fenomenologisk eller psykologisk solipsism - för vilket det du skrev i inlägget ovan helt klart kan vara giltigt.

Om den metafysiska solipsismen föreligger som du säger så tycker jag att då borde empati och kärlek inte existera eftersom det är två skilda sätt att uppleva sina medmänniskor på eftersom en person som relaterar till sina medmänniskor på något utav dessa sätt förstår att den andra personen måste ha samma förmåga annars skulle det inte fylla någon funktion.

Jag står fast vid att solipsism är något för psykopater och läkare.

Att något inte har en funktion (eller den funktion man tänkt sig) är inte argument nog för att vederlägga den metafysiska solipsismen.

Tråden handlar om solipsismen, inte om normativa omdömen gällande vad som är möjligt att argumentera om samt inte heller graden av intellekt hos Flashbacks skribenter. Att någon ogillar en viss sak, företeelse eller teoretisk modell är en sak. Dess ontologisk status, något helt annat.

Den som argumenterar för solipsism argumenterar emot den österländska visdomen att allt hänger samman.

Jag hävdar att dom som argumenterar för solipsism är antingen psykopater eller läkare.

Dom som hävdar att allting hänger samman torde vara sunda individer.

Påståenden om världen kan ju vara oriktiga även om den som uttalar dem ej är psykopat eller läkare, tillika kan påståenden om världen vara riktiga även om den som uttalar dem är psykopat eller läkare. Således är dina argument mot solipsismen varken rimliga, hållbara eller relevanta. Möjligen underhållande och smått intressanta.

Jag bara noterar att den österländska filosofin som säger att allt hänger samman, allt är ett, är raka motsatsen till solipsism. Båda kan inte vara sanna, det är en omöjlighet.

Jag nämnde tidigare att solipsism utesluter empati och kärlek som yttranden. Den österländska filosofin att allt är ett och andra sidan omfamnar dessa yttranden.

Min anmärkning angående psykopater och läkare gjordes mot bakgrund av deras empati- och kärlekslöshet.

Nu orkar jag inte läsa allt.
Men jag såg att det nämndes Non-Dualism i tråden. Vilket är "ungefär" exakt samma sak som Solipsism. Dvs att det finns ett medvetande.

Jag har också ställt mig frågande till vad som händer med moralen om man lever efter denna devis.
Om allt är ETT. Vad spelar det då för roll vad du gör?

Två otroligt kända "Non-Dualister", som jag har lyssnat till har sagt att de "inte bryr sig om vad som händer".

Den ena är Jiddu Krishnamurti. Som har sagt " I don't mind what happens"

Källa: https://www.google.se/webhp?sourceid=chrome-instant&ion=1&espv=2&ie=UTF-8#q=krishnamurti%20i%20don%27t%20mind%20what%20hap pens

Den andra är Eckhart Tolle när han säger till en kvinna att "Det spelar ingen större roll om du dör, eller jag dör".

Non-Dualismen/Solipsismen och frågan om "moral" är oerhört intressant.
Jag tycker att man skall pusha Non-dualisterna om "moral" in i det sista.

Håller med gällande den psykologiska solipsismen. Ditt resonemang är dock ej giltigt för den metafysiska dito. Hur som helst så har inte någons önskan om att världen ska vara baserad på empati eller ej med nödvändighet något med hur världen är beskaffad att göra. Det är alltså skillnad på önskans psykologi och världens ontologi.