Solipsism - allt är en illusion - samlingstråd

Susning.nu är din vän:

"Solipsism är en filosofisk riktning som förnekar eller betvivlar existensen av en omvärld utanför solipsisten. Enkelt uttryckt: en solipsist tror inte att det finns någon annan i världen. Sinnesintrycken av omvärldens existens bortförklaras som illusioner och tankelekar som den ensamma själen sysselsätter sig med.

Problemet uppkom med Rene Descartes tvivel på en yttervärld. Den som tänker och därmed existerar gör det oberoende av alla andra och Descartes tvingas därför anta att en god Gud som inte sysslar med bedrägeri garanterar att det finns en yttervärld.

En av de många som kritiserat denna åskådning var Ludwig Wittgenstein som påpekade att solipsismen kräver ett språk och orden i ett språkspel följer inte några godtyckliga personliga regler. Påståendet att det är bara jag som existerar får endast en mening i ett publikt språk och existensen av ett sådant språk förutsätter en social kontext. För jordens sista överlevande efter ett kärnvapenkrig skulle en sådan kontext existera, men inte för solipsisten. "

Länk: http://susning.nu/Solipsism



//Mr Radarkontakt

Njae - det är väl idéen att det enda som du kan vara säker på är att du existerar - allt annat är ju resultatet av indata från dina sinnen.

Alltså kan det vara så att du (just du som läser detta - eller just jag som skriver detta) - är det enda som egentligen existerar.

Problemet med detta är ju att det är omöjligt att motbevisa eller bevisa.

Tack för de båda snabba svaren.

Vafan, det Ruskigbuss beskriver hade jag och en kasse kompisar en lååång diskussion om. Så är man solipsist så tror man bara på sig själv i det stora hela?

Te.x att allt jag gör skapas av mig som i en fantasi?

Jupp. Som det står i Mr Radarkontakts första paragraf.

Liknande men ändå helt annorlunda är ju buddhismens tanke om att allt är en illusion - men ändå förnekar de inte att det finns olika personer.

höhö, fan vad skum filosofi. Nåja, tack för hjälpen

Den metafysiska solipsistsiska skolan påstår att endast jag och mina föreställningar existerar.
Den kunskapsteoretiska solipsistiska skolan påstår att självet och dess medvetande tillstånd är de enda storheter man kan ha kunskap om.

Så de jävlarna kommer i två varianter ser ni.

Hela vår existens fullkomligt orealistiskt.
Att påstå att allt skapades genom en enorm explosion! Vad fanns innan? Och sen, att en del påstår att en gubbe med skägg skapade allt på sju dagar!?
Vad är det för skitsnack!
Nä, faktum är att eftersom vi inte borde existera så existerar vi inte, utan allt är en fet illusion.
Eller kanske datasumulering! Vad vet jag?
Det jag däremot vet är att vi inte finns! På riktigt!

Vad ligger bakom datasimuleringen? ingenting?

Tja varför inte? låter inte så dumt. Kanske vi själva skapat denna illusion att vistas i? Dvs om vi eg är andliga varelser i en annan värld/dimension så kanske vi skapat denna världen att leka i, när det sen är slut och vi "vaknar upp" irl så ser vi att allt rymdes i ett litet chip som vårt sanna väsen var kopplat till.

orealistisk? förmodligen är den helt logisk, bara att vi inte har kommit så långt inom forskningen än

Ja ... vad skall man säga ...

Ponera nu att allt verkligen är en illusion - att Buddhisterna har rätt.

Vad skall vi göra med den kunskapen?

Lägga oss ner och dö?

eller

Kämpa på som vanligt - som om det var verkligt?

Vilket känns riktigast?


För övrigt så envisas jag med att hänvisa till att alltet behöver inte ha skapats eller bildats genom någon big bang.

Alltet har alltid funnits.

Ibland expanderar det och bildar vad vi uppfattar som materia och tid, ibland så krymper det och är en singularitet.

Det är inget som kräver varken skapare eller skapande.

Och något som också verkar svårt för människor att förstå - är att tid är en dimension. Det är inte en riktning.

Vi, mänskligheten är kanhända ett expriment, precis som McDouglas i Liftarens Guide till Galaxen skriver om. Finns forskare som säger att människan kommer från stjärnstoff.