Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Du har ingen inside info om någonting, varken styrelsemöten, telefonsamtal eller fikamöten. Det finns inte en enda människa som ens antytt att något av det du fantiserat ihop har något med verkllgheten att göra.

Sannolikheten för dessa afrikaner-i-reklam-avtal är 0%. Det har gåtts igenom tidigare i den här tråden. Med tanke på att ingen någonsin sett eller hört talas om dessa avtal och gott om andra förklaringar finns (vilka du medvetet ignorerar för att kunna nära din fantasi) så landar på 0% sannolikhet. Det är alltså inte "sannolikt".


Det är alltså branschen som gör det. De är sådana människor vilket enkelt bekräftas genom att studera valresultaten per kvarter i t.ex. Stockholms innerstad eller närliggande förorter, företrädesvis söder om Söder.

Ihopfantiserade avtal har inget med saken att göra. Det enda syftet de fantasierna har är att ägna sig åt verklighetsflykt. Verkligheten, att dessa reklamare och journalister faktiskt finns på riktigt, är nämligen för tung att bära.

Vad gäller afrikaner i reklamen har vi nog att göra med ett problem liknande det som Sherlock Holmes stötte på i mysteriet med det undansnillade brevet. Något som är så öppet och uppenbart att vi inte ens tänker på det när vi ser det. Men det började i USA efter civil rights rörelsen och med hjälp av skickliga advokater av en viss etnicitet.

Både inom det offentliga och i näringslivet så finns en typ av omerta. Man talar inte om kontroversiella frågor. Gör du det så är du ute och slut. Kolla vad som hände med Östling som i en intervju råkande nämna att somalier var värdelösa när det kom till att utföra ett hederligt dagsverke. Lars Bern var en uppskattad kommentator i media till dess att han plötsligt inte var det längre.

Men för att avslöja en konspiration inom näringslivet så måste konkurrensverket göra razzior, beslagta datorer och almanackor mm. De lägger ned tusentals arbetstimmar för att kunna bevisa något och har domstolar till hjälp. Så mycket krävs för att bevisa en enskild konspiration i näringslivet.

Verkar trovärdigt, och man kan tillägga att många redaktioner helt säkert har interna policydokument och mer eller mindre officiella regler om att minst 45% av artiklar, intervjuer osv i vissa delar av tidningen (inte minst kultursidor och lokalsidor) under en vecka ska vara skrivna av kvinnor eller fokusera på kvinnor. I praktiken handlar det förstås ofta om klart över 50% "kvinnligt material", men däremot aldrig 65% manligt under en vecka. Oavsett nyhetsvärde, relevans eller hur väl skrivna enskilda artiklar är.

De prioriteringar tidningarna gör på sina sidor låter sig helt enkelt inte förklaras utan sådana här bulk-regler, och de är dessutom i nära samklang med vad tidningarnas chefer och mellanchefer själva säger när de uttalar sig om hur oerhört viktigt det är med jämlik representation i media.

De här reglerna har väl införts på olika tidningar var för sig, men i praktiken handlar det om en gemensam trend, en kravlista som drivits av feministiska nätverk inom branschen. Efter ett tag tycker de flesta som jobbar på tidningar att "javisst, så måste det ju vara" och efter ytterligare en liten tid är i princip alla på många tidningar (eller tv-/radioprogram) genusfeminister. Efter 2005 någon gång har det sannolikt inte gått att jobba redaktionellt på DN eller andra Bonniertidningar, eller göra karriär där, utan att signalera för andra på jobbet att man är feminist.

Nä, inte cringe, men kanske irrelevant (även om jag ställer mig tvekande även till detta). Irrelevans är inget trevligt öde för en tankesmedja. Cringe är att posera som Conan the Barbarian och vråla om raskrig NU, och sådana saker. Det tror jag inte att Malcom gör i första taget. Det är däremot fullt tänkbart att hans renommé som outcast-vänster tar ytterligare skada nu när han ger sig i lag med rasse-nasse-SD, fast det spelar knappast någon roll med tanke på att han och Allard är skapligt marginaliserade som det är. Det är troligen bara vi på Flashback och några till som suckar över Malcoms deltagande i det här projektet, oavsett om vi ser honom som Mattias' husneger eller tvärtom för bra för Oikos. Jag tar inte ställning till det.
Ouch.

Ser man på. Judarna igen. Kunde me mig på det... Det krävs inget judiskt geni för att komma på idén att afro-kroppar ska finnas representerade i reklam i USA, där det faktiskt finns gott om sådana, i synnerhet inte där eftersom det finns "domare" som på eget bevåg kan bestämma det. Den rättsordningen har vi inte riktigt i Sverige. Denna verklighetsflykt går ut på följande: om en jude inte sagt något så hade det inte varit särskilt många mångfaldspersoner i reklamen. Detta är helt absurt. Det bygger nämligen på att ingen av de vi i dag ser i media skulle/reklam ha kommit på tanken att vilja inkludera sådana om det inte varit för en JUDE(!) i USA för 40 år sedan. Det är det som är verklighetsflyktselement i det hela. Att förneka hur verkligheten ser ut och lägga skulden på en jude.

Detta är förstås något speciellt du ägnar dig åt återkommande.


Med den logiken kan man fantisera ihop precis vad som helst, inte ha några belägg eller indicier, ignorera alla uppenbara förklaringar och ändå välja att tro på den fantasi man är mest förtjust i för tillfället.

Borde Lars Bern inte säga något om allt detta då? Det gör han naturligtvis inte för det är bara fantasier alltihop.

Ja, jag har kollat vad som hände v.g. Östling. Jag såg ingen jude i kulisserna. Gjorde du?

I vilket fall så är det samma verklighetsflykt återigen. Verklighetsflykten går ut på att överallt i media och etablissemanget så finns det massor av folk som tycker att Lars Bern(!) är vettig, honom ska vi lyssna på... men sen kommer en "ägare" in i bilden, jude naturligtvis och förstör det hela.

Vi ska nämna att Lars Bern fick för sig att Annie Lööf skulle bli statsminister. Han är nämligen inte helt friskt i huvudet, herr Bern.

Och till sist: alla dessa fantasier om konspirationer. Men det finns inget syfte med konspirationerna. Vad skulle poängen vara? Fantisera för all del ihop något (igen).

Vem sa något om judar?

Jag vill bara inflika att de här reglerna både finns och är väl dokumenterade.

Vi kan till exempel läsa att Sveriges Radio:

Omni har gått ännu längre:
Globalt samordnas kvinnoräkningen av en något som kallas Global Media Monitoring Project som koordineras av WACC, World Association of Christian Communication. Detta implementeras sedan i Sverige genom granskningar Göteborgs Universitet.
https://jmg.gu.se/digitalAssets/1558...ed-kvinnor.pdf

Nästa rapport om könsräknandet är under arbete och kommer att släppas senare under 2020.

Jag blir så trött. Stanna upp en minut och tänk till om hur samhället är uppbyggt.

Hela Sverige och resten av världen är fylld med tystnadsregler. Formella och informella. Försvaret har sekretess. Utrikesförvaltningen likaså. När hörde vi talas om revisorn som talade ut om insiderinfo ur börsbolagens bokföring, investmentbankens storaffärer eller advokatens mest undangömda hemligheter. Styrelseledamöter har en tystnadsplikt enligt aktiebolagslagen och offentliga tjänsteman enligt sina lagar. Listan är så lång att den inte ens kan skrivas heltäckande.

Viss typ av sekretess är så hård att det bli fängelse om man bryter den. Andra leder till att man missar lukrativa uppdrag och blir socialt utstött om man talar ut.

Hemligheter får världen att snurra runt.

Jo, cringe i den meningen att inte ens kunna nå upp i samma verkanshöjd av autentisk systemkritik som Tucker Carlson, Ann Coulter, Bernie Sanders eller Ilhan Omar.

Om man inte kan säga "it's all about the benjamins" eller att Ben Shapiro har dubbla lojaliteter och gärna skickar ut andras barn att dö för sin etnostat, att Mossad via Epstein samlat utpressningsmaterial på amerikanska politiker - hur häftig är man då på en skala från Nick Fuentes till Charlie Kirk?

Att vara en based afrosvensk att visa upp på SD-scenen är cringe för den som har ambitionen att tala och tänka fritt och före.

Notera att Malcolm och Markus ju varit de som lagt ut texten om det kommande raskrigets logistik med nördars förtjusning, ungefär som om det handlade om ett strategiskt brädspel. De har varit mer alarmistiska och dystopiska än vad som är realistiskt.

Att gå från det till Yoram Hazonys strikt reglerade lekhage blir problematiskt och jag misstänker att det blir svårt att förena varumärket som fritänkare med givna restriktioner.

Eller så säger Malcom Kyeyune exakt vad fan han vill, det vi vi inte än.

Fortfarande rena fantasier utan något som helst belägg. Och som sagt så finns det inget syfte med dessa konspirationer som fantiseras ihop. Varför i hela världen skulle någon ens komma på tanken att skriva ett avtal om att det ska vara afrikaner (men absolut inte somalier! Ingen sådan! Aldrig!) i reklam i norra Europa?

Det enda du då har är den absurda fantasin om USA-imperiet som har så många motsägelser att det skulle ta dagar att gå igenom varje sådan.

Tack för det. Utmärkt exempel på det undansnillade brevet. Ligger helt öppet för den som vet var det finns eller kan söka.

Policydokumenten om afrikaner i reklamen är dock sannolikt mer diskret placerade.