Skiljelinjen mellan Aftonbladet och Expressen blir tydligare för var dag som går (när ska förresten Expressen inse att Lars Lindström faktiskt spelar för det andra laget?). Afabladet har i helgen ondgjort sig över det faktum att bostadsrättsföreningen vid Hornsberg strand vidtagit åtgärder för att bli av med en mångkulturell magnet i form av en kebabrestaurang. Givetvis måste detta ohyfs utgöra en släng av strukturell rasism menar Aftonbladet. Tycker Expressens svar är rätt träffande och ett litet myrsteg framåt i debatten.
Svaret som jag tolkar det blir alltså, lätt hårddraget, följande;
Ja, svenskar betalar dyra pengar för att segregera sig från mångkulturen (Vi noterar här också skribentens avundsjuka över att hon själv inte har tillräckligt mångkulturellt fuck off kapital ännu),
Ja, jag hade också resonerat och agerat likadant om jag själv hade bott där (vilket jag inte har råd med),
Ja, det är mångkulturen som visar sitt fula ansikte vart än det dyker upp, mångkulturen och ingenting annat än mångkulturen,
Nej, svenskarna gillar inte mångkultur för egen del och gör allt för att undvika den,
Mångkulturen kan inte sköta sig, därför är det befogat med vidtagande av åtgärder i syfte att tillse, om nu mångkulturen inte kan undvikas helt, att den faktiskt uppför sig på ett för svenskar acceptabelt sätt, samt
Nej, det är inte rasistiskt av svenskarna att ha legitima trygghetskrav gentemot dysfunktionell och destruktiv mångkultur.
Som sagt så dras stora växlar på ledaren men jag tror det är något åt detta håll skribenten " egentligen" menar.
Ps. Följer ej sociala medier, ja förutom Flashback förstås! Om någon hittar twitter eller dylikt från the usual suspects på Expressen (Lindström, Schulman & Co) som är på den "strukturella rasismens sida" i denna fråga får ni gärna posta eller meddela. Ds
https://www.expressen.se/ledare/lind...-strandstoket/
Citat:
Hornsberg är ett före detta industriområde som förvandlats till ”Stockholms hetaste stadsplaya”, enligt*lokal(patriot)pressen. Här bor den övre medelklassens barnfamiljer i sjönära bostadsrätter. Det är för dyrt för mig, men precis som många förortsbor lockas jag under sommarmånaderna till strandpromenaden. Där finns folkliv, badbryggor och uteserveringar med kvällssol. En solig dag kan det handla om ett tusental personer på strandremsan, tre kvarter lång.
Det är härligt – i fyra månader om året känns Kungsholmens lite bortglömda baksida som en del av en storstad.*
Men det finns smolk i glädjebägaren – och då syftar jag hör och häpna inte på kebabfett – nämligen den mindre grupp uppumpade unga män som beter sig som att strandpromenaden bara tillhör dem: Moppar som buskörs i den smockfulla parken. Jetskisnubbar som ska visa upp sig, oavsett vilka risker de utsätter de badande för. Dyra bilar som i hög hastighet kör på sommargågatan, trots att småbarn när som helst kan springa ut framför huven. Andra dubbelparkerar mitt i gatan och låter SL-bussarna bilda kö bakom, bara för att något spånhuvud ska in och hämta sin takeaway.
Hade marodörerna bott i området hade arga grannar kunnat ringa på och klaga. Men det är inte främst de boende som bränner gummi eller använder innergårdarna som pissoarer.*
Många skrattar åt den stiffa, bostadsrättsägande medelklassens upprördhet. ”Lite får man väl tåla om man lever i en stad!”, himlar twittervänstern. Men det är ju precis det som är medelklassmammornas poäng: Att leva i en stad betyder att man måste visa hänsyn. Så varför ska vi låta unga män bete sig som drägg bara för att de eventuellt har postadress Orten?
De som vill utmåla medelklassens helt legitima trygghetskrav som främlingsfientlighet, tror de att förortsbor gillar stök? Eller att de inte vet hur man beter sig?
Vi har tillräckligt stora problem med rasism i landet. Vi behöver inte måla ut dem som tycker att barn har större rätt till gågator än sladdande BMW:s som främlingsfientliga.
Det är härligt – i fyra månader om året känns Kungsholmens lite bortglömda baksida som en del av en storstad.*
Men det finns smolk i glädjebägaren – och då syftar jag hör och häpna inte på kebabfett – nämligen den mindre grupp uppumpade unga män som beter sig som att strandpromenaden bara tillhör dem: Moppar som buskörs i den smockfulla parken. Jetskisnubbar som ska visa upp sig, oavsett vilka risker de utsätter de badande för. Dyra bilar som i hög hastighet kör på sommargågatan, trots att småbarn när som helst kan springa ut framför huven. Andra dubbelparkerar mitt i gatan och låter SL-bussarna bilda kö bakom, bara för att något spånhuvud ska in och hämta sin takeaway.
Hade marodörerna bott i området hade arga grannar kunnat ringa på och klaga. Men det är inte främst de boende som bränner gummi eller använder innergårdarna som pissoarer.*
Många skrattar åt den stiffa, bostadsrättsägande medelklassens upprördhet. ”Lite får man väl tåla om man lever i en stad!”, himlar twittervänstern. Men det är ju precis det som är medelklassmammornas poäng: Att leva i en stad betyder att man måste visa hänsyn. Så varför ska vi låta unga män bete sig som drägg bara för att de eventuellt har postadress Orten?
De som vill utmåla medelklassens helt legitima trygghetskrav som främlingsfientlighet, tror de att förortsbor gillar stök? Eller att de inte vet hur man beter sig?
Vi har tillräckligt stora problem med rasism i landet. Vi behöver inte måla ut dem som tycker att barn har större rätt till gågator än sladdande BMW:s som främlingsfientliga.
Svaret som jag tolkar det blir alltså, lätt hårddraget, följande;
Ja, svenskar betalar dyra pengar för att segregera sig från mångkulturen (Vi noterar här också skribentens avundsjuka över att hon själv inte har tillräckligt mångkulturellt fuck off kapital ännu),
Ja, jag hade också resonerat och agerat likadant om jag själv hade bott där (vilket jag inte har råd med),
Ja, det är mångkulturen som visar sitt fula ansikte vart än det dyker upp, mångkulturen och ingenting annat än mångkulturen,
Nej, svenskarna gillar inte mångkultur för egen del och gör allt för att undvika den,
Mångkulturen kan inte sköta sig, därför är det befogat med vidtagande av åtgärder i syfte att tillse, om nu mångkulturen inte kan undvikas helt, att den faktiskt uppför sig på ett för svenskar acceptabelt sätt, samt
Nej, det är inte rasistiskt av svenskarna att ha legitima trygghetskrav gentemot dysfunktionell och destruktiv mångkultur.
Som sagt så dras stora växlar på ledaren men jag tror det är något åt detta håll skribenten " egentligen" menar.
Ps. Följer ej sociala medier, ja förutom Flashback förstås! Om någon hittar twitter eller dylikt från the usual suspects på Expressen (Lindström, Schulman & Co) som är på den "strukturella rasismens sida" i denna fråga får ni gärna posta eller meddela. Ds
https://www.expressen.se/ledare/lind...-strandstoket/
