Början på ett mediakrig om mångkulturen?

"Antisemitism" är en framväxande tvärpolitisk konsensus, visar det sig. Det är en hundvissla för varje autentisk systemkritik mot rådande maktordning. Om du är tillräckligt principfast för internationell solidaritet, mänskliga rättigheter och rivna gränser, är du antisemit i egenskap av anti-Israel. Krigsmotståndare till de eviga krigen och interventionerna i den muslimska världen pådrivna av neoliberalerna? Samma sak. Mot kapitalismens rovdrift och spekulationsbubblor på Wall Street? Mot lobbyister som köper politiker? Mot porrindustrin? Medias och Silicon Valleys kontroll av det offentliga samtalet? Hollywood, SJWs, transsexuella som vill få sina pungar vaxade på skönhetssalongen? Alltsammans antisemitism. Om du faktiskt vill se representation för olika grupper i någorlunda proportion, om du vill ha yttrandefrihet och verkligen tar ut det postmoderna avståndet till tvingande metanarrativ.

Och då har vi inte ens kommit till den som anser att den egna nationen äger folkrätt till hemlandet. Eller den som ifrågasätter avsändarna bakom Trumps riksrätt eller dubbla måttstockar hos fellow whites på Twitter.

"Antisemitismen" är lite av en generationsfråga, en fråga om att hänga med i informationssamhället. Att vara trygg i ett universellt tvivel. Att ha stött på så mycket besynnerligheter att inget egentligen chockerar eller är tabu - inte ens det Slutliga Tabuet.

Den stora hemvandringen - Danmark visar vägen!

83 invandrare i Danmark riskerar nu att förlora sitt danska medborgarskap på grund av att de begick brott under tiden de ansöka om det.



https://www.friatider.se/danmark-dra...lla-invandrare

Ibland blir man mållös. Här är en artikel av en doktorand och hans handledare på Malmö högskola som handlar om fake news som låter precis som om den hade varit skriven av två högerdissidenter.
Läs gärna hela.

https://www.dagenssamhalle.se/nyhet/...3_RvBRm7dGTeoQ

Jo fast grejen är att jag fortsätter att tycka om de av mina vänner som är judar. Det kanske finns de som läser vad jag skriver i tråden som att jag skulle vara antisemitisk. Vilket jag själv inte anser att jag är. Medlemmar av folket är inte onda, men en del av dem är det precis som hos andra folk. De är ett folk som alla andra men tyvärr så verkar det som en god del av de ledande företrädarna för diaspororna runt om i världen på ett organiserat sätt missbrukar sina positioner för att ensidigt främja sina intressen till skada för andra folk. Om det är antisemitism att lyfta fram information som visar på dessa missförhållanden - då agerar jag antisemitiskt när jag gör det antar jag.

Idag har förresten redaktören Ron Unz valt att lyfta fram en lång väl underbyggd artikel som synes visa att det var Lobbyn som fått USA att stanna i Syrien. Orsaken till det var att Israel tjänade grova pengar på handeln med olja från området. Det synes som om IS vaktade pipe-lines för att detta skulle kunna fortsätta. Många inblandade och mycket invecklat. Bl.a. dokument från Wikileaks stödjer detta. Tar dock lång tid att läsa.

http://www.unz.com/wwebb/the-israel-...nd-syrian-oil/

Jobbigt med definitioner

Johan Westerholm skrev den 10 december på publikationen Ledarsidorna om att Stefan Löfvens politik riskerar att förvandla Malmö till en judefri zon lagom till valet 2026. Han ville för att klargöra skillnaden mellan antisemitism och antisionism använda ett citat från Expo.



https://ledarsidorna.se/2019/12/stat...almo-pa-judar/

Men jag är nog för korkad för att förstå den definitionen från EXPO. För mig så liknar den mer den definition som just nu satt bl.a. Jeremy Corbyn på hatlistan. Det är rent otroligt. Gör en sökning på termen Corbyn så är det första som dyker upp ett förslag om Corbyn antisemit och antalet träffar som man sen får är hur lång som helst.

Men jag antar att Westerholm menar att all antisionism är antisemitism. För det är vad Lehman verkar förespråka. Men vad begriper jag som inte är ordmagiker.

Själv är jag faktiskt mer oroad för att Malmö snart är rensat på etniska svenskar. Kanske det vore något att fundera över och skriva om Johan?

Olle Svenning skrev här om dagen en tidtypisk krönika på Aftonbladet kultur. Inför det franska valet 2017 skrev Svenning en hyllningskrönika till Emmanuel Macron i DN-kultur.(https://www.dn.se/kultur-noje/olle-s...r-fran-mitten/ ). Faktum är att vänstern har älskat Emmanuel Macron. Två år senare är Macron ondskan personifierad. Det är nämligen så att Emmanuel Macron har skurit ned på den statligt anställda medelklassen och den övre medelklassens pensioner, inkomster och privilegier. Detta har gjort Svenning rasande. Han skriver;


Svenning skriver att Presidenten har gjort en intervju med ” högerextremistiska tidningen Valeurs Actuelles. Tidningen är egentligen liberalkonservativ (tänk Axess) men det spelar som sagt mindre roll. Framförallt är Svenning upprörd över att Macron säljer ut offentliga verksamheter och inte samarbetar med CFDT, ett tjänstemannaförbund för tjänstemän i offentlig förvaltning. Svenning tänker sig nu att tjänstemannavänstern skall resa sig. Han skriver;


Den historielösa Svenning förstår inte att 1968 inte är 2019. Dessa "revolutioner" som studentvänstern ägnade sig åt på 1960 och 1970-talet handlade om sådant som eliten applåderade – det vill säga avskaffandet av bland annat familjen och förstadiet till globalisering och massinvandring. Idag tänker sig Svenning att ”medelklassen” skall samlas för att skydda sin ekonomiska status. Detta är sådant som eliten inte kommer uppmuntra. En allians med arbetarklassen kommer inte ske konstaterar Svenning. Faktum är att den enligt honom utgör ett hot mot ”revolutionen”. Från en hans tidigare kolumn i Aftonbladet förklarar Svenning att arbetarklassen måste överges. Vi kan läsa följande;


Jag tror det står klart för de flesta att vänstern inte har något med arbetarklassen att göra. Det är dock betryggande att de erkänner det. Efter valet 2022 kommer SAP inte vara ett arbetarparti längre och den där "medelklassen" i Frankrike kommer kasta sin röst på Macron igen eftersom Le Pen enligt dem är ondskan personifierad eftersom inte underkastar sig klimatpolitik och globalisering. Arbetarklassen har alltid varit höger och socialismen har alltid varit arbetarfientlig. Det är dags att detta blir allmänt känt och accepterat. Tacka Gud för Aftonbladet som systematiskt påminner oss att så är fallet.

Precis. Vänstern och liberalismen är det urbana, vakna och gränslösa kapitalet. Varför slåss för dina arbetande landsmäns levnadsvillkor när detta medför förföljelse i medier och karriärsdöd? Den moderna liderliga eliten, som vill spränga gränser och lösa upp interpersonella band framstår tydligt i sin vidrighet i denna artikel som skildrar vår huvudfiende. Jag tänker alltmer på det dekadenta Weimar. Strauss-Kahn. Weinstein. Epstein. Clinton.

Some of the most powerful men in Silicon Valley are regulars at exclusive, drug-fueled, sex-laced parties—gatherings they describe not as scandalous, or even secret, but as a bold, unconventional lifestyle choice.

[...]

Many participants don’t seem the least bit embarrassed, much less ashamed. On the contrary, they speak proudly about how they’re overturning traditions and paradigms in their private lives, just as they do in the technology world they rule. Like Julian Assange denouncing the nation-state, industry hotshots speak of these activities in a tone that is at once self-congratulatory and dismissive of criticism. Their behavior at these high-end parties is an extension of the progressiveness and open-mindedness—the audacity, if you will—that make founders think they can change the world. And they believe that their entitlement to disrupt doesn’t stop at technology; it extends to society as well. Few participants, however, have been willing to describe these scenes to me without a guarantee of anonymity.

[...]

These sex parties happen so often among the premier V.C. and founder crowd that this isn’t a scandal or even really a secret, I’ve been told; it’s a lifestyle choice. This isn’t Prohibition or the McCarthy era, people remind me; it’s Silicon Valley in the 21st century. No one has been forced to attend, and they’re not hiding anything, not even if they’re married or in a committed relationship. They’re just being discreet in the real world. Many guests are invited as couples—husbands and wives, boyfriends and girlfriends—because open relationships are the new normal.

While some parties may be devoted primarily to drugs and sexual activity, others may boast just pockets of it, and some guests can be caught unawares. In June 2017, one young woman—let’s call her Jane Doe—received a Paperless Post invite for “a party on the edge of the earth” at the home of a wealthy venture capitalist. The invite requested “glamazon adventurer, safari chic and jungle tribal attire.” Ironically, the gathering was held just a week after sexual-harassment allegations against Binary Capital co-founder Justin Caldbeck had been reported, but that didn’t seem to discourage certain guests from indulging in heavy petting in the open.

“It was in the middle of the Binary thing,” Jane Doe told me, referring to the scandal at the V.C. firm. “And it was all so ridiculous.” Doe found herself on the floor with two couples, including a male entrepreneur and his wife.

[...]

They don’t necessarily see themselves as predatory. When they look in the mirror, they see individuals setting a new paradigm of behavior by pushing the boundaries of social mores and values. “What’s making this possible is the same progressiveness and open-mindedness that allows us to be creative and disruptive about ideas,” Founder X told me. When I asked him about Jane Doe’s experience, he said, “This is a private party where powerful people want to get together and there are a lot of women and a lot of people who are fucked up. At any party, there can be a situation where people cross the line. Somebody fucked up, somebody crossed the line, but that’s not an indictment on the cuddle puddle; that’s an indictment on crossing the line. Doesn’t that happen everywhere?”

https://www.vanityfair.com/news/2018...inner-sanctum#

En stor del av medelklassen ser sig hotad av deklassering.

Om man som Svenning uppfattar att Socialdemokraternas största hot är att medelklassen RISKERAR att bli betraktade som arbetare har man totalt tappat sin politiska och moraliska kompass.

Klassmotsättningar, länge självklara, är på väg att suddas ut och ersättas av primitiv nationalism, ibland också av rasism.

Välfärdspolitiken, generell och byggd på ett slags solidaritet, attackeras också av löntagare som skyddats av systemet. Våra skattepengar, sägs det, går till utlänningar, snyltare och sådana som inte vill göra rätt för sig. De reaktionära fraserna blir sällan motsagda. Socialdemokrater är ängsliga för att kritisera dem de ser som möjliga väljare. Och förresten, säger de som anser sig tillhöra vänstern, är rasism och moralkonservatism naturliga följder av att svenska löntagare är socialt utsatta. Det är en förfärande och uppgiven hållning, ett slags social determinism som befriar från individuellt ansvar: ”Vi förstår att du är rasist men det går över när du får ett bra jobb.”

Det Svenning vill se är att klassamhället består men att arbetarna företräds av den urbana "upplysta" medelklassen. Ett ombuds eller som Kinuski(?) anfört en mäklarsyn på politiken.
En självutnämnd upplyst politisk elit som tappat förståelsen över att folk inte ser ett klassamhälle baserat på arbetsuppgifter utan på agerande.

Här visar han på hur dåligt han uppfattar samtiden. Sanningen är att arbetare idag ÄR medelklass om de arbetar. Klassmotsättningarna finns i dag i huvudsak mellan de som inte arbetar av olika skäl och de som arbetar. Inte mellan arbetsuppgifter i sig. Förutom enklare instegsjobb.

Det är när denna medelklass ser att deras vardagliga slit och uppoffringar inte uppskattas av deras politiska företrädare som det händer något. Det är resultatet av den socialdemokratiska förda politiken MOT sina egna medlemmar som kunnat göra en klassresa när de gör sin plikt och också vill kräva sin rätt som gör att många Socialdemokrater känner sig förrådda.
När Moderaterna kallade sig arbetarnas parti gjorde de rekordval. När de visade arbetande människor uppskattning fick de röster.
Mot det står Socialdemokratiska arbetarpartiet som ser ner på sina kärnväljare och ser helst att de håller käft på grund av obekväma åsikter för partiets självutnämnda elit.

Mångkultureländet är en katastrof för samhället vilket vanligt folk mycket väl förstår.
Men Socialdemokraternas partielit vill inte se detta.

Istället för att lösa problemen vill Svenning helt uppenbart fortsätta låtsas om att problemen egentligen inte finns och att det är deras kärnväljares egna fel att de nu ser sig om efter andra politiska lösningar än de som de insett inte längre fungerar.

Alienationen mot den egna basen arbetande strävsamma medborgare är total.

Högutbildade läkare och lärare, personal i socialtjänst, i åldringsvård och i kulturinstitutioner ser sig deklasserade. De tvingas betrakta och uppleva hur deras profession negligeras och underordnas marknaden och dess manipulatörer.”

Det är inte marknaden som "deklassera"r dessa arbetande personer. Det är monopolet, den offentliga sektorns extremt dåliga personalpolitik som visar sig lika inkompetent som i DDR eller Sovjet att visa tacksamhet mot strävsamma medarbetare. De med ambitioner lämnar sådana arbetsplatser.

Jepp. Fixeringen vid den lilla marginalgruppen judar känns falsk. Dom har ett eget land att fly till. Vi svenskar har bara Sverige.

Den som uttrycker sig generellt fientligt mot judisk nationalism, hatar judar. Att dra all etnonationalism över en kam, är hat mot den etniska gruppen. Hat mot nationalismen är hat mot nationen. Onyanserad kritik av och fientlighet mot svensk nationalism är hat mot svenskar.



Den är förstås autentisk så det sjunger om det från Flam eller Abramowicz - men creepy från Westerholm eller Jomshof. Hur autentiska är män som inte bryr sig om sin egen grupps kvinnor och barn, vilka helt saknar representation och synliggörande - men frustar ikapp i den redan proppfulla kören om världens mest söndertjatade utsatthet? Vilka hanrejar är de som bryr sig om dem som aldrig bjuder tillbaka med omsorg om oss?

Vi ser ju nu en massiv framflyttning ut i dagsljuset av judisknationalistisk repression av västliga opinioner, ofta i samarbete med högerpartier i konflikt med "vänsterns identitetspolitik". Trump utfärdar executive orders mot Israel-kritik efter exakt samma linje som Expo dikterar och Ledarsidorna efterapar. Lagstiftning mot BDS-rörelser och "antisemitism" i form av antisionism sker i flera länder och drivs i samtliga.

I USA står en strid mellan "Con Inc" och "America First", där det politiska etablissemanget med Trump i spetsen gått all in på MIGA och Israel First. Kongressledamoten Crenshaw hotar öppet studenter som ställer kritiska frågor om Israel och TPUSA och varenda välfinansierad konservativ organisation utesluter och tystar.

I andra vågskålen finns Tucker Carlson, Michelle Malkin, Pat Buchanan, Ann Coulter tillsammans med Nick Fuentes och alla dissidenter som inte är cringe. Det går helt enkelt inte att odla ett trovärdigt, viralt varumärke till höger utan att anklagas för att vara white nationalist och antisemit.

Inte heller går det att vara progressiv fredsvän som vill få stopp på de eviga krigen kring Israel, att motsätta sig Wall Street eller Silicon Valley. Corbyn jagas som antisemit av högern och Trumps försvarare mot en parad av judiska Deep State-medlemmar, anklagas för antisemitism. Motstånd mot en ultranationalistisk apartheidstat beskrivs som antisemitism av samma personer som i nästa andetag sätter likhetstecken mellan varje form av europeisk nationalism och antisemitism.

Allt detta bygger på ett väldigt icke-postmodernistisk metanarrativ kring "antisemitism" som något som inte får ifrågasättas. Inte problematiseras, skändas, relativiseras, trivialiseras, precis som allt annat görs, inte sällan av de som vrålar allra högst om all antisemitism de utsätts för.

När all autentisk maktkritik blir gjord till "antisemitism", har samtidigt skapats en tvärpolitisk, mellanetnisk intressegemenskap av alla de alienerade unga som känner att Maskinen arbetar mot dem i hela västvärlden. En Occident som heller inte existerar i ett vakuum, utan i växande konkurrens med Kina, med Ryssland som ytterligare aktör och uråldriga stormakter som Turkiet och Iran att räkna med. Längtan efter nationell suveränitet från det amerikanska imperiet, tillsammans med diasporor som interagerar med diasporor med längtan efter nationell suveränitet.

Det är detta flux som jag uppmuntrar svartpillrade att förbryllas av och förklara hur de vet att framtiden inte bär med sig oanade möjligheter.

Visst är det så.

Det är antisvenitism.

Som jag förstått det så befinner sig Flashbacks servrar i USA.

Föreslår att tråden funderar kring den nya definitionen av antisemitism. Det vore ju trevligt att fortsätta diskussionen menar jag.

Om den nya arbetsdefinitionen står sig i USAs HD är en annan sak. Men personligen så tror jag inte att detta beslut är bra för vare sig den judiska staten eller judar i diaspora.