Början på ett mediakrig om mångkulturen?

För mig är det obegripligt att så många tråddeltagare är så fullständigt blinda inför det faktum att samtliga mångkulturivrare hatar Israel minst lika mycket som de hatar Trump och SD.

Bara det är tillräckligt För mig att beundra och heja på Israel.
Heja, heja!

Ang mordet i Kil.


https://www.expressen.se/gt/teorin-l...dades-av-elev/

Det här är tydligen ett standardgrepp, som svenska s.k. journalister nyttjar i sitt mediekrig mot gemene svensk, när de anser, att ett övergrepp inte helt kan tigas ihjäl.

Vid den fruktansvärda gruppvåldtäkten i Mariannelund (dec 2011) gjorde Niklas Orrenius ett inkännande reportage, där han uteslutande fokuserade på landsmän till våldtäktmännen.

Dessa beklagade sig över, att folk i Mariannelund (enl. dem) såg på dem med lite större skepsis. Det var därför syyynd om dem. (Orrenius ignorerade helt offret för övergreppet.)

Det där reportaget från England, som var uppe i tråden nyligen, var ju högintressant:

https://www.middleeasteye.net/news/m...error-planning


De påfallande välregisserade reaktionerna på terrordådet på Drottninggatan (blommorna, Sergels torg-manifestationen, imamerna som uttalade sig, etc) ingav ju en stark misstanke om att Sverige har antagit samma mediala strategier som England i sådana här situationer. Med detta i åtanke blir det spännande att följa rapporteringen kring Kil-mordet.

Om det blir en stor medial sak av detta, så finns det säkert en liknande plan för att bemöta folkliga reaktioner:

”Aj då, det senaste mordet har provocerat fram ytterligare folklig skepsis gentmot regeringens mångkulturvision, vad ska vi göra?”

”Kolla i pärmen ’Bemötande av folkliga reaktioner på trista följder av mångkultur’, vad står det där?”

*bläddra, bläddra, läsa, läsa*

”OK, få se här nu...

1. LÅT INTE OFFRET FÅ ETT NAMN!
2. vi ska be batikpersoner kärleksbomba afghanska träffpunkter med hjärtan och hashtags.
3. Vi ska be DN och Aftonbladet skriva att detta var ju en beklaglig olycka, det värsta är emellertid att det inträffade riskerar att öka de rasistiska svenskarnas hat och hot mot mer skyddsvärda grupper.
4. På SVT ska man skuldbelägga samhället för att så lite resurser läggs på afghanerna, som mår så dåligt.

Osv, osv...”

Jag tvivlar på att det han skriver är ett svar till mig, eller isåfall har han missförstått mig. Keyeune gör mycket som är bra, men den del av svenskarna som har förstått åt var det bär och i åtminstone något /några år har varit medvetna om demografins betydelse, om att etniciteteter och raser/underarter skiljer sig åt i genomsnitt på gruppnivå och att olika grupper på grund av sina olika egenskaper därigenom har olika materiella intressen (Svarta från söder om sahara kommer alltid ha ett större intresse av en stor välfärdsstat än vita från nordeuropa, allt annat lika, eftersom de har mer att tjäna på att samhället överför stora transfereringar från rika till fattiga) och så vidare bör framförallt lyfta upp svenska tänkare och potentiella ledare, som automatiskt kommer sätta svenskarnas intressen först, eftersom det är den enda lojalitet de har, i de förestående konflikter som kommer (Oavsett om det blir en stor konflikt eller tusen och åter tusen mindre) komma. Exempel på sådana ledare är så vitt skilda som Gustav Kasselstrand till Mohammed Omar, eller Eddi Råbock, som är hans födelsenamn och det namn som han nu åter går vid då han omfamnat sin svenskhet.

Här har vi folk som nämnda Kasselstrand och Råbock, Erik Berglund, Hahne, Anton Stigermark, Jonas Nilsson m fl. Eddie Råbock är född av en svensk och en utomeuropeisk föräldrer och hans identitet är idag helt igenom svensk.

Sedan är inte jag rasautist så jag anser att Keyeune är svensk i begreppets mest relevanta betydelse, eller åtminstone att om han väljer att vara svensk, och anammar en helt igenom svensk idenitet, så är han vara en del av det svenska folket folket genom sina blodsband med oss och sin inte alltför icke-svenska fenotyp. Det är sannolikt så att han skulle behöva lägga till sig med vissa andra fysiska attribut (Bort med afron, t ex, och byta namn) för att smälta in och uppfattas som helt igenom svensk av andra svenskar, men sådana har alltid villkoren varit för den vars släktskap är blandat, att en del av det blandade måste nedtonas för att de människor som utgör den andra delen av det blandade ska acceptera individen ifråga.

Nu tror jag inte att han har något intresse av detta, till skillnad från Eddie Råbock, och därför är han inte att betrakta som svensk. Han är än så länge Sudan-svensk men det är osannolikt, men möjligt att även han drabbas av en lidnersk knäpp såsåom Muhammed Omar gjorde och väljer att omfamna sin svenska identitet.

Jag ser honom inte heller som en husneger. Det begreppet är lika relevant som begreppet Jakobit (I bemärkelsen de som ville återbörda huset Stuart till den engelska tronen på 1600-talet) idag (Där för övrigt den största inspirationskälla som K nämnt fför sina egna idéer är just Jacobite Magazine (Notera - Inte det usla j-vänsterinriktade Jacobin Magazine) utan Jacobite Magazine som förmedlar mer lättsmält idégods som har sin härstamning från paleokonservatism, althögern, den tidiga neo-reaktionen, tredje positions-ideologier och marxism och som är till stor del läsvärt. - En lightversion av Social Matters för den som det säger något).

Naturligtvis är det ju problematiskt med en alltför stor blandad del av befolkningen, pga de sociala patologier det ger upphov till på makronivå (Ökad psykisk sjukdom, identitetsproblem, etnisk balkanisering - ja allt det som är förknippat med ett mångetniskt samhälle) men den del individer som är resultatet av bladningen mellan en europé och en icke-europé och som väljer att omfamna sin svenskhet kommer alltid vara ytterst få och i stort sett alltid uppfattas som svenska, och därför utgör denna grupp i praktiken inget problem. Ty de som är svenskar är välkomna att stanna (Och de kommer aldrig utgöra mer än några promille av tio miljoner) och de som inte är svenskar hör inte hemma här och ska återbördas till vad som är deras hemland, alternativt får giftemåls- eller prokreationslagar införas som innebär att dessa dör ut.

PS. Kom också alltid ihåg att för de flesta stora invandrargrupper som kommit hit gäller att om ena eller båda föräldern/föräldrarna är t ex eritreaner, så får barnet också automatiskt eritreanskt medborgarskap, så återvandring av blandade individer är oftast inget problem.

Instämmer helt!

"Vi står inte ut", "Jag är här" m.m. m.m. är exempel på the hashtag game.

Metoo-kampanjerna i Sverige illustrerar hur “controlled spontaneity” kan göras mer storskaligt och omfattande i Sverige än i andra (formellt) jämförbara länder.

---------------

KO Arnstberg har startat en serie om 9 delar: "Mångkulturens Sverige", där han beskriver och försöker överblicka samt även utvärdera hur det Nya Sverige skapades. Det verkar lovande (baserat på de första två avsnitten).

Del 1 (David Schwartz)

Del 2 (Jonas Widgren)

Arnstberg skriver:


När det gäller mordet i Kil, så har "våra invandrare" nu utvidgats till "våra ensamkommande" (i Expressens artikel).



Man hoppas att Arnstbergs artiklar så småningom resulterar i en bok i likhet med Terje Tvedts bok om hur det Nya Norge skapades:

"Det Internationella Genombrottet: : Norge från nationalstat till multikulturellt land"

https://www.bokus.com/bok/9789188729...lturellt-land/

Kvartal intervjuar författaren: https://kvartal.se/artiklar/fredagsi...n-terje-tvedt/

Per Gudmundson skriver i SvD:


https://www.svd.se/sa-infordes-mangkulturen

Sedär - Det är fler än jag som ser USA imperialismen sticka upp bakom hörnet. Från kejsar Obama utgick ett påbud att........

Sanna Rayman skriver en ledare i sann Anna Dahlberg- anda. Ni vet en sådan där ledare där den dysfuktionella mångkulturen ingående beskrivs utan att någonsin nämnas vid namn och utan förslag på lösningar av problemet. Ett deprimerat konstaterande att "någonting" på något okänt vis har förändrat landet till det sämre.



Givetvis är Sanna fullt medveten om att samtliga ovan brott är produkter av mångkulturen. Kanske anser hon sig vara särdeles finurlig genom att påtala händelser som alla ändå "vet" är mångkulturella men eftersom hon inte uttryckligen framför kritik mot mångkulturen så går hon fri från brunsmetning trots att hon framfört sin poäng om än subtilt? Ett fall av att åt äta kakan och behålla den? Avslutningen blir då att hon vill ha mångkulturen utspädd och på distans. En tanke vi nog alla sympatiserar med.


https://www.expressen.se/ledare/sann...ar-ut-brotten/

Det verkar som att Sanna Rayman (hon med förslaget om åttarummare i allmännyttan) har haft några Jimmie-moment, men att verkligheten är lite för fullkontakt för att anställningen ska medge henne att artikulera det.

Eskilstuna-Kurirens chefredaktör Eva Burman är ett närmast parodiskt exempel ur den högljudda lilla skara som skapar och värnar åsiktskorridoren och intoleransen mot oliktänkande. Här i en ny krönika:
Utanförskap – en svår nöt att knäcka
https://www.ekuriren.se/opinion/kron...sm5178602.aspx

Resonemanget är så banalt, närmast infantilt. Men samtidigt så symtomatiskt för åsiktskorridorens despoter och grindvakter.

Det handlar egentligen om ett uteblivet samspel mellan det arketypiskt kvinnliga och manliga. Mellan det empatiska och det rationella, det beskrivande och det agerande. Ledarskribent och krönikör är idag utpräglade kvinnoyrken med cementerad och gammaldags etikett och norm enligt de striktaste av flickans uppfostringsmanualer.

Oavsett och bortom könen på en Arpi och Lindberg är det ändå samma passivaggressiva strategier att argumentera som gäller, samma obligatoriska blygsamhet och avstånd från allt bullrigt, grabbigt. Det explicita och potent funktionella är förbjudet, kvar blir bara en antydande sida av dialogen. Utan det toxiskt manliga förblir det förhärskande kvinnliga sterilt och samtalet lika futilt som det är pimpinett och ritualiserat.

För det är ju lika lite fel att förmå beskriva ett problem och därmed reflektera läsarnas känsloläge, som det i sig är meningsfullt om det stannar där. Problemformuleringen kan sitta där och vara aldrig så vackert formulerad, utan att en lösning någonsin bjuder upp.

Mycket bra sammanfattat! Den riktningslösa Moder Jord är helt värdelös utan sin blixtrande Fader Dunder. Detta gäller inte bara bland ledarskribenter utan är tyvärr genomgående. Manliga teman i kulturen skymtas idag mest i hårdrockslyrik, TV-spel och annat infantilt, samtidigt som Svenska Akademien befolkas av kränkta skvallertanter. Apollon är relegerad till barnkammaren och Medusa sitter i högsätet. Klart att ingenting fungerar.

Ganman är ju en hjälte, men var han tvungen att säga detta, och varför - jag får inte ihop det. En stor del av hans fans är ju just SDare, och med detta spottar han dem i ansiktet? Lajvar Ganman bara?


https://nyheteridag.se/ganman-public...fran-facebook/