Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Rapporten har vetenskapligt granskats av professor Jerzy Sarnecki vid kriminologiska institutionen, Stockholms universitet, och professor Tove Pettersson, också vid kriminologiska institutionen, Stockholms universitet

Andra tricks är strawman att flyktingar som kom just 2015 inte kan förklarat hela ökningen i sexbrott, därför påverkar flyktingar inte alls sexbrott. Korrekt frågan är *hur mycket* de som kom 2015 påverkar. Med Brås logik har en påse chips per dag ingen effekt på övervikt så länge det inte förklarar hela viktuppgången. Bara en bråkdel av alla invandrare kom just 2015, och som Brå påpekar finns flera andra viktiga förändringar som leder till fler sexbrott, såsom utvidgad legal definition, ändrade normer, internet och mer festande.

Rapporten är framförallt om en annan viktig fråga, dvs. om sexbrott faktiskt ökat eller inte. Dold i tjocka lager av dimridåer visar det sig att ja, sexbrott har ökat, inklusive allvarliga sexbrott som våldtäkt. Dock är den explosionsartade ökningen i NTU på senare år mest ökning av ofredanden, och bara delvis en ökning av våldtäkt.

Tino Sanandaji "Enligt Brå finns det heller ingen koppling mellan antalet utrikesfödda personer som invandrat till Sverige och ökningen av antalet anmälda sexualbrott."

Det står ingenstans i rapporten. De säger inte detta, de använder strawman att flyktingar inte förklarar allt, och drar av detta inkorrekt slutsats att det inte förklarar något.

"höhöhö, flyktingar som kom just 2015 måste ha 83 ggr överrisk för att förklara HELA ökningen om vi antar att de är landets enda invandrare och att bara en variabel förklarar all ökning, därför finns ingen effekt, science!"

Här är rapporten. De har ett kort avsnitt i slutet om invandring som är pinsamt dåligt aktivism, men resten av rapporten är intressant (om än för vinklat på ställen).

Sexualbrott ökar faktiskt, våldtäkter ökar också men mindre. En viktig förklaring är som jag tidigare sagt festande och internet. Det som ökar mest är tafs och mindre allvarliga övergrepp.

En viktig poäng är att ”allvarliga sexualbrott” i NTU som är en något bred kategori i snitt är mindre allvarliga än Brå tidigare trott, och blivit i snitt mindre allvarliga. Det är denna siffra Ebba Bush Thor citerade om 100.000 våldtäkter. Många av dessa allvarliga sexbrott är inte vad offret skulle kalla våldtäkt utan grov tafs (samtidigt är antalet allvarliga sexbrott betydligt mer än 100,000, speciellt om de 15 och under räknas in, så det är möjligt att siffran ändå var hyfsad nära, får läsa mer i detalj sen).

Det är viktigt att känna till detta, och det förklarar delvis varför NTU exploderade. Samtidigt har även det offren kallar våldtäkt ökat, bara mindre.

Gissningsvis har både svenska män och utländska män bidragit till ökningen av sexbrott, också som jag upprepade gången skrivit.

Sneglar på den nya Brå-rapporten och är föga imponerad. Ingen ordentlig utredning och en del vilseledande analyser. Trist.

Om man vill veta huruvida asylsökande har ökade risker för att begå sexualbrott, varför studerar man då kommuner? Dessutom med ett angreppsätt som är så pass bristfälligt att de måste exkludera kommunerna i Stockholms län).

Jim Frölander, 57, har något uppgivet och samtidigt humoristiskt över sig, och han är full av dådkraft, energi vibrerar kring honom, och alla dessa signaler han utsänder är resultatet av hans arbete.
Han är integrationskoordinator i Filipstad.
– Vet du hur många av våra nyanlända som behövde socialhjälp när de var klara med etableringsfasen, det vill säga när de teoretiskt skulle vara redo att gå ut på arbetsmarknaden? 98 procent. Men det är inget unikt för Filipstad. Så är det i hela Sverige.

Frölander sitter i ett konferensrum och smattrar siffror. Han flankeras av Hannes Fellsman, chef för arbetsmarknads– och integrationsenheten.
[...]
– 2006 var kommunens budget för socialhjälp fem miljoner. Förra året var den 25 miljoner och på väg mot 30. Men vi bromsade utgifterna genom att få in de nyanlända i jobb, säger han [Fellsman].
– Vi har fått ner antalet socialbidragstagare till 90 procent, säger Frölander.
[...]
– Vi var på väg mot konkurs, säger Frölander.
Han syftar på utgifterna för socialbidrag. Men den akuta krisen handlade inte bara om pengar utan var i viss mån existentiell. Vad är Filipstad, vad ska Filipstad bli?
– Kommunen har 10 800 invånare. Vi har 2 300 flyktingar. Det motsvarar i procent hur det ser ut i Libanon, säger Frölander. På två år har det kommit lika många flyktingar som de 15 föregående.
Frölander och Fellsman har gjort studieresor runtom i landet. Redan 2011 var de i Södertälje och Kista för att granska hur integrationen fungerar, eller snarare inte fungerar, ”för vi såg att detta går åt helvete” som Fellsman uttrycker det.
Men de larmar inte bara. De har funnit vägar framåt.
[...]
Den stora invandringen har skett från Mellanöstern och Somalia. Och samtidigt som Sveriges ekonomi är mycket god, tillväxten mycket god och hela 70 procent av företagen i Arbetsförmedlingens undersökning planerar att utöka antalet anställda – samtidigt som allt detta positiva sker, räknas de utomeuropeiskt födda som en ”utsatt grupp” i Arbetsförmedlingens analys. De hamnar i samma grupp som funktionshindrade.
Utbildning är avgörande för att få arbete, oavsett om personen är invandrare eller född i Sverige. Många av de som invandrar till Sverige nu har låg utbildning. Cirka hälften av de nyanlända som är inskrivna på Arbetsförmedlingen har h ö g s t förgymnasial utbildning.
De har lämnat ofta förindustriella länder i krig, länder där staten upphört att fungera, länder där herde är ett fullkomligt normalt yrke.
[...]
När Filipstad var som störst hade kommunen uppåt 18 000 invånare. En av stadens kändaste invånare var författaren Sven Stolpe, katolik och ständigt ilsken högerdebattör.
Hans stora, vita tvåvåningsvilla på Allégatan är numera moské, ganska sliten med färgen flagande från innertaket, och utkyld. Där träffar jag Abdi Ahmed som bott fem år i Sverige och Yussef som varit här i fyra år. De kämpar med språket. Yussef tittar på barnprogram på TV för att lära sig svenska, Abdi Ahmed säger att han tittar på Rapport.
De säger att moskén har 300 medlemmar. Kanske 20 har arbete. De andra? Praktik, socialen, etablering, säger Yussef som arbetade i affär i Somalia.
[...]
Han [den andre somaliern som sitter och huttrar i en utkyld moské vid världens ände, en moské som sannolikt hemsöks av ett osaligt och ilsket katolskt högerspöke] var snickare i Somalia.
– I Sverige behöver en snickare studera på gymnasiet eller universitetet, säger han. I Somalia arbetade jag med handen, bara handen.
Går man ut från moskén och tittar till vänster tornar världens största fabrik för knäckebröd upp sig. Barilla, tidigare Wasabröd. Värmlands femte största privata arbetsgivare.
Företaget går fantastiskt bra, producerar 110 ton knäckebröd om dagen, året runt. Antalet anställda har de senaste tio åren ökat med drygt 50 personer, till 470. Produktionstillväxten är ännu snabbare, tre till fyra procent per år.
Det är fabrikschefen Tommy Mohlin som berättar.
[...]
Tommy Mohlin har bekymmer. Han får inte tag i personal. Företaget har ständig brist på automationstekniker, alltså personal som kan felsöka och reparera avancerad industriutrustning.
Personalchefen Malin Rydberg har kontakt med andra företag i Värmland och alla, hon understryker ordet alla, har samma problem. Det finns inte utbildad arbetskraft.

Barilla har samarbetat med kommunen och startat en linje med inriktning på automation på gymnasiet. Barilla har gått samman med en rad andra företag i Värmland och hjälpt till att starta en tvåårig eftergymnasial utbildning för automationstekniker i Karlskoga. (”Eftersom det inte går att få tag i personal genom Arbetsförmedlingen”, säger Malin Rydberg.)
Ahmed Khaled, flykting från Libanon 1984, är rektor för yrkeshögskolan i Karlskoga. Han beskriver en utbildning som sker i nära samarbete med industrin, minst 25 procent av utbildningen är knuten direkt till arbetsplatserna, företagen står för ledningsgrupp och handledare.
[...]
Utbildningen för automationstekniker började i höstas, 18 platser, en linje som praktiskt taget garanterar ett bra, välbetalt arbete så fort du är klar.
Så få sökte att man inte kunde ta in mer än tolv elever. I detta är Karlskoga inte unikt. Samtidigt som industrin letar efter personal söker allt färre till skolornas yrkesinriktade program. Antalet elever i sådana program har minskat med 40 procent på tio år.
– Barnen känner bara till 20–30 yrken, säger personalchefen Malin Rydberg på Barilla. Polis. Fotbollsproffs. Lärare. Busschaufför. I Västerås har de infört arbetsmarknadskunskap i skolan och vi ska göra det i Värmland också, för mellanstadiet.

Så medan Barilla startar utbildning bara för att hitta människor att anställa, sitter Jim Frölander och Hannes Fellsman på kommunen och försöker finna sätt få ut hundratals nyanlända i försörjning.
Jim Frölander:
– Det är ett större problem än någon vågar säga. Det brakar åt helvete om fem sex år om de inte lär sig svenska, får jobb. Det kommer att bildas getton på landsbygden. Vet du att 50 procent av kvinnorna som kommer aldrig avslutar SFI (svenska för invandrare)? 35 procent börjar inte ens! Det är nationella siffror, och detta i ett land som inte bara är jämställt utan till och med feministiskt. Är kvinnan hemma och aldrig lär sig svenska kommer inte barnen att göra det heller.

Första december 2010 infördes den så kallade etableringsreformen. Arbetsförmedlingen fick det övergripande ansvaret för att påskynda och underlätta nyanländas etablering i arbetslivet.
– 70 procent av dem har inte kommit längre än till nivå C i SFI. Kommer du till nivå D klarar du att läsa svenska som en förstaklassare. Det klarar 30 procent!

Vad har detta att göra med produktionen av knäckebröd? Vad har detta att göra med att en yrkesutbildning i Karlskoga inte klarar att fylla en tredjedel av platserna?
Därför att allt handlar om att få folk i arbete. Det är ju inte så att det finns ett begränsat antal arbetsplatser i ett land, tvärtom, ju fler som arbetar desto fler arbetsplatser skapas. Arbete föder arbete.
[...]
En hel förmiddag pepprar Jim Frölander och Hannes Fellsman mig med uppgifter, statistik, exempel, en hel del hårda ord om rädsla för att säga som det är och byråkratin (”det fanns 40 specialistläkare på flyktingförläggningarna i Värmland 2014. Alla utom två har flyttat utomlands eftersom de inte fick börja arbeta”.)
Och ändå är de i slutändan hoppfulla.
– Vi måste sluta se människor som offer, de är resurser, säger Frölander. Har vi en rullstolsbunden person är vi snabba med att bygga en ramp. Men vad gör vi för den som har språkproblem?
Tjänstemännen i Filipstad hittar nya vägar.

– Det är otroligt konstigt i Sverige, säger Jim Frölander. Först ska man klara gymnasiet. S e d a n kan man arbeta som städare.
– Vi är tydliga med vad som gäller. Egenförsörjning, säger Hannes Fellsman.
– Vi har gott hopp. Det här kommer att gå, säger Jim Frölander.

Observera att BRÅ har anonymiserat rapportförfattarna - och den har ”granskats” av den notoriske BRÅ-fifflaren Sarnecki och Tove Pettersson - är Jerzys egna fd. doktorand. Hade BRÅ haft lite anständighet så hade man haft andra vetenskapliga granskare. Pinsamt.