Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Intressant tonläge i den här artikeln på statliga televisionens webbsida. Den framställs som snyftare, men informationen som ges gör att det egentliga syftet med artikeln verkar vara något annat.
Är det sommarvikarier eller är det en kursändring?


https://www.svt.se/nyheter/lokalt/st...der-avslojades

Det är en text som tagen rakt från nätets kloaksajter.

Tror inte det är nån kursändring på gång. I anslutning till den korta texten finns länkar till två andra som handlar om marockanerna och de är likadana. Det är lite som hur-gick-det-sen-artiklar. Intressant att de nämner att 90 procent av marockanerna ljugit om åldern.

Tror det är lätt att kanske dra för stora växlar när det skrivs förhållandevis neutralt, man är ju van vid och förväntar sig en viss dramaturgi. Men så klart, tonen skärps kanske i SVT framöver.

Hahaha, ja de två lärarförbunden är inte kloka. Alltså, Lärarnas Riksförbund är Liberalernas fackförbund medan Lärarförbundet är Socialdemokraternas förbund. Det är helt "wild & crazy" men så här har det varit i säkert hundra år nu. Tittar du på mätningar om vad lärare tycker i politiska frågor så faller de ungefär där journalister faller - väldigt långt ute på vänsterkanten. De är oftast inte vänsterpartister men sossar, miljöpartister, centerpartister och innan Björklund var partiledare så var de liberaler också. Väldigt få lärare är borgerligt orienterade. Rent praktiskt har många lärare (precis som liberaler) en auktoritär ådra i sig och en svag moralisk kompass. Naturligtvis påhejade av de här fackförbunden.


Man måste skilja på skolans organisering och didaktik. Det senare handlar om hur saker och ting lärs ut. Till exempel katederundervisning eller lekar. Enhetskolan infördes 1962 och (mer eller mindre) byte namn till grundskolan 1972. Innan enhetskolan hade vi parallellskola. Det är det system som Tyskland, Schweiz och Österrike fortfarande har. Även i enhetsskolan/grundskolan brukades inte inkludering. Det kom först efter 2000. Inkludering handlar om att placera barn som definitivt inte klarar av att gå med andra barn i samma skola. Om det finns assistenter är detta ett mindre problem men sådana finns inte att tillgå. Vidare, många av de här barnen kan inte koncentrera sig och frågan om någon kan det i ett svenskt klassrum idag. Inkludering är något nytt i Sverige. Det kom på 2000-talet framdrivet av bland progressiva pedagoger och påhejat av Folkpartiet/Liberalerna.

Aristokratiska konservativa bär också sitt ansvar eftersom det var de som drev på för socialiserad utbildning i syfte att hålla befolkningen i schack. Det var de som startade massutbildningsvansinnet. Den amerikanska historiken och vänsteraktivisten Carlton J. H. Hayes skriver själv om hur skolan måste tas över genom bland annat ersätta konservativa lärare med liberala lärare på 1920-talet för att krossa den konservativa ordningen. I USA lyckas liberaler och socialister i början av 1900-talet få in en fot i utbildningssystemet. Efter 1945 står det dem fritt att göra vad de vill. I Sverige dröjer det tills Olof Palme blir skolminister innan de verkliga utrensningarna började men processen hade som sagt redan påbörjats långt tidigare. Således, skolan har fallit sönder i olika delar på grund av kommunister, post-marxister, liberaler, socialdemokrater och socialister. Utöver detta bär konservativa sin skuld genom att de överhuvudtaget satte i gång i den här processen.

Den överväldigade delen av väljarna har sedan länge velat haft kraftigt minskad invandring. Men dessa väljare har under decennier bemöts med hån och förnedring av just sådana som lärarna. Begreppet batikhäxa kan stå för hela kåren. Så någon sympati har de inte. Särskilt med tanke på att deras framfart gjort att gemene man också känner av konsekvenserna som drabbar sina egna t.ex. de äldre och barnen.

Ironiskt har kampen för massinvandring och förlöjligandet av kritikerna bedrivits av de grupper som är mest beroende av en välfärdsstat men som nu slås sönder på grund av just massinvandringen. Men det är sådant här som ledarskribenterna aldrig skulle ta upp. Just därför är de inte trovärdiga i sin problembeskrivning. Lärarna har i allra högsta grad varit delaktiv eller rent av ledande i förd agenda som nu lett till att lärarna befinner sig i den situation de hamnat i. Kritiker som Dahlberg och Teodorescu talade visserligen om lag och ordning samt kontrollerad invandring, men de har aldrig förklarat för massinvandringens förespråkare att volymerna till slut drabbar dem själva. Och allra minst att hetsen mot oliktänkare till slut gör att det finns en viss skadeglädje när konsekvenserna börjar bli kännbara.

Tron på utbildning som kungsvägen, kanske rent av den enda vägen, till social rörlighet fanns i USA vid tiden för Den stora depressionen (såvitt jag förstår Christopher Lasch), och föreställningen om detta som viktig för den demokratiska frigörelsen. Och kanske är den som mest utbredd, än idag, i Sverige? Givetvis blir skolan med Värdegrunden ett potentiellt instrument för indoktrinering. (Kan sossarnas avsky gentemot friskolor vara deras totalitära anspråk och aversion mot konkurrens i statens indoktrinering?)

Lasch (The Revolt of the Elites) citerar Enzensberger som hade besökt Sverige 1982 och uttryckte sin syn på det svenska samhället:

Huntford gjorde väl liknande iakttagelser ett decennium tidigare.

Det perversa med offentlig sektor är att ineffektivitet och dåligt beslutsfattande belönas - genom svällande resurser till verksamheterna. Från ett snävt särintresseperspektiv kan kakistokratin vara berikande. Men samhällsnyttigt är det inte.

Där måste jag protestera. Storleken på resurserna till verksamheterna (utom till invandraranknutna) har stått still i 12 år. Detta är knutet till BNP-per capita. Man har fått klara sig med samma medel i över ett decennium. Generellt har personaltätheten minskat liksom att det är usel löneutveckling, så också utbudet. Där av kaoset. Du har rätt i att verksamheternas områden blir större, men det innebär inte att innehållet hänger med. Kiruna var en gång världens största stad till yta.

Ja lånar man ut sitt kontokort, som lärarna har gjort till migranterna, så kan man sedan inte klaga på att arbetsgivaren, det vill säga regeringen, har taskig attityd om kontot är slut.

Som jag ser det så är detta ett första steg mot någon typ av kommande 'åldersamnesti'.

Första steget blir fler liknande artiklar, där syftet är att känna sympati, förståelse och medlidande med de som ljugit om sin ålder och varför de gjort detta. Då ingår det att beskriva hur de idag lever i misär.

Andra steget blir att förklara för oss att 'vi hade gjort samma sak' i deras situation. 'De hade inget annat val' och det var rätt gjort.

Tredje steget blir att propagera för att de som ljugit om sin ålder, utan några som helst konsekvenser, skall kunna ändra och justera sin ålder till den korrekta. Att då kunna identifiera sig med pass eller liknande, skall inte kunna användas emot dem.

Varför? Nu har jag inget som helst förtroende för statens förmåga att analysera och planera samhällsutvecklingen i förväg, men jag misstänker att det kanske har börjat dyka upp frågor som:

- Hur beräknar vi kommande behov av hemtjänst och åldringsvård, när det finns en stor del människor som i verkligheten är 15-20 år äldre än vad vi kan se i våra system?

- Varför kryper hjärt- och kärlsjukdomarna längre ner i åldrarna?

- Varför ser vi en ökning av antalet fall i stroke redan i 50-årsåldern?

- Varför måste folk under pensionsåldern få permanent sjukersättning?

- Hur dimensionerar vi sjukvården mot äldresjukdomar om 20 år?

- Varför sänks befolkningens medellivslängd helt plötsligt?

Med liknande frågor så inser man lätt att framtidsplaneringen kommer vara helt kaotisk. Dock med den brasklappen att konsekvenstänket och landets sk. planering så här långt ändå, varit helt katastrofalt. (Så egentligen spelar det väl ingen roll).

Så, hur i helvete planerar man åldersrelaterade verksamheter, när en stor del av åldersunderlaget är fullständigt fel, redan från början?

Anhåller å det nödigaste om att få protestera mot protesten. Följande facila fakta har jag luskat fram från SCB:

Beloppen i miljarder kr

*Statsbudgetens utgifter
2010: 781
2017: 940 (+20,4%)

*Landstingens utgifter
2010: 253
2017: 348 (+38%)

*Primärkommunernas utgifter
2010: 505
2017: 673 (+33%)

*BNP
2010: 4009
2017: 4681 (+16,8%)

*BNP per cap (tkr)
2010: 428,5
2017: 465,2 (+8,6%)

*KPI
2010: 302
2017: 322 (+6,6%)

Således en kraftig kostnadsutveckling. Mycket vill ha mer. Lönsamhet är inget incitament för offentlig verksamhet. "Lönsamhet" inom offentlig sektor är besparingar genom effektivisering, men ingen verksamhet med självaktning inom det välfärdsindustriella komplexet vill väl banta bort sig. Istället svällande uppdrag men tunnare soppa och en orimligare ekvation. Mer resurser! Komplexets motsvarighet till imperiets overreach. I detta ses även en mission creep, där biblioteken ska bli arenor för integration och skolor lite vad som helst, mer än läroanstalter. "läroanstalt", det låter väl lite som fängelse det...

Fast ur detta kan du inte se att verksamheterna fått mer. Det är fler patienter, fler skolbarn, fler äldre, fler med försörjningsstöd, fler med allt. Men resurserna att driva varje enskild verksamhet blir inte större. Färre vårdpersonal ska klara fler patienter. Antalet poliser har legat rätt så konstant, till och med minskat, trots akut ökad brottslighet.

Det är skillnad på beställare och utförare. Beställare är de som företräder kunderna (elever och patienter) medan utförarna är verksamheterna. Men de delar samma budget. Det är detta du ser i statistiken.

Julia Cesar skriver långt och mycket bra om detta förlopp. Kommunistiske Stellan Arvidson är en av huvudpersonerna.
https://juliacaesar.blog/2018/02/27/...m-brast-del-1/
https://juliacaesar.blog/2018/03/05/...m-brast-del-2/