Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Bonniers existerar som en spelare på en oligopolmarknad som består av informations- och nyhetsförsörjning till svenska folket. Ställningen som största spelare ger dem möjlighet att diktera villkoren för övriga aktörer. Jag har tidigare i tråden beskrivit t.ex. hur köpet av TV4 gick till och hur det finansierade hela koncernen under ett decennium.

Varför sånt hemlighetsmakeri? Antingen gjorde du en tankevurpa eller så har du en poäng som du mystifierar. Jag fattar inte varför du spoilermarkerat definitionen av prenumeration.

Jag tror alltså inte alls att det är från förvaltningen och nämnda "myndighetsvänster" som de här sjuka, svenskfientliga idéerna kommer, utan snarare från olika intressegrupper/lobbyister vid våra universitetet, i näringslivet och i mediabranschen. Givetvis inte bara judar, utan också alla möjliga slags liberaler (typ Reinfeldt och Timbro) och, tja, folk i allmänhet som vet att driva på för olika saker att sko sig på.

Inget antisemitiskt i att konstatera faktum. Jag tror att många judar skulle medge att det är så här, och förmodligen förklara beteendet med historiska erfarenheter.

Håller med. Visst handlar det om ett samhälle där möjligheterna att "kvala in" och bygga sig en trygg framtid (för sig själv och sin familj) genom verkliga kunskaper (inte trendigt mumbo-jumbo) och arbete har grusats igen för dem som inte har en privilegierad bakgrund, rika föräldrar och/eller några feta sponsorer, De flesta under 35 som vill göra karriär är idag på jakt efter någon slags sugar daddies: sponsorer eller gudfäder med pengar och kontakter som man kan använda för att klättra upp med. Och det är alldeles riktigt att de som föddes efter ca 1980 (eller redan efter 1970) ofta är bättre utbildade men lever i större armod, med mycket mindre marginaler, än sina föräldrar.

Konceptet lobbygrupp existerar inte i universitetsvärlden. Och inom akademin är det ingen som gillar Reinfeldt eller Timbro speciellt mycket, just därför är Timbro en separat tankesmedja.

Håller med. Visst handlar det om ett samhälle där möjligheterna att "kvala in" och bygga sig en trygg framtid (för sig själv och sin familj) genom verkliga kunskaper (inte trendigt mumbo-jumbo) och arbete har grusats igen för dem som inte har en privilegierad bakgrund, rika föräldrar och/eller några feta sponsorer, De flesta under 35 som vill göra karriär är idag på jakt efter någon slags sugar daddies: sponsorer eller gudfäder med pengar och kontakter som man kan använda för att klättra upp med. Och det är alldeles riktigt att de som föddes efter ca 1980 (eller redan efter 1970) ofta är bättre utbildade men lever i större armod, med mycket mindre marginaler, än sina föräldrar.

Andreas Ericson (Timbro) sammanfattade den här vändningen kärnfullt i en tweet förra året ungefär som följer: "Hasse, Classe och Lasse: samma familj och födda 1925, 1955 och 1985 i samma stad. De har i stort sett samma sociala bakgrund och har siktat på ungefär samma sektorer av jobb. Kanske Lasse känner att hans livsresa inte har blivit vad han tänkte sig, när han jämför med det familjenarrativ som han har ärvt och som var självklart för pappa och farfar" (dvs att barnen inom arbetarklass och lägre medelklass normalt skulle få det bättre på alla sätt än sina föräldrar).

Fram till krisen i början-mitten av 1990-talet var det narrativet i stort sett självklart och det bar upp både vanligt folks framtidstro och landets stolthet över sig själv (för all del även socialdemokratin och facket). Men med krisen från 1991/92 och framåt försvann den känslan av säkerhet, många av de som slogs ut eller sköts åt sidan av 90-talets krisår har aldrig lyckats komma tillbaka igen och en del har gått under i sjukdomar, utanförskap, missbruk och förtidig död - framkallade av krisen. Detta talas det i stort sett aldrig om i MSM numera, inte när det gäller vita svenskar: de enda grupper för vilka man ser något slags ekonomiskt förtryck och utstötning är, som du skriver, invandrare och deras barn. Svennarna förutsätts glida fram på någon sorts räkmacka i alla fall.

I UK har man sett ungefär samma förvandling, och precis som i Sverige har den drivit politiken åt höger (dvs högermitten och en mer eller mindre Hayek-globalistisk riktning). Tony Blair såg nog en del av dessa effekter och lockade med att han skulle kunna vända en del av verkningarna och bryta förslumningen, men i praktiken misslyckades han helt - om han nu ens hade några seriöst genomtänkta medel för att försöka - och hamnade i den slags marknadsslimmade new-labour-politik som de svenska sossarna också överlag har gått in för. Macron är ytterligare en i samma klass. Där är vi nu.

(Tillägg: ) Thomas Piketty, ekonomen som det skrevs en del om härom året, lyfte fram den här konflikten mellan arbete och kapital, och att vi på nytt har fått ett "rentierernas samhälle" precis som på 1800-talet (utanför den tidens stora industristäder), där ärvt kapital, ärvda fastigheter oftast är omöjligt att springa ifatt för inkomster grundade på arbete eller innovativt företagsgrundande utan en tät investerare med nästan från början. Paris Hilton och L'Oréal-familjen slår vår tids Ingvar Kamprad eller arbetarbarn som vill bli läkare och ta fram nya kliniska metoder eller forska fram nya läkemedel nen sim inte har pengar i familjen, slår dem alla dagar i veckan.

Ja, det skrevs här och där som hastigast om den vinklingen, men de allra flesta missade helt det allvarliga i detta och nöjde sig med att de hade snappat upp hans lättsamma observation att när filmer och tv-serier efter Jane Austens böcker blivit så populära de senaste tjugofem åren, så beror det på att vi omedvetet känner igen den slags samhälle som Austen beskriver, ett stratifierat och ganska konventionsbundet samhälle där alla vet vem som har pengar och vem som inte har, vem som är fin och vem som står lägre ner.

Ja, det råder onekligen ingen brist på priviligierade potemkinfabrikörer så här in den sena industrialiserade civilisationens epok. Det existerar knappt några produktiva jobb längre och de få kvarvarande jobben går till högutbildade och kompetenta.

Resten livnär sig på allmosor som förverkats via skattemedel och som delas ut via olika kanaler antingen som bidrag eller inköp av olika tjänster från främst myndigheter. Det är definitivt så att myndighetsvänstern är den pådrivande maktfaktorn i den här omvandlingen av Sverige till en bananrepublik.

Men, visst det är bekvämt för samma korrupta patrask att försöka peka ”the finger of blame” på Judar, bland annat, efter att deras BNP-höjande sociala ”ingenjörskonst” har totalhavererat och slutat i en effektiv minskning av BNP och en devalvering av kronan.

Så det är bara gratulera de pretentiösa potemkinfabrikörerna för ännu en ”framgång” i deras hänsynslösa jakt på självgod och meningslös social status.

Mycket märkligt inlägg. Menar du på fullt allvar att det skulle vara våra byråkrater, broilerpolitiker och aktivistiska jurister m fl som sitter och gaggar om "bankjudar" och judiska konspirationer? Tänk, den dynamiken har jag helt missat, den svenska myndighets- och medievänstern numera är väl ofta snarast påfallande Israelvänlig, tänk DN - medan det är en tröttkörd rasisthöger som håller på och hojtar om bankjudar och slemma judiska konspirationer.

Det finns varken mystik eller tankevurpa. Bara ett konstaterande av att DNs prenumeranter betalar familjen Bonnier för att få sin morgontidning levererad. Det är allt.

Familjen Bonnier är till på köpet ökänd för att lägga sig i vad deras medier skriver.

https://www.nyatider.nu/lex-bonnier-borde-dammas-av/

Ökända alltså och folk betalar villigt för att låta sig matas med deras propaganda. Där har du ett mysterium att tala om. Hur man villigt kan ge bort sina pengar för att bli skedmatad med deras propaganda. Folk kanske tror att det är Guds folk som de köper utvalda nyheter utav?

Det stämmer förstås, men jag uppfattade det som att "follow the money" skulle tolkas som ett bevis för att DN aktivt sprider judisk propaganda åt judiska beställare. Att konstatera att läsare betalar för sin tidning kan inte anses bevisa detta. Däremot kan det ju tolkas som ett tecken på judarnas starka offerstatus, som alltjämt framhävs på ett sätt som inte står i proportion till den verkliga tragedin i antal människooffer som skedde ungefär lika nyligen även i Sovjet och andra kommunistiska stater. Jag är böjd åt att i första hand tolka denna starka offerstatus som ett resultat av att judarna är en utpekad grupp medan kommunismen skördade liv mer urskillningslöst. Judarna har förvisso varit bra på att spela situationen till sin fördel, men så är de också en tämligen intelligent folkgrupp överlag. Man bör nog vara försiktig med att stirra sig blind på judiska konspirationer. Jag förstår lockelsen men det tenderar att bli till tunnelseende när man applicerar så pass specifika förklaringsmodeller på ett så abstrakt sociologiskt plan. Sanningen ligger någonstans emellan PK-folkets beröringsskräck och nazisternas paranoia. Judarna är faktiskt överrepresenterade inom media på många håll, de är en grupp med relativt hög IQ och de har ett uråldrigt narrativ som i vissa fall stämmer med påstådda konspirationer. Dock ska man inte döma ut en hel folkgrupp och tillskriva alltför hög grad av individuell medvetenhet till eventuella mönster såsom ägande i media och finans. Det kan lika gärna vara resultat av subtila aspekter av tradition och uppfostran som en aktiv kampanj att styra världen.

Kan det vara så att den mest skrämmande tanken är att INGEN, inte ens de av somliga så fruktade judarna, har någon jävla aning om vad fan som händer med den här världen och med vårt enorma teknologiska experiment och med vår art, det finns inget facit. Det finns bara uppfinningar (med ständigt tilltagande dystopisk potential), kapitalism och politik. ?