Citat:
Ursprungligen postat av
Enoch.Thulin
Den judiske skribenten David Cole har funderat lite kring skillnader mellan USA & Europa i det här avseendet.
http://takimag.com/article/flinging_...ew_david_cole/
Kanske din polare Cwejman har någon input i den här frågan.
Hade ju varit kul om han hade det.
Det var ju detta vi är inne på: Inte nog med att en ingrupp tål motstånd utan att upplösas, den
förutsätter konkurrerande utgrupper. Den som vill ha en födkrok som sin etnorepresentant gör klokast i att alltid finna bevis på att gruppen är hotad och hatad.
När har antisemitismen t ex INTE ökat alarmerande, enligt de många avlönade övervakarna av saken?
Så långt har alltså Adam rätt när han gnäller över rasifierade som nyttiga idioter i svensk identitetspolitiks tjänst. Hat mot vita skapar en vit identitet. Där han har fel är i önsketänkandet att dessa centrifugala tendenser är möjliga att motverka med social ingenjörskonst, än mindre en impotent ledare.
Var han är direkt oärlig är att han är mot identitetspolitik som sådan, när han tvärtom älskar den så mycket att han vill ha monopol på den. Han är mot ANDRAS identitetspolitik och ser faran i att de där dumma förortspantrarna ska väcka den svenska björn som sover.
Nyttig idiot blir han själv när hans motiv analyseras och
noteras. Om inte ens anti-identitetspolitikens frommaste teleevangelist kan hålla fingrarna i styr och låta bli att synda - vad finns det för hopp för hans budskap?
Framtiden är partisk. Identitet trumfar ideologi. Inte alltid och inte med ens, men som ett mönster så återkommande att varje framtidsritning måste utgå från dess mall.
Citat:
Ursprungligen postat av
Ottokar
Så länge det finns en etnisk majoritet så kommer minoriteterna att tjäna mest på att gemensamt angripa majoriteten. Det är enkel spelteori. Det kommer att hålla så länge som majoriteten inte systematiskt börjar driva egen ingruppspolitik - vilket dock i sin tur ju är otillåtet i ett västerländskt tolerant demokratiskt samhälle. Ser ingen lösning på detta problem utom möjligen strikt upprätthållen meriokrati kombinerad med politik som slår ned på eller konsekvent ignorerar varje typ av etniskt grundade anspråk.
I USA verkar man söka lösa problemet med att t.ex. latinos och östasiater inte känner den minsta skuld för förintelsen, med att istället intensifiera utbildningen om förintelsen. Har hört uppgifter från en judisk bloggare om att man nu lyckats införa särskild obligatorisk 6 månder lång förintelseundervisning som en kurs i inte mindre än 25 delstater och att det om några år kommer att omfatta samtliga delstater. Man kan undra när ungdomarna ska lära sig att räkna procent?
Så enkelt är det inte. I Kalifornien eller Miljopartiets lokalavdelning spelar en avlägsen statistisk majoritetsnivå mycket liten roll. Utvecklingen sker gradvis och pågår redan sedan länge.
Jag ser tvärtom det helhjärtade, ärliga bejakandet av verkligheten som den ser ut som den bästa strategin. Vi kommer inte få Naomi och Özz att ge annat än läpparnas bekännelse till de egna ingruppernas upplösande i ett översvenskt helt. Bättre då att kräva deras erkännande av det svenska särintresset - och använda turkiskt missnöje att så split.