Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Ottokar har absolut rätt om det. När jag själv växte upp skickades varenda en utav oss skolbarn i högstadiet iväg på obligatoriskt biobesök för att tvingas se "Schindlers list", ett fiktivt verk som vi barn fick lära oss var på riktigt, det var så det gick till påstods det. Sedan dess har jag tack och lov ifrågasatt historieskrivningen kring den så kallade "förintelsen" och andra världskriget.

Det hela genomfördes givetvis i samarbete med filmindustrin och judemakt grupper. Internaliserandet av den här påhittade mytologiska sagan som verklig och sann skapade ett falskt skuldmedvetande med tillhörande självförakt hos mig såväl som andra svenska elever, samt ett förakt och hat mot oss bland invandrare som utgjorde minst 50 procent av eleverna i min skola.

Idag har jag frigjort mig från programmeringen. Men jag gick länge och trodde att de judiska fablerna var sanna, att "förintelsen" hade skett och att vi - jag - hade nån slags skuld i det.

Hela han är ett skämt som just kommit tillbaka efter att ha varit avstängd i en månad för brott mot regel 1.06.

Här får vi kanske en liten ledtråd till varför propagandaoffensiven mot just svenskens verklighetsuppfattning varit så särskilt intensiv. En Daniel Schatz med bl a detta på cv:t - an International Security Program Fellow with New America - har en del intressant att förtälja om hur en liten slimmad superpower befolkad av rasismoffrens creme de la creme ser, och har sett, på den humanitära stormakten i norr.

Relationen staterna emellan började lite skakigt efter att etnostatsmedlemmar mördat den humanitära stormaktens superstjärna Greve Bernadotte. Men sedan den moraliska stormakten väl erkänt etnostaten 1950 kom romansen att blomstra under ett par decennier. Den humanitära stormakten sjöng etnostatens lov skönare och högre än någon annan och lovprisningen tog sig bibliska proportioner. Men sedan hände det sig att den humanitära stormakten kom att styras av Olof Palme. Trots att de båda staterna var socialistiska dog kärlekssagan dem emellan. Slut med hyllandet av den lilla etnostaten som en samtida David som hade att bekämpa Arab-Goliat, som bortblåst var den tidigare ohöljda beundran för det lilla folket som mirakulöst rest sig ur askan efter Förintelsen för att på nytt slå världen med häpnad. Med Palme tog sig den humanitära stormakten en ny älskarinna och den tidigare hetären fick se sig försmådd.

This policy went through a radical change during the early 1970s with the rise of Olof Palme, Sweden’s socialist prime minister from 1969– 1976 and from 1982 until his assassination in 1986. Palme came to implement an activist take on Sweden’s foreign policy of neutrality, including support for self-proclaimed independence and national liberation movements. He became the first Western prime minister to initiate direct contacts with the PLO in 1974, meeting with Yasser Arafat during a time when the organization was isolated and the Palestinian leader was regarded as a terrorist throughout the Western world.

ISRAEL, THE previously embattled David, was now viewed as the new Goliath and the main obstacle toward a resolution of the conflict. The change emanated from what the premier described as the country’s “ethical obligation” toward the Palestinians.
[...]
While Sweden’s growing focus on Palestinian rights mirrored that of other European countries following the end of the Six-Day War, its engagement was stronger and more intense, a position which came to determine Stockholm’s policy for the next quarter-century. Gradually, Sweden became perceived as one of the Jewish state’s most vocal critics in Western Europe, if not among the harshest outside of the Arab world and its supporters in the Eastern Bloc. Israel’s permanent representative to the UN, Chaim Herzog, dubbed this policy orientation “a shameful betrayal of principles,” concluding, “We felt as if we had been stabbed in the back by a friendly country that wasn’t even supposed to have a knife.”

Den frostiga attityden upprätthölls efter Palmes död främst av Sten Andersson och varade till dess Göran Persson äntrade scenen och kompenserade den försmådda kärestan med Forum för levande historia och obligatorisk masspropaganda gällande det utvalda folkets extraordinära rasismutsatthet rakt in i varje svensk skolelevs medvetande. Tråkigt nog gjorde inte heller Persson ordentligt slut med den förtretliga babyloniska skökan, så riktigt bra blev det ju inte.

It remained rather constant, with minor adjustments, until socialist prime minister Göran Persson normalized Sweden’s relations with Israel between 1999 and 2001, articulating a greater understanding for Jerusalem’s positions in the conflict.

Persson’s policy revision – which challenged opposition within his own party and government – was implemented in 1999, through the first Swedish prime ministerial visit to Israel since 1962, which proved to be the last to date. Succeeding initiatives strengthened the historically strained relations, while Sweden simultaneously maintained its traditionally strong relationship with the Palestinians.

Vissa små - ur etnostatens synvinkel - framsteg gjordes ändå fram till dess vår vördade ledare Löfven med superdiplomaten Palestina-Margot vid sin sida tog över rodret i den humanitära stormakten.

This rapprochement was short-lived and came to a definite halt when Stockholm reverted to the Palme tradition in 2014 through its recognition of a Palestinian state.

Despite the current lessthan-stellar relations, Sweden holds the view that its policies have the potential to further the stalled Arab-Israeli peace process in a Middle East pot that has been characterized by too many cooks. If history is any guide to the future, Stockholm’s ambition to build bridges to peace will remain a vision as long as Swedish-Israeli relations remain in their current state.

https://www.jpost.com/Opinion/Sweden-and-Israel-593337

Om detta vore publicerat i Sverige och udden vore riktad mot något annat än just Sverige skulle slutklämmen nästan kvala in under "hot och hat". Att Tyskland ska straffas för sina försyndelser i evig tid är ju sedan gammalt, men har Sverige nu kommit med som "usch-då-kontroll" på ungefär samma nivå? Ska Sverige kanske dränkas av samma syndaflod som Tyskland? Är det en del av förklaringen till den särskilt skruvade propagandainsatsen och den tvångsmässiga acceptansen av det rent abnorma inflödet av migranter? Ska svenskarna tvingas äta upp Palestina-Margots famösa dillande om "utomparlamentariska avrättningar" genom ett svenskt arabproblem som genom sin blotta numerär och inrikeshotfullhet omsider tvingar fram "utomparlamentariska avrättningar" i själva den humanitära stormakten? Ska Sverige förnedras genom att bli biståndsberoende tack vara sitt enorma nettotillskott av bidragsberoende resursförstörande folkutbytesmaterial?

När allt kommer omkring är det kanariefåglarna som drillar högst och mest envetet i västerländska medier.

Se nedan.

Propagandan är inte effektiv men terrorn är det.

Jaså? Skulle du med handen på hjärtat säga kunna säga att du menar att den typiske SD-väljaren inte tillhör den "dummaste" hälften av befolkningen? Det tror jag inte. För att förtydliga: jag tror dig inte.

Oklart vad du menar med statens våldsmonopol i sammanhanget.

Du bluddrar. Det är ju faktiskt så att för att en diskussion ska kunna föras måste man vara överens om åtminstone något. Du är benägen att märka ord och påstå att något uttryckts oklart. Viljan att föra en diskussion från din sida verkar svag. Du verkar mest vilja bromsa upp diskussioner genom att ifrågasätta förutsättningarna för dem. Det är inte konstruktivt.

Det var inget oklart i det han skrev. Det var dock helt felaktigt. Ironiskt nog så ser man relativt ofta hur etablissemangsmedlemmar kör med samma budskap fast motsatt: att de dummaste är de som inte tror på etablissemangets förträfflighet. Stig-Björn Ljunggren som pekade ut SD-väljare som lågutbildat white trash är ett exempel jag kommer att tänka på. Med det menade Ljunggren att de han pratade tillhör den dummaste hälften av befolkningen. Den hälft på vilken propagandan enligt Friherr skulle fungera på.

Tråd om det här: (FB) “Statsvetare: ”Nationella väljare är white trash”

Hittills har vi sett ett (1) enda exempel i tråden på något som kanske kan kallas effektiv propaganda: nämligen filmen Schindler's List. Förklaringen är enkel och förklaringen är att Spielberg är en elitregissör. Han är faktiskt rätt bra på sitt jobb.

Är ni verkligen så här korkade? NÄ det är nog snarare experten som lyckas trigga er så ni inte kan tänka klart.

Att etablissemanget ANVÄNDER propaganda, är det väl ingen som förnekar.

Att propagandan FUNGERAR är det obevisade påståendet. För eder kännedom: det räcker inte att man visar exempel på propaganda, det räcker inte att peka på Expo, det räcker inte att man känner några som gått på propagandan. Och det räcker verkligen inte med att vittna om sin egen judemedvetenhet. Är det svårt att förstå?

En av faktorerna bör vara mottagarnas förtroende för de som propagerar. Ett stigande eller åtminstone stabilt förtroende för dessa är bevis för att den är effektiv. Om detta stämmer kan propagandan i Sverige inte ses som synnerligen effektiv, då förtroendet för media och politiker är lågt (SVT/SR undantaget, vilket innebär att de är skickligare än resten). Om målgruppen visar stöd för budskapet men inte mediet (invandring bra - gammelmedia är agendastyrd/politikerna ljuger) ligger det nära till hands att tro att stödet för budskapet är ett resultat av andra faktorer. Propaganda är trots allt inte samma sak som social kontroll. Propagandans syfte är att övertyga, medan de repressiva krafterna (lag/grupptryck etc.) har till uppgift att se till så att ingen avviker från den officiella kursen.

Att säga att svensk propaganda har varit effektiv är därför inte helt sant. Det svenska systemet för repression har däremot varit mycket framgångsrikt. Tilläggas kan också att den amerikanska propagandan har varit mycket framgångsrik i Sverige och i viss mån vägt upp för den bristande inhemska motsvarigheten.

Med handen på hjärtat kan jag säga att 90% av Sverigedemokraternas väljare är totala puckon och det gäller egentligen 90% av befolkningen i övrigt. Det räcker med att ha en konversation med den genomsnittliga väljaren för att hakan skall ramla ned i golvet. Det finns ingen intellektuell standard eller hederligt länge i västvärlden. Upplysningen har dummat ned oss och gjort oss till vandrande mähän. Visst, vi ser tekniska framsteg men vi är själsligt, spirituellt, filosofiskt och intellektuellt döda. Västvärldens befolkning är en egoistiska atomistiska konsumtionsknarkare. Framtiden ligger inte i väst utan i Asien, MENA och Afrika.

Tiggeritillstånd införs i Eskilstuna
https://sverigesradio.se/sida/artike...HMbH1bGfMjWAaY

Säg vad ni vill, men sossarna kan det här med varumärkesbyggande. När en S-ledd kommun inför tiggeriförbud heter det inte "förbud", utan "tillstånd".

https://twitter.com/viktorbk/status/1143117786790748160

Nu se vi ju på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel, men då skola vi se ansikte mot ansikte. Nu är min kunskap ett styckverk, men då skall jag känna till fullo, såsom jag själv har blivit till fullo känd.

1 Korinthierbrevet 13:12

Någon gång faller förhoppningsvis ljuset rätt så den av lögner och propaganda förvrängda bilden blir synlig för vad den är.

Det låter plausibelt.

Dock vet jag inte om det är utslag av högre grad av skicklighet att s k public service åtnjuter högre förtroende än övriga MSM, eller snarare speglar den svenske statsindividualistens tro på Staten, den pålitlige föräldern. Att public service således lånar en fjäder av Staten. Om inte förtroendesiffrorna för public service är fejk, till att börja med.

Förtroendebarometern 2019: