Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Haha, najs. Det här med "näthat" har klara beröringspunkter med den diskussion om "rasism" som dominerat den här tråden de senaste veckorna i det att båda begreppen används urskillningslöst som beteckning på avvikande åsikter som pekar ut personer eller grupper. Här som i fallet med "rasism" handlar det naturligtvis om hur man uttrycker sig, om vi accepterar ordens statssanktionerade betydelser. "Negrer är halvapor" = "rasism" och "Annie Lööf är en liten Bilderberg-slyna" = "näthat". "Mångkultur är en utopi" = inte "rasism" och "Jimmie Åkesson är ingen jättebra representant för svenska intressen" = inte "näthat". Går det att utnyttja ett ord som "näthat" för medias häxjakt på oppositionella? Vända på det? Ja, om vita kan utsättas för rasism, alltså.

Får se om det jag skrev fastnar i filtret.

På en grundläggande nivå är det två olika normsystem inom /post/moderniteten som krockar, eller överlagras: vi har dels en tro på universalistiska, globalt "demokratiska" värden: "allas lika värde", alla kulturer är i princip likvärdiga, inga utvisningar annat än i absolut nödfall, i stort sett sekularistisk lagstiftning, många anser att alla människor i stort sett har rätt till samma katalog av rättigheter som amerikanska medborgare (utom just rätten att bära vapen) osv.

Samtidigt har vi en stigande våg av partikularistisk identitetspolitik, där varje grupp eller subkultur hävdar, nej kräver rätten att till 100% själva bestämma över hur dess historia och kultur ska uppfattas, "rätten" till respekt för sina kulturella yttringar och sedvänjor, och rätten till sina geografiska hemtrakter. När konflikterna mellan olika gruppers krav hårdnar så börjar man också kräva rätten att bestämma vem som ska få räknas till den egna gruppen och vilka krav som ska ställas. En del grupper, t ex judar, kurder och "riktiga" gothare, har i praktiken alltid rest detta krav.

Mellan dessa båda poler uppkommer det såklart en mängd möjliga (oundvikliga) konflikter, men det vill man i stort sett inte diskutera i finmedia i det samtida Västeuropa, särskilt inte i Sverige. I Svedala har hela denna konfliktdimension varit utstämplad i typ femtio år.

Ett episkt och närmast otroligt exempel på medias näthat mot samhällskritiker är Eskilstuna-Kurirens, Expressens och Expos drev mot ”trollfabriken” Granskning Sverige. Där klistrades alla kända epitet och några till på några få personer som bara ställde kritiska frågor till makthavare. Till och med Stefan Löfven och Alice Bah Kuhnke uttalade sitt ”hat” mot dessa ”främlingsfientliga”, ”högerextrema”, ”förintelseförnekare” och så vidare ”troll”. Allt helt utan saklig grund.

Intressant att du tar upp detta. Ren hysteri, precis som under häxprocesserna. För övrigt absurt att "troll" har blivit liktydigt med en person eller ett användarnamn som skriver obekväma saker, ungefär som att det inte är friskt att inte ställa upp på värdegrunden, när den ursprungliga meningen ju är någon som skriver saker för att provocera, utan att nödvändigtvis stå för det som skrivs. Typ den här "en-jävla-massa-m.harskarteknik" på Flashback. Här kan vi verkligen snacka om ett begrepp som den repressiva apparaten inom främst media kapat, och det här med riktiga "trollfabriker" är lite av ett gränsfall, tycker jag. Det är opinionsbildning och/eller del i hybridkrigsföring, även om hysterin är gränslös också kring detta.

Att Granskning Sverige skulle vara en trollfabrik är bara ytterligare ett utslag för samma begreppsförvirring som den kring ordet "rasism". "Troll" är alltså också problematiskt att använda för den som vill låta PK smaka på sin egen medicin.

I dagens Godmorgon, världen fick nöjda mexikaner berätta om hur fantastiskt bra de fått det i hemlandet efter att de i egenskap av illegala migranter "slängts ut" från USA. I Mexiko är de plötsligt "någon" som är produktiv och respekterad i samhället, till skillnad från att vara en anonym "ingen" människa är illegal i de progressiva entusiasternas talkörer och plakatdemonstrationer. I Mexiko blir de t ex programmerare, i kontrast till den tidigare tillvaron som underbetalda hushållsslavar eller godhetsmaskotar hos amerikaner.

Det påtalas att mexikaner slängs ut ur USA i stor mängd årligen, men inget nämns om att de flesta ju faktiskt utvisats under Barack Husseins egid. Men det kan man ta med jämnmod för det goda budskapet om att repatriering med lyckosamt utfall är fullt möjligt.
https://sverigesradio.se/avsnitt/1280752

Jag skulle villa bygga vidare (utan att ta ifrån dig något av allt det goda du skrivit) och lägga till en extra dimension;

Konflikten mellan kapital och arbete;

Denna är gällande i USA mellan GOP och DEM eller i Sverige mellan M och S men skillnaderna är mycket små. Konsensus är i princip att ”marknadskrafterna” skall gälla. Det handlar dock inte om någon form av libertarianism men snarare ett försvarar av det välfärdsindustriella komplexet (ge statliga kontrakt till företag) och skattesänkningar på kapital. Både sidorna är också överrens om outsourcing, kvinnor på arbetsmarknaden (ökar produktion/konsumtion) och så kallad ”fri handel”. I princip har den välbetalda traditionella arbetarklassen reducerats. Det finns såklart en arbetarklass kvar men i en annan form (främst i tjänstesektorn) och mycket fattigare än tidigare. Den yngre generationen (1980 och framåt) är mer välutbildad än tidigare men lever i rätt stort armod jämfört med tidigare generationer.

Du har alltså en växande grupp människor (trots låg arbetslöshet) som arbetar med dåligt betalda jobb som de betalar av studieskulder på och där karriärvägarna är stängda. Det skrivs gärna om att det är ”invandrare” och det är det men som Riksrevisionen noterade så handlar det om etniska svenskar. OCED kom ut med en rätt skrämmande rapport här om veckorna;

https://www.oecd.org/social/under-pressure-the-squeezed-middle-class-689afed1-en.htm

Det som politiker alltid gjort är att sälja in ekonomiska förbättringar. Det är det som var lärdomen från 1930/1940-talet. Full sysselsättning, ha kvinnor hemma med barnen, låta traditionella värderingar vara vägledande osv. Det var detta som perioden 1945 till 1975 mer eller mindre handlade om. Visst, det var ”liberaliseringar” men uppenbart vill de politiska eliterna hålla sociala, ekonomiska och politiska konflikter nere. Det skulle aldrig ha gått att avskaffa 1924 års invandringslag år 1965 om inte de vita amerikanerna var mätta och belåtna. Du sätter upp två horisonter

1. Liberal universalism
2. Partikulär identitetspolitik (ibland kallad normativ mångkulturalism eller kommunitarism)

Grundaren (TS) till den här tråden skrev om just detta. Detta är en rätt gammal konflikt. Andreas Johansson Heinö (Timbro) doktorerade till och med på ämnet. ”Hur mycket mångfald tål Demokratin” (2009) hette hans avhandling.

https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/20038

Således, det vi har är en vit grupp som kraftigt minskar i västvärlden. Dels demografiskt men också ekonomiskt. Samtidigt som deras levnadsstandard försämras så driver politiker hårt för det du kallar för partikulär identitetspolitik – för minoriteter. Eller snarare, de gjorde det fram till ungefär 2001. Sedan började de kräva att invandrarna skulle assimileras in i den här liberala universalismen. Där av den här ”hedersmordsdebatten” i Sverige. Hur många hedersmord begås i Sverige? Det är inte många. I USA, Danmark, Frankrike, Storbritannien osv. där har man varit mycket hårdare att transformera alla de här migranterna till en konsumtionsdriven halv-assimilerad vulgariserad sekulär etnisk underklass. I Sverige? Där har politikerna inte gjort speciellt mycket utan stannat kvar (hyfsat) inom den politiken som bedrevs innan 2001 – dvs. där staten inte ägnade sig åt någon form av socialisering/assimileringspolitik av migrant/populationen. Det är också därför det springer runt muslimska kvinnor i Sverige med slöja.

Det är inte alls lika vanligt förekommande i till exempel Danmark. Istället sitter de här muslimska flickorna på parkbänken och röker, super och ligger runt. Familjer splittras. Ja, du förstår vad jag menar, du ser samma sak i favelor i Brasilien. Tittar du runt om i världen ser du hur Liberal universalism faktisk är framgångsrik. I princip har hela världen adopterat detta på ett eller annat sätt och det gäller såklart även Saudiarabien – vars elit styr genom att ge ”goodies” till befolkningen. Detta driver bland annat den här islamistiska terrorismen där de ser sina samhällen kulturellt förgås i västerländsk liberal hedonism. Israel ägnar sig åt samma sak (även om det främst är befäst till Tel Aviv) vilket har drivit hela landet inte så litet åt höger senaste tjugo åren i reaktion på liberalismen.

Människor behöver community, familj, samhörighet likväl som arbete och möjlighet till rimlig konsumtion. Ingen vill bo i en nihilistisk autokratisk atomiserad konsumtionsdriven låtsasdemokrati. Ingen vill ha aborter, skilsmässor, arbetslöshet, enorma klassklyftor, en auktoritär vänsterliberal medieregim, ett egoistiskt näringsliv, ett propagandistiskt skol/högskolesystem, köpta politiker eller en dysfunktionell nättväktarsstat.

Ingen vill bo i Brasilien där konflikterna av den här typen är så uppenbara men det är som sagt där vi är på väg och med rasande takt (på 30-40 års sikt). Vidare är det nog ingen som förstår marknaden heller annat än att den rikaste procenten blir rikare. Från den nederländska centralbanken har en ny rapport kommit ut vid namn; ” Monetary policy and the top one percent: Evidence from a century of modern economic history” där de försöker ge en förklaring;


Vi får verkligen hoppas att det blir en förändring snart. Jag är också rätt konfunderad över att västvärlden (och världen) avskaffar sig själv. Jag förstår det inte.

Det räcker med att veta att "public service" är public disservice. Fienden. Om man någon gång får för sig att göra välvilliga tolkningar av "public service" måste man endera tro att statsmakterna är fristående statsmakter och ej längre symbionten Statsmakten, eller att "public service" skulle agera ombytligt som en följd av inbördeskrig hos dem själva.

Utan att någonsin lyssna på Godmorgon, världen! så infinner sig tanken, utifrån vad du skrev, att något annat än repatrieringspolitik skulle kunna säljas in. Skulle det istället kunna vara så att syftet är att låta svensken tro att den förhatlige Trump, USA, går miste om mexikanskt och mer långväga kompetensregn? Eftersom Trump är hatad av MSM, kanske svennebanan ska bringas att tro att vi går miste om värden genom att avvisa/utvisa migranter? Jag vet inte det och jag bryr mig verkligen inte heller. Det räcker att veta att "public service" är maktens patetiska megafon, fienden.

Håller med. Visst handlar det om ett samhälle där möjligheterna att "kvala in" och bygga sig en trygg framtid (för sig själv och sin familj) genom verkliga kunskaper (inte trendigt mumbo-jumbo) och arbete har grusats igen för dem som inte har en privilegierad bakgrund, rika föräldrar och/eller några feta sponsorer, De flesta under 35 som vill göra karriär är idag på jakt efter någon slags sugar daddies: sponsorer eller gudfäder med pengar och kontakter som man kan använda för att klättra upp med. Och det är alldeles riktigt att de som föddes efter ca 1980 (eller redan efter 1970) ofta är bättre utbildade men lever i större armod, med mycket mindre marginaler, än sina föräldrar.

Andreas Ericson (Timbro) sammanfattade den här vändningen kärnfullt i en tweet förra året ungefär som följer: "Hasse, Classe och Lasse: samma familj och födda 1925, 1955 och 1985 i samma stad. De har i stort sett samma sociala bakgrund och har siktat på ungefär samma sektorer av jobb. Kanske Lasse känner att hans livsresa inte har blivit vad han tänkte sig, när han jämför med det familjenarrativ som han har ärvt och som var självklart för pappa och farfar" (dvs att barnen inom arbetarklass och lägre medelklass normalt skulle få det bättre på alla sätt än sina föräldrar).

Fram till krisen i början-mitten av 1990-talet var det narrativet i stort sett självklart och det bar upp både vanligt folks framtidstro och landets stolthet över sig själv (för all del även socialdemokratin och facket). Men med krisen från 1991/92 och framåt försvann den känslan av säkerhet, många av de som slogs ut eller sköts åt sidan av 90-talets krisår har aldrig lyckats komma tillbaka igen och en del har gått under i sjukdomar, utanförskap, missbruk och förtidig död - framkallade av krisen. Detta talas det i stort sett aldrig om i MSM numera, inte när det gäller vita svenskar: de enda grupper för vilka man ser något slags ekonomiskt förtryck och utstötning är, som du skriver, invandrare och deras barn. Svennarna förutsätts glida fram på någon sorts räkmacka i alla fall.

I UK har man sett ungefär samma förvandling, och precis som i Sverige har den drivit politiken åt höger (dvs högermitten och en mer eller mindre Hayek-globalistisk riktning). Tony Blair såg nog en del av dessa effekter och lockade med att han skulle kunna vända en del av verkningarna och bryta förslumningen, men i praktiken misslyckades han helt - om han nu ens hade några seriöst genomtänkta medel för att försöka - och hamnade i den slags marknadsslimmade new-labour-politik som de svenska sossarna också överlag har gått in för. Macron är ytterligare en i samma klass. Där är vi nu.

(Tillägg: ) Thomas Piketty, ekonomen som det skrevs en del om härom året, lyfte fram den här konflikten mellan arbete och kapital, och att vi på nytt har fått ett "rentierernas samhälle" precis som på 1800-talet (utanför den tidens stora industristäder), där ärvt kapital, ärvda fastigheter oftast är omöjligt att springa ifatt för inkomster grundade på arbete eller innovativt företagsgrundande utan en tät investerare med nästan från början. Paris Hilton och L'Oréal-familjen slår vår tids Ingvar Kamprad eller arbetarbarn som vill bli läkare och ta fram nya kliniska metoder eller forska fram nya läkemedel nen sim inte har pengar i familjen, slår dem alla dagar i veckan.

Ja, det skrevs här och där som hastigast om den vinklingen, men de allra flesta missade helt det allvarliga i detta och nöjde sig med att de hade snappat upp hans lättsamma observation att när filmer och tv-serier efter Jane Austens böcker blivit så populära de senaste tjugofem åren, så beror det på att vi omedvetet känner igen den slags samhälle som Austen beskriver, ett stratifierat och ganska konventionsbundet samhälle där alla vet vem som har pengar och vem som inte har, vem som är fin och vem som står lägre ner.

Jag vet inte om någon annan noterat detta, men det är uppenbarligen business as usual på DN i dagarna, fast något värre än vanligt. Den projudiska propagandan i tidningen har gått full retard senaste tiden, varför jag undrar om det finns någon särskild anledning till det. I går publicerades ett långt, förvisso rätt intressant samtal mellan Philippe Sands, IGEN, och John le Carré (!) om "nazisten" Otto Wächter, och i dag fortsätter Nathan Schackrare med sina skriverier om palestinska raketattacker på judiska bosättningar. DN är verkligen en kommunikationskanal för judisk lobbyism. Tröttnar aldrig vanliga svenska läsare på detta, eller är det inne i den urbana medelklassen att vurma för det judiska? Tänk om någon annan av "de stora" skulle snöa in helt på svenskhet på motsvarande sätt. Det skulle nog kunna ge resultat.

Otto Wächter, på temat "Dagens Hitler":

https://www.dn.se/kultur-noje/rattrutten-blev-nyckeln-till-frihet-for-hoga-nazister/

Rubrik på Wollos söndagsledare, riktad till "näthatare till höger" (i praktiken alla som förhåller sig kritiskt till DN och annan vanlig media): "Herregud, hur svårt är det att kolla fakta?"

Jadu Peter, snacka om att kasta sten i glashus. De rasistiska brandmännen i Boden? Check. Per Ahlmarks högljudda skriverier på samma ledarsida om att Saddam 2001-02 helt säkert hade WMD och troligen kärnvapen? Check. DN:s sanslöst okritiska vurmande för mediefeminism och SCUM-manifest? Check. Mörkandet av sextrakasserierna på We are Sthlm? Check.

I inget av dessa fall har DN gjort en ansats till ursäkt eller rättelse.

Jag vet inte vad jag skall bli mest förvånad över: DN's argumentationsteknik eller deras skicklighet i att ljuga.

"Man får ljuga, skarva och överdriva när man är på den goda sidan!"