Citat:
Ursprungligen postat av
Lantarbetaren
Min fetning.
Hoppades också på detta ”under” du skisserar men med sista valet gick sista tåget.
Det var ett önsketänkande att nya kvastar genom folks uppvaknande måste komma och sopa bort bråten för man underskattade hur djupt skadliga strukturer grävt ned sig i samhällskroppen. De hade även nått borgerlig ledning och förlett Lööf och Björklund att välja ödesdiger väg för Sveriges framtid. Dessa båda olyckor för Sverige är helt övertygande bortkollrade av MSM som skall ha ett rike statt i söndring för att därmed kunna behärskas, om så till undergång men då på vårt vis.
Det handlade inte om att några få mandat gick fel utan om ledare i två borgerliga partier utöver andra traditionella icke-socialistiska organisationer och institutioner (Advokatsamfund, Lärarförbund, Läkarförbund, samtliga hjälporganisationer för att nämna några utöver hela nöjesindustrin) letts in i villfarelsetillstånd, låt vara att det för var och en i denna mäktiga samling i grunden handlar om ekonomisk vinning för egen del.
Samlade media i Sverige är smittokällan. Media har oändlig makt i Sverige. De värsta landsförrädarna är folkbetalda public service med allvarsbörjan med nya årtusendet med start så smått redan på 70-talet. Privata media kan bara anklagas genom politikerna som låter sig ledas av dem.
Men den snabbskiss du ger av ett samhälle som fortfarande kan räddas med ny konservativ regering som talar med SD och gör paradigmskifte med komplett nytt ledande folk på viktigaste myndigheter och på public service, på universiteten och med etableringar genom skattemedel av tanketankar och öht genom nätverk i politik, ekonomi och debatt, var möjligen realistisk med annat resultat i senaste valet. Nu hinner kulturmarxismen hjälpta av den dummaste varianten av liberalismen ställa till så mycket mer skada på Sverige fram till -22 att oavsett vinnande block sitter man då med Svarte Petter.
Så länge bidragsSverige ser ut som det gör, blir värre t o m med nya skattefinansierade familjeveckan samtidigt som krav på bevisade jobbansökningar och annan aktivitet för rätt till försörjningsstöd visat sig vara en papperstiger enligt aktuell undersökning (två exempel bara), kommer konservatismen, Sveriges enda dåtida räddning, aldrig släppas ut i ljuset.
Kulturmarxismen hjälpta av den värsta varianten av liberalismen skapar inom 15 -20 år Europas Venezuela i Sverige, den saken är klar och den som lever får uppleva detta.
Då är bidragsSverige reducerat till soppkök och det utsläppta konservativa blocket har tappat all geist och motivation, då gäller i den besuttna klassen endast rädde sig bäst den som kan eftersom betinget att rädda Sverige är omöjligt.
Då kan vi börja tala om familjeomsorg inom familjen i Sverige, den som alltid funnits men som fram till uppenbara förfallet alltid dolts genom gruppegoism och brist på civilkurage, men nu kommer den träda fram med aggressivitetens tryne.
Etablissemanget inom mainstreammedia, politiken, universitet och kulturen vill behålla fortsatt riktning. De har byggt sin framgång genom det. Så sker i alla samhällstyper. Däremot ser vi stor förändring i och med framväxten av den nya folkrörelsen. Det är den som tillsammans med lokala ledare som får Sverige att sakta förändras.
Moderaterna i Malmö kräver nu att de som lever på bidrag ska arbeta. Med sig har man SD och C. Hakar L på blir det en realitet. Finns en tråd om detta:
(FB)M-politiker-Arbetslösa ska delta i aktiviteter om dom ska ha rätt vältra sig i bidrag Staffanstorp, Sölvesborg, Halmstad, Katrineholm, Eskilstuna med flera är andra kommuner som antingen samarbetar med SD eller på annat sätt avviker från statsapparatens påbud. M och KD kuppade in sin budget i regeringen. Det lär man kunna göra än mer övertygande i höst igen.
Såg det talades om rasism tidigare. Statsvetaren Johan Wennström har i sin avhandling talat om moral. I kvartal skriver han:
Citat:
När Notre Dame stod i lågor under påskveckan, kände nog även många av oss som inte är religiösa att just helighet var det moraliska värde som vi förknippade med denna händelse, både som grund för sorg och upprördhet och som ett imperativ att befrämja ansatser att återställa det som gick förlorat. Andra betraktade dock den utbredda förtvivlan över att en medeltida katedral höll på att brinna ned som kulturellt snobberi och moralisk inskränkthet.
Citat:
I den omtalade tv-dokumentären om Sverigedemokraternas Mattias Karlsson, som är född i Småland, berättar han om hur han upplever att något han förknippar med barndomen har solkats ned. Mariannelund, där många scener i Emilfilmerna har spelats in och där Emil besöker doktorn för att ta bort soppskålen över huvudet i Astrid Lindgrens berättelse, blev för några år sedan skådeplats för en av de mer uppmärksammade gängvåldtäkterna i Sverige. Brottet begicks på ett asylboende. Vad Karlsson egentligen uttrycker med den berättelsen är att hans hembygdskänsla har naggats i kanten. För att återknyta till Haidt, säger han att den stora flyktinginvandringen har underminerat sådant som är heligt för honom och många andra människor.
Och som förklaring till SD:s framgångar menar han:
Citat:
Den grekiske poeten Archilochos myntade en gång liknelsen att räven vet många saker, men igelkotten vet en stor sak. I sin bok Expert Political Judgment (2005) använder den amerikanske socialpsykologen Philip E. Tetlock denna liknelse för att klassificera politiska experter och prognosmakare enligt kognitiv stil på en skala mellan ”räv” och ”igelkott”.
Det visar sig att rävar gör betydligt bättre prognoser än igelkottar, eftersom de har ett mer balanserat och nyanserat tänkesätt. De är öppna för olika infallsvinklar, väger in många faktorer i sina analyser och väljer inte bort obekväma fakta enbart för att bibehålla vad Tetlock kallar ”moralisk renhet”. Igelkottar satsar däremot allt på ett kort; de fastnar för en viss idé och håller sig till den under alla omständigheter.
Men kan Sverigedemokraterna verkligen anses vara ett parti för rävar? Har inte det partiet också snöat in på en enda fråga, det vill säga på att vara emot invandring? Ett möjligt svar är att en mycket stor invandring på kort tid tangerar, och beroende på perspektiv kan uppfattas som den enskilt största utmaningen för, alla de moraliska värdena och att det kanske är därför som Sverigedemokraterna så starkt fokuserar på invandringen. Att Sverigedemokraterna var det första partiet som påpekade att den stora invandringsrelaterade befolkningsökningen inte kan diskuteras som ett enskilt ”stuprör” utan måste räknas in i varje sakpolitiskt sammanhang, exempelvis fördelningspolitiken och sjukvårdspolitiken, ligger till exempel i linje med en sådan tolkning.
Det är nog snarare så, att misstaget som flera av de övriga partierna, på ett typiskt igelkottsvis, har begått är att de har trott att Sverigedemokraternas valframgångar kan förklaras enbart av att partiet vill ha en mer restriktiv invandringspolitik.
https://kvartal.se/artiklar/det-finn...iskt-landskap/
Att man biter sig fast vid rasism likt en terrier som tror sig ha bitit sig fast i universums sista toffel kan förklaras utifrån det som Wennström menar, att etablissemanget inte förstår att deras låsta värdegrund förvärrar läget. I ett sammanhang kan den vara bra, men absolut inte i andra. Så sett menar jag att den nya folkrörelsen (i brist på andra ord) drivs av moraliska skäl. Det är det som får folk att engagera sig.