Början på ett mediakrig om mångkulturen?

[...]
Redan för en del år sedan hörde jag en ledande socialdemokrat säga att deras ungdomsförbund SSU inte är en rörelse längre; det är en kö – kö till poster.

• Ni har kallat den nuvarande svenske statsministern Göran Persson en ”kommunalpolitiker”. Kan ni förklara det?
JM: En kommunalpolitiker i Sverige kan vara så hederlig som hederlighet sträcker sig och göra det bästa av situationen. Men vad han kan göra bestäms alltid ovanifrån, av spelets regler. Göran Persson är ingen man med stora visioner. Han är dessutom tyvärr förtjust i Israel. Det skiljer honom från en föregångare som Olof Palme. Men det leder mig till något som kan förklara Sverige:

Olof Palme var internationellt viktig och intressant som politiker. Inte så att han och jag alltid var överens. Men han hade en vision. Men när man talar om Olof Palme och Sverige måste man komma ihåg tre saker:

• Vi vet alla att Olof Palme är död.
• Vi vet alla att han mördades.
• Vi vet också att det aldrig skedde någon verklig utredning.

Utöver det vet vi ingenting. Varje förklaring är en hypotes. Men det är inte unikt i Sverige. Den största katastrofen de senaste decennierna inträffade natten den 27 september 1994 när m/s Estonia sjönk under en storm i Östersjön och 859 liv gick till spillo.

• Vi vet att Estonia sjönk.
• Vi vet att 859 personer dog.
• Vi vet att regeringarna i Estland, Finland och Sverige beslöt att inte göra en ordentlig undersökning och de förbjöd varje granskning av vraket. Den som försöker riskerar att ställas inför rätta.

Varför de kom fram till detta märkliga beslut vet vi inte. Detta är också Sverige! Eftersom Sverige år ett fritt land finns det meter efter meter med böcker på biblioteken och i bokhandeln med olika spekulativa svar på båda dessa mysterier. Men myndigheterna har stängt dörren till varje verklig kunskap både vad gäller mordet på Olof Palme och Estonias undergång. Efter vad jag förstår för statsnyttans skull.

Men för dem som fortfarande ser SD som pestsmittat har vi som låtit oss värvas givetvis gjort en dödssynd. SD är ulvar i fårakläder, heter det. De låtsas vara konservativa, för att lura oss andra.

Men låt oss då utgå från att detta stämmer. Mattias Karlsson skulle alltså låtsas för att påverka oss andra. Men är det verkligen troligt att han i så fall skulle påverka alla oss andra? Är det inte mera troligt att han och hans parti blir påverkat? Det tror jag. För den tron är jag beredd att stå upp i den motvind av anklagelser som just nu viner. Jag såg det komma, som det numera heter. Men tror man på en god sak får man ibland ta lite skit.

Här avslöjas IS-rekryteraren Ulrika Pape av Expressens dolda kamera

I januari klubbade riksdagen en ny lag som förbjuder samröre med terroristorganisationer – en lag som börjar gälla 1 mars i år.

Är det brottsligt att bidra med pengar till IS-anhängare som sitter fängslade eller betala pengar för att frita dem som sitter i IS-läger?

– Det går inte att göra retroaktivt. Det gäller inte innan datumet lagen träder i kraft, säger Ranstorp.

DN DEBATT 4/2. Asylsystemets legitimitet utmanas av att betydligt färre än hälften återvänder självmant efter ett avslagsbesked. Från politiskt håll sägs återvändandefrågorna vara viktiga. Men politiker och myndighetsledningar ger inte tillräckliga resurser eller stöd. Regelverket måste bli mycket tydligare, skriver Joakim Palme och Henrik Malm Lindberg, Delmi.

Migranters återvändande till sina ursprungsländer är ett av de hetaste ämnena i migrationsdebatten. Trots det saknas det i stort sett forskning på området. Det finns alltså stora kunskapsluckor att fylla om debatten ska kunna föras på en upplyst grund. I dag publicerar Delegationen för migrationsstudier (Delmi) en rapport om implementeringen av den del av återvändandepolitiken som gäller asylsökande som inte bedömts vara skyddsbehövande. Den ger nya insikter och ställer viktiga frågor till såväl politiker som andra beslutsfattare på området.
[...]
Det finns flera starka skäl att analysera återvändandet för asylsökande som fått avslag. Ett sådant är att politiken syftar till att upprätthålla grunderna för asyl*rätten, det vill säga att människor ska få sin asylansökan prövad under rättssäkra former. Asylsystemets legitimitet utmanas dock av att betydligt färre än hälften återvänder självmant efter ett avslags*besked. Uppenbarligen har tjänste*män och andra på fältet stora svårigheter att implementera återvändande*politiken.
[...]
Återvändande har prioriterats i olika omgångar. Politiker av olika partifärg har gett myndigheter förstärkta uppdrag och tillhandahållit större befogenheter. År 2016 gjorde den dåvarande inrikesministern Anders Ygeman bedömningen att cirka 80 000 asyl*sökande med avslagsbeslut skulle av- eller utvisas från Sverige under de närmaste åren. Arbetet med verkställigheter skulle prioriteras.

Vår rapport visar dock att frågan inte kommit att betraktas som en del av kärnverksamheten inom de båda verkställande myndigheterna, Migrationsverket och Polisen. Statusen för arbetet med återvändande står heller inte i proportion till frågans vikt i regleringsbrev och andra styrdokument.
[...]
En central fråga rör möjligheten att anföra om verkställighetshinder som avser nya omständigheter som inte tidigare prövats i asylprocessen. Denna möjlighet är ett sätt att tillgodose behovet av rättssäkerhet i asylprocessen. Regularisering, att få en ny chans till prövning på andra grunder än skyddsbehov, såsom exempelvis Gymnasielagen 2018, är en möjlighet som uppstått bland annat som ett svar på att gruppen irreguljära migranter växer i omfattning och lever gömda.

Skälen till de regulariseringsbeslut som fattas brukar vara humanitet gentemot en åsidosatt grupp som lever under svåra villkor. Samtidigt ger de incitament att leva irreguljärt i landet i avvaktan på en ny regularisering, eller att det fattade asylbeslutet preskriberas. Spårbytesmöjligheten erbjuder en extra chans att få stanna och hör ihop med politikens mål om etablering på arbetsmarknaden. Signalen från samhällets sida om att man bör arbeta och då får en andra chans, skapar samtidigt en förväntan att få stanna.
[...]
Att asylprocessen i dag innehåller flera olika spår och möjligheter skickar tvetydiga signaler genom systemet, till såväl implementerare som asylsökande vilka fått avslagsbesked. Det urholkar i sin tur systemets legitimitet. I ett flertal styrdokument och propositioner sägs återvändandefrågorna vara viktiga och prioriterade, men lagstiftningen pekar inte alltid åt det hållet och vare sig politiker eller myndighetsledningar tillhandahåller tillräckliga resurser eller stöd.

De muslimska aktivisterna bakom förtalsstämningen mot Ann-Sofie Hermansson tillhör grupperingar som vill polarisera samhället. Ändå finansieras de av det offentliga.

- När man har byggt upp hela sin karriär på att gapa om att folk är islamofober blir det lätt bisarrt att man går till tingsrätten när någon annan kallar en för extremist, säger litteraturvetaren Johan Lundberg.
Expertvittnet Johan Lundberg, som skrivit boken Ljusets fiender, är gäst i veckans Ledarsnack.

■ Vad är Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén för grupp?

- Det är en grupp som i hög utsträckning har intresserat sig - inte för terrorns offer - utan för terrorlagstiftningens offer. De har dessvärre engagerat sig för personer som tidigare har varit dömda för terrorbrott och personer som sedermera kom att bli dömda för terrorbrott. Munir Awad hade man till exempel ett seminarium om år 2010, bara något år senare dömdes han till ett tolvårigt fängelsestraff för att ha varit med och organiserat ett terrorattentat mot Jyllands-Posten.
[...]
■ Hur har det svenska samhällets reagerat på de här grupperna?

- Samhällets reaktion har varit extremt naiv. Man har skjutit till bidrag från Allmänna Arvsfonden, Folke Bernadotte-akademin, det som tidigare hette Ungdomsstyrelsen och så vidare. De har fått de här bidragen under täckmantel av att ägna sig åt antirasistisk verksamhet.

■ När man lyssnar på de här grupperna handlar det väldigt mycket om vita mot svarta. En flykting från Chile antas ha samma intressen som en somalier i någon slags kamp med svenskarna. Hur ser ideologin ut?

- Mitt intryck är att det är en sorts marxism-leninsm som är den yttersta ideologin. Om man ser på den här Antirasistiska Akademin - som många av de där figurerna tillhör - består den i väldigt hög grad av latinamerikanska marxister. Det grundas i Herbert Marcuse, Frankfurtskolan på 50-60-talen, som skulle uppdatera marxismen.

- Det hade ju inte blivit så som Marx förutspått att arbetarklassen skulle utarmas, det blev precis tvärtom: Medelklassen växte. Var skulle man hitta de här potentiella revolutionärerna? Jo, i det som vi i dag kallar för utsatta områden. Det var till dem man ställde hoppet - och fortfarande ställer hoppet - om revolution.

- När man lyssnar på Fatima Doubakil, som är en av dem som har drivit den här processen mot Hermansson, säger hon att målet med hennes verksamhet är att skapa konfrontation mellan olika grupper och där den ena gruppen är icke integrerade invandrare.
[...]
■ Man ser en del queerteoretiker som försvarar de här kvinnorna som alltså har relativiserat terrorister från organisationer som kastar homosexuella från höga torn i Syrien. Hur får man ihop det?

- Man menar att muslimer uppfattas som annorlunda och att queerpersoner också uppfattas som annorlunda och då tycker man att de har samma intressen. Men överallt där organisationer som Islamiska staten har tagit makten är det så klart HBTQ-människorna som de ger sig på först.

■ Vad är det som gör att samhället har varit så välkomnande mot den här typen av extremism om man jämför med säg högerextremism?

- Jag tror det har att göra med integrationsproblemen. Det kom några personer som hade väldigt enkla lösningar på svåra problemen och då var det lätt att köpa det.