If the left uses a term with a negative feeling attached, our conservatives accept that what the term denotes is objectively negative. If leftists and Jew-controlled mass-media disapprove of racists and racism, our so-called conservatives will not dispute that value judgment; for the purpose of rhetoric they will even embrace it. Conservatives outwardly accept that racists and racism are bad, and will not challenge it.https://nationalvanguard.org/2015/06...e-word-racist/
<klipp>
Why should I accept the value-judgments of my enemies? The label racist is only an effective attack if it is perceived as one, which means, only if the value-judgment attached to it is accepted. Don’t accept that!
Sedan mer än ett halvsekel har Israel fått oproportionerligt mycket kritik i jämförelse med många andra länder. Landet gick från att vara en dröm för Europas vänster till att symbolisera USA:s imperialistiska ambitionerhttps://www.gp.se/ledare/s%C3%A5-ble...den-1.14808761
Varför har Israel en sådan särställning i många européers internationella engagemang?
...
Stalin litade inte på judarna och än mindre på lojaliteten från deras nyvunna stat. Han började i Sovjetunionen ställa såväl judiska läkare som poeter inför rätta. Spionage, kollaboration med fienden i väst och kanske framförallt reaktionär sionism tillhörde anklagelseakterna. Judarna förklarades vara ”rotlösa kosmopoliter”. Vilka var de lojala med, undrade kommunistpartiet, revolutionen eller Israel?
Just judarnas strävan efter ett eget land framställdes som klandervärd – till skillnad från de många andra rörelser och folkgrupper vars strävan efter självständighet Sovjetunionen under samma tid understödde. Denna dubbla måttstock har också överlevt som ett av israelkritikens starkaste kännetecken.
...
Min poäng är inte att landet är ofelbart eller att kritiken skulle vara omotiverad enbart på grund av dess rötter. Problemet är snarare att dagens kritik, likt Sovjetunionens, urskiljde Israel från mängden på ett sätt som inget annat land utsatts för. Den särställningen lever envist kvar. Sovjetunionen må sedan långt tillbaka vara begravet, men dess utrikespolitik har kanske aldrig varit lika vital.
Sedan mer än ett halvsekel har Israel fått oproportionerligt mycket kritik i jämförelse med många andra länder. Landet gick från att vara en dröm för Europas vänster till att symbolisera USA:s imperialistiska ambitionerhttps://www.gp.se/ledare/s%C3%A5-ble...den-1.14808761
Varför har Israel en sådan särställning i många européers internationella engagemang?
...
Stalin litade inte på judarna och än mindre på lojaliteten från deras nyvunna stat. Han började i Sovjetunionen ställa såväl judiska läkare som poeter inför rätta. Spionage, kollaboration med fienden i väst och kanske framförallt reaktionär sionism tillhörde anklagelseakterna. Judarna förklarades vara ”rotlösa kosmopoliter”. Vilka var de lojala med, undrade kommunistpartiet, revolutionen eller Israel?
Just judarnas strävan efter ett eget land framställdes som klandervärd – till skillnad från de många andra rörelser och folkgrupper vars strävan efter självständighet Sovjetunionen under samma tid understödde. Denna dubbla måttstock har också överlevt som ett av israelkritikens starkaste kännetecken.
...
Min poäng är inte att landet är ofelbart eller att kritiken skulle vara omotiverad enbart på grund av dess rötter. Problemet är snarare att dagens kritik, likt Sovjetunionens, urskiljde Israel från mängden på ett sätt som inget annat land utsatts för. Den särställningen lever envist kvar. Sovjetunionen må sedan långt tillbaka vara begravet, men dess utrikespolitik har kanske aldrig varit lika vital.
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106