Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Jo, men nu talar du snarare om "spelteori". Vad jag menar är att det finns sådana fundamentala skillnader, och på det intressant att du tar upp just SD och Moderaterna. Om du ser på mitt inlägg så är det just frågan om "blank slate", något som både Moderater och SDare är överrens om. Även SD har ju en tro på att biologi och vetenskap inte har betydelse och att "alla kan bli svenskar".

Själv prenumererar jag inte på religiöst nonsens som "blank slate".

PJW, Sargon och SD tror att samhället kan gå framåt genom etniskt diversitet, medans vetenskapen säger att i snitt går det inte alls. Europeiska framsteg kommer alltid att hindras om vi låter stora populationer av icke-vita befinna sig här. Alla kan inte alls bli svenskar.

DN skakar av skräck för SD. Du säger att de inte har något att vara rädda för. SD tror att vi alla föds som ett tomt blad och att alla kan bli svenskar.

Jag lutar mer åt DNs inställning. Det spelar ingen roll vad som står i några principdokument eller vad politiker säger i ett val för att bli valda. SD är en del av en internationell rörelse som är på väg attrita om den politiska kartan i Europa och väst och vad som blir SDs politik i regeringsställning kommer att dikteras av denna kollektiva rörelse snarare än vad Mattias Karlsson hittat på hemma i backstugan i Småland.

Må så vara, vi kan vara överens om den internationella rörelsen men vi lär ha skilda åsikter om huruvida SD är en del av den. Mest av praktiska skäl, om ett parti säger "A" och agerar enligt "A" blir det jobbigt att diskutera att de egentligen menar "E" då man kan lägga in precis vad som helst.

Hur som så försöker jag hålla mig borta från färdigpaketerade ideologier, opium för folket. Det gäller liberalismen som nationalsocialismen, jag vill inte ha någon av dessa gamla skrot. Eller bibelrunkare för den delen. Så kallade amerikanska "konservativa".

Jag ändrade lite i din utsaga så att den ligger närmare sanningen.

Men man vet ju aldrig, om bara de liberalkonservativa på GP:s ledarsida får gehör för sina idéer kanske mediakriget en dag kan vinnas. Moderaterna, KD och SD, den enda sanna nationella oppositionen vars motto kommer vara Integration, friskolor, välfärdsvinster kanske kommer få Sverige på fötter igen. De är ju i alla fall anständiga, till skillnad mot den äckliga nationalisthögern som sprider sitt gift och bara förstör allting.

Frågan är om USA någonsin har varit ett land. USA grundades som en kolonialrepublik av en förmögen grupp av protestantiska män med mestadels ursprung från England, Skottland och Wales. Minoriteten hade sitt ursprung i Tyskland, Nederländerna, Frankrike och vad jag förstår även Skandinavien. Skälet till varför de bröt med England (USA grundades 25 år innan Storbritannien) bottnade i att de vill expandera bortom de tretton kolonierna in i indianskt territorium. De ville inte heller betala skatt till kronan i England eller underkasta sig Engelska koloniala intressen. På det sättet är de mycket lika Boerna i Sydafrika som agerade på ungefär samma sätt. De lämnade Kapprovinsen eftersom de ogillade att vara undersåtar. Ja, faktum är att många kolonier lämnade England och Frankrike för att öppna egen ”affärsrörelse” för det är vad kolonierna var.

En affärsrörelse. Det var först in på 1800-talet som USA upphörde med importen av slavar och påbörjade en vandring mot ersättningskolonialism snarare än en exploaterande kolonialism. Det var först då amerikanerna bestämde sig för att bli en europeisk stat (i modern bemärkelse). Det som skulle binda samman nationen var vithet (ras) med en protestantisk anglosaxisk högerlibertariansk ledkultur. Detta var förövrigt redan norm på 1600-talet och kodifierat i lag men det var inte kodifierat i lag att amerikanerna skulle bestämma själva utan att England skulle bestämma framtiden åt dem.

Innan dess var alla (utom slavarna) där för att röva så mycket som möjligt och potentiellt återvända till Europa som förmögna män. Utvandring i USA från 1600-talet och rätt långt in på 1800-talet var mycket hög. Befolkningen växte dock på grund av mycket höga födelsetal. De bottnar i sin tur i att USA hade tillgång till nästan obegränsad naturresurser och mark och där med sipprade välstånd, goda arbeten och mark ned till folket. Idag slår USA slår sig gärna för bröstet för att vara en ”demokrati”. Det stämmer till viss mån men det var aldrig en liberal demokrati. De har aldrig varit färgblinda.

De har sällan strävat efter högre ideal annat än att tjäna pengar. Deras tidigare elit (och nu menar jag inte Thomas Jefferson) hade dock en ide om karva ut en plats i Amerika för européer men de var det är inget typiskt för amerikaner eller européer utan något högst universellt. Om amerikanerna hade förlorat deras frihetskrig hade USA sett ut som Kanada. Markerna råkade falla på det sättet att amerikanerna konstruerade en nation på luddiga ideal som ingen egentligen är intresserad av. De har också konstruerat sina egna myter. Det finns egentligen ingen primordial gemenskap att tala om.

USA hade en för en tid vithet, protestantism, ett europeiskt arv och ett par luddiga värderingar som det bindande. Du kan dock inte bygga en nation kring enbart detta. Det måste finnas något bortom detta - något latent, oförståeligt. Något som går bortom "förnuftet" (Upplysningen). Idag har amerikanerna inte ens det. Idag handlar USA återigen om att tjäna pengar. Då spelar det ingen roll om landet ser ut som Brasilien eller Mexiko när allt kommer till kritan. Du kan bli rik i Brasilien och Mexiko också. Även om jag hoppas på att USA återgår till en isolerad och inåtvänd stat lär det inte ske. USA är ett imperium på fall så låt det falla. Antagligen får världen lugn och ro utan dem.

Julius Evolas kritik av USA (rätt intressant och lika relevant idag)
https://www.youtube.com/watch?v=juRTKFoHdV4


Även om Hitler inte fördömde imperialism så hade han inte imperialistiska målsättningar för Tyskland. Det Hitler förespråkade var något som heter ”Irredentism” – det vill säga Tyskland skulle återta historiskt tyska områden i Polen, Tjeckien och Frankrike där tyskar utgjorde en majoritet eller hade utgjort en majoritet. Skälet till varför Hitler tog ett antal länder har att göra mer med politisk strategi för att skydda Tysklands intressen och ambitioner än någonting annat. De verkliga imperialistiska nationerna är (och har alltid varit) Frankrike, Storbritannien, Japan och USA. Det var nazisternas irredentism som resulterade i att de förlorade allting. Man kan säga mycket om tyskarna men de är inga diplomater.

En lång och fascinerande text som bekymrar sig över vänsterns flört med nationalismen. Om vänstern överger drömmen om världssocialismen är vi alla dödsdömda tydligen. Nej den rätta medicinen är att omvandla globalismens institutionella infrastruktur till att sammankoppla arbetare uti alla stater medelst internationalistiskt inriktade fackföreningar, tänker man sig. Om detta inte sker - döden. Valet står mellan proletariatets världsomspännande diktatur där alla människor får åtnjuta medborgarskap i Världsstaten eller långsam sotdöd för mänskligheten. Skandinavisk socialdemokrati pekas på som varnande exempel. Här hos våra socialdemokratier anses den förhatliga nationalismen vinna terräng med osnyggt uppvisande av "välfärdschauvinism" som följd där bara nationalstatens medborgare ska få del av allmänhetens tillgångar. Det verkar dock inte ha gått upp för The Nations skribent Jamie Merchant att halva LO-kollektivet numera består av Sverigedemokrater. Nej, tron verkar intakt på att arbetare i hela världen ska samarbeta för att - som på den gamla goda tiden - utmana kapitalet genom samordnade strejker som ska få de globaliserade logistikkedjorna att knaka så skrämmande i fogarna att liberalerna inte ser sig någon annan råd än att ge upp makten över produktionsmedlen. Typ. Världsbanken och IMF ska modifieras till välståndsdistribuerande "gröna" bankomater som gör varje skrymsle på vår jord jämlikt och klimatsmart. Typ.

Recent years have seen a cascade of earnest center-left think pieces pleading for an inclusive, responsible nationalism from the likes of John Judis, Noam Gidron, and Yascha Mounk, among others. Hillary Clinton, in her recent remarks that Europe must “curb immigration to stop the alt-right,” offered an instructive example of how the “vital center” drifts toward the very thing it claims to abhor: to beat the right, simply ape the right.

Further to the left of these luminaries lurks a persistent belief that bold, large-scale redistributive programs require globalization to be somehow “rolled back.” This line of thinking implies that some form of disengagement or “decoupling” from the world market is necessary. Robert Kuttner of The American Prospect, for instance, plainly calls for a left-wing form of economic nationalism based on the blueprint of the postwar Bretton Woods order, while others make the full case for economic nationalism as the road to socialism.
[...]
Emphasizing the nation state as an ideological and economic formation, under current historical circumstances, can only result in the political empowerment of the right. Again, the right grasps this clearly—it is only the left that remains deluded about the supposedly progressive potential of nationalism.

In this volatile conjuncture, the proposal to rewind the tape of history in order to return to some nostalgic nationalist model leads straight into the abyss. But nevertheless, let us assume for a moment that it would be hypothetically possible to cleanly dismantle the world market and the whole global division of labor, rolling globalization back without these consequences. Is it compatible with socialism? Is even an ideal worth fighting for?

Hardly. There is an inherent contradiction between the project to “de-link” from the global economy and the aims of working-class internationalism, which left nationalists still, somehow, claim to uphold. Because it abandons any universalizing connections to the global working class in favor of a narrowly national articulation of collective identity, de-linking would foreclose on the very possibility of workers’ solidarity across borders. It is simply not possible to think and act as a member of the universal working class if the relevant political community, the boundary of our imagined, common life together, only reaches as far as some artificial border. As a fortress of capital controls will wall off “our” capital from the rest of the world, reserving it for the exclusive benefit of legal citizens, so will they drive a wedge between “us” and the rest of the working class by building a wall around our political imagination.

This is not a purely abstract point: the strongest evidence for it is plainly visible in the contemporary Scandinavian social democracies, which are the vanguard in the mounting nativist defense of the national welfare state from freeloading non-citizens ‒ the “parasites” of the body politic. Regardless of whether it dresses itself in a leftwing garb, emphasizing national citizenship pushes in the direction of welfare chauvinism, the jealous protection of public property from undeserving outsiders.

Within the oppressive, stifling economic environment in which we live, xenophobic nationalists provide an answer to the question: who counts? The only way to truly escape the corrosive politics of exclusion, ultimately, is to affirm that everyone counts. This means nothing less than the realization of the concept of global citizenship.

To make global citizenship a reality requires transnational institutions and a visionary politics that could coordinate the planned investment of capital into communities devastated by deindustrialization, as well as into the capital-starved zones of the post-colonial world, whose systematic despoliation still feeds the relative prosperity of the Global North. Global citizenship can only become more than an abstract idea by creating the necessary economic and material foundations for it. But this will remain impossible from within the obsolete ideological cage of the nation-state, walled in as it is by the chauvinistic pull of bourgeois citizenship and capital controls that prevent the planned investment of capital into other parts of the world.

Likewise, it is only such investment that could relieve the pressures of emigration from their root causes in the oppressive economic destitution that billions of people face in their home communities.

A macro-scale program of this sort might sound wild, but crazy things have happened before.

The wild and crazy thing som visat sig så lyckosam i det förgångna är The New Deal. Arbetare samarbetade över etniska och språkliga barriärer och geografiska avstånd för att fostra klassmedvetande inom kollektivet, sägs det. "More than a few" socialister var inbegripna i att kommunicera vikten av det gemensamma klassmedvetandets strategiska operationer. "The result brought capital to its knees."

We should be thinking in similar terms now, but on a global scale. Unlike the nationalist strategy, this program has the distinct advantage of working on the actual historical, material terrain that lies before us: a globally interconnected working class; corporate logistics chains that effectively work already like immense, elaborate schemes for world economic planning; and existing supranational institutions like the International Labor Organization, the World Bank, and the International Monetary Fund. The latter two bodies have, of course, come to serve primarily as conduits for unproductive private finance. But the fact remains that they were made, at one time, and so they could be remade in the image of a progressive, international green investment program. The tools for constructing a more just, egalitarian, and humane post-neoliberal future for all are already lying on the floor, as it were. The left just needs to figure out how to pick them up.

Mm, det är bara för vänstern att go figure it out. Lycka till med det.

The left will not win on the terrain of nationalism, because the exclusionary politics it inevitably brings with it are inherently reactionary. Whatever shape the dream of nationalism takes, it will inevitably become our nightmare. The alternative we now face is between a slow, dystopian descent into the great regression, or a progressive globalization of a new type. Either way, zombie neoliberalism’s days are numbered. The question is whether it will be a controlled demolition that reveals the edifice of a new world where our most basic values of equality, freedom, and human dignity can flourish, or a violent self-destruction that ushers in the dark future the nationalists so fervently desire. As for Luxemburg and her generation, so too for us today the choice is socialism or barbarism.

https://www.thenation.com/article/ec...globalization/

Hoppfullt ändå att kommunisten verkar se mångkulturparadigmet tyna bort från socialdemokratin.

Chris Forsne på ledarsidorna.se har skrivit en dyster betraktelse över Europas förfall.


Vi som oroas över detta avfärdas förstås bara som populister.


Forsne listar några böcker som våra obildade och historielösa politiker borde tvingas att läsa.


Rekommenderar hela krönikan, synd bara att den inte kan publiceras i DN eller SVT-opinion utan istället bara kommer att läsas av de redan frälsta.

https://ledarsidorna.se/2019/02/euro...-om-sig-sjalv/

Patrik Engellau har skrivit en lite muntrare och mer hoppingivande text om populism.


Med tanke på vilket inflytande kommunismen sedan fick så är avskyn och rädslan för dagens populism ett gott tecken. Anklagelser om populism slungas ju idag ut ifrån alla sidor i debatten, det bådar gott må jag säga

Thomas Mattson glädjer sig över sin Herres nyförvärv och argumenterar på expert-nivå för den alltjämt populära tesen om ägarfrågans irrelevans. Har ni hört den förut? Jag tror det.

1970-talets utredande om en lex Bonnier efter familjens köp av Svensk Filmindustri, dåvarande kulturminister Marita Ulvskogs försök med Mediekoncentrationskommittén på 1990-talet och Socialdemokraternas översyn av ägarkoncentration för ett decennium sedan är inte några hot mot Bonnier. I seriösa kommentarer om Mittmedias kris har Bonnier istället välkomnats som ägare.

Att Bonnier önskar ge ut dagstidningar med olika politisk färg torde också dementera konspirationsteorier om – och jag skämtar dessvärre inte – ”judisk makt” eller att ”kapitalet kontrollerar journalistiken”.

https://www.expressen.se/blogg/thoma...media-affaren/

Mattsson själv tror inte att någon debatt gällande ägarkoncentration av svensk media i judefamiljen Bonniers händer kommer att aktualiseras. Det frågan avverkades nämligen redan på 1970-talet. Det senare stycket handlar om att förvärvet av MittMedia innebär att Bonnier kommer "ge ut dagstidningar med ledarsidor som är oberoende socialdemokratiska och centerpartiska". Enligt Mattsson är det beviset som slutligen vederlägger "konspirationsteorin" kring det judiska inflytandet över svensk media.

Alex Schulmans existentiella ångest blir övertydlig i dagens Expressen.


Så mycket existentiell ångest uttryckt på ett förvirrat, omoget sätt. Det är därför att vårt samhälle föder sånt här som människor söker sig till alternativa rörelser. Man Alex Schulman är liten, obetydlig, förvirrad och ångestfylld till bristningsgränsen.

Detta alltmedan våra odugliga politiker famlar i mörker efter någonting som de inte vet vad det är. Någon form av livlina för att hålla sig kvar i toppen på en liberal värld som bara driver med strömmen utan att styras. Liberalerna har inga lösningar. Liberalerna har inga idéer. Det här är den liberala demokratin. Det var så här det blev.

Alltmedan maktens lakejer drunknar i sin egen existentiella ångest , har vi som gått vidare från att bry oss om liberalernas påbud och bannbullor och hittat existentiell mening någon annanstans kunnat kasta av oss oket av påbjuden ångest.

Den liberala demokratin var inte skapelsens krona. Nu vet vi det. Dax att gå vidare till något nytt.

Följer påpassligt på årsdagen upp med ytterligare historisk återblick när tråden ändå är igång. Det handlar om samma ägarstrukturer med samma opinionsbildningsmässiga signalvärden och med samma modus operandi, inget nytt under solen här inte.


Länk till Dr.Goebbels - 1933, 10.February , Speech in Sportpalast , (subt) in HQ https://youtu.be/DcjvpQ86zPc
Liten parentes, ägarstrukturintressen censurerar denna video från svensk landsdomän.

Jo serru... det handlar visst om ägarkoncentrationer och konspirationsteorier. Tydligen ska dem ALLA vederläggas men i vilket syfte och på vilka grunder är mer oklart. Ja just det... det är ju här lagstiftningen tar vid och så fint sköter om resten.

Det hela är nog väldigt enkelt. Eftersom Mattsson jobbar som chefredaktör vet han av väldigt konkret erfarenhet att teoribyggena är värdelöst trams. Detta är hans sätt att uttrycka det.

Det finns naturligtvis sådana som håller med dig. Exempelvis Ola Spännar (c).

Vad säger du, vi kanske behöver mer "judiskt inflytande" och detta förvärv är precis vad som behövs?