Början på ett mediakrig om mångkulturen?

I den agendasättande dagstidningen Dagens Nyheter presenterar idag deras språkkrönika en kortare bit om vikten av att manipulera språket så att det inte kan brukas för hatiska ändamål. Föga förvånande så tar den som så många andra av tidningens alster avstamp i Nazityskland.




Avslutningen följer upp grundtemat.



https://www.dn.se/kultur-noje/sprakk...andet-mojligt/

Undrar om man kan följa upp med något snällt om CIS-män? Det har ju trots allt varit fars dag för majoritetsbefolkningen.

Annars gjorde ju Macron en snygg retorisk manöver härförleden. Han delade upp den goda känslan "patriotism" som tydligen nu är något bra och ställde patriotismen mot den onda känslan "nationalism". Genom denna uppdelning kommer han nu att råda bot på allehanda problem. Att patriotism som begrepp grundas i det latinska patria som handlar om fädernelandet bör vi tydligen bortse från. Våra mångkulturella diasporor kommer alldeles säkert att känna att Sverige är deras fädernesland och vi bara ger det några generationer.

När jag såg på nyheterna i TV4 imorse så var både den kvinnliga reportern på plats i Paris och studion i Stockholm i extas. Marcon ska nu också samla alla goda politiska krafter om ett år igen och även de följande åren. Globalisterna ska få ännu än årlig mötesplats förutom Davos och de stadiga institutionerna EU-kommissionen och FN m.fl.

Jag beundrar Jordan Peterson. Men tyvärr har han missat ett grundläggande problem när han ställer upp sitt program för ett anständigt liberalt liv med bäddad säng och rak rygg.

Identitetspolitik är essens.

Identitetspolitik är vad som följer av ett mångkulturellt samhälle. I ett mångkulturellt samhälle så formas politiken efter etnicitet och religion. I ett mångkulturellt samhälle som är demokrati så röstar man efter etniska och religiösa linjer.

I ett mångkulturellt samhälle så är individuella liberaler chanslösa mot etniska block.

Det är en svaghet hos Jordan Peterson att han verkar (medvetet?) blunda för, att även om Västerlandets framgång bygger på, att den självständiga individen är ett ideal, så koloniseras Västerlandet idag av folkgrupper som anser, att gruppen/kollektivet - baserat på religion och/eller etnicitet och/eller klan - självklart är överordnat individen.

I det mångkulturella samhället så agerar denna nya befolkning efter etniska och/eller religiösa linjer. En individ är, precis som du skriver, chanslöst mot ett etniskt block.

Media berör indirekt individens utsatthet, när man skriver om skamkulturellt kvinnoförtryck.

("Hederskultur" är en politiskt korrekt term för skamkultur.)

-----

PS Jordan Peterson intervjuas av Jörgen Huitfeldt: https://kvartal.se/artiklar/fredagsi...an-b-peterson/

Paulina Neuding diskuterar Peterson (i Expressen): https://www.expressen.se/tv/kultur/k...trom-peterson/

Jag håller med dig, men min poäng är att även om vi i Sverige imorgon dag genom ett magiskt trollslag skulle kunna trolla bort klankulturernas avigsidor. Ja då skulle vi i övermorgon forfarande få identitetspolitik därför att diaspororna behåller sina etniciteter och sin religion.

Det är det här som Socialdemokratin förstod redan på 1970-talet och borgarna fortfarande inte har förstått. Deras problem är att de fortfarande tror att man ska kunna utbilda diasporarna och göra dem till goda upplysta västerländska liberala individualister.

Kommer det att ta tre generationer? Kommer det att ta fyra? Kommer det någonsin att gå? Det är ett experiment och facit finns inte.

Landet reder sig, det är folket som ska räddas genom att bejakas och företrädas politiskt. Det är en impuls som judar och kurder förstår för det egna folket, men samtidigt som regel missunnar vita europeiska majoritetsbefolkningar. Att påtala deras tribalism och dubbla måttstockar är genvägen till att övertyga svenskar att sluta känna skam för sin helt naturliga och legitima ingruppslojalitet.

Om du inte förstår att svensk eller europeisk nationalism och folkrätt bättre försvaras som en universell princip än något specifikt undantag, förstår du inte mycket. Undantaget måste ledas i bevis, medan det är den som vill göra avsteg från en universell princip som har bevisbördan.

Frågan är alltså inte varför svenska folket exkluderar och gör exklusiva anspråk - utan varför vi inte skulle göra det.

Vad vi har idag är ett aggressivt pryderi kring svensk tribalism och särintresse i det offentliga samtalet som knappast kan kortslutas mer effektivt än genom att påpeka att flera av de mest skambeläggande moralisterna själva ägnar sig åt handlingarna de mästrar europeiska majoritetsbefolkningar att låta bli.

Om de mest skamlösa exemplen på detta råkar bli judar, får du ta upp det med dem och inte mig. Mitt syfte är att normalisera deras partiskhet och särintresse för min ingrupp och jag använder mig av de exempel som uppenbarar sig i.

Angående Ben Shapiro:
Ditt upprepade och ordrika ointresse för judisk identitetspolitik är noterat.


Det intressanta är parallellen mellan kommunism historiskt och liberalismen av idag i ansatsen att sätta sig över den mänskliga naturen.

Samma liberaler som överlägset rullar med ögonen åt tanken att kommunismen ska fungera DEN HÄR GÅNGEN, sitter sedan i sina små krönikor och funderar på hur "vi" ska övervinna tribalism och etnisk fragmentering DEN HÄR GÅNGEN.

I båda fallen handlar det om att utan historisk förlaga övervinna allmänmänskliga drag, för att det ideala samhället bara fungerar om girighet eller etnocentrism tänks bort.

På en nivå förmedlar Jordan Peterson eviga sanningar och är på rätt sida. Men hans individualistiska sanningar är beroende av ett fundament av kollektiva sanningar som han inte bara förtiger, utan ibland öppet förnekar.

Ett visst facit finns. En relativt liten närstående grupp, nämligen sockenlapparna, började man assimilera på 1750-talet, men det dröjde ungefär 100 år innan de uppgick i den svenska befolkningen. Med det sagt finns det fortfarande samer än idag i Sverige.
Sedan har vi ju skogsfinnarna som kom på 1500-talet. Trots det talades det Finska i Finnmarkerna ännu på 1900-talet. En av de sista Finsktalande i Värmland dog 1980. Då snackar vi om närstående kulturer.

Ett annat exempel är ju Romerna som funnits i Europa i många hundratals år, och som trots otaliga försök till assimilering fortfarande består.

Så nej, assimilering fungerar inte mer än i särskilda fall.

Jag ser ingenting som tyder på detta. Absolut ingenting. Vad du dessutom gör är ett antagande om att anledningen till att svenskar i sitt eget land inte är som kurder i diaspora är på grund av skam. Jag kan inte se några belägg för det. Skam för vad? Frågan är retorisk. Inget svar finns.

Återigen så vill jag påminna om att denna "identitetspolitik" prövats i USA och den har kammat exakt noll. Eller kanske inte riktigt noll, den kammade fram nazistgrupper att demonstrera tillsammans förra året vilket ledde till katatrof för dem, problem för andra och en storseger för vänstern. De räddades med snaran om halsen av presidenten som pekade på AFA-grupper. Om han inte gjort det, vad hade hänt? "Identitspolitik" i detta praktiska fall är en dödsfälla. Bokstavligen. Vi vet att (minst) en deltagare tog livet av sig efter att ha deltagit i denna "identitetspolitik".


Har du några faktiska exempel på detta aggressiva pryderi? På skambeläggandet? Jag tvivlar på att du har det för vad jag misstänker är att du konstruerat denna argumentation från andra hållet: d.v.s du ser Cjewmans "tribalism" och utifrån den så konstruerar du något.


Det här har inte visat några tecken på att fungera någonstans. Det finns skäl till det och jag har gått igenom dessa tidigare. Det är totalt dödfött. Jag kan inte vara tydligare än så.


Var. Är inte. Inte i samhällsdialogen där borta där de flesta på fullt allvar menar att USA är byggt på idén om fri invandring.


Nu gör du det igen. Använder ordet "rasism". Det är fullkomligt omöjligt att sälja in en helt ny betydelse av ordet "rasism". Och återigen så genom att använda ordet så legitimerar du det ordet. "Rasist" och "rasism" rör varken dig eller mig i ryggen men när du legitimerar det ordet så legitimeraer du även att unga flickor får det slängt på sig varje dag i skolundervisning. Upphör med att legitimera det. Omgående, tack.

Dina åsikter om vad som fungerar och är acceptabelt är noterade, liksom vad det är som VERKLIGEN inte intresserar dig.

Vad kurder och irrelevanta Israel-vänner håller på med intresserar mig VERKLIGEN inte. Helt riktigt. Men om vi återgår tilll verkligheten så finns det två alternativ: något fungerar eller så fungerar det inte. När jag säger att "identitetspolitik" så som du verkar försöka sälja in den inte fungerar så är det inte ett teoretiskt resonemang. Det är ett påpekande av fakta. Du kan inte peka på någonting du heller. AfS: 0.3%. Det är minimalt lite och ändå... det finns fler AfS-väljare än judar i Sverige. Så fullkomligt irrelevant är allt det du verkar mer eller mindre besatt av.

När något inte fungerar byter man riktning och/eller uppdaterar analysen efter att det totala misslyckandet är faktum. Det så kallade Alt-Right i USA har faktiskt börjat göra detta efter att deras blivande segertåg visade sig bli ett fullständigt nederlag på alla sätt.

Ja det är svårt att veta vad man ska kalla tillståndet i landet just nu. Finns någon bra term som beskriver det? Jag brukar säga "den svenska modellen" eftersom den bygger på den marxism som präglade S i mitten på seklet när S gjorde sig till tolk för de många och lågutbildade i landet. Klass mot klass men med mjuka handskar. Social utjämning var ambitionen och skattepolitiken var vapnet. Denna S-modell har sömlöst muterats till postmodern feminism och identitetspolitik=postmarxism. Grupptänkandet fanns där sedan tidigare. Uttrycket "den ideologiska staten" är inte särskilt lättbegripligt och knappast användbart i polemiskt syfte.

Dags att rusta för striden med effektivare vapen tror jag. No more mister nice guy. Vad gäller Jordan Peterson går han att avfärda som en liberal som inte gör skillnad. Men jag tror han har stor betydelse som opinionsbildare bland unga manliga professionella i storstäderna. En inte oviktig grupp. Man får ta striden steg för steg. Jordan Peterson har svårare att nå folk i media, politik och offentlig sektor. Folk i bubblan. Det är där de ideologiskt skruvade åsikterna är som mest utbredda och det är där motståndet finns mot honom.

Sveriges eliter är dödsdömda. Det går inte att ha en elit som är uppfödd på mumbo-jumbo och som producerar mumbo-jumbo. Verkligheten är en hård domare och det svenska ledande skiktet är så pass verklighetsfrånvänt att det är handlingsoförmöget. Lite som den där fågeln dronten som någon nämnde här på tråden för någon dag sedan. Den dog ut någon gång på 1600-talet eftersom den var oförmögen att identifiera sina fiender.

SD är liksom Republikanerna i USA exempel på politiska partier som tjänar på vit identitetspolitik. Inte effektivt, konsekvent, inte absolut eller explicit - men på en implicit, hundvisslande eller allra minst projicerad nivå.

Om du inte ser den dimensionen är du rätt ensam. Vita majoritetsbefolkningar känner sig hotade idag och agerar därefter vid valurnan. Identitetspolitik.

Ditt envetna problem är att du ser svensk identitetspolitik som en binär, där du inte förnekar att minoritetssvenskar kommer agera tribalistiskt (Svenska Folkpartiet i Finland), men samtidigt inte kan se att en majoritetsbefolkning kommer hamna i minoritet under en gradvis process där ingruppsbeteendet också växer med tiden.

Du är ju inte dum nog att förneka att white flight också är en svensk grej förrän en majoritet svenskar verkligen flyttat bopålar. Jag påstår att det pågår är en politisk white flight mot identitetspolitik och att den resan är enkelriktad och går mot en normaliserad mångkultur där alla grupper spelar spelet.

Och kom nu inte och prata om en "avlägsen framtid", om du inte samtidigt påstår att svenskar i en "avlägsen framtid" kommer flytta från områden med invandrare.

Tror du inte att etniskt svenska SSU-medlemmar idag har cyniskt identitetspolitiska insikter som tidigare generationer partigängare hade lyxen att inte ha?

Och ändå röstade 67% av de som vill ha mindre invandring till Sverige på andra partier än SD. Uppenbart så finns den dimension du nämner och jag har aldrig ens antytt något annat.


Då är vi återigen tillbaka i frågan jag ställt till dig ett flertal gånger. Och den frågan tror jag är huvudanledningen till att vi kanske missförstår varandra. Du pratar om ett flertal decennier framåt, troligen när alla som skriver i den här tråden är avlidna sedan länge? Det verkar som om du gör det. Jag har svårt att tolka det på annat vis. Jag pratar om i dag. Kom ihåg det: jag pratar om idag. "Identitetspolitik" är totalt värdelös i dag -- det är vad jag säger.

Det finns exempel: Gruppen Det fria Sverige friver en podcast och en hemsida och har köpt någon industrilokal i glesbygd. Detta projekt kan hjälpligt försörja tre (3) personer, detta medan t.ex. kurdiska, syrianska föreningar eller moskéer kan anställa uppemot tusentals människor sammantaget. Kontrasten är enorm. Det finns ingen massrörelse för "identitetspolitik". Potentialen finns inte i dag. En bra bit bortom vår livstid är situationen annorlunda.


Blanda inte ihop saker. Uppenbarligen pågår "white flight". Ordet kommer från USA där detta pågått i uppemot femtio år. Det är ett vedertaget fenomen så jag kan inte riktigt förstå "inte dum nog att förneka". Men du skrev själv "minoritet" och en situation med "alla grupper spelar spelet" vilken innebär att svenskar skulle vara en av alla grupper. Detta är alltså en situation en bra bit efter att svenskar blivit den överlägset största minoriteten och i stället är en minoritet bland många andra. Detta är en avlägsen framtid.