Början på ett mediakrig om mångkulturen?

- Ibland har de ensamma tagit sig landvägen från Somalia till Göteborg. Här får de en tvåtimmars föreläsning om hur de ska ta sig från Migrationsverket i Kållered till skolan på Hisingen.

Erbjöd Moderaterna 3 000 röster för att få moskétomt

Miljöpartiets gruppledare i Botkyrka kommun, Ali Khalil, får lämna sina uppdrag.
Detta efter uppgifter i SVT:s Uppdrag granskning om att Ali Khalil bjudit in Moderaterna till ett möte i en moské, där M ska ha erbjudits röster från medlemmar i församlingen i utbyte mot bygglov för en ny moské.

Språkbruket i den politiska debatten förändras och brutaliseras snabbt. I dag kallas artister, och alla andra, som står upp för grundläggande mänskliga rättigheter för godhetsknarkare. Kraven på vilka som ska hålla klaffen eller rentav tystas blir allt tydligare, allt vidrigare.
Bland våra artister tillhör Malena Ernman och Lisa Nilsson dem som fått mest skit på sociala medier under de senaste veckorna. Ernman på grund av sitt klimatengagemang, Lisa Nilsson efter att Jills veranda-avsnittet där hon diskuterar feminism repriserats.
Men tyst blir det inte. I tisdags skrev Miriam Bryant ett ovanligt långt inlägg på sitt Instagram där hon uppmanade sina följare att gå och rösta. Hon passade också på att markera mot främlingsfientlighet och rasism. I veckan skrev Jonas Gardell en flitigt delad text om sin oro inför samhällsutvecklingen och den högerextrema nationalismen.
Hot och härskarteknik fungerar inte på människor som har som jobb att uttrycka det som rasar inombords.

"Anledningen är att programledaren Emelie Ebbis Roslunds medverkan i ”Opinion live” där hon pratade om Jimmie Åkessons uttalande om att lägga ner P3. Hon ska bland annat ha sagt att Sverigedemokraterna inte står för alla människors lika värde och att Sveriges Radio inte delar de värderingarna, skriver DN."
https://www.flashback.org/leave.php?...ingstagande%2F

Det är fredagskväll och jag har ingen annanstans att ta vägen. Något konstigt hände i mitt huvud medan jag satt och åt middag. Ljuset slocknade. Något stängdes av. Kontakten drogs ut. Jag försöker berätta men det känns som att orden inte når fram. När hjärnan kopplade på igen orkade jag inte sitta kvar på stolen utan la mig ner. Sjukvårdsupplysningen trodde att det kunde vara en TIA-attack.

Det fanns ingen annanstans att ta vägen. Jag måste till akuten.

Den första timmen på akuten sitter jag på en plaststol i entrén. Stolen är själva mottagningen. Framför mig, längs väggen, med bara tygdraperier emellan sig, fullt synliga för mig och de som stående väntar bakom mig, ligger svårt sjuka människor.

Det finns ingen privat sfär, inget som helst skydd för integriteten, på denna akutmottagning i Sveriges huvudstad en fredagskväll. Allt syns, allt är uppenbart i sin fasaväckande tydlighet.

Det är ett kaos som får mig att tänka på Rumänien, ett land med havererad infrastruktur, som jag sett på nära håll. Vi hör ropen från gamla människor som låter som om de vore på väg att dö. Från missbrukare som vräker ur sig ”era jävlar” till den hårt arbetande personalen. Från en kvinna som gång på gång skriker att hon tagit en överdos.

Mina tio timmar på akuten är som en ond, overklig dröm. Jag tänker om och om igen orden ”Dantes inferno”.

Min natt på akuten tycks visa situationen för välfärden i Sverige i en enda, skrämmande bild. För en del av er är detta vardag. Känner ni samma hopplöshet som jag, att valrörelsen, och valet i sig, inte kommer att erbjuda någon som helst lösning?

Annika Strandhäll
‏@strandhall

ja, sjukvård i världsklass faktiskt. Allt annat är faktaresisitens. Eller alternative facts som en del säger.

Ett högerpopulistiskt, rasistiskt parti med nazistiska rötter som samlar 20 procent av väljarna i ett polariserat politiskt läge är självklart ett hot mot den svenska modellen, mot den liberala demokratin och det Sverige som vi känner det. SD är inget svar. Men SD är ett allvarligt problem, en cancersvulst som förverkar vår tillit, vårt framtidshopp, vår tilltro till nästan.

Det intressanta är vad som menas med att "andra gör sitt jobb". Alltför ofta handlar det om att göra en copy-paste-light på extremernas xenofoba uppfattningar. Och jag köper inte det. Jag köper inte omvärldsbilden. Jag köper inte problembeskrivningen. Och jag vägrar att ta förnumstiga påståenden om "vanligt folks oro på allvar" då den bottnar i djup okunnighet och intoleranta föreställningar.

Ganska svårt. Det tycks inte spela någon roll vad man säger när det gäller att argumentera mot SD - dess väljare tycks immuna mot fakta, immuna mot vetenskap, immuna mot logisk argumentation. På sätt och vis undrar jag om inte SD är ett av dessa monster som postmodernismen och identitetspolitiken har främjat och lämnat efter sig

Tja... Har argumenterat mot SD-folk i fyra år. Kommer ingen vart. Total faktaresistens. Postmodernism: "det är din sanning, men min sanning är en annan". Suck.

Och värst av allt: Folk har missuppfattat tesen att "alla har rätt till sin åsikt". Vilket de har. De får gärna tro att Jorden är platt. Men det innebär inte att alla åsikter är "rätt". Eller hedervärda. Eller acceptabla.