Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Angående Afghanspektaklet så har nyheteridag varit och fotat aktivisterna på Mynttorget

https://nyheteridag.se/svalt-intress...tand-for-alla/


Ingen Stefan Löfvén, ingen Gustav Fridolin, ingen Rosanna Dinamarca. Titta på bilderna så ser man hur många som bryr sig. Ingen.

Demonstrationen som arrangeras av Ung i Sverige i samarbete med organisationen Tillsammansskapet.

Tillsammansskapet som är en organisation som fått pengar av "Open Society Foundation" precis som Expo. Yes sir.

Naturligtvis och förstås måste den objudne gästen utstås över såväl kaffe som avec. EU-domstolen har slagit svenska Migrationsverket på fingrarna och ålägger nu verket att avstå direktavvisning av migranter som uppenbart saknar skyddsskäl. Självklart ska även rena lycksökares obefintliga sak dras i domstol innan vi får lov att tacka för besöket och ta adjö. EU-domstolen anser att Migrationsverket omöjligen kan veta säkert att lycksökarna kan nöjaktigt få stöd av myndigheter i de egna hemländerna även om det utifrån aldrig så objektiv bedömning förhåller sig så. Sverige har inte upprättat en officiell lista över säkra länder och då finns heller inga, utifrån Europeiska Unionens befängda byråkratlogik, säkra länder att avvisa lycksökare till. Ännu ett fullgott skäl att önska sig ut ur detta Frankensteins monster till politikobyråkratiskt skräckkabinett.

Turligt nog kommer de allra, allra dummaste och de som är lika naiva som Stefan Löfven med anhang kunna direktavvisas även fortsättningsvis.
http://www.dagensjuridik.se/2018/08/...ra-avvisningar

Dessvärre är det nog en försvinnande liten del av folkvandrarna som vid asylansökan säger sig endast vilja ha pengar eller nya tänder.

Om ni inte har besökt Chicago så rekommenderas det. Det är en mycket fin industri stad bortom alla skjutningar vilket du som turist inte kommer se någonting av eftersom primärt är en affär mellan kriminella svarta och mexikanska gäng. Chicago består av fyra stadsdelar (North Side, Central, West Side och South Side). Varje stadsdel är ungefär Stockholms kommun till yta och befolkning med viss variation (Central och West Side är mindre och South Side är större). Den vita medelklassen bor främst i North Side, Central och i nordöstra West Side medan den svarta och latinamerikanska och övriga icke-vita befolkningen bor främst i South Side och i de södra eller de västra delarna av West Side. Om du bor i North Side eller Central ser du inte speciellt mycket skjutningar och kriminalitet förutom i vissa mindre områden som politikerna fortfarande inte hunnit riva.

Polisen är alltid närvarande och sedan i mitten av 1990-talet har politikerna (demokraterna) successivt rivit allmännyttan och byggt bostadsrätter, andelslägenheter, fina radhus och dyra hyreslägenheter. West Side var under många år en nedgången stadsdel innan hipsters (läs: vita unga vuxna ur den övre medelklassen) flyttade in på 1980-talet och gentrifierade communties (mest känt är Wicker Park) på samma sätt som de gentrifierade Södermalm. När priserna gick upp flyttade den vita arbetarklassen och lägre medelklassen ut till de kritvita, kristna, konservativa och framförallt mycket säkra förorterna. South Side däremot är ett moras av svart fattigdom och kriminalitet.

Visst, det finns fortfarande ett antal vita arbetarklass communties så som Beverly. Vidare har du den svarta medelklassen och studenter som bor i Hyde Park, Kenwood och andra communties kring University of Chicago men det är allt. Obama äger förövrigt ett hus i Hyde Park och började sin politiska karriär i stadsdelen. När Dagens Nyheter skall beskriva South Side beskriver de gärna nordöstra delen av South Side (där University of Chicago osv. är beläget). Det är tillräckligt mångkulturellt. De vita är i en svag majoritet, massor med studenter, professorer och såklart en svart progressiv relativt förmögen medelklass. Journalisterna är noga med att inte krossa Washington Park eftersom det skulle innebära att de skulle hamna i ett svart ghetto med bottenlös fattigdom och mycket grov kriminalitet.

Det är fel att jämföra Chicago med städer så som Detroit. Chicago är den på plats 30 när du ser till de mest våldsamma städerna och är jämförbar med Las Vegas. Däremot ligger de högt när det kommer till andel mord. Det handlar om 24 mord per 100,000 invånare. Detroit har 45 mord per 100,000 invånare och det är inte i närheten av St. Louis och Baltimore som har 60 mord per 100,00 invånare. Skillnaden mellan Chicago och Detroit är att Chicago hade övergått till en tjänstekonomi när företagen på 1970-talet började skicka tillverkningsindustrin till Kina och Mexiko. Städer som Detroit, St. Louis, Milwaukee, Cleveland och Buffalo hade ingen chans när jobben försvann. Det blev inte bättre av att de vita hade flyttat ut till förorterna på 1950-talet. De industristäder som har fallit i USA (och hela västvärlden) kommer inte komma tillbaka om vi inte återinför industrialismen igen och det vägrar politikerna att göra.

Situationen i USA är förövrigt mycket värre än man kan tro. Donald Trump snackar en massa strunt när han säger att ”ekonomin” aldrig har varit bättre men för vem är ”ekonomin” bättre? Den lånedrivna aktiemarknaden är på topp men om du tittar djupare i statistiken finner du att detta välstånd inte har sipprat ned till lönearbetare. Shadowstats är förövrigt rätt bra eftersom de använder sig av gamla definitioner av arbetslöshet och inkluderar bland annat underanställningar. När detta görs så vittnar det om att drygt 20 procent av den amerikanska befolkningen är arbetslös eller har arbeten som de inte kan leva på.

http://www.shadowstats.com/alternate...loyment-charts

För att återgå till det som skrivits tidigare. Allt fler svenska städer blir allt mer segregerade i termer av inkomst och etnicitet. Journalisterna gillar naturligtvis inte detta. När de skall besöka arbetarklassen åker de ut till Gröndal och Hägersten och besöker sina ungar som bor där medan de studerar vid universiteten och jobbar extra på ICA. Detta är den svenska journalistens definition av svensk arbetarklass. Detta är också den amerikanska, norska, engelska eller franska journalistens definition av arbetarklassen. Människor med hederliga stabila arbetarjobb (hantverkare osv.) är läskiga.

De bor i kritvita förorter till städerna. De föredrar att bo i småhus framför lägenhet och kör en bensindriven bil framför en Tesla. Åsa Linderborg beskrev bland annat snabbt gentrifierade Bagarmossen/Skarpnäck som framtidens arbetarklass vilket säger rätt mycket vad Linderborg anser är arbetarklass. Västvärlden befinner sig som sagt i en mycket prekär situation där en fientlig elit har styrt sedan 1945 och som var fientlig mot oss under större delen av 1800-talet även om det manifesterades på ett något annorlunda sätt. Vi fick dock leva i en bra värld från 1945 till 1975. Värt att titta på det här klippet av Detroit på 1950-talet.

https://www.youtube.com/watch?v=uxAIg_Hv7gU


Ja, alltså MED tilltalar ju liksom f.d. moderater. Det är de som läser Det goda Samhället och Cornucopia. Detta är förövrigt den här lilla intellektuella kretsen kring moderaterna livrädda för. Det är antagligen därför SvD är så fientliga mot MED och sådana som Tino Sanandaji tycker att vi skall rösta på Kristdemokraterna. De är mest rädd för Sverigedemokraterna eftersom de tillsammans med Alternativ för Sverige och MED kommer radera ut borgerligheten.

Ja visst. Jag kommer från en allmänborgerlig miljö som alltid röstat borgerligt, mestadels på M. Vi älskade Fredrik Reinfeldts första år och jobbskatteavdragen. Då såg det bra ut. Men nu sviker vi syskon. Vi röstar nu på SD och MED. Förklaringen är enkel: den vårdslösa invandringspolitiken och överbelastningsproblemen inom polis, vård, skola och omsorg. Och vi upplever att de borgerliga partierna har gått bort sig eller snarare gått ner sig i det vänsterliberala träsket. Tidningen SvD, familjens gamla liv och husorgan är ett skämt. Där gör man helt skamlöst reklam för MP och Fi var och varannan dag. Vad är det som händer?

Det enkla raka svaret är att SvD köptes av globalister.

De vita delarna av Chicago är trevligare för vita besökare att vistas i. Det är sant.

Min tro är dock att Sverige är för litet för drömmar om segregation. Vi borde ha byggt landet med en annan stadsplanering. Drömmen om gated communities går inte att förverkliga.

Vi har nu dragit på oss samma problem som det vita USA. En hotfull underklass av annan etnicitet. Tyvärr även av en annan religion.

Jo det är klart men jag jag kan se andra förklaringar till SvD:s fixering vid MP och Fi. Deras valtekniska samverkan har fått stor uppmärksamhet i SvD. Idag också en märklig tvetydig ledare av Benjamin Katzeff Silberstein om MP-V-Fi. Man kan fråga sig varför det blivit så här.

Jo man kör ända in i kaklet med den vänsterliberala feministiska agendan. Oavsett vad läsarna tycker. Dem struntar man i. Ägaren Schibsted bestämmer inriktningen från sitt helikopterperspektiv som är högt ovan marken. Och journalisterna på SvD levererar. Kanske lite krympandets radikalisering här? Lägg till en medialogik som säger att tidningen ska godhetssignalera. Det ger positivt spinn och kredd åt tidningen säger mediabyrån. Hjärta och känsla trumfar hjärna och realiteter. Det förra anses spännande och säljande, det senare säljer inte.

Tidningen skulle kunna driva en mer konservativ linje och göra sig mer relevant för läsarna men jag tror Schibsted bestämmer vart skåpet ska stå. Det är CNN-The Guardian-NY Times-Frankfurter Allgemeine-linjen som gäller.

Alliansen grundades 2004 på initiativ av Fredrik Reinfeldt. Alliansen fungerade som så att varje parti gick till val på sitt program men att de också samlades om ett gemensamt program samt samordnade politiken. Alla partiledarna var relativt nyvalda. Lars Leijonborg (Fp) hade valts till ordförande 1997. Maud Olofsson (C) hade valts till partiledare 2001. Fredrik Reinfeldt (M) hade valts till ordförande 2003 och Göran Hägglund (Kd) hade valts till ordförande 2004.

Moderaterna gick till på att göra någonting åt arbetslösheten. Socialdemokraterna hade gömt undan arbetslöshet i sjukskrivningar, förtidspensioner, utbildningar, låtsasjobb och bidrag sedan 1980-talet. Det var ingen konst för dem att peka ut dessa problem och av förståliga skäl kunde inte Göran Persson ge något annat svar än mer bidrag under sista valdebatten 2006. När moderaterna sedan lanserade sina förslag hade skattesänkningar fått ett nytt namn. De kallade det för ”jobbskatteavdrag”. Den politiska argumentation var också väsentligt skild från den som tidigare moderater hade använt sig av även om den var logiskt koherent. Fredrik Reinfeldt hade lärt sig sin läxa från Bo Lundgren som delvis saknade förmågan att sälja sin politik till socialdemokratiska väljare.

I valet 2002 hade det varit mycket lätt för Göran Persson att köra över Bo Lundgren i den sista valdebatten. Om du inte har ett arbete spelar det av naturliga skäl ingen roll om du får en skattesänkning. Lundgren hade egentligen inget svar. Det blev förövrigt inte bättre av många konservativa moderater gick till Folkpartiet på grund av deras språktest. Reinfeldt argumenterade därför för en reformvänlig ekonomisk politik istället för en nästan autistisk nyliberal politik. De mest genomgripande och provocerande moderata förslagen hade satts åt sidan. Reinfeldt lade istället till progressiva värderingar om klimatskatter och homosexäktenskap som han tänkte att socialdemokratiska väljare skulle uppskatta och för att särskilja sig från ”konservatismen”.

Vad Fredrik Reinfeldt definitivt inte talade om i valrörelsen 2006 var att han tänkte fortsätta driva igenom det välfärdsindustriella komplexet som hade startats av alla riksdagspartier. Det vill säga, att företag i så stor utsträckning om möjligt att driva offentlig verksamhet. Vem vill inte ha en svällande välfärdsstat om man kan tjäna pengar på den? Bo Lundgren, som klassisk ekonom ogillade skarpt den här typen av system även om han hade medverkat att driva igenom det. För honom handlade det om att reducera välfärdsstatens storlek – inte använda den som ett verktyg för att tjäna pengar.

Svensken förstod naturligtvis inte det här. De arbetslösa trodde inte att de skulle hamna i FAS 3 och de sjukskrivna trodde inte att de skulle förlora delar av sin sjukförsäkring. Kapitalisterna (i synnerhet industrin) utanför välfärdssektorn trodde de skulle få skattesänkningar men det fick det inte i någon större utsträckning. Även om medelklassen fick skattesänkningar och den övre medelklassen fick tillgång till billigare hushållsnära tjänster så tjänade välfärdsentreprenörer som tjänade otroliga pengar även om det inte var mycket sett till hela den svenska budgeten. Det blev inte bättre av att Fredrik Reinfeldt förespråkade öppna gränser för att på så sätt få ned löner och villkor men detta talades det absolut inte om eftersom alla riksdagspartierna förespråkade mer eller mindre öppna gränser. Moderaterna gick från 15,26 procent till 26,23 procent i valet 2006.

Vad som också var intressant i valet 2006 var hur Moderaterna använde sig av de andra borgerliga partierna. Folkpartiet gick till val på att fortsätta argumentera för en mjuk assimileringspolitik. Detta var ingen politik de tänkte genomföra men gav delvis positiv feedback till alliansen. Denna feedback spillde dock helt över på Moderaterna. Folkpartiet tappade 5,85 procent i valet 2006. Det flesta av de här väljarna gick till Moderaterna. Centerpartiet gick till val på att vara ett urbant, grönt, progressivt och nyliberalt parti. Stureplanscentern bildades efter faktiskt efter valet 2006. Partiet ökade med 1,69 procent. Väljarna kom främst från nyliberala moderater. Kristdemokraterna gick till val på ”ordning och uppförande” i skolan, sänkta energiskatter, höja barnbidragen, flyktingamnesti osv. De skulle fungera som alliansens ”konservativa samvete”. Detta var en roll de totalt misslyckades med. Partiet tappade 2,56 procent i valet 2006.

När du sedan tittar på gamla klipp från valrörelsen 2006 så är det bortom allt tvivel att Reinfeldt spelade skjortan av Persson, Ohly och Eriksson. De rödgröna pekade på delar av problemen med dessa policys men de erbjöd i stort sett inget alternativ. Det enda de kunde snacka om var mer utbildning och mer bidrag (vilket förövrigt var exakt detta som allansen sedan ägnade sig åt). Ingen talade om elefanterna i rummet (bland annat invandringspolitiken, outsourcingen, handelsavtalen osv.) och slöseriet av skattemedel på ren kapitalförstörande skit. Egentligen är valet 2006 så fruktansvärt fascinerande. Hur som helst.

I valet 2010 gick alliansen till val på ungefär samma sak. Det nya var att Lars Lejonborg hade 2007 ersatts av Jan Björklund. Han lade till skolfrågor och ordning och reda i skolorna samt en ny läroplan. Den läroplanen var till och med flummigare än den tidigare. Detta var förövigt frågor som Kristdemokraterna gärna drev. I valet 2010 ökade M till 30,03 med de andra borgerliga partierna backade. Socialdemokraterna backade med 4,4 procent. Mycket av detta beror på att de valt Mona Sahlin som alltid haft en skakig relation till både sin privata ekonomi och LO-anslutna socialdemokrater. Det fanns tre vinnare i valet 2010. Det var Moderaterna, Miljöpartiet och det nytillkomna partiet Sverigedemokraterna. Från valet 2010 och framåt tar det hus i helvete. Dels saknade regeringen Reinfeldt majoritet men gamla moderater fick en ordentlig baksmälla dagen efter valet i och med att Sverigedemokraterna kom in.

Under fyra år ägnade sig Åkesson åt att peka på alla problem som uppstod och vad Fredrik Reinfeldt och alliansen gjorde. Människor hamnade i FAS 3 (det var nästan uteslutande svenskar eftersom invandrare var i andra bidragsformer), utförsäkringar, ineffektiva skatter, miljöskatter, lönedumpningen genom massinvandringen, omotiverade utförsäljningar, avskaffandet av polisen, försvaret och övriga nattväktarstaten. Det var inte mycket som hade fungerat under mandatperioden 2006-2010 oavsett finanskrisen. Det var helt enkelt dåliga policybeslut. Detta slutade inte efter valet 2010 men fortsatte. Bland annat infördes den nya och ännu sämre läroplanen i skolan 2011. Liberalerna dödade en av deras viktigaste frågor (skolan) nästan över natten.

Kristdemokraterna kom ut som abortvänliga homosexliberaler. Centerpartiet framstod som ett gäng autistiska libertarianer. Värst av allt var att Fredrik Reinfeldt helt tappade det och började göra precis samma misstag som Göran Persson gjorde. Han började förneka uppenbara problem och där med gjorde han ingenting åt dem. Så kom valet 2014. Alla borgerliga partier gick bakåt och Moderaterna tappade 6.74 procent. Fredrik Reinfeldt och regeringen avgick. Anna Kinberg Batra försökte vända haveriet men det gick inte eftersom media och de ännu mer vänsterliberala partierna vägrade. De införde decemberuppgörelsen och ett temporärt stopp (skälet till varför invandringen minskade något var på grund av Ungern stängde den östra rutten) i asylmottaningen. Media avsatte Anna Kinberg Batra och sedan har Ulf Kristersson försökt stoppa tillbaka anden i flaskan men det har inte fungerat. De andra borgerliga partierna (förutom Centerpartiet) befinner sig också i fritt val. Som vi ser nu slutet för Moderaterna och svensk borgerlighet. Skönt att bli av med dem.


Har du träffat "sekulära" muslimska invandrare? De ägnar sig knarka, supa, ha sex med främlingar och begå brott. Det är bättre att de springer i mosken än att de springer runt på gatorna och begår brott. Min uppfattning är att invandrare som inte kan eller vill assimileras bör åka hem. Det innebär inte att vi inte kan ha djupt religiösa muslimer i Sverige. Jag har hellre 2 miljoner salfister i Sverige än 2 miljoner sekulära muslimer. Muslimer skall inte skämmas för sin konservatism. De skall bejaka den.

Sverige kan naturligtvis ha gated communities. Det är inga problem att bygga sådana. Problemet är att företag i Sverige är så sjukt fega. De vågar inte erbjuda sina kunder detta. Vidare är svensken för hårt beskattad för att ha råd att gömma sig i sådana. Chicago dräller inte direkt av gated communities. Norra Chicago är faktiskt både trevligare och säkrare än Malmö. .

Här är Staffanstorp intressant. Kommunstyrelsens ordförande Christian Sonesson vill styra med SD efter valet. Nu är M redan största parti och SD kan bli andra största efter valet. Detta samarbete skulle innebära att skolor, vårdcentraler, polis, socialtjänst med mera skulle få arbetsro.

Sonesson var med i svt opinion i vintras och deklarerade att kommunen inte tänker köpa lägenheter till nyanlända. Han sa att det verkligen inte var försvarbart att använda medborgarnas skattemedel på det viset. Det var ett svar på en kommunanställd bostadshandläggare som gnällde över att det var svårt att finna bostäder till migranterna. Handläggarens kollegor är nog glada att de nu slipper vända ut och in på regelverket för att serva migranterna. Kommunens olika verksamheter kommer helt enkelt få ett väldigt stort politiskt stöd för att skapa ordning och reda om M samarbetar med SD.

Västra hamnen i Malmö visar att man måste ha helheten med sig. Södermalm är inte heller längre fri från berikning. Staffanstorp är därmed en motpol och ett tydligt exempel på att man måste arbeta från grunden och att hela kommunen går i samma riktning. Detta är inte görligt i större städer och framför allt inte i riket som helhet.

Dagens Juridik skriver:


Jaha. Varför upprättar inte Sverige "en förteckning över "säkra ursprungsländer" enligt EU:s asylprocedurdirektiv"?

Enl. Migrationsverkets rättsliga kommentar, så krävs ett riksdagsbeslut. Migrationsverket skriver:


https://lifos.migrationsverket.se/do...ummaryId=41775


Det är alltså regeringen som bromsar. Den rödgröna regeringen vill inte låta riksdagen ta ställning till en s.k. white list över säkra ursprungsländer.

Regeringen kanske fruktar, att övriga partier (med undantag för Centerpartiet) skulle rösta JA.

-----


https://www.theguardian.com/uk/2003/...publicservices

PS Har ett svagt minne av, att Blairs regering (eller kanske Camerons) sedermera förändrade den här lagstiftningen.

Jag är alltmer övertygad om att han har större ambitioner än så. Läser man hans Facebook så ser det ut som ett politiskt program. Om Kristersson-linjen kör in i väggen (och det är nog bara en månad bort nu) så är Sonesson den naturliga utmanaren.

Här lite från Facebook:

Först lite nationalism och att sätta svenskarnas intresse främst.
Kritik mot partikamrater för senfärdighet.
Kritik mot allianslinjen.
Direkt utmaning mot partiledningen.
Genus i skolan.
Utvisning av alla kriminella utlänningar.
Och självklart, samarbete med SD och ytterligare en spark på Kristersson som sagt att han vill maximera Moderaternas inflytande UTAN hjälp av SD.
Det här ser ut som ett program för ett val som nog inte är kommunalvalet i Staffanstorp utan ett program för en extrainkallad partistämma efter valet.

Nationalism och svenskarnas intresse främst... Eller samma utfall om FN:s flyktingkonvention sätts främst? För den som vill behålla den goda tonen (vilket inte räcker långt i det multifragmenterade samhället, där segregation är den minst dåliga kompromissen till massiv repatriering/förvisning):