Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Tino Sanandaji kommenterar artikeln:
Det är så här regimen utövar sin makt och har gjort under lång tid. Skillnaden nu är att vi har Internet.

Intressant! I en vanlig demokrati skulle ju detta vara hett stoff. Men kanske efter Sept 2018 får vi se ett UG i frågan. Eller Finspång.

Huvudreglen är att de goda inte ger upp. De fördubblar sina ansträngningar. Social Justice Warriors allways Double Down.

Tro inte att segern är vunnen eller ens nära. Striden kommer att fortsätta och de kommer omgruppera sig för att bokstavligt kämpa för diaspororna och varje hazar. Identitetspolitiken kommer att muteras och dyka upp i någon ännu okänd form.

Vi har ju inte ens nått till fasen om ett mediakrig om mångkulturen ännu. Några spridda antydningar bara.

Efter en period där jag misströstat börjar jag igen känna tillförsikt. Jag jämställer den här tiden som ett krigsslut som jag sa i ett tidigare inlägg, precis på samma sätt som Berlinmurens fall var ett krigsslut. På den tiden så övergav vänstern sin kommunistiska plan-ekonomi-modell och bestämde sig för att marknadsekonomi var bättre. Dom kröp in under sina universitetsstenar och kom tillbaka efter ett tag med genustramset och relativiseringarna. Ingen vänster har efter Berlinmuren ifrågasatt marknadsekonomi och kapitalismen.

Jag tror att detta är döden för den här inkarnationen vänster också - med vänsterliberalism, genustrams och relativiseringar och "berättelser". Det vi kommer att se är inga omgrupperingar, för det är ställt utom allt rimligt tvivel nu att kejsaren är inte bara naken utan skinnflådd. Nu kommer ett decennium med Sverigedemokraterna på scenen. Sen kommer vänstern att försöka komma tillbaka igen när dom läst in sig på nästa queer-relativistiska-flum-teoretiska falsarium till perverterad teori.

Men jag tror på riktigt att det här är slutet för den perverterade vänsterliberalismen, precis på samma sätt som Berlinmurens fall var slutet för östblockskommunismen. Detta gäller inte bara Sverige utan globalt så det är även slutpunkten för "den liberala demokratin".

Eller hoppas jag för mycket nu? Heh.

En liten faktoid är att termen "The Great Meltingpot" inte ens myntades i USA utan i England. Den första gången den dyker upp var i en teaterpjäs i London mot slutet av 1800-talet. Den användes då för att beskriva den sammansmältning som skedde när folken från Europa flyttade till USA och då assimilerades till ett nytt amerikanskt folk med en ny identitet. Migration från tredje världen till USA var då naturligtvis något helt otänkbart på den tiden. Det var naturligtvis en grov förenkling och de olika grupperna har i stor utsträckning behållit kulturella särdrag. De senaste tillskotten från Latinamerika vägrar ju i stor utsträckning att ens lära sig engelska. Det finns en tidvis stark hispano rörelse som driver en fascist inspirerad ideologi om den spanska rasens överhöghet.

Konceptet mångkultur som vi kommit att tillämpa den i Sverige är något som verkar ursprungligen varit en kulturimport av det kanadensiska konceptet där kulturer (engelsk och fransk med lite indianer etc) skulle kunna leva sida vid sida, blandade men separata som ingredienserna i en sallad (salladbowl). De hade ju stora problem med fransk separatism på den tiden.

Både liberalismen och demokratin är döende. Striden kommer att stå mellan en auktoritär höger - nationalismen - och en våldsbejakande, fanatisk och aggressiv bolsjevism. Liberalismen och demokratin fick existera blott på grund av att de makter som styr i världen trodde att den besegrat all nationalism i och med utgången av det andra världskriget

Du hoppas för mycket på Jimmie och SD. Det vi ser är en förflyttning av frontlinjerna där de goda bara överger de positioner som inte går att försvara.

Upprepar att viktiga delsegrar vunnits men att vi kanske bara sett el-Alamein och uppmarschen mot Stalingrad ännu. Nu måste mångkulturen som koncept angripas och Det Nya Miljonprogrammet genomföras. De goda kommer att kämpa för varje muslimsk MENA-it.

De ständigt växande muslimska diaspororna är nämligen basen för den avancerade nedbrytningen av Sverige som suveränt land. Men det är nästa steg som ligger år fram i tiden. Nu kommer de goda att kämpa för deras bevarande.

Jag kan tillstå att jag kanske hoppas för mycket på att vett och sans återigen ska råda. Det senaste vänsterliberala styret som nu kallas "normalt, öppet och humanitärt" och så, är den perverterade avarten. Det är inte så att jag tok-hoppas på SD att frälsa världen, SD är ett verktyg, inte målet. Målet är att hitta tillbaka till någon sorts normalläge som inte innefattar vänsterliberalism och feminism och relativisering av sanningen och normkritik och genustrams.

Tänka sig. Så "det som aldrig får hända igen" är precis det som kommer hända?


Vi är på sluttampen nu.

Så länge man står på sanningens sida så står man rätt.

Själv har jag inga egentliga problem med liberalismen, men jag har oöverstigliga problem med den liberalism som vi sett utvecklas till en härd av världsfrånvänd aktivism. Nu tar den både det goda och det onda med sig i sitt fall. Synd på en rar ärta.

Tänk så mycket enklare det skulle bli om politikerna släppte sekelgamla och föråldrade beteckningar på dagens moderna politik.
Istället för att debattera beteckningen, liberalism eller versioner av det kan man fokusera på innehållet.
Vad vill våra politiker uppnå?

Samtidigt inser man varför de hellre käbblar om rubriken för de har inget innehåll att fylla politiken med. De vill inget annat än att kämpa om makten. Men de har inga idéer vad de skall göra med den.

Får citera Palme, av alla, från 1964:

Politik – kamrater – det är att vilja något.

Socialdemokratisk politik det är att vilja förändringen därför att förändringen ger löften om förbättring, näring åt fantasi och handlingskraft, stimulans åt drömmar och visioner.

Men naturligtvis måste viljan ha en inriktning och förändringen ett mål. Vi socialister är förmätna nog att vilja något därför att idén är viljans drivkraft och vi är djärva nog att önska förändringen därför att förändringen gör utopier till verklighet.

http://www.svenskatal.se/19640512-ol...len-stockholm/

Vad vill våra politiker? Egentligen. Vad är deras vision? Kan de ens formulera den? Vågar de formulera den?