Citat:
Ursprungligen postat av
Disciplina
Nietzsche invände inte mot estetik och drama, men han var fortfarande intill sin död kritisk mot det han uppfattade som en hedonistisk livsstil som strävade efter att minimera personligt lidande. Detta var något han betraktade som symptomatiskt för "den sista människan". Du får helt enkelt plugga på din Nietzsche om jag ska ta något du säger på allvar. :P
Nej, Nietzsche ansåg bara att en hedonism som förnekar smärta och samtidigt vill förhöja njutning till maximal nivå är helt omöjlig; "Without cruelty there is no festival: thus the longest and most ancient part of human history teaches and in punishment there is so much that is festive!l.”
Men smärta i sig utan någon mening i det genom högre estetiska njutningar är helt värdelöst. Nietzsche ansåg att i försokratiska Grekland så fanns det balans mellan Dionysos (den hedniska guden av vin) och Apollo som var den civiliserade guden som förhöjde naturens lidanden och njutningar (och framförallt att lidandet överträffar njutningarna) till stor konst. Sedan Sokrates och sedan kristendomen blev det dock för mycket av Apollo och för mycket moraliska begränsningar på livet. Jakten efter ett liv av trivial njutning som inte kräver någon motprestation förhöjer inte människan till de högre njutningarna, och därmed så blir mannen en platt varelse utan att uppleva stora heroiska upplevelser och de mer förhöjda njutningarna som bara kan komma med smärta.
"cruelty constituted the great festival pleasure of more primitive men and was indeed an ingredient of almost everyone of their pleasures."
“Was it not exactly in the most creative periods of their youth that the Greeks
possessed the will to tragedy?”
“Now we see struggle, pain, the destruction of appearances as necessary, because
of the abundance of countless forms pressing into life, because of the boundless
fecundity of the world will…That primal Dionysian delight, experienced even in
the presence of pain, is the origin common to both music and tragic myth.”
Det är kort sagt en ja-sägande till hedonismen utan att försöka drömma om en Värld där dessa högsta av njutningar kan existera utan smärta.
Läs mer angående "hedonismens paradox" ifall du vill förstå konceptet på något djupare plan.
Citat:
Återigen, det är ingen som försöker hävda tesen att alla som någonsin refererar till Friedrich Nietzsche skulle vara högerextremister. Att du återkommer till den här förbannade halmgubben gång efter annan visar ju bara att du inte klarar av att bemöta innehållet i en jävla socialistblaska på ett hederligt sätt.
Nej, artikeln drar i ett enda stycke en parallell, enkelt uttryckt: Petersons förhållningssätt till den samtida extremhögern kan liknas vid von Mises och Hayeks förhållningssätt till sin tids högerextrema diktatorer. Kopplingen artikelförfatteren ser är alltså att samtliga män är klassiska liberaler (återigen, högst debatterbart) som flörtar med extremhögern. Ditt fokus på det här enda mycket korta stycket framstår mest som att du griper efter halmstrån eftersom du inte klarar av att formulera ett riktigt argument. Det faktum att artikeln innehåller namn på andra människor är viss tillräckligt för att du ska misstförstå och antyda att författaren gör sig skyldig till någon form av argumentationsfel, men det enda argumentationsfelet här är ditt eget.
Liknelsen med Von Mises och Hayek existerar bara där för att försöka få in namnet på en sann högerextrem, då artikeln inte finner något annat sätt att förknippa Peterson med högerextremism annat än att nämna Nietzsche omgående (givetvis för att högerextrema har använt sig av Nietzsche, men det har postmodernister också).
Det finns noll kopplingar mellan Von Mises och Hayek med Peterson, så det blir ju bara en långdragen sätt att få in någon högerextrem namn. Hela artikeln bygger på att få in någonslags guilt by association, liksom Robert Spencer går tex Peterson stenhård mot marxismen:
Citat:
He calls Marxism a “murderous ideology,” but his paranoid and conspiratorial politics are hard to distinguish from the alt-right’s denunciations of cultural Marxism. Indeed, the line between Peterson’s authoritarianism and Richard Spencer’s paleo-Nazism is a blurry one.
Ingen justifiering för liknelsen existerar i artikeln. Peterson´s extrema liberala tankesätt uttrycks som authoritarianism utan justifiering heller.
Militant anti-kommunist används i sista meningen något paradoxalt från en tidning som tror på användandet av våld för att få makt (något som Peterson själv aldrig stått för). Hans militanta anti-marxism tycks komma från att använda ord för att påminna Världen om marxismens många massmord.
Citat:
His worldview aligns with classical liberalism’s elitist and antidemocratic tendencies
Bevis på hans antidemokratiska tendencer? Man nämner just Hayek och Von Mises, två liberatarianer som man får svårt att förknippa Peterson med (ville de använda sådan argument mot Ron Paul skulle det ju åtminstone vara 2 i samma politiska dimension).
Bevisen går alltid ut på att han och den andra nämnda tänkaren tycker lika om något, men i exemplen ovan finns inte ens någon känd gemensam nämnare (Spencer och Peterson var i alla fall båda "militanta" anti-marxister).
Citat:
Ja, låt oss säga att Stefan Löfven hade börjat tilldra sig ett växande antal vänsterextremister. Poängen vore rimligtvis att visa hur Stefan Löfven reproducerar en typ av propaganda som använts av vänsterextremister sedan Andra Världskriget, och att därigenom kartlägga vilka historiska samband som leder fram till detta och analysera varför han väljer att framhäva just dessa exempel, samt varför vänsterextremister flockas till honom när han gör detta.
Artikeln nämner antimarxism som denna typ av propaganda som Peterson använder sig utav, men jag tror nog att Löfvens antifascism är mer extrem på många sätt och vis, och det är en typ av propaganda som vänsterextremister använt för att justifiera våld sedan andra Världskriget.
Inte för att det gör Löfven till en vänsterextremist.
Citat:
Och så visar du än en gång att du inte förstår meningen med att dessa namn tas upp, trots att du fått det förklarat för dig. Återigen, det handlar alltså om att sätta Peterson i en kontext. Det handlar inte om att lasta Peterson för andras associationer (för alla känner redan till att Petersons associationer är tvivelaktiga som det är), utan om att visa hur fenomenet med "klassiska liberaler" som associerar sig med extremhögern inte är nytt.
Men artikeln bevisar aldrig att Peterson själv associerar sig med extremhögern. Du kan påstå att Petersons associationer är tvivelaktiga med dina ideologiskt färgade glasögon, det har inte bevisats bara därför att du säger det.
Citat:
Man kan ju diskutera till vilken grad Venezuelas regering är "totalitär" eller bara inkompetent, men allt det här är som sagt ett sidospår.
Ahhh, ok. Ja, man kan diskutera till vilken grad Rysslands regering är totalitär, till vilken grad Kubas regim är totalitär, till vilken grad Erdogans regering är totalitär eller Sauri Arabien för den delen. Allt kan diskuteras.
Peterson diskuterar inte till vilken grad högerdiktaturer är totalitära, det är något som vänstersidan ständigt håller på med.
Citat:
Jag är mindre intresserad av vad du nu försöker lansera som ditt specifika brand av högerpopulism, om du själv länkar till Fria Tider eller om du bara hummar med när någon annan gör det. Min poäng kvarstår.
Jag är helt ointresserad i att intressera dig, jag besvarar bara dina fantasier om mig:
Citat:
du som själv mer än gärna hummar med i tramser du läser i Fria Tider och tar allt Peterson säger i försvar?
Vi kan ju givetvis anta saker om varandra, jag kan ju spekulera kring att du masturberar till Valerie Solana medan du skriver i flashback. Men det är givetvis bara bevis på grav infantila tendenser att skapa halmgubbar av ens meningsmotståndare.