Svara
- Ämnesverktyg
- Hitta inlägg efter datum
Så här skrev jag för fyra år sedan:
Citat:
Det är omöjligt naivt att tro att svensk migrationspolitik "bara hände". Givetvis ligger det inte bara en stor konspiration bakom, utan en mängd samverkande agendor och planer, både lång- och kortsiktiga, illasinnat klarsynta och idealistiskt flummiga, internationella och hemmasnickrade.
Antingen är Reinfeldt och Borg i praktiken förståndshandikappade om de tror att importen av ett enormt, lågproduktivt bidragsproletariat från Somalia och Irak är bra för a) AB Sveriges konkurrenskraft eller b) deras väljare i fina villan. Eller så ligger deras lojalitet och målbild på en annan nivå än den svenska nationalstaten och partiets sympatisörer.
Om Sverige blir fattigare blir höginkomsttagarna inte rikare för det. Ett kraschat välfärdssystem kommer att medföra ett utmaxat skatteuttag,om inte annat för att betala straffräntorna på den skenande statsskulden. Lägg därtill privatförsäkringar för att kompensera utebliven offentlig service och kostnaden för att bo i en gated community - så kommer M-väljaren vara ytterligare en förlorare, även om den relativa nöden är större för andra.
Enkelt uttryckt: Det hade varit billigare att köpa en robotgräsklippare än att rasera hela folkhemmet för att få tillgång till motsvarigheten till den lågavlönade, tacksamme trädgårsarbetande mexikanen i Beverly Hills.
Cui bono? Vem tjänar på en splittrad, stökig, skuldsatt, underkuvad svensk nationalstat? Jo, det internationella kapitalet och det överstatliga EU:s tillskyndare och funktionärer.
Den som är satt i skuld är inte fri, som Persson konstaterade. Ett rikt, fredligt, fungerande Sverige är ett fritt Sverige - ett utarmat, splittrat, polariserat land är som romarna visste lätt att styra över och exploatera.
Det innebär inte (nödvändigtvis) att Stefan Lövfen gått ned på knä och kysst ringen på någon dold marionettmästare på ett Bilderberg-möte och mottagit en kuvert med instruktioner för nästa mandatperiod.
Men att tro att det inte finns kapabla intressen som är högst likgiltiga för den svenske medborgarens väl och går till jobbet varje dag för att dra makten och resurserna allt längre från oss - det är ju en tokig konspirationsteori om något.
Felet som jag ser det är att det saknas fungerande svenska konspirationer som agerar motvikt. Det kunde vara grupper inom facket eller näringslivet - som tyst och fint börjar agera efter det svenska egenintresset.
Antingen är Reinfeldt och Borg i praktiken förståndshandikappade om de tror att importen av ett enormt, lågproduktivt bidragsproletariat från Somalia och Irak är bra för a) AB Sveriges konkurrenskraft eller b) deras väljare i fina villan. Eller så ligger deras lojalitet och målbild på en annan nivå än den svenska nationalstaten och partiets sympatisörer.
Om Sverige blir fattigare blir höginkomsttagarna inte rikare för det. Ett kraschat välfärdssystem kommer att medföra ett utmaxat skatteuttag,om inte annat för att betala straffräntorna på den skenande statsskulden. Lägg därtill privatförsäkringar för att kompensera utebliven offentlig service och kostnaden för att bo i en gated community - så kommer M-väljaren vara ytterligare en förlorare, även om den relativa nöden är större för andra.
Enkelt uttryckt: Det hade varit billigare att köpa en robotgräsklippare än att rasera hela folkhemmet för att få tillgång till motsvarigheten till den lågavlönade, tacksamme trädgårsarbetande mexikanen i Beverly Hills.
Cui bono? Vem tjänar på en splittrad, stökig, skuldsatt, underkuvad svensk nationalstat? Jo, det internationella kapitalet och det överstatliga EU:s tillskyndare och funktionärer.
Den som är satt i skuld är inte fri, som Persson konstaterade. Ett rikt, fredligt, fungerande Sverige är ett fritt Sverige - ett utarmat, splittrat, polariserat land är som romarna visste lätt att styra över och exploatera.
Det innebär inte (nödvändigtvis) att Stefan Lövfen gått ned på knä och kysst ringen på någon dold marionettmästare på ett Bilderberg-möte och mottagit en kuvert med instruktioner för nästa mandatperiod.
Men att tro att det inte finns kapabla intressen som är högst likgiltiga för den svenske medborgarens väl och går till jobbet varje dag för att dra makten och resurserna allt längre från oss - det är ju en tokig konspirationsteori om något.
Felet som jag ser det är att det saknas fungerande svenska konspirationer som agerar motvikt. Det kunde vara grupper inom facket eller näringslivet - som tyst och fint börjar agera efter det svenska egenintresset.
Citat:
Det vet alla. Ändå hände det inte. Varför? Varför väljer inte Löfven den enkla vägen?
Det är den springande punkten. Vad var det som fick Reinfeldt att nästan i falsett skrika "Öppna era hjärtan" strax före valet 2014 och sedan avgå på valnatten så att de borgerliga + SD inte kunde utmana S? SD hade ingen SD att förhandla med längre då Reinfeldt avgått. Reinfeldt blockerad därmed ett SD samarbete och en borgerlig regering till förmån för en socialdemokratisk regering.
Varför?
Under hela regeringsperioden har Alliansen helt uppenbart agerat som man inte VILL ha regeringsmakten. Varför?
Det är såååå många konstigheter som skett efter ca 2009 som framtidens historiker kommer fundera mycket över. Samtidens journalister har dock negligerat alla dessa konstigheter och kör på som om Sverige är en isolerad ö i en global värld.
Och jag tror inte "Putin did it"
Det är den springande punkten. Vad var det som fick Reinfeldt att nästan i falsett skrika "Öppna era hjärtan" strax före valet 2014 och sedan avgå på valnatten så att de borgerliga + SD inte kunde utmana S? SD hade ingen SD att förhandla med längre då Reinfeldt avgått. Reinfeldt blockerad därmed ett SD samarbete och en borgerlig regering till förmån för en socialdemokratisk regering.
Varför?
Under hela regeringsperioden har Alliansen helt uppenbart agerat som man inte VILL ha regeringsmakten. Varför?
Det är såååå många konstigheter som skett efter ca 2009 som framtidens historiker kommer fundera mycket över. Samtidens journalister har dock negligerat alla dessa konstigheter och kör på som om Sverige är en isolerad ö i en global värld.
Och jag tror inte "Putin did it"
"Öppna era hjärtan" skanderade Reinfeldt hösten 2014, och av en händelse börjar miljoner människor, från en rad olika länder, till synes koordinerat, marschera mot Europa mindre än ett år senare. Det är ett mycket egendomligt sammanträffande.
Ja profetiskt, mer än man skulle tror att det bara är ett sammanträffande. Jag tror att de redan visste vad som väntade. Vi här visste det här vintern/våren 2015, liksom egentligen alla insatta, eller snarare, alla medvetna, mediekonsumenter. Etablissemanget borde alltså ha känt till det ännu tidigare. Det är självklart en efterkonstruktion om att det var oväntat. Fast varför man så generöst bjöd in dem, politiker och media synkront, det är en mysterium att nysta i för historiker.
Citat:
Inte bara historiker skall nysa i vad politiker & media ställt till med. Det måste även bli rättegångar & ansvarsutkrävande innan detta kan anses färdigt.
Ja profetiskt, mer än man skulle tror att det bara är ett sammanträffande. Jag tror att de redan visste vad som väntade. Vi här visste det här vintern/våren 2015, liksom egentligen alla insatta, eller snarare, alla medvetna, mediekonsumenter. Etablissemanget borde alltså ha känt till det ännu tidigare. Det är självklart en efterkonstruktion om att det var oväntat. Fast varför man så generöst bjöd in dem, politiker och media synkront, det är en mysterium att nysta i för historiker.
Citat:
Detsamma kan sägas om svenska journalister, vilket förklarar att de inte tvekar inför det osakliga dravel de förser mediekonsumenterna med. Rätt värdegrund är en förutsättning för karriär inom skrået - då kommer rapporteringen att vara värdegrundad uber alles.
Tror inte, att avsikten är att förstöra landet.
"Ultimately, this is about country first, party second and career last", sa ngn brittisk politiker 2011 (när striden rasade, om regeringen skulle tillåta ngn folkomröstning om EU). Jag insåg, att svenska politiker har den motsatta prioriteringen:
Karrären kommer först, sedan partiet och sist på prioriteringslistan kommer landets väl och ve.
Svenska politiker har därför imo inte någon ambition att förstöra landet; svenska politiker *saknar* någon ambition att värna landet.
"Ultimately, this is about country first, party second and career last", sa ngn brittisk politiker 2011 (när striden rasade, om regeringen skulle tillåta ngn folkomröstning om EU). Jag insåg, att svenska politiker har den motsatta prioriteringen:
Karrären kommer först, sedan partiet och sist på prioriteringslistan kommer landets väl och ve.
Svenska politiker har därför imo inte någon ambition att förstöra landet; svenska politiker *saknar* någon ambition att värna landet.
Ibland får kommunisterna till det, det får man ge dem. Här levererar Sveriges Kommunistiska Parti genom husorganet Proletären en rejäl bredsida mot den hycklande medelklassvänstern. Raka rör och en ren rak vänster mot lallande antirasism och mångkulturellt kladdande. Stiligt.
Inte mycket att invända mot den analysen. Bortsett från tron på en kapitalismbefriad socialistisk samhällsmodell förstås. Attack på rovkapitalism och cynisk brutalglobalism är hursomhelst fullt befogad även utan socialistiska preferenser. Med det sagt så, hatten av för mod och redlighet. Klart läsvärd i sin helhet.
Citat:
http://proletaren.se/ledare/vad-gor-...gedemokraterna
VAD GÖR VÄNSTERN FÖR FEL NÄR ARBETARE RÖSTAR PÅ SVERIGEDEMOKRATERNA?
[...]
Felet är att vänstern har tappat fotfästet i arbetarklassen. Istället har vänstern tagits över av en världsfrånvänd medelklass som ägnar sig åt högtflygande teorier och budskap och inte de konkreta problem som arbetare och vanligt folk står inför.
[...]
I sin gemensamma strävan byggde man en solidaritet mellan arbetarnas organisationer i olika länder och motsatte sig stormakters och storbolags försök att trycka ner och lägga under sig både länder och folk.
Idag ser det annorlunda ut. Medelklassvänstern har gett sitt stöd till den USA-ledda krigspolitiken mot bland annat Afghanistan, Libyen och Syrien, som bidragit till att slå sönder länder och fördriva miljontals människor.
[...]
Accepterandet av krigspolitiken har gått hand i hand med att medelklassvänstern gjort migrationspolitiken till sin huvudfråga. Det är genom en i ord humanistisk flyktingpolitik som den moraliska supermakten Sverige ska visa att man värnar de lidande och utsatta i världen.
Därmed accepteras migration som en lösning på världens problem och orättvisor. Men migration kan aldrig lösa dessa problem. Folkfördrivning är den liberala lösningen där problem skickas vidare och någon form av osynlig hand till slut gör att arbetskraften hamnar där det finns någon kapitalist som är beredd att köpa den.
Sett ur elitens synvinkel fyller folkfördrivningen flera funktioner. Den möjliggör att ta färdigutbildad arbetskraft från fattiga länder. Den spelar ut orättvisor mellan länder till att sänka standarden i de länder där arbetarklassen har tillkämpat sig bättre förhållanden.
Genom migrationen upprätthålls ett arbetskraftsöverskott som ökar konkurrensen mellan arbetare och därmed håller tillbaka krav på löner och trygghet. Genom migration vill eliten även förhindra den omfördelning av rikedomarna i samhället som är nödvändig på grund av en åldrande befolkning.
Därför har företagens möjlighet att fritt importera billig arbetskraft släppts fri. Men inte bara det. Genom att använda humanitära argument – kamouflera en ekonomisk invandring som asyl- och flyktingpolitik – har eliten lyckats ställa invandringsfrågan bortom politisk diskussion bland mainstreammedia och -politiker.
I viljan att alltid stå upp för humanismen – som är själva grundackordet i all vänsterpolitik – har medelklassvänstern lämnat walk over i frågor om migrationens negativa sidor och därmed gett Sverigedemokraterna möjlighet att spela mot öppet mål.
[...]
Familjer slås sönder, länder dräneras på sina befolkningar, tusentals dör vid smugglandet på Medelhavet och de sociala och ekonomiska problemen i mottagarländerna fördjupas.
Folkfördrivningen är en ond spiral som hjälper till att upprätthålla de orättvisor och det förtryck som ligger bakom migrationen. Istället för att stanna och kollektivt kämpa för en bättre framtid, blir alternativet i en hopplös och individualiserad värld att emigrera och hoppas på en bättre framtid någon annanstans. Den överklass som vägrar ta ansvar för sina länder och medborgarnas väl och ve kan därmed sitta kvar vid makten.
Det gäller även här i Sverige där överklassen – som sitter på den verkliga makten genom sitt ägande – har övergett landet.
De storbolag och kapitalister som växte till sig under folkhemmets skydd – socialdemokratin garanterade arbetsfred och tillväxtmöjligheter – har blivit för stora för Sverige. Deras arena är global och något ansvar för Sverige är de inte intresserade av. Vi ser det konkret i skatteflykt, avindustrialisering och uppslutningen bakom stormaktsprojektet EU.
Globaliseringens utrikespolitik motsvaras av en multikulturalistisk inrikespolitik. Resultatet är en nyliberal integrationspolitik som i praktiken är en segregationspolitik. Målet är inte att integrera invandrare i det svenska samhället utan att låsa fast människor i etniska, kulturella och religiösa grupper.
Multikulturalismen gör denna splittring till något exotiskt och positivt. Jämlikhet uppnås, enligt detta synsätt, genom att enskilda representanter från de olika grupperna får finnas med i tv, politiska partier, bolagsstyrelser och andra sammanhang.
För medelklassvänstern är problemet inte splittring och segregation, som är förödande för det svenska samhället och oss som vill organisera arbetarklassen i Sverige, oavsett var dessa människor är födda, till gemensam kamp.
Enligt medelklassvänstern är problemet att det svenska samhället är rasistiskt och att infödda svenskar är rasister. Istället för att angripa den förda politiken har medelklassvänstern inget annat än förakt för de arbetare som reagerar allt mer negativt när man ser konsekvenserna av den förda politiken.
Därmed gör sig medelklassvänstern totalt ointressant i arbetarklassens ögon och blir en del av den elit som bär ansvar för de växande problemen.
[...]
Framväxten av parallellsamhällen där klanstrukturer ersätter rättsstaten, där gängkrig skördar människoliv, där knarklangare och imamer bygger sina egna maktcentra, där IS-fundamentalister kan rekrytera ungdomar och där muslimska moralpoliser öppet trakasserar människor, för att ta några av de synligaste konsekvenserna.
Sett ur arbetarklassens synvinkel har invandrings- och integrationspolitiken gjort en redan plågsam situation allt mer outhärdlig. En situation skapad av övriga delar av den arbetarfientliga nyliberala politiken – pensionerna, skolorna, sjukvården, polisen, posten och snart sagt alla delar av samhället.
Överklassen har inget intresse av att lösa problemen, de har låst in sig i sina egna reservat eller flyttat utomlands. Medelklassens recept – en kombination av naiv socialliberalism och kortsiktigt kapitalistiskt projekttänkande – har visat sig både kostsamt och verkningslöst.
Kvar står vi i arbetarklassen, infödda och invandrade. Oroade, förbannade, splittrade, osynliggjorda och ovana att se oss själva som en politisk kraft. Men det är på oss det faller att ta ansvar för landets framtid.
[...]
Att allt fler av oss vänder sig bort från mainstreampartier och media som är ansvariga för eländet är en bra början.
[...]
Felet är att vänstern har tappat fotfästet i arbetarklassen. Istället har vänstern tagits över av en världsfrånvänd medelklass som ägnar sig åt högtflygande teorier och budskap och inte de konkreta problem som arbetare och vanligt folk står inför.
[...]
I sin gemensamma strävan byggde man en solidaritet mellan arbetarnas organisationer i olika länder och motsatte sig stormakters och storbolags försök att trycka ner och lägga under sig både länder och folk.
Idag ser det annorlunda ut. Medelklassvänstern har gett sitt stöd till den USA-ledda krigspolitiken mot bland annat Afghanistan, Libyen och Syrien, som bidragit till att slå sönder länder och fördriva miljontals människor.
[...]
Accepterandet av krigspolitiken har gått hand i hand med att medelklassvänstern gjort migrationspolitiken till sin huvudfråga. Det är genom en i ord humanistisk flyktingpolitik som den moraliska supermakten Sverige ska visa att man värnar de lidande och utsatta i världen.
Därmed accepteras migration som en lösning på världens problem och orättvisor. Men migration kan aldrig lösa dessa problem. Folkfördrivning är den liberala lösningen där problem skickas vidare och någon form av osynlig hand till slut gör att arbetskraften hamnar där det finns någon kapitalist som är beredd att köpa den.
Sett ur elitens synvinkel fyller folkfördrivningen flera funktioner. Den möjliggör att ta färdigutbildad arbetskraft från fattiga länder. Den spelar ut orättvisor mellan länder till att sänka standarden i de länder där arbetarklassen har tillkämpat sig bättre förhållanden.
Genom migrationen upprätthålls ett arbetskraftsöverskott som ökar konkurrensen mellan arbetare och därmed håller tillbaka krav på löner och trygghet. Genom migration vill eliten även förhindra den omfördelning av rikedomarna i samhället som är nödvändig på grund av en åldrande befolkning.
Därför har företagens möjlighet att fritt importera billig arbetskraft släppts fri. Men inte bara det. Genom att använda humanitära argument – kamouflera en ekonomisk invandring som asyl- och flyktingpolitik – har eliten lyckats ställa invandringsfrågan bortom politisk diskussion bland mainstreammedia och -politiker.
I viljan att alltid stå upp för humanismen – som är själva grundackordet i all vänsterpolitik – har medelklassvänstern lämnat walk over i frågor om migrationens negativa sidor och därmed gett Sverigedemokraterna möjlighet att spela mot öppet mål.
[...]
Familjer slås sönder, länder dräneras på sina befolkningar, tusentals dör vid smugglandet på Medelhavet och de sociala och ekonomiska problemen i mottagarländerna fördjupas.
Folkfördrivningen är en ond spiral som hjälper till att upprätthålla de orättvisor och det förtryck som ligger bakom migrationen. Istället för att stanna och kollektivt kämpa för en bättre framtid, blir alternativet i en hopplös och individualiserad värld att emigrera och hoppas på en bättre framtid någon annanstans. Den överklass som vägrar ta ansvar för sina länder och medborgarnas väl och ve kan därmed sitta kvar vid makten.
Det gäller även här i Sverige där överklassen – som sitter på den verkliga makten genom sitt ägande – har övergett landet.
De storbolag och kapitalister som växte till sig under folkhemmets skydd – socialdemokratin garanterade arbetsfred och tillväxtmöjligheter – har blivit för stora för Sverige. Deras arena är global och något ansvar för Sverige är de inte intresserade av. Vi ser det konkret i skatteflykt, avindustrialisering och uppslutningen bakom stormaktsprojektet EU.
Globaliseringens utrikespolitik motsvaras av en multikulturalistisk inrikespolitik. Resultatet är en nyliberal integrationspolitik som i praktiken är en segregationspolitik. Målet är inte att integrera invandrare i det svenska samhället utan att låsa fast människor i etniska, kulturella och religiösa grupper.
Multikulturalismen gör denna splittring till något exotiskt och positivt. Jämlikhet uppnås, enligt detta synsätt, genom att enskilda representanter från de olika grupperna får finnas med i tv, politiska partier, bolagsstyrelser och andra sammanhang.
För medelklassvänstern är problemet inte splittring och segregation, som är förödande för det svenska samhället och oss som vill organisera arbetarklassen i Sverige, oavsett var dessa människor är födda, till gemensam kamp.
Enligt medelklassvänstern är problemet att det svenska samhället är rasistiskt och att infödda svenskar är rasister. Istället för att angripa den förda politiken har medelklassvänstern inget annat än förakt för de arbetare som reagerar allt mer negativt när man ser konsekvenserna av den förda politiken.
Därmed gör sig medelklassvänstern totalt ointressant i arbetarklassens ögon och blir en del av den elit som bär ansvar för de växande problemen.
[...]
Framväxten av parallellsamhällen där klanstrukturer ersätter rättsstaten, där gängkrig skördar människoliv, där knarklangare och imamer bygger sina egna maktcentra, där IS-fundamentalister kan rekrytera ungdomar och där muslimska moralpoliser öppet trakasserar människor, för att ta några av de synligaste konsekvenserna.
Sett ur arbetarklassens synvinkel har invandrings- och integrationspolitiken gjort en redan plågsam situation allt mer outhärdlig. En situation skapad av övriga delar av den arbetarfientliga nyliberala politiken – pensionerna, skolorna, sjukvården, polisen, posten och snart sagt alla delar av samhället.
Överklassen har inget intresse av att lösa problemen, de har låst in sig i sina egna reservat eller flyttat utomlands. Medelklassens recept – en kombination av naiv socialliberalism och kortsiktigt kapitalistiskt projekttänkande – har visat sig både kostsamt och verkningslöst.
Kvar står vi i arbetarklassen, infödda och invandrade. Oroade, förbannade, splittrade, osynliggjorda och ovana att se oss själva som en politisk kraft. Men det är på oss det faller att ta ansvar för landets framtid.
[...]
Att allt fler av oss vänder sig bort från mainstreampartier och media som är ansvariga för eländet är en bra början.
Inte mycket att invända mot den analysen. Bortsett från tron på en kapitalismbefriad socialistisk samhällsmodell förstås. Attack på rovkapitalism och cynisk brutalglobalism är hursomhelst fullt befogad även utan socialistiska preferenser. Med det sagt så, hatten av för mod och redlighet. Klart läsvärd i sin helhet.
DN skickar upp en nödraket. Svårt att rekrytera antirasister till att demonstrera mot NMR i Ludvika imorgon.
De som deltar i sådana här protester gör det för den eufori som kommer av att känna sig lite förmer än andra. Idag funkar det inte med antirasism då den moraliska kollapsen för denna åsiktsriktning nu börjar bli uppenbar för alla. Ingen vill längre gå i samma tåg som sexsvultna batikhäxor.
Citat:
Vad vi ser här är att det moraliska övertaget som antirasister tagit för givet nu håller på att förbytas i sin motsats. Annie Lööf är inte god när hon låter 9000 afghanska unga män stanna. Hon är ond, och när hon insåg att det var så hon sågs så började hon gråta.
Dalarna mot rasism bildades som en motreaktion mot nazisterna och andra rasistiska rörelsers frammarsch i Dalarna i början av 2010-talet. När 500 NMR-medlemmar marscherade i Falun förra året samlade motdemonstrationen 3 000 personer och 70 olika före*ningar deltog som medarrangörer. I Ludvika har nätverket fått med tio föreningar, varav bara två kommer från kommunen.
– Vi har gjort på samma sätt som tidigare och mejlat alla föreningar i föreningsregistret, alltifrån idrottsklubbar till hantverksföreningar, men knappt fått svar. Det är många som tackat nej eftersom de anser att det blir för politiskt eller sätter medlemmarna i riskzonen, säger Angelica Andersson.
Det antirasistiska nätverket We are Dalarna, som är lite mindre och som bland annat demonstrerar som clowner mot nazister, har upplevt samma sak. Tidigare år har nätverket fått butiker att skylta med kärleksbudskap, men i Ludvika har intresset varit svalare. De flesta av deras deltagare kommer vara inresta från annat håll i Dalarna.
– Vi har gjort på samma sätt som tidigare och mejlat alla föreningar i föreningsregistret, alltifrån idrottsklubbar till hantverksföreningar, men knappt fått svar. Det är många som tackat nej eftersom de anser att det blir för politiskt eller sätter medlemmarna i riskzonen, säger Angelica Andersson.
Det antirasistiska nätverket We are Dalarna, som är lite mindre och som bland annat demonstrerar som clowner mot nazister, har upplevt samma sak. Tidigare år har nätverket fått butiker att skylta med kärleksbudskap, men i Ludvika har intresset varit svalare. De flesta av deras deltagare kommer vara inresta från annat håll i Dalarna.
De som deltar i sådana här protester gör det för den eufori som kommer av att känna sig lite förmer än andra. Idag funkar det inte med antirasism då den moraliska kollapsen för denna åsiktsriktning nu börjar bli uppenbar för alla. Ingen vill längre gå i samma tåg som sexsvultna batikhäxor.
Citat:
Det går nog inte heller att fabricera ytterligare en "Årets Bild" i samband med demonstrationen.
DN skickar upp en nödraket. Svårt att rekrytera antirasister till att demonstrera mot NMR i Ludvika imorgon.
Vad vi ser här är att det moraliska övertaget som antirasister tagit för givet nu håller på att förbytas i sin motsats. Annie Lööf är inte god när hon låter 9000 afghanska unga män stanna. Hon är ond, och när hon insåg att det var så hon sågs så började hon gråta.
De som deltar i sådana här protester gör det för den eufori som kommer av att känna sig lite förmer än andra. Idag funkar det inte med antirasism då den moraliska kollapsen för denna åsiktsriktning nu börjar bli uppenbar för alla. Ingen vill längre gå i samma tåg som sexsvultna batikhäxor.
Vad vi ser här är att det moraliska övertaget som antirasister tagit för givet nu håller på att förbytas i sin motsats. Annie Lööf är inte god när hon låter 9000 afghanska unga män stanna. Hon är ond, och när hon insåg att det var så hon sågs så började hon gråta.
De som deltar i sådana här protester gör det för den eufori som kommer av att känna sig lite förmer än andra. Idag funkar det inte med antirasism då den moraliska kollapsen för denna åsiktsriktning nu börjar bli uppenbar för alla. Ingen vill längre gå i samma tåg som sexsvultna batikhäxor.
Citat:
Ur ditt citat från Proletären:Ibland får kommunisterna till det, det får man ge dem. Här levererar Sveriges Kommunistiska Parti genom husorganet Proletären en rejäl bredsida mot den hycklande medelklassvänstern. Raka rör och en ren rak vänster mot lallande antirasism och mångkulturellt kladdande. Stiligt.
http://proletaren.se/ledare/vad-gor-...gedemokraterna
Inte mycket att invända mot den analysen. Bortsett från tron på en kapitalismbefriad socialistisk samhällsmodell förstås. Attack på rovkapitalism och cynisk brutalglobalism är hursomhelst fullt befogad även utan socialistiska preferenser. Med det sagt så, hatten av för mod och redlighet. Klart läsvärd i sin helhet.
http://proletaren.se/ledare/vad-gor-...gedemokraterna
Inte mycket att invända mot den analysen. Bortsett från tron på en kapitalismbefriad socialistisk samhällsmodell förstås. Attack på rovkapitalism och cynisk brutalglobalism är hursomhelst fullt befogad även utan socialistiska preferenser. Med det sagt så, hatten av för mod och redlighet. Klart läsvärd i sin helhet.
Citat:
Felet är att vänstern har tappat fotfästet i arbetarklassen. Istället har vänstern tagits över av en världsfrånvänd medelklass som ägnar sig åt högtflygande teorier och budskap och inte de konkreta problem som arbetare och vanligt folk står inför.
Vänstern genom Frankfurtskolan bespetsade sig på intelligentian redan under mellankrigsåren och 68-vågen är väl sinnebilden av den långa marschen genom institutionerna. Arbetarna har aldrig överlag haft mycket identifikation med socialistiska, internationella visioner. Inte i Ryssland under Lenins tid heller. Mest bönder, föga attraherade av storvulen, totalitär social ingenjörskonst.
Proletären har mer rätt än fel i sin analys, men kämpar med att upprätthålla förståelsen av rivaliserande klasser: "arbetarklassen" och "medelklassvänstern". Nog för att klasser rivaliserar; det är mest indelningen eller benämningarna som förtjänar förtydligande - åtminstone om man som jag inte tillhör Proletärens läsekrets. Är inte medelklassen arbetarklass? Kanske menas att "arbetarklassen" är den lägre, manuellt arbetande medelklassen och "medelklassvänstern" framför allt är mittfåran och delar av medelklassens övre skikt - som jobbar med att prata och producera idéer och bilder/representationer lojala med etablissemanget och PK-ideologin som är den förhärskande ideologin. LO har väl varit duktigt/engagerat - men inte nödvändigtvis framgångsrikt - i att massera/mangla medlemmarna med PK-ideologin. Så "arbetarklassen" har inte många beskyddare om man med det menar värnare av dess intressen.
Har Proletären några tankar om bidragsproletariatet? Prekariatet? Den industriella reservarmén?
---
Ytterligare citat:
Citat:
Familjer slås sönder...
Ja, det har varit en komponent i maktövertagandets strategi hos Marx och alla efterföljande kommunister/socialister: social ingenjörskonst för danandet av falskt medvetande hos proletariat/arbetarklass/sovjetmänniskor och en fanatisk och/eller hycklande nomenklatura. Socialisternas fordringar på familjen (upplösning), äganderätten (skatt, expropriering) och religionen (förbud eller kontroll).
__________________
Senast redigerad av Kinuski 2018-04-30 kl. 21:50.
Senast redigerad av Kinuski 2018-04-30 kl. 21:50.
Citat:
DN skickar upp en nödraket. Svårt att rekrytera antirasister till att demonstrera mot NMR i Ludvika imorgon.
Vad vi ser här är att det moraliska övertaget som antirasister tagit för givet nu håller på att förbytas i sin motsats. Annie Lööf är inte god när hon låter 9000 afghanska unga män stanna. Hon är ond, och när hon insåg att det var så hon sågs så började hon gråta.
De som deltar i sådana här protester gör det för den eufori som kommer av att känna sig lite förmer än andra. Idag funkar det inte med antirasism då den moraliska kollapsen för denna åsiktsriktning nu börjar bli uppenbar för alla. Ingen vill längre gå i samma tåg som sexsvultna batikhäxor.
Vad vi ser här är att det moraliska övertaget som antirasister tagit för givet nu håller på att förbytas i sin motsats. Annie Lööf är inte god när hon låter 9000 afghanska unga män stanna. Hon är ond, och när hon insåg att det var så hon sågs så började hon gråta.
De som deltar i sådana här protester gör det för den eufori som kommer av att känna sig lite förmer än andra. Idag funkar det inte med antirasism då den moraliska kollapsen för denna åsiktsriktning nu börjar bli uppenbar för alla. Ingen vill längre gå i samma tåg som sexsvultna batikhäxor.
Ja, den unika invandringspolitiken utgör en moralisk kollaps. Jag råkade för ett par dagar se den här välskrivna texten på Facebook. Det är möjligen den första riktiga svalan ... med reservation för att jag givetvis inte överblickar allt som skrivs på Facebook.
"ETIK OCH MORAL I MIGRATIONSDEBATTEN
Jag har under de senaste årens migrationsdebatt förundrats över det sätt på vilket många förhållit sig till frågor om etik och moral. Migrationsfrågan har många rent praktiska aspekter. Som liberal anser jag att man, om man bekänner sig till liberalismen, inte bör leva i en fantasivärld, utan arbeta med tillämpbara lösningar. Jag tror därför varken på proletariatets diktatur eller ett libertarianskt lyckorike utan gränser, utan på lösningar som är genomförbara.
Men min uppfattning om migrationen har i allt väsentligt formats av moraliska överväganden. (min fetstil) Jag har samtidigt konstaterat att ledande politiker kommit till helt andra uppfattningar än mina, vilka de i sin tur ansett vara baserade på moraliska överväganden.
Under de år som gått har jag lyssnat till ledande politiker som gett uttryck för asylaktivism, utan att förstå hur de kan anse sig själva agera moraliskt. För min del har det inte bara handlat om olika syn på sakfrågorna, utan om ställningstaganden jag helt enkelt inte kan tolerera, ur ett moraliskt perspektiv.
I stigande ordning av omoral har följande tre områden berört mig:
MEST HUMANISM FÖR PENGARNA: Som humanist kan man inte agera som en curlingförälder som handlar stora mängder godis till sina barn för att bli omtyckt. På samma sätt som socialdemokratin under det tidiga 1900-talet inte bars hän av rop på rättvisa och hängde upp direktörerna i närmsta träd, utan med reformer försökte bygga ett bättre land, måste de som vill se en bättre värld försöka reformera och använda knappa resurser på bästa sätt.
Dessvärre ville SD använda knappa resurser på bästa sätt, vilket innebar att övriga partier kände sig förpliktigade att få MINST humanism för pengarna – som om själva slöseriet var ett tecken på en överlägsen moral.
LANDET: Den bristande omsorgen om Sveriges välmåga är en aspekt jag har haft ännu svårare att förstå, ur ett moraliskt perspektiv. Detta berör migrationspolitiken, men inte enbart, utan har utgjort ett komplex av frågor om migration, kriminalitet, papperslösa, identitetspolitik, det sekulära Sverige och vardagliga frågor som tyst och lugnt på biblioteken.
Det var länge otillåtet att tala om volymer, om Sveriges förmåga att ta emot och överleva en flyktingvåg. Den som försökte blev stämplad som nyfascist, eller värre - som om beredvilligheten att förstöra sitt land var ett tecken på en överlägsen moral.
ÄLDRE OCH BEHÖVANDE: Detta är den aspekt som berört mig allra mest. De ledande politiker som ägnat sig åt asylaktivism förefaller helt sakna empati med landets svagaste grupper. Antalet fattigpensionärer ökar, rapporter uppger att Sveriges pensioner ligger på en europeisk bottennivå, LSS dras in, (svenska) uteliggare lämnas åt sitt öde, tandvården kostar avsevärda belopp för de svenskar som inte har råd – och så vidare.
De som påpekat detta har anklagats för att ”ställa grupp mot grupp” - som om förnekandet av målkonflikter i samhället var ett tecken på en överlägsen moral. Som om allokering av resurser bort från det svenska till det icke-svenska var ett tecken på en överlägsen moral.
SAMMANFATTNINGSVIS så anser jag att asylaktivismen kännetecknats av moralisk ihålighet, av tomt skramlande tunnor, av personer som inte haft förmågan att hantera moraliska dilemman och formulera realistiska handlingsplaner baserade på etiska överväganden.
Centerns besked igår var ytterligare ett uttryck för detta. Jag hoppas att Sverige går en bättre framtid till mötes efter valet, med en borgerlig regering utan C, men med stöd av SD. Jag uppfattar inte Sverigedemokraterna som ett moraliskt högtstående parti, men paradoxalt nog skulle svensk politik kunna bli mer moralisk om de utgör en del av regeringsunderlaget."
Kan tyvärr inte länka till texten, då skribenten (utan förklaring) avlägsnade inlägget (jämte ca. ett halvt dussin eftertänksamma kommentarer) ngn dag senare. Han kanske fick kritik IRL?
Hursom. Allt eftersom allt fler genomskådar de självgoda migrationsevangelisternas omoral, så blir det successivt lite svårare för dem. The writing is on the wall...
Citat:
Ur ditt citat från Proletären:
Vänstern genom Frankfurtskolan bespetsade sig på intelligentian redan under mellankrigsåren och 68-vågen är väl sinnebilden av den långa marschen genom institutionerna. Arbetarna har aldrig överlag haft mycket identifikation med socialistiska, internationella visioner. Inte i Ryssland under Lenins tid heller. Mest bönder, föga attraherade av storvulen, totalitär social ingenjörskonst.
Proletären har mer rätt än fel i sin analys, men kämpar med att upprätthålla förståelsen av rivaliserande klasser: "arbetarklassen" och "medelklassvänstern". Nog för att klasser rivaliserar; det är mest indelningen eller benämningarna som förtjänar förtydligande - åtminstone om man som jag inte tillhör Proletärens läsekrets. Är inte medelklassen arbetarklass? Kanske menas att "arbetarklassen" är den lägre, manuellt arbetande medelklassen och "medelklassvänstern" framför allt är mittfåran och delar av medelklassens övre skikt - som jobbar med att prata och producera idéer och bilder/representationer lojala med etablissemanget och PK-ideologin som är den förhärskande ideologin. LO har väl varit duktigt/engagerat - men inte nödvändigtvis framgångsrikt - i att massera/mangla medlemmarna med PK-ideologin. Så "arbetarklassen" har inte många beskyddare om man med det menar värnare av dess intressen.
Har Proletären några tankar om bidragsproletariatet? Prekariatet? Den industriella reservarmén?
Vänstern genom Frankfurtskolan bespetsade sig på intelligentian redan under mellankrigsåren och 68-vågen är väl sinnebilden av den långa marschen genom institutionerna. Arbetarna har aldrig överlag haft mycket identifikation med socialistiska, internationella visioner. Inte i Ryssland under Lenins tid heller. Mest bönder, föga attraherade av storvulen, totalitär social ingenjörskonst.
Proletären har mer rätt än fel i sin analys, men kämpar med att upprätthålla förståelsen av rivaliserande klasser: "arbetarklassen" och "medelklassvänstern". Nog för att klasser rivaliserar; det är mest indelningen eller benämningarna som förtjänar förtydligande - åtminstone om man som jag inte tillhör Proletärens läsekrets. Är inte medelklassen arbetarklass? Kanske menas att "arbetarklassen" är den lägre, manuellt arbetande medelklassen och "medelklassvänstern" framför allt är mittfåran och delar av medelklassens övre skikt - som jobbar med att prata och producera idéer och bilder/representationer lojala med etablissemanget och PK-ideologin som är den förhärskande ideologin. LO har väl varit duktigt/engagerat - men inte nödvändigtvis framgångsrikt - i att massera/mangla medlemmarna med PK-ideologin. Så "arbetarklassen" har inte många beskyddare om man med det menar värnare av dess intressen.
Har Proletären några tankar om bidragsproletariatet? Prekariatet? Den industriella reservarmén?
Nu är inte jag heller någon vanekonsument av Proletären men jag kollar in den ibland. Vad jag har märkt görs ingen skillnad mellan arbetarklass och bidragsproletariat. De importerade bidragstagarna betraktas nog som arbetare som i och för sig saknar arbete. Men om inte det slemma kapitalet slafsat i sig produktivmedlen och skitit ut dem någon annanstans skulle det invandrade prekariatet arbetat, axel mot axel med sina klassfränder. Fast helst skulle de arbetat i sina egna hemländer som nu snöpligen snillas på sin eminenta arbetskraft som så väl hade behövts för hemmamarknadens socialistiska revolution. Så på det viset osynliggörs de invandrades otäcka ideologiska hemvist även av hardcorekommunisterna. Fläcken är lika blind som hos den antirasistiska medelklasshycklarvänstern. Skillnaden består nog mest i att den antirasistiska medelklasshycklarvänstern (som för övrigt verkar förlora intresset i häpnadsväckande rask takt) inte kan föreställa sig att en kulört kulturvarierad skulle kunna besitta några karaktärsbrister och kommunisterna inte kan tänka tanken att något personligen klandervärt kunde vidlåda en arbetare, med eller utan arbete.
Gissningsvis kommer nästa stridsäpple mellan kommunistvänstern och hipstervänstern bli klimatalarmismen då ju miljötalibanernas framtidsvisionära klåfingrighet utgör ett lika stort hot mot arbetarklassen som hipstervänsterns fram till nyss rådande oxytocinimpregnerade mångkulturkladdande. #Vistårinteutfolket skiftar enkelt fokus och fortsätter gå all in med totalitär hjärntvätt genom hela utbildningssystemet och medieproduktionen. Barn- och ungdomspsykiatrins klientupptag kommer breddas något enormt då det till privilegieskuldångesten inför alla mindre lyckligt lottade hitkomna medmänniskor även, under massivt tryck, ska fogas regelrätt dödsångest inför den morgondag som riskerar att aldrig komma. Även i den striden lär kommunisterna framstå som minst verklighetsfrånvända.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
