Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Kalla henne "beaver" du för all del, men ditt omdömme kan ju kanske vara något töcknigt, på samma sätt som det visas exempel på här: https://www.youtube.com/watch?v=aWKYGsm3Ue8

Men att Bjereld ens får leka statsvetare när han sitter med i Socialdemokraternas verkställande utskott är väl närmast ett mål i tom bur när det gäller att visa att akademia är politiskt sönderkorrumperat. Men det skiter media i för det gäller att hålla sig på agendamotorvägen och inte köra opinionsjournalistiken i diket.

Haha sorry, bäver kanske inte var så lämpligt, men vad ligger mellan hund och lejon (ska dock påpeka att hundar är fantastiska djur och skulle aldrig skulle bete sig så illa som den svenska nomenklaturan, deras flockkänsla och lojalitet är utsökt)? Ekorre? Mård? Iller? Tvättbjörn? Förslag emottages tacksamt.

(För övrigt dricker jag nästan ingenting [ang. länken], så om jag har dåligt omdöme, kan jag tyvärr inte skylla det på spriten [eller något annat centralstimulerande]).

Ska och ska. Det behöver inte finnas ett underförstått syfte med att rasera EU, men kan följden bli en annan med massimmigrationen av muslimer, afrikaner och andra långtbortistanare? Det räcker med närsynt egenintresse och dagspolitisk upptagenhet, tjafs om "bilden av Sverige" osv. Politisk prokrastinering.

Överstatlighet, antingen det är NGO:s eller globala företag, kan ej frodas med sönderslagna nationalstater. Affärsverksamhet kräver möjlighet till rättsligt stöd, som ju utgår från de enskilda ländernas legala system. Det må vara somligas våta dröm att dana överstatliga jurisdiktioner, men det är ett långsamt arbete i globalismens följd; kanske ett federalt EU kan ta över statsspillror med etniska konflikter, med stöd av NATO eller åtminstone USA. Det är en välkänd politisk taktik, om inte strategi, att dra fördel av en "kris" för att stifta tillräckligt långtgående lagar eller vidta hårdföra åtgärder, motiverade av situationens allvar och undantagstillstånd. Det ligger väl delvis i människans natur att inte åtgärda problem förrän de uppfattas svårartade nog. Om inte annat så tenderar motivationen och kanske opinionen växa för åtgärder som s a s adresserar problemen. Låt vara att problemen är uppkomna av aktiv politik eller politisk underlåtenhet.

EU kan försmäkta. Ska federationen växa fram krävs en våldsapparat som kan tygla miljonhorderna som invaderar årligen, och det växande missnöjet bland medborgarna. Åtminstone i Sverige finns inte den polisiära resursen att hantera detta. Finns det militär förmåga? Å andra sidan är svenskarna ett fördragsamt och fogligt folk.

Kina tror jag inte alls är intresserat av ett kollapsat EU. Varför skulle de? Bättre att göra affärer, exploatera Afrika, skuldsätta USA, konsolidera positionerna i Sydostasien och köpa upp företag i hela världen. Kinesiskt kulturellt samförstånd och etniskt nätverkande (guanxi) binder ihop kineser utomlands och kineser i Kina genom ömsesidig förståelse och tillit.

Willy Wimmer, tidigare statssekreterare (CDU) i det tyska försvarsdepartement:

Barrling en relativt ytlig ideologisk analys av partierna med Somewheres/Anywheres. Om de än kan sammanfattas så.
Hon noterar att:
”En välfärdsstat av svenskt snitt kan inte omfatta hur stora grupper nyanlända som helst.”
”nyanlända” men inget om det långsiktigt ohållbara med välfärdsstat och mångkultur om än det kan bli konflikt om en del värderingar.

”Man kan fundera över hur utvecklingen för ett parti som Sverigedemokraterna hade sett ut om Sverige i stället för mångkultur i stället hade inriktat sig på nya medborgares anpassning till svensk majoritetskultur.”
Hur menar hon att det ens skulle ha varit möjligt rent teoretiskt med de volymer som varit de senaste tre decennierna? Och ekonomisk NAIRU politik som hållit uppe arbetslösheten.

Men det förstår du väl, med sitt vanliga försiktiga sätt att uttrycka sig, menar hon förstås att det var/är omöjligt, och att vi borde insett det för länge sedan, och valt en annan väg. Det är på intet sätt den mest originella eller vågade analysen jag sett, men den är i alla fall hederlig, uttryckt av en akademiker och statsvetare (utan (?) politiska och plakatjournalistiska ambitioner). Hon menar att SD inte skulle behövts, och det är precis vad jag anser också. Om moderater hade fortsatt varit en mothållande kraft även i andra frågot uomför de rent ekonomiska (som Bohman) hade det kanske räckt. Men moderaterna satte ekonomin för nationen (man såg/ser nog ett motsatsförhållande i detta, konstigt nog, fråga Kina tex), och så gick det som det gick. Som sagt ingen rocket science där heller, men att hela moderaternas välbildade kadrar kunde missa detta kan bara förklaras med..lockande karriärer. Simpel moderat girighet. Och ett obefintligt krig i media

Själv tor jag man ska vara försiktig med att projicera sina egna preferenser på tyckare och inte minst politiker utan att de faktiskt uttryckt att de har dessa.

Stopp och belägg!

Det här är väsentligt för förståelsen av hela det problem som tråden behandlar. Frånvaron av ett mediakrig (förutom det mot svenskarna) är en sak. Det är mångkulturen i sig som är problemet.

Barrling är helt fel ute. Det är inte frågan om en nostalgisk känsla. Hon har inte begripit att det är mångkulturen som får människor att må sämre. Det är vetenskapligt testat och bevisat.
Vi tar det om igen.

Från wikipedia om Robert Putnams gigantiska undersökning om mångkultur.


https://en.wikipedia.org/wiki/Robert_D._Putnam

Kort och gott - allt blev i stort sett sämre med mångkultur. För svenskarnas del betyder det understrukna att vi i ett mångkulturellt samhälle inte ens litar på varandra eller vill ha kontakt med varandra.

Det är därför som jag tjatar att vi måste rikta blickarna mot den utopiska synen på mångkulturen i sig. Ingen annan gör det. Det handlar inte om bara om skatter, socialbidrag, äldreomsorg, arbetslöshet även om det naturligtvis är oehört väsentligt.

Det är mångkulturen som är en grundorsak till att svensken mår dåligt idag. Alla gör det. Jude som grek.

Jo men det är ju det hon säger: SD:s framgångar handlar inte om migrationen bara (typ om ekonomi) utan om en djupare känsla av att något gått förlorat och att man inte kan känna igen sig i sitt eget land. Hon använder inte ordet mångkultur men det är det hon menar.

Tycker jag inte.
Det Barrling beskriver är synsättet som möjliggjort mångkulturen. Steget före mångkulturens införande.
Orsaken till att mångkulturen bejakats helt utan konsekvensanalys
En vetenskaplig konsekvensanalys av mångkulturen skulle leda till ett totalförbud.
Mångkulturen är en katastrof men Barrling resonerar om orsaken till hur detta kunde ske.
Och hur detta kunde få fäste i de politiska partierna till den milda grad att det riskerar landets stabilitet.
Och det helt utan konsekvensanalys.
Förklaringsmodellen ger också politikerna en väg ut ur mångkulturträsket.

De olika synsättet på tillvaron med grundvärderingar lika gammal som kulturen. Ja kanske till och med genetiskt.

Människan genom historien har länge varit nomader, samlare och jägare. Anywheres eller globalister i dagens terminologi. Jakten och Samlandet=kapitalet idag är det viktiga. Nya jaktmarker och nya möjligheter är själva livet. Vikingar av fri vilja. Romer och Judar av olika skäl.

Men kulturbyggandet med jordbrukssamhället införde bofasta. Somewheres som bygger framtiden lokalt för familjen och sätter också ett icke pekuniärt värde på tillvaron och historien. Konservativa, landägande eller rättare sagt landförvaltande människor vilka värderar tillvaron helt annorlunda än nomaderna. Historien visar på ständiga krig mellan dessa grupper.

Många ungdomar är Anywheres tills de växer upp och bildar familj och blir då Somewheres där de slår ner sina bopålar. Det är antagligen genetiskt betingat för däggdjurs och även människans utveckling. Ungdomar som måste söka sig sitt egna revir. Valpar som flockas för att utmana och lämna sitt ursprungliga revir för att söka sig sina egna jaktmarker.
Men när större delen av populationen och alla medier fastnar i ett evigt tonårsperspektiv på tillvaron blir det förhärskande synsättet Anywheres. Moderna citynomader. Men helt skiljt från majoriteten av folket som nästan alla blir Somewheres förr eller senare.

Ett rotlöst folk utan stabila familjebildningar och bostäder blir en flock Anywheres i sin jakt på lycka.
Tills de finner den. Då blir de nästan undantagslöst Somewheres.

Vägen ut ur detta?
Att inse att det är känslor/hormoner/genetik och inte politik som styrt utvecklingen.

Men det visste vi i tråden redan. Det Barrling gjorde var att förklara detta för Anywheres.

"Putnam has been criticized for the lag between his initial study and his publication of his article. In 2006, Putnam was quoted in the Financial Times as saying he had delayed publishing the article until he could "develop proposals to compensate for the negative effects of diversity" (quote from John Lloyd of Financial Times"

Så om han inte hade kunnat utveckla påståenden om att de negativa effekterna skulle kunna elimineras hade han inte publicerat?

I olika intervjuer ångar han på om immigrationens förträfflighet, speciellt för USA och att de sociala ”kostnaderna” är kortsiktiga. Eliminerar man bara dessa så är det bara typ win-win. Men US stora immigration av vem som helst från var som helst startades först 1965, innan dess var det i stort bara europeisk invandring. Först de senaste decennierna har andelen utlandsfödda växt stort. Som vanligt alltså, äpplen och päron blandas friskt och påstås vara sanning.

Putnam är en Harward professor. Han hade en djup ideologisk bindning till det förträffliga i projektet mångkultur. Ryktet säger att han blev så djupt bedrövad av resultatet av sin stora studie att det var därför publiceringen dröjde flera år. Att den slutligen publicerades berodde på att slutsatserna sipprade ut vid sidan av honom.

Men resultatet är att alla människor mår dåligt av mångkultur. Oberoende av ideologi, ras eller om man med Paulus ord är jude eller grek.