Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Vore intressant att se en sådan kartläggning och vilka kopplingar som skulle komma fram i den. Emellertid är det intressant att titta mer på vad som skrivits mer om detta i näthatets förfärliga undervegetation.

Personligen finner jag följande gästkrönika på Nordfront om hur Sverige blev mångkulturellt mycket läsvärd och detaljerad. Inte minst följande stycke,


När Rolf Malm då skrev sin krönika "21 oktober 1964 - Sveriges ödesdag" och publicerade den på Avpixlat blev det ett jävla liv. Från Nyheter Idag kom antisemitanklagelser varpå någon på Avpixlat skrev om krönikan för att på så sätt göra den politiskt korrekt tillika korridorsanpassad. Sanningen fruktar ingen utredning men det gör alla som under förespegling av att värna det svenska folket, plötsligt när sanningen kommer på tal genast ska förbjuda den för att skydda de förbrytare som gav och fortfarande ger oss mångkulturen vareviga dag. Mest patetisk utav alla dessa är förstås Jan Sjunnesson som skrev brev till Expo och SKMA för att "ta avstånd" från Ingrid Carlqvist efter det att hon kommit till insikt om att judarna gav oss mångkulturen. Det kan man kalla mediekrig det.


https://www.nordfront.se/sionisttidn...ngkulturen.smr

http://jajj.se/hurra-jag-ar-antisemi...ar-och-israel/

https://peterharold.wordpress.com/20...nbara-judarna/

https://www.youtube.com/watch?v=Zggg33YK3vI

Breitbart och Prisonplanet anammar kulturmarxistisk strategi fullt ut när det gäller Harvey Weinstein. Det är aggresiva uppmaningar om avståndstaganden från allt och alla plus ständig guilt by association. Förmildrande omständigheter är att kulturmarxisterna använt denna strategi under sådan lång tid och att de kan få smaka egen medicin i hopp om någon form av uppvaknande kan vara någoting positivt. Men jag tvivlar, antagligen får vi bara se mer av samma från kulturmarxisterna.

Jag har förståelse att man inte alltid kan hålla huvudet kallt när motståndaren ständigt använder dessa fulla knep, men i förlägningen bidrar denna pöbelmentalitet bara till ytterligare fördummning av samhället. Att alla ska krävas på avståndstaganden och tävla i vem som tar mest avstånd från någonting börjar bli tröttsamt, även när kulturmarxisterna tvingas göra det.

Bra skrivet av Hakelius.

Vill man kan man se det som Hakelius tar upp, som att regering och andra myndigheter slutat vara lojala mot de bärande principerna när det gäller styrelsen av landet. Istället för att vara lojala mot grundlagarna och övrig lagstiftning samt reglementen av olika slag, är man lojal mot olika slags värdegrunder och idéer som man håller sig med privat eller i mindre eller större grupper. Man är också mer lojal mot grupper och rentav personliga förbindelser, än med det system som ska se till att styrelsen av landet sköts på bästa sätt.

Vi kan se det hos generaldirektörer och andra toppar i myndigheter som struntar i gällande rätt vid upphandlingar av exempelvis så kallade it-lösningar. Där väger reglementen mycket lätt, sannolikt så lätt att många myndigheters ledningar inte ens tycker att man behöver känna till vad som står i reglementa. Vi ser det hos landets högsta polisledning som konsekvent vägrar göra nåt åt vandalism och rent samhälsupplösande aktiviteter som förekommer titt som tätt både här och där, till och med förekommer på vara sjukhus. När sådant förekommit pratar man mycket efteråt, pratar mycket bekymmrat med alla inblandades pannor i djupaste veck, istället för att bara ta fatt i nidingarna och slänga dem antingen ut ur landet eller i fängelse väldigt länge.

Man ser också en direkt avsikt att inte upprätthålla svenska lagar och regler när det gäller en sån sak som utvisningar. Visst kan ministrar prata om att nu minsann ska det utvisas, och ena stunden är det 17 000 afghanska minderåriga män, i nästa stund är det 80 000 alla möjliga andra, som ska utvisas. Men när du och jag och andra kollar hur många som faktiskt utvisas, visar det sig vara en handfull som faktiskt utvisats. Samtidigt ges de som skulle utvisats rätt till försörjningsstöd, sjukvård och allt möjligt annat, det vill säga tillåts bosätta sig i Sverige.

Det finns hur många fler exempel som helst, vilket de flesta här känner till bättre än jag. Sammanfattningsvis kan man enligt min uppfattning med fog hävda att svenska statens representanter inte håller vissa lagar och regler särskilt högt. Och som sagt bra att Hakelius tar upp detta. Han når förmodligen fler än vad vi här gör, även om det inte är nyheter han presenterar.

Ett aktuellt exempel på detta i mitt tycke minst sagt märkliga förhållningssätt till regler som många företrädare för den offentliga makten uppvisar, är Roger Mogert, socialdemokratiskt kultur- och stadsbyggnadsborgarråd (S) i Stockholm. Tyvärr betalartikel men jag ger ett kort referat. https://www.svd.se/borgarradet-krav-...lingsfientliga

Roger Mogerts uppfattning är följande.



Detta vet Mogert bestämt. Oklart hur egentligen för hans debattartikel kan inte anklagas för att vara väl sammanhållen. Mest nämner han bara saker lite hipp som happ. Han berättar lite om sitt eget icke-läsande barndomshem, uppväxtens fantastiska hagsätrabibliotek där hans läslust väcktes och han visar att han identifierar sig med dagens busiga killar från förorten. Han skriver så klart mer än så, men mer behöver man inte ta upp. Debattartikeln mynnar ut i att det ska öppnas ett nytt bibliotek i södra Stockeholm. Ett icke-tyst bibliotek, ett bibliotek fullt med liv, inte bara ett mausoleum över den döda boken. Dett sista är enligt Mogert vad de konservativa och främlingsfientliga vill ha.

Mogerts hela sätt att resonera kring tysta bibliotek är enligt min uppfattning fullständigt snurrigt. Bibliotekens regel om tystnad är ju enbart till för att folk ska kunna göra på biblioteken det som biblioteken är avsedda för, att läsa i lugn och ro. Tystnadsregeln är inte tillkommen och upprätthålls inte för att stänga ute främlingar. Men Mogert måste bara blanda in främlingsfientlighet, antydningar om den i hans tycke fantastiska mångkulturen och onda konservativa, i ett debattinlägg som till slut bara mynnar ut i ett meddelande om att ett nytt avsiktligt stökigt bibliotek ska öppna i södra Stockholm.

Måste erkänna att jag själv blir lite snurrig av att läsa Mogerts debattartikel, men timmen är ju sen och jag är väl inte heller annars särskilt sammanhållen. Hoppas ändå ha nått fram med en liten poäng - det finns hos landets makthavare ett mer och mer öppet förakt för både stora och små regler. Man gör lite som man vill och lite som man känner för, med hänvisning till lite vad som helst - men helst till främlingsfientlighet och mångkultur - när man i stort och smått styr och ställer i landet.

Förhoppningsvis kommer detta beteende som jag tycker mig se hos landets makthavare att debatteras flitigt i våra tidningar och i andra medier.

Är han inte svår att ringa in, den mystiske Malcom Kyeyune? Den "gamle" marxisten har en konservativ framtoning - en egen nisch varifrån han tillsynes ostört ger högersinnen sina lystmäten. Hvad vilja Malcom? Han erinrar iallafall om ringmurarna som kännetecknade tidigare civilisationer, i sin analys av ett icke längre homogent Sverige - ett lågtillitsland i vardande:




https://unv.is/dagenssamhalle.se/kro...entioner-19025

Patrik Engellau, som citerades igår kväll på tråden, anser att det alltjämt finns mycket "gråsossementalitet" kvar bland svenskarna. Kanske Malcom appellerar både till sådana konservativa, i vardera änden av traditionella höger-vänsterskalan; men det är nog tomt med partier som bärare av den sortens traditionella värden bland de rumsrena partierna. Ska de återuppstå eller lämna spelet fritt åt "högerpopulister"? Vidlyftig Allt åt alla-politik förutsatte en stat som avancerat långt bort från kärnstatens fundament, som visar sig allt tydligare i sin skröplighet.

Fler tänker i samma banor:

http://www.folkbladet.se/opinion/arb...om4846706.aspx

Men det är väl så långt man kan komma ifrån dagens förda mångkulturpolitik:
Arbetsskygga som kräver sin rätt och lever på andras pengar, med egna lagar är nu normen.

Vad kan gå fel liksom?

Det handlar inte om att hålla huvudet kallt eller inte. Om man deltar i ett mediakrig måste man använda den strategi som fungerar bäst.

Problemet för förnuftiga människor är att de tror att förnuftet ska segra och anständiga regler måste tillämpas. Tyvärr fungerar det inte om motståndaren inte spelar spelet med en annan regelbok.

Saul Alinskys regelbok "Rules for Radicals" som har varit vänsteraktivisternas bibel sedan 1970 -talet har ju varit uppe i tråden tidigare. Den anbefaller att man ska förmå anständiga människor att hålla sig till reglerna samtidigt som man själv kan använda sina egna.

Radikaler eftersträvar inte förnuft och anständighet. De eftersträvar att bryta ned och vinna.

Sämsta tänkbara strategi måste rimligen vara att försöka använda samma billiga strategi som PK använder.

”Never argue with an idiot. They will only bring you down to their level and beat you with experience.” -George Carlin

Att använda fakta och befintligt regelverk för att dra ner brallorna på dem och göra dem till åtlöje funkar mycket bättre. Jag tror på fakta och regelverk + satir och ironi. Låt dem avslöja sig själva – deras bakomliggande egoism och tomhet tål inte exponering. De måste dras fram i ljuset.

Detta är ju öppet mål på Mogert. Rasismen består ju i att inte anse sig kunna avkräva respektfull tystnad av Den Andre på biblioteken.

Kan tyvärr inte hålla med dig mer än delvis. Satir och ironi är kanske de bäst bitande vapnen. Det är rätt.

Men när det gäller fakta så sitter PK folket på hela den apparat som tar fram det som normala människor betraktar som fakta. Hela den statliga utredningsapparaten med expertmyndigheter som BRÅ etc.

Beträffande regelverken så stiftar de reglerna och nu verkar de t.o.m kunna strunta i att tillämpa dem på sig själva. Bodström som satt i styrelsen på ett bolag som är föremål för utredning i en av Sveriges större ekobrottshärvor utses till landshövding och regeringen tillämpar inte sina egna regler för sekretess och skydd av hemliga uppgifter.

Det finns en utmärkt kort sammanfattning av Rules for Radicals som gjordes av Sargon of Akkad.
https://www.youtube.com/watch?v=Fyu2iaqrC_c

Så tyvärr - Det är bara att konstatera att det är vi som är de radikala nu och den amorfa massa som här kallas PK har grävt ned sig bra på alla de höga strategiska punkterna och de har alla de största högtalarna.

Rules for Radicals är en gerillahandbok för aktivister som användes för att bryta ned dåtidens PK. Det fungerade ju eller hur.

Vi behöver definiera ”fakta”. BRÅ kan delas upp i två delar faktamässigt: 1) öppen data och 2) tillrättalagda rapporter. Det är stor skillnad.

Vidare, Tino Sanandaji är ett bra exempel. Han plockar och sammanställer fakta som även alla andra har tillgång till. VAD hindrar fler från att jobba som Tino?

Jag har frågat tidigare och jag frågar igen: VAD skulle hända OM dussintals ”Tino” kunde jobba med att sammanställa och publicera redan publik (men kanske svår att hitta) fakta?

För att avsluta den tidigare frågan i tråden för min del så skulle jag vilja lyfta upp det som brukade kallas Karl Poppers paradox. Den säger i stort sett (om jag minns det rätt) att för att för att bekämpa intolerans så måste man använda intoleranta metoder. Jag betraktar alltså PK folket som den intoleranta klassen, då de inte tolererar åsikter som strider mot deras egna. De vägrar ge dem plats eller ens bemöta dem.


Det är inget som hindrar fler att arbeta som Tino förutom sådana praktiska frågor som mat, uppehälle, framtida karriärmöjligheter, en plats i det sociala livet mm.

Tino är en enskild människa och högt begåvad. Han verkar drivas av en passion mot osanning och dumhet. Det är inte så många som har denna typ av moraliskt patos. Sedan är han kurd från Irak, vilket ger honom en plats i offerhierarkin och därmed en rätt att uttala sig. Han verkar också ha en unik förmåga att minnas information, bearbeta och att sammanställa den. Slutligen är han inte bunden till Sverige utan anser att han kan flytta utomlands och klara sig bra där. Kort och gott - det finns inte så många Tino.

Nja, toleransparadoxen (Karl Poppers paradox) säger snarast att för mycket tolerans leder till intolerans.

[...] paradox som innebär att ett överskott av tolerans kan leda till att tolerans avskaffas. [...]

https://sv.wikipedia.org/wiki/Toleransparadoxen

PK får den tolerans som ”vi” ger dem. Återstår rimligen att definiera ”vi” och bryta intoleransen. VEM tar den ”bollen”?

Precis, det som behövs är rimligen ett sätt att säkerställa dessa grundläggande behov för ”mediakrigarna”. HUR svårt kan det vara?