Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Du menar att någon enda tänkande människa har haft en sådan förhoppning och samtidigt verkat för en massimport av människor från världens mest dysfunktionella och lågutbildade krigshärdar. En import där man inte ens vet, eller har krav på att ta reda på vilka som kommer?

Vad är det man brukar säga?

-Dra den om älgen.

Det har redan rapporterats i tråden att det var judiska och estniska invandrare från kommunistländer i Östeuropa som propagerade för ett mångkulturellt Sverige. Ett synnerligen konstigt sätt att visa tacksamhet ska gudarna veta.

I den officiella berättelsen har judiska intresseorganisationer tagit avstånd från mångkultur sedan sekelskiftet. Ungefär samtidigt som man såg till att skydda sig mot mångkulturen genom Hets Mot Folkgrupp-lagstiftningen.

Det förefaller synnerligen korkat om man är offer för Förintelsen och gaskammare som tagit kål på dryga 6 miljoner stamfränder för att sen kräva mångkultur, massimport av muslimer, dekadens som är faktiska komponenter till att judar blir mer utsatta.

Kan nån verkligen vara så korkad? Annars förefaller ju allt regisserat för att ta ned landet Sverige.

Göran Adamsons genomgång av Mångfald i högskolan (SOU 2000:47), i sin bok Svensk mångfaldspolitik (2014), är ett tydligt exempel på den politiska, högaktade fördomen om mångfalden som berikande. Den bara skulle genomsyra allt på lärosätena - den "optiska" mångfalden som ses blandningen av hudfärger, snarare än den idémångfald som annars ska stötas och blötas i akademiska sammanhang. Ett politiskt beställningsjobb, för politikernas vilja att styra samhällets alla angelägenheter. Förmodligen är deras göranden och låtanden "optiska" även de, genom att ägna sig åt värnandet av bilden av Sverige, medan samhällsrötan utbreder sig och de bärande strukturerna, människorna och dygderna ruttnar bort.

Det är en ständig vänsteranalys att tro att värderingar är en fråga om utbildning i första hand; eller att vanliga, bondförnuftiga, smått konservativa värderingar skulle vara utslag av bristande utbildning. De är utslag av allmänmänskligt förnuft, mer jordnära och verklighetsorienterad än vänsterns ideologiska aspirationer [om att frälsa världen, tex].

Nazisterna kanske är de enda numera som värnar om Sverige och svensk överlevnad. När allt höger om Mp förklarats vara Adolf, har nazismen avdramatiserats och lojalitetsklyftan mellan politikerna och medborgarna gått upp för många.

Skillnaden är att de illegala invandrarna har polisens tillstånd att demonstrera. Polisen är politiskt lyhörd. Så var det under REVA-operationen som kom av sig och så är det nu. Det blir mer och mer parodiskt i den svenska "rättsstaten".

Sannolikt har inte någon *tänkande* människa haft sådana förhoppningar... men, det finns tyvärr väldigt många beslutsfattare i Sverige, som inte kan sägas vara tänkande människor.

Svenska kyrkan är på tapeten och kyrkovalet av stapeln. Själv lämnade jag kyrkan för många år sedan då det stod klart för mig att de inte står för kristendomen utan för renodlad apostasi.

Det har förstås skrivits en hel om valet i den judiska pressen. Inget har mig veterligen handlat om något annat än fortsatt kultivering. Från att ha proklamerat sola scriptura handlar det idag om allt annat än Bibeln, eller om möjligt ett perverterad budskap därav. Det gör förstås att svenska kyrkan i bibliska termer är att likna vid en sköka tillika sitt moders barn, avlat i lögner.

Ett lysande exempel på kyrkans politisering ges utav ingen annan än kyrkans marxistiska lesbian till ledarfigur i den judiska morgontidningen dagens nyheter, här tillsammans med en homosexuell pride-biskop propagerar hon för ett förbud mot "rasistisk organisering". Rörelsen de vill stoppa är förstås Nordiska Motståndsrörelsen.

Det närmsta vi kommer till kritik utav svenska kyrkans apostatiska doktriner är i recension utav boken "68-kyrkan. Svensk kristen vänsters möten med marxismen 1965–1989". Jag har inte läst den men däri ligger gissningsvis en viktig delförklaring till dess marxistiska eller kulturmarxistiska vridning. Intressant nog lyfter recensenten fram citat "den vita *rasens skuldbörda".


Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Att kyrkan värnar Satans synagoga mot vår tids arvtagare till kristendomens historiska försvarare är ett typexempel. Den citerade skribenten anser självfallet att kyrkan även i framtiden ska vara politisk (läs marxistisk). Den sanna kristna läran däremot finns självfallet inget utrymme för. En som däremot argumenterar mot detta är Irenius kollega Margit Richert som i ett påtagligt förvirrat inlägg frågar sig om svenska kyrkan är en sekt.

Efter att ha förklarat att hon mår dåligt, erinrar hon sig nämligen att Jesus kastade ut månglarna ur templet bara för att i nästa stund i den öppenhjärtliga kärlekens tecken förkunna att alla i är välkomna i gemenskapen. Judar, salafister och leninister - ja, till och med fariséer - endast "nazister" undlåter hon att nämna vid namn.


Jösses. Miraklet bestod alltså av att han dog. Nej. Men nog är det också här som skiljelinjen går mellan den sanna kristendomen och den apostasi som präglar vår samtid med dess idel kärlek och totala avsaknad utav gudsfruktan. Självfallet är detta budskap inget som gärna predikas eller talas om i judisk press, den saken säger sig självt. Med det sagt lyser dessa sanningens ord klarare än någon stjärna på himmelen.


Nästan 100 år senare kan vi konstatera att Winston Churchill hade rätt i sak då han 1940 förklarade, att "Upon this battle depends the survival of Christian civilisation." Med 70 år utav efterkrigssubversion är resultatet tydligt. Vad kristendomen behöver är inget annat än en ny reformation eller rättare, en revolution.

https://www.nordfront.se/homovurmande-biskopar-vill-tysta-motstandsrorelsen.smr

https://www.svd.se/nar-jesus-blev-marxist-och-mao-var-fralsaren

https://www.svd.se/viktigt-att-kyrkan-far-vara-politisk/i/utvalt/om/kyrkovalet-2017

https://www.svd.se/sd-och-leninister--alla-far-plats-i-svenska-kyrkan/i/utvalt/om/kyrkovalet-2017

Alltså, det var ju absolut inget nytt de kom med. Detta att man vill tycka som ens grupp tycker är väl uppenbart för alla, och redan på 60-talet när jag läste sociologi hade man gjort ett berömt experiment där man visade linjer för en grupp människor och frågade vilka linjer som var längst. De flesta i gruppen var vidtalade att svara fel, vilket satte press på de oinvigda. Det visade sig att många av de oinvigda svarade som majoriteten (alltså fel). En del trodde faktiskt på att det majoriteten svarade var rätt, andra visste att de svarade emot sin egen uppfattning, och några svarade emot gruppen, uppenbart plågade och förvirrade.

Sambandet kasualitet/korrelation är också en urgammal fråga. På 60-talet använde man i statistikkursen exemplet minskat antal storkar i Skåne som korrelerade med minskat antal födda barn.

Det lustiga med denna hjärntrust till panel var att ingen av de företeelser de tog upp, som att tycka som ens grupp tycker, faktaresistens, tankefällor, osv, tydligen kunde appliceras på dem själva. Den tanken hade aldrig föresvävat dem.

Vad har vi för filosofer i detta land.

Ja är känner till dina exempel allt för väl.

Det var deras genuina oförmåga till självinsikt och ironin i det jag tyckte var humor. Som en parodi.

Är pksofer ett bra begrepp för Svensk DDR-filosofi?

Om vi utgår från att påståendet ovan skulle vara sant: Exakt vilka var det då som hade den förhoppningen?

Visst har den doktrinen marknadsförts extremt effektivt i sverige då minst 95% av alla i politiska toppskiktet underkastat sig doktrinen även om knappt någon av dem trott på den själva om man tagit reda på vad de själva egentligen tycker. (kan tillhandahålla bevis för det)

När doktrinen började marknadsföras var den aktuella politiken totalt den motsatta och mycket starkt etablerad även helt i linje med vad folk trodde på själva.

Jag har aldrig diskuterat med någon som kunnat stå för hypotesen om mångkulturens fördelar, även om jag träffat några få som ogenomtänkt bara rabblat upp flosklerna.

Läs följande för ledtråd om när mediekriget om mångkulturen startade, och vilka som låg bakom och vilka som fortfarande är drivande, bakom kulisserna.
http://archive.is/caj1T

Det är inte maktkåthet, utan strävan efter renhet. Sökandet efter avfällingar.


Miljöpartiet vill det, ja, eftersom det för dem symboliserar Godhet. Moderaterna, däremot, har trott att de kan strunta i de idébaserade arenorna om de bara får kontroll över ekonomin. Hela västvärldens förfall sedan sekelskiftet beror på detta: "vänstern" skiter i ekonomin om de får kontrollera den moraliska arenan. "Högern" skiter i den moraliska arenan om de får hantera ekonomin. Och detta beror i sin tur på att de tokiga Ayn Rand-lärjungarna slagit ut de konservativa inom högern, medan Alt-Left:arna har slagit ut de klassiska marxisterna (som iofs också hade fel, men mindre fel). Det finns inte ett enda högerparti i Sverige idag och bara spillror kvar av vänstern. Det som finns kvar är ett moras av skränande självhävdelse, uttryckt genom antingen grupptillhörighet eller självutplåning.


(Min fetning) Bra post. Men: på den gamla goda tiden, då folk lärde sig ordspråk och på så sätt traderade historisk kunskap, sade man något om att inte se skogen för bara träd. Det spelar ingen roll om du inte kan mäta kvantrörelser inuti en pudel. En pudel är en pudel är en pudel. Dekonstruktionen är främst en strategi för att förstöra argument och tankemönster. Dess andra funktion är att få dumskallar att känna sig smarta.

SMHI har köpt dyrare och dyrare datorer för att kunna beräkna mindre och mindre celler men inte har deras resultat blivit bättre för det.


Självrättfärdiga och självgoda?

Det är för en normal människa omöjligt att beskåda den svenska tragedin utan att komma att tänka på "Candide".


Vi pratar trots allt om en grupp människor som historiskt sett har fängslat och skickat de som tycker olika på "omskolningsläger". Utbildning var det ja...

Men på ett sätt har de rätt: sekter kräver ju hjärntvätt för att fungera. Inget barn föds till sektmedlem. Skadliga dogmer måste man lära in.

På tal om ofrivillig lyteskomik. Lasse Anrell recenserar i NWT SVT:s nya morgonprogram. Det är så hög ofrivillig humornivå att Anrell tycker Morgonstudion gott kan nomineras till samtliga kategorier i nästa års Kristallengala. Redan nu.

Allra skojigast ifrån sig gör tydligen SVT:s Aftonbladetrekryteringar, dessa skulle naturligtvis aldrig någonsin kunna förmås adressera någon enda elefant i något som helst rum.

Själve Jan som är pappa till alla trolltomtebarn på SVT dyker visst upp ibland i egen hög person. Till en del av trolltomtebarnens förskräckelse då hans närvaro i etern antas kunna inverka menligt på tillgången på välfyllda grötfat.
http://nwt.se/mera/kronikor/2017/09/16/morgonstudion-ar-arets-humor

SVT gör sitt bästa med trollningar och överräckande av hårda paket ur den stora, stora opinionsbildande säcken till en allt mer svårflörtad allmänhet. Går så där. Allmänheten vill ha UG med Janne Josefsson som granskar hur det kommer sig att illegala bosättare får ockupera gator och torg i månader utan att någon ansvarig sätter stopp för cirkusen. Eller som kvällens Agenda där det faktiskt förekom kritiska frågor kring Sveriges hantering av hotet från de extrema islamister som verkar och frodas inom rikets gränser.

Ann Heberlein har närmast egenhändigt expanderat åsiktskorridoren. Nu har hon faktiskt nått till målet. Hon har skrivit en debattartikel späckad med s k hatfakta. Detta står att läsa i Expressen, var annars?

Hudson anger att framförallt våldsbrott, egendomsbrott och brott riktade mot kvinnor ökar. Enligt BRÅ:s rapport från 2005 är sannolikheten för att begå brott som våldtäkt och försök till våldtäkt fem gånger högre hos utrikesfödda än hos män födda i Sverige. I en studie från BRÅ 1996 konstateras att 40 procent av gärningsmännen är invandrare trots att dessa då undersökningen gjordes endast utgjorde 10 procent av befolkningen. Nio år senare, 2015, utgjordes 16 procent av befolkningen, enligt migrationsinfo, av invandrare. You do the math!
Klandra inte polisen. Klandra politiker som inte tagit ansvar för sin befolkning, klandra debattörer, kulturarbetare och opinionsbildare som drivit på en ohållbar utveckling som vi nu alla måste leva med.

http://www.expressen.se/debatt/heberlein-forklaringen-till-valdtaktskrisen-ar-enkel/

Men hur är denna rättmätiga ilska förenlig med ett engagemang i Moderaterna?

Bra av Heberlein. Men ändå uppgivet och resignerat. Hon avslutar med


Klandra alla som klandras skall, men sen då? "en ohållbar utveckling som vi nu alla måste leva med".
Nej. Varför måste vi det? Även i sådana här texter finns det en uppgiven resignation. Som om den "ohållbara utvecklingen" måste accepteras på grund av "EU", "internationella konventioner", det "rådande världsläget", "Pax Americana" eller något annat som upplevs så stort och mäktigt så att vi som nation inte rår på det. Det finns en uppgivenhet, men det sägs aldrig vad den beror på.

Sverige skulle mycket enkelt kunna göra en Polen. Det är bara bestämma att vi ska repatriera 150.000 personer årligen under en tioårsperiod, samtidigt som vi inte tar in en enda jävel. Visst, det skulle bli lite tjat på Europadomstolen. Håll inne EU-avgiften då.

Jag funderar mycket på varför dessa internationella krafter som EU och andra utgör tas för gudagivna. De gamla öststaterna har stakat ut vägen och visar gång efter annan att EU är en tandlös papperstiger. Om det beror på "onda krafter" att man inte vill göra helt om vet jag inte. Men en sak vet jag, om nu den påstådda godheten har lett till dagliga skjutningar och våldtäktsepedemier och sexuella ofredanden i nivå med mellanöstern måste ju "godhet" vara diametralt motsatt mot det som sagts mig vara "godhet" under detta episka misslyckande.