Citat:
Ursprungligen postat av
Runningonempty
Vad är det egentligen för tysta realister du åsyftar här Oyto? De realister som jag visualiserar när jag läser just ordet "realist" är sådana som omedelbart inser det groteskt befängda i Gûrs profetia att vi för all tids och evighet ska finna oss i att sponsra ett miljonhövdat, importerat, icke-svenskt bidragsproletariat. Naivisterna å sin sida lever i villfarelsen att bara vi svingar det magiska trollspöt och "fixar" integrationen (enkla jobb, RUT-avdrag) så kommer domedagsprofetian aldrig att besannas. Vem menar du skall joina änglakören vad avser Gürs slutsats? I just detta avseende känns Gür som närmast en hybrid mellan realist och naivist. Han inser att vi har denna miljonhövdade invandrardel av populationen vilken aldrig kommer att bidra till det svenska samhället (till skillnad från de naiva vilka lever i den villfarelsen) men sedan tar det stopp och, precis som du säger, så förväntas svensken ruska på axlarna och säga "jaha, då har vi en miljon människor utifrån som vi tvingas försörja för all framtid. Okej då, då gör vi väl det".Vem ska försvara det synsättet? Ingen vid sina sinnens fulla bruk.
Merit Wager (Migga X) kommenterar Gürs text enligt nedan.
Ett typexempel på någon som enligt din definition tagit "det ena" röda pillret. Hur ska du få henne att ta det andra? Är inte denna inställning till Gürs text väsentligt sundare än texten i sig?
http://meritwager.nu/allmant/atgards...nte-i-sverige/
Jag åsyftar den grupp i tråden - inte du vad jag minns? - som med Gür är fullständigt på det klara med att det "bara är att glömma" en framgångsrik politik syftande till massåtervandring. Ofta med viss grötmyndig ilska.
"Realister" som då rimligen måste instämma i att det bara är att acceptera att inom landet försörja Gürs miljon i en generation, eller Sanandajis flera generationer av utanförskap, möjligen under öppensvensk kulturindoktrinering. De behöver inte
gilla det, men har uppenbarligen inga alternativ. Inte som de vågar torgföra, åtminstone.
Möjligen finns hos någon hemliga föreställningar om att SD efter en viss historisk förlaga - faktiskt rätt ovanlig - ska radikaliseras när de väl uppnått parlamentariskt inflytande, istället för den vanliga mallen att där kompromissa ytterligare. Oftare är ju masken som kastas den publikfriande radikalens och populistens, inte den systemanpasslige förhandlarens.
För mig verkar det istället orealistiskt att en ständigt växande etnisk underklass kommer försörjas till hiskeliga ekonomiska och sociala kostnader - utifrån premissen att
migranter är orörliga. Jag verkar därför för en fullständigt okontroversiell, tvärpolitisk konsensus om att söka lösa problem skapade av migration
till Sverige, med migration
från Sverige.
Mest av allt hoppas jag på att etablerade partier och opinionsbildare ska
bjuda över SD, vilket på en gång kommer legitimera varje "kontroversiell" tanke och möjligen locka till överbud. Händelsevis gör gamle moderaten Hökmark just detta idag, tillsammans med yngre partikamraten Fjellner i en
debattartikel i Expressen med den bestickande titeln
Sverigedemokraterna vill inte hjälpa i närområdet:
Citat:
För att lyfta områden försjunkna i fattigdom och våld krävs det att vi får fart på näringslivet och skapar förutsättningar för tillväxt och jobb. Det är det enda sättet att över tid minska flyktingströmmarna.
Men SD tycker inte att EU ska hjälpa till att utveckla näringslivet i Afrika. Det är därför de har röstat emot tullättnader för bland annat Botswana, Ghana och Namibia. Det är därför deras partikamrater inte vill rösta för en fond för hållbar utveckling. Det är emot att hjälpa människor på plats i sina hemländer och därmed är de för att migrationsströmmarna över Medelhavet ska fortsätta.
Sedär hur icke-omöjligt det är att flytta fokus från Europa till Afrika - utifrån kapitalism, liberalism, frihandel och allt. Alltså en återgång till och renodling sv den egna ideologin, istället för en eftergift till SD - ett parti som är skitdåliga på att inte vilja stoppa migrantströmmarna över Medelhavet, visar det sig.
Hur långt behöver det egentligen vara till en högerutilitarism som kräver att VARJE KRONA som avsatts till altruistiska, humanitära mål ska investeras där avkastningen är som bäst på en global, avreglerad marknad (hint: aldrig Sverige)?
Och hur långt måste steget vara till att även skicka sponsrat humankapital till dessa afrikanska framtidsekonomier - egentligen? Och göra en bråkdel av en destruktiv försörjningsbörda utan bortre horisont i Sverige, till en överkomlig investering i Afrika.