Vilken film såg du senast?

Det värsta är att vi är på väg dit på riktigt. Bäst är introt tycker jag: det högutbildade paret som inte skaffar barn för att "man kan inte sätta ett barn till världen när marknaden är nere, det vore inte ansvarsfullt" - och håller på så och väntar på rätt tillfälle tills det är för sent. Medan WT ynglar av sig värre än kaniner från tidiga ungdomen. "I thought you were on the pill?" "NO!" Skrattet fastnar i halsen...

Vargtimmen (1968)

En konstnär på en enslig ö har mardrömmar.

Bergman, och jag förstår ingenting.
Hela mitt liv har jag undvikit Bergman, och tänkt att jag kanske förstår bättre när jag blir vuxen.
Nu är jag vuxen (även om min fru vill tvista även om det) och förstår fortfarande ingenting.
Folk talar konstigt, beter sig konstigt, och Erland Josefsson klampar omkring i taket.

Jag blir alltmer övertygad om att filmkritikerna tisslade och tasslade sinsemellan.
-förstår du det här ?
-nej, inte skvatt, bäst att vi höjer det till skyarna för att inte verka korkade.

Jag konstaterar bara. -Äntligen tog den slut.
1/5 förfärligt tråkig film.

Det finns många höjdpunkter: "Oh my balls"-montaget, idioterna inklusive mongot vid vita huset (hans ansiktsuttryck är mitt i prick), Camachos tal när "shit. shit is bad right now", han som välkomnar dom till "Costco, I love you" samt hela rehabiliteringsfasen.

Och ja, vi är på väg dit. Etniska svenskar jobbar ihjäl sig och hinner inte ens skaffa ett barn per familj medan invandrare kommer hit, skaffar 7-8 ungar per familj och utnyttjar välfärdssystemet till deras vinning på bekostnad av den inhemska befolkningen.

Har precis sett The Bishop´s wife från 1947. http://www.imdb.com/title/tt0039190/?ref_=nv_sr_1

En film som påminner om It´s a wonderful life med James Stewart. Men som förmodligen hamnat i skymundan då den inte är lika bra och släpptes ett år senare.

Handlar om en ängel (Cary Grant) som kommer ner till jorden för att hjälpa några människor i en småstad. En feel-good film som är väldigt sentimental. Lite löjlig emellanåt, men det förstod jag redan på förhand, ville se något lättsamt för stunden. Filmen är underhållande från början till slut och får ändå godkänt. Betyg? = 3/5

Torn Curtain (1966)

Det här var en riktigt svag Hitchcockfilm. Agenthistoria, kalla kriget, DDR. Men en rak och enkel historia som inte engagerar mig alls, det blir liksom aldrig spännande fast ibland blir det lite fånigt. Generellt inte lika snyggt foto som det brukar vara i Hitchcocks filmer heller, det glimmar till ibland men oftast är det inget särskilt. Känns som han var trött eller inte riktigt orkade på nåt sätt.

Höjdpunkterna är två korta sekvenser. Den första med några fina bilder på 60-talets Köpenhamn och den andra en kort sekvens i Sverige där vi får höra lite svenska talas av hamnarbetarna och nån ettrig journalist som springer runt och gapar skånska.

Näst sämsta Hitchcockfilmen jag sett.

Blev nyfiken, vilken tycker du är den sämsta ?

Den är väldigt fin. I min familj har vi som tradition att se den varje julafton. Det löjliga hör till!

The Lady Vanishes (1938)

Den var bara tråkig och jobbig.

Flottans muntergökar (1955)

En svensk jagare anlöper en arabisk hamn, och man smugglar ombord en arabisk ung dam.

Ragnar Frisk i farten igen, det kanske antyder att det inte var mindre bra.
Gus Dahlström måste vara världens äldsta flottist, Åke Söderblom var som omväxling löjtnant.
En scen när den aribiska damen går på stan ensam, så inser man, smärtsamt, hur exotiskt det var med långväga gäster.

Gick verkligen dom här filmerna på bio 1955, vem gick och såg dom ?

2/5

Beck: Roseanna (1967)

Jag fann filmen ganska så svår och jobbig att hänga med i och få koncentation till. Konversionerna var väldigt svåra. Visst detta är ren kriminalare utan någon speciell action som i filmerna med Mikael Persbrant som Gunvald. Vilket jag inte kräver, men filmen kom aldrig igång. Jag kan gilla gammalt svenskt språk, jag gillar det. Filmen var halvdan.

5/10

Såg The Rainbow Thief(1990) igår..

Den filmen tilltalade mig.. Hela filmen ledde tankarna till en gammal, svunnen tid, på nått sätt..

Handlar om en otuktad, tjuvlysten gatuluffare, som slår sig ihop med en underlig, lyrisk man, som pratar med en uppstoppad hund, och bosätter sig med honom i kloakerna. Dom är inte direkt goda vänner, men har ändå ett visst känslomässigt band - tjuven; "Dima", står mest ut med tillvaron att tjäna denna "prince" och hans hund p.g.a att han är brorson till en stenrik gammal man som ligger i koma på väg att dö och Dima hoppas på att kunna få lös lite cold cash från arvet, genom att hålla ihop det med "prinsen" och förse honom med mat och grejer.

Kvällens film blev American History X från 1998. Huvudkaraktären Derek Vinyard spelas av Edward Norton, och hans lillebror Danny Vinyard gestaltas av Edward Furlong. Kan tilläggas att Norton är en av mina favoritskådespelare. Men hur som helst:

Derek Vinyard är någon sorts lokal underhuggare i mellanposition inom ett skinheadgäng. När hans familj utsätts för ett brott mot sin egendom väljer Derek att agera själv i nödvär. Dock så går han till ganska grov excess och döms till ett fängelsestraff. Under tiden Derek sitter i fängelse så tas hans bror Danny upp i gänget, samtidigt som Derek hittar en annan väg under sitt fängelsestraff. På anstalten utvecklas han i en dynamik mellan respektkultur och rasindelning.

När Derek blir frisläppt och kommer ut i samhället och tillbaka till sin familj blir han uppenbart bekymrad över sin brors val. Inte bara det, han upptäcker att den miljön han tidigare rörde sig i inte har förändrats. I varje fall inte hos sina f d vänner och dito flickvän. Omedelbart väljer han att försöka göra något av situationen för sin brors skull, men det är lättare sagt än gjort. Men tack vare ett arbete med Dannys lärare och Derek själv så får dom Danny att ompröva betydelsen av sin livsåskådning. Men det är ingen solskenshistoria.

Slutet lämnar jag därhän.

Jag vill ge filmen betyget 7.5/10. Den är helt klart sevärd och intressant. Även en inbiten actionfantast borde kunna se den.