Vilken film såg du senast?

SSF: The Irishman (2019) | 🌑🌑🌑🌕🌕 |

Verklighetsbaserad på den amerikanska gangstern Frank "The Irishman" Sheeran som efter andra världskriget avancerade inom organiserad brottslighet och blev en ökänd mördare. Mot slutet av sitt liv hävdade han att han mördade fackbossen Jimmy Hoffa, ett mysterium som fortfarande är olöst.

Så Martin Scorsese samlar ihop gänget för att göra ÄNNU en maffiafilm? Jag älskar det! Visst hade det varit bättre om de fått filmen gjord för tio år sedan när Robert De Niro och Co inte var 75+ och så synligt sega men jag är riktigt glad att vi ändå fick ett sista återseende av den här mästerliga kombinationen. Att Scorsese dessutom lyckats övertala Joe Pesci att göra sin första film på en evighet gör en ju närmast tårögd.

Resultatet är bra, men inte fantastiskt. Det är ett konststycke att få 3.5h att kännas som varje minut är berättigad för aldrig under filmens gång tyckte jag det var segt eller oengagerande. Faktum är att jag gärna hade tittat ett par timmar till. Inte nödvändigtvis för att historien var så intressant utan för tyngden av skådespelet och den värld Scorsese bygger upp.

Visst, energinivån på gubbarna är låg, men det här är legender och det märks. Visheten bara osar om dem och deras närvaro är total. Joe Pesci behöver inte skrika i den här filmen för att vara hotfull utan intensiteten har han kokat ner till att några blickar nu för tiden räcker. Det är fantastiskt att se.

Föryngringen genom CGI fungerar när det kommer till ansikten men tyvärr finns det inga datorer i världen som kan få en 75-åring att röra sig som en 40-åring. Kroppsspråket när De Niro pucklar på någon är... stelt. Det tog mig litegrann ur filmen.

Det återstår att se om den här filmen åldras lika väl som sina motsvarigheter. Just nu älskar jag skådespelet och gillar allt annat men den når inte de där höga höjderna med häpnadsväckande scener, rysframkallande dialog eller en historia som ständigt överraskar. Det finns absolut inget överraskande i den här filmen. Men det är en maffiafilm av Martin Scorsese med Robert De Niro och Joe Pesci - och i en sån värld kan jag stanna hur länge som helst.

Bombshell What happens in Fox News doesn't stay in Fox News. En riktigt bra film om man gillar politik och att få en inblick i vad som försigår i ett mediaföretag även om man förstås redan hade sina aningar. Charlize Theron ser annorlunda ut och det kan inte vara för att hon har långt hår denna gång.

8/10

Le voyage au Groenland (2016)

En liten by på Grönland får påhälsning av två parisiska skådespelare som båda heter Thomas. De är där för att besöka en av Thomasarnas pappa som bor där sedan några år och under 98 minuter får vi följa deras umgänge med lokalbefolkningen.

Trevligt att se Grönland med sitt snö- och istäckta landskap på film. Vi ges givetvis prov på små kulturkrockar, men ännu fler -möten. Det är sympatiskt folk, en söt inuittjej, ärrade jägare, hundslädar, svajigt internet och en jaktscen som säkert får en och annan vegan att snyfta.

En Netflixfilm som ligger på surmulna 6.4 på IMDb så jag tyckte den var värd ett positivt omdöme. En stor film är det inte och budgeten tycks ha legat på några helikopterturer och lite crepes, men den är tillräckligt sympatisk för att förtjäna 3/5 i betyg.

Såg på Tjorven och Skrållan med mina barn. Alltid mysigt med Astrid Lindgrens filmerna.

Mycket bra film. Håller med om det du säger. Kanske i synnerhet vad gäller Junge, men även Hitler, Speer och andra. Speer framställs som stoisk, men låter sin mänskliga sida lysa igenom.

Om man måste syssla med etiketter, så skulle jag kalla mig antinazist, men är intresserad av ämnet som sådant. Vidare tycker jag att det blir ganska löjligt när nassar alltid (oftast) ska vara parodier i filmer. Åtminstone har det ju varit så tidigare i filmhistorien. Kanske var det ett snäpp för mycket att Himmler skulle ha tics i Der Untergang, men det skulle inte förvåna mig om han hade det, efter att ha läst en ganska omfattande biografi om honom.


Okej, jo det kan man ju förstå när ser att Davis också var inblandad i filmen.


Ja, det var det faktiskt. Att kunna göra så mycket med så små medel. En blick som skrämmer (Pesci).

One Upon a Time in Hollywood En film som börjar väldigt tråkigt och inte verkar lova mycket men som långsamt blir bättre och till sist visar sig vara en av Tarantinos bästa av de filmer han gjort de senaste i alla fall tio till femton åren. Det finns inte mycket att säga om DiCaprio som är precis som är van att se honom medan Pitt har blivit en mer intressant skådis nu när tonåringarna ser honom som en gubbe.

8/10

Jag tror inte att 0.4 poäng är så stor skillnad.

The fallen idol (1948). Ögonvittnet

På en utländsk ambasad i London lämnas ambasdörssonen ensam med tjänstefolket och deras hemligheter.

En film som utgavs för att vara både noirfilm och spännande, den var ingetdera.

Har ingen aning om vad tanken var med den här filmen.
2-/5

Escape Room
https://www.imdb.com/title/tt5886046/

6 personer blir inbjudna till ett s.k Escape Room där dom blir instängda och måste lösa olika pussel och ledtrådar för att ta sig vidare. Men visar sig att det är med livet som insats.

Inte dålig men inte särskilt bra heller. Om man vill se en liknande men bra film rekommenderar jag istället Cube.

5/10. Godkänd

Fox Trap En brittisk film jag hittade på imdb när jag sökte efter info om en av de storbystade häxorna i The Witcher. Filmen är inget annat än en sämre kopia på den första Scream filmen och det är lätt att lista ut vem som ligger bakom alltihop. Det positiva är att den full av snygga brudar.

För alla goda skratt får den
5/10

SSF: Ad Astra (2019)

När ett mystiskt fenomen hotar att utplåna livet på jorden tvingas astronaut Roy McBride ge sig av på en ytterst farlig expedition till planeten Neptunus. 16 år tidigare reste hans far dit för att leta efter intelligent liv. En kontakt som bröts.

Brad Pitt i en film med ambitionen att vara den mest realistiska skildringen av rymdresande som någonsin setts - favoritskådis, favorittema och en lovande premiss, det här kan knappast bli annat än en fullpoängare från min sida. Men det är med blandade känslor jag måste konstatera att det är långt ifrån en perfekt film. Det som lever upp till förväntningar är förstås det visuella - utan tvekan är det här årets vackraste film. Rymdresandet fångar också vidden av rymden, ogästvänligheten, hur farligt det är för oss. Filmen tar sin tid och jag njuter när tystnaden och fotot får tala.

Men bara för att jag gillar tysta, reflekterande passager så betyder det inte att jag inte vill ha tillfredsställande svar också. Handlingen är lövtunn. Manuset är mediokert med förhoppningen att Brad Pitts mumlande om filosofiskt nonsens ska skänka ett intellektuellt djup över det hela. Det gör det inte, det är slätstruket och saknar substans. Flera actionscener känns också malplacerade för varför inte lite action för att liva upp det hela? Manuset är ängsligt och frustrerande. Främst pappans agerande (Tommy Lee Jones) är så otydlig att han lika gärna kunde lämnats ur filmen. I grund och botten är det ett far och son- drama men det ger i slutändan inte mycket.

Jag gillar Brad Pitt här dock. Hans karaktär kan vara universums tråkigaste då hans särdrag är att han saknar känslor, vilket gör han till en ypperlig astronaut. Brad Pitt har karisman för att bära en sån roll. Det märks verkligen att det är två saker som utmärker sig med Ad Astra - fotot och Brad Pitt. Resten är inte alls på samma nivå.

Det här är definitivt en film jag kommer se om flera gånger för att se om den kan växa. Förmodligen med en dåres envishet för se om drömkombinationen Brad Pitt och rymden slutligen klickar och blir en fullpoängare för mig. I ärlighetens namn så kunde det här dock ha varit så mycket bättre. Attans.

The Upside (2017)

USA:s version av den franska hiten en oväntad vänskap med Bryan Cranston och Kevin Hart i rollerna. Nicole Kidman har en biroll. Helt ok för att vara en nyinspelning. Den når verkligen inte upp till originalet och är i stort sett överflödig. Den är inte så dålig som folk på youtube hävdar. Kommentarerna under trailern. Följer samma handling som den franska filmen med några få justeringar för att inte helt framstå som en kopia.

The Upside går att se. En tvåa är den värd.

The Bone Collector

Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför men den här filmen känns väldigt daterad till just den tiden då den gjordes men det är väl i sig bara en fördel i och med att filmen dessutom också utspelar sig just 1999. Filmen är väl inget mästerverk men den är både spännande och underhållande.