Citat:
Ursprungligen postat av
TheLucky
För det första är det väl att media som helhet ändrat sin kurs. Flera av Linderborgskans kollegor som hon delar ett intellektuellt utbyte med (vilket knappast gäller Lindberg eller än mindre Virtanen) har sedan en tid övergett tidigare linje (Lena Andersson ej inräknad, men hon står i en egen klass för sig och behöver inte ändra sina ståndpunkter). Kort sagt, Linderborg vill inte bli som Jan Myrdal. För det andra att befolkningens åsikt i ämnet har lyfts fram: folkets röst har plötsligt blivit viktig i och med det inte längre behöver mainstreammedia för att få information eller ta del av ett intellektuellt samtal.
Lena Andersson är ett kapitel för sig. Jag uppfattar henne som en ordakrobat som skulle kunna inta vilken position som helst, beroende på högstbjudande husbondens tendens. En diktarpretendents motsvarighet till Boba Fett. Kanske är det en fördom, för det är inte mycket jag vet om henne. Har hon en kärna? Kanske är det artistiskt frisinne, denne liberal / postmodernist lever ut.
Igår:
Citat:
Roboten har liksom inte språk fast den talar; har data men ingen förståelse. Ett av dess problem är förmodligen att de som programmerar den anser att Platons dialektiska filosofi är förlegad, fel och metafysisk. Roboten fostras till positivist.
Men om målet är att den ska förstå sig på oss människor för att kunna utföra tjänster åt oss behöver den programmeras både till ett eget känsloliv och till insikt om att människans vara är förmågan att abstrahera. För roboten verkar språket vara fast materia, medan det för den dialektiska människan beskriver och begreppsliggör materien. Så länge roboten inte förstått den skillnaden på djupet förblir den en dålig tjänare, och en förfärlig härskare.
Roboten är jordnära, den kan numera även lära sig. Mångfaldens människor är mer halvspråkiga än tvåspråkiga. Politikerna är inte jordnära, de har genom materialistisk tillväxt möjliggjorts ett fjärmande från det verklighetsanknutna och jordnära, till förmån för ideologiska luftslott som kraschar så fort de sätts på prov.
KOA (
PK-samhället, 2017) talar om olika sorters förnuft, med hänvisning till
Bruce Charlton. Han skriver om den långsamma och evolutionärt uppkomna, jordnära, förnuft som handlar om basala färdigheter för överlevnaden helt enkelt, och inte är förbehållna genier. Hela faunan besitter detta förnuft. Det andra, intellektuell, eller s a s högre förnuftet, har möjliggjort människans landvinningar och månresor. Den är förbehållen en smärre andel, men kommer hela mänskligheten till del, på gott och ont. Som George Orwell sägs ha sagt, så är vissa idéer så absurda så att endast intelligenta / intellektuella (olika källor anger olika citat, med hänvisning till Orwell) kan tro på dem.
KOA skriver om den marxistiska mutation som efter världskrigen och på allvar med början på 60-talet bespetsade sig på att säljas in bland akademiker och avsåg att befästa alla nyckelpositioner i samhället. I Gramscis, Lukács och Frankfurtskolans följd. Allmänintellektuellt goda resurser garanterar föga mot PK-samhällets irrläror.
KOA:
Citat:
På 1990-talet muterar marxismen ännu en gång. De forna kulturmarxistiska studenterna sitter nu som vänsterliberaler vid makten och kan genomföra den politiska korrektheten. Ideologins fokus flyttas från medborgarna till språket.
Citat:
De intellektuella är den politiska korrekthetens fronttrupp, de som förvaltar dogmerna. Medierna levererar sin dagliga predikan medan den månghövdade byråkratin verkställer den politiska korrekthetens, inte särskilt intresserade av att dra till sig vare sig de intellektuellas eller journalisternas uppmärksamhet.
Citat:
Det vi drabbats av är vänsterliberalernas triumf och seger över det verklighetsrelaterade och förutsättningslösa tänkandet. Hela den svenska överheten, såväl till höger som vänster, är i dag politiskt korrekt.
Stolliga ideologier som mångfald med innebörden massinvandring parad med humanitär hybris är inte bärkraftig. Kanske sådana verklighetsfjärmade tankeprodukter - affärsidéer (?) - bli vänsterliberalismens egen död? Står varje främlings rätt till migration högre än de egna medborgarnas välfärd? Inte i mina ögon, men i Lena Anderssons? Alla är inte lika värda, inte i mina ögon, och knappast heller i Lena Anderssons. Andras friheter/rättigheter ska inte begränsa mina. De ska inte bli min försörjningsbörda. Vi, medborgarna, ska inte behöva försaka befintliga förmåner, för andras rätt att migrera. Vilka skyldigheter har migranterna, för sig själva och för medborgarna i mottagande land?
När Lena Andersson klagar på robotars positivism, så läser jag hennes språkliga lindans i den lufttunnare altituden som en potentiell mindfuck av läsaren. Journalistik med litterära metanivåer är risky business. Iallafall när hennes apokryfer publiceras i DN. Ett av MSM-pandemoniets mörkaste tempel och yngelplatser.