Citat:
Dogdylan hade nog fel om det mesta, och även om tråden höll fast vid idén om att liberaler en dag till sist skulle ta upp kampen så blev det aldrig av. Vi gick och hoppades att "nu snart kommer de att säga ifrån, och den där artikeln kommer sätta fart på debatten", men i praktiken så var det verkligheten som tog upp kampen mot mångkultisterna. Först när de raserat landet genom polariserande stigmatisering, massinvandring och galopperande inkompetens inom alla områden, först då så blev det tal om krig. Men det är ett krig som förs av folket mot eliten och inget annat. Det är inte några liberaler som står på sig, tvärtom är de nöjda med att ligga kvar på 2013 års nivå och kommer bara försiktigt röra sig framåt när opinionen rör sig framåt, och då bara när inte media klarar av att dölja opinionen. Liberalerna är lika värdelösa som socialisterna, snarare verkar det vara konservatismen som väcks upp från det döda och tar kampen, om än väldigt försiktigt och stapplande.
Moderatormeddelandet säger "Trådens topic är enligt trådstarten mediakriget om mångkulturen mellan mångkulturalister och liberaler. Den finns närmare beskriven i trådstarten och de närmast följande inläggen. Tråden handlar alltså om diskussioner inom media, om mångkultur."
Men det börjar kännas rätt off vid det här laget. Det pågår inget krig i media, kriget sker snarare med media, politiker av alla sorter och aktivister, både vanliga och de som nästlat sig in i systemet; mot verkligheten, alternativ media och folket.
Moderatormeddelandet säger "Trådens topic är enligt trådstarten mediakriget om mångkulturen mellan mångkulturalister och liberaler. Den finns närmare beskriven i trådstarten och de närmast följande inläggen. Tråden handlar alltså om diskussioner inom media, om mångkultur."
Men det börjar kännas rätt off vid det här laget. Det pågår inget krig i media, kriget sker snarare med media, politiker av alla sorter och aktivister, både vanliga och de som nästlat sig in i systemet; mot verkligheten, alternativ media och folket.
När invandringspolitiken lades om 1975, så betraktade svenska politiker befolkningen och väljarna närmast självklart som rasister eller kryptorasister och som (potentiella) motståndare till projektet. De vuxna skulle därför bearbetas av journalistkåren - vilken omsorgsfullt skulle filtrera den information, som skulle vara lätt tillgänglig för väljarna - och föräldrarnas (misstänkt rasistiska) inflytande på barnen skulle motarbetas av skolan.
Det finns (mig veterligen) ingen bok, som har skrivit motståndets historia utan att ha en biased målsättning. De böcker som skrivits har antingen velat svartmåla eller (någon enstaka bok har) velat rentvå.
När Ny Demokrati fallit ur riksdagen så var svenska s.k. journalister lite omtumlade, men de manifesterade också en kombination av segerrus och självkritik. Svenska s.k. journalister var fast beslutsamma, att ett parti, som ville minska befolkningsutbytet aldrig mer skulle nå riksdagen. "Detta ska aldrig hända igen!", sa de sammanbitet bl.a. i en diskussion mellan journalister i Studio Ett efter riksdagsvalet 1994. Det ska vi stoppa! (Jag hörde själv programmet.)
Och svenska s.k. journalister var synnerligen framgångsrika med sina kampanjer för massinvandring, sitt mörkande & döljande och sin hätska förföljelse av dissidenter. Det dröjde sexton (16) år (!) tills SD kom in i riksdagen 2010.
TS startade tråden jan 2011 och skrev inledningsvis:
Citat:
...jag kan skönja vågorna från ett kommande media-krig mellan journalisterna om hur man skall hantera "Mångkultur-invandrar-frågan" men även Sverigedemokraterna.
"Events... dear boy...", går emellertid inte att förutse. När Breivik genomförde sitt terrorattentat juli 2011, så ökade de svenska journalisterna sina ansträngningar att smalna av både den normativa och den deskriptiva åsiktskorridoren.
Debatten betr. i vilken utsträckning som invandrade religiösa och kulturella grupper borde eftersträva att behålla sin särart - en debatt som TS (jan 2011) trodde och kanske också hoppades skulle ta fart bland ff.a. de journalister och skribenter, vilka självidentifierar sig som "liberaler" (efter att SD kommit in i riksdagen sept 2010) - den debatten blev mer nedtonad, än den sannolikt kanske skulle ha blivit, om Breiviks terrordåd ej hade inträffat.
Det media-krig, som TS tyckte sig skönja jan 2011 mellan journalisterna "om hur man skall hantera "mångkultur-invandrar-frågan" men även Sverigedemokraterna" påverkades (föga förvånande) av Breiviks terrordåd (vilket TS själv senare påpekade i ett par inlägg i olika trådar).
Ty journalistkårens krigsplan för medias "krig" mot väljarna påverkades både taktiskt och strategiskt av Breiviks terrordåd.
Citat:
Egentligen borde man kanske starta en ny tråd med den vinkeln, men en sån tråd skulle antagligen då, medan denna tråd är något konstant här på PI. Kanske skulle man omformulera startinlägget eller göra ett modererat inlägg innan för att precisera vad tråden handlar om idag. "Medias krig mot verkligheten" eller "medias kamp för att upprätthålla lögnen" kanske är bättre beskrivningar idag.
Medias kamp mot en allsidig beskrivning av hur Sverige förändras av massinvandringen i syfte att upprätthålla den retuscherade, skönmålande propagandaögnen inför väljarna (om den kulturellt och ekonomiskt "berikande" massinvandringen), detta har varit svenska s.k. journalisters överordnade "krig" från 1975. Den flank (betr. i vilken utsträckning som invandrade religiösa och kulturella grupper borde eftersträva att behålla sin särart), där TS förväntade sig, att inte minst de journalister och skribenter, vilka självidentifierar sig som "liberaler" skulle strida ... blev, som sagt, nedtonad pga Breiviks terrordåd.
Man kan kanske säga, att invandrade religiösa och kulturella gruppers strävan att behålla sin särart genom särregler, kollektiva gräddfiler och etniska och religiösa kvoter (hittills) har haft en promenadseger genom identitetspolitiken utan något större motstånd från självidentifierade liberaler.
Citat:
Uppriktigt är jag förvånad över hur de liberala skribenterna helt la ner när massinvandringens följder stod klart 2015. Det är samma harmlösa påpekanden om "det är viktigt att ta ansvar" "Sverige kan inte hjälpa alla" osv. Har någon en bra förklaring på vad det beror på? Man hoppades ju att de skulle flytta gränserna för åsiktskorridoren, men nu har gränsen flyttats av verkligheten men de står kvar där och mumlar. (Helst en förklaring som inte involverar judar)
I ett nötskal handlar det om: (Rädslan att förlora) trovärdighet, grupptänkande och feghet. (Fast jag är inte hundra på att jag rätt har förstått din fråga.)
Citat:
Samma sak med SD, men det kan jag förstå lite mer, för de har blivit mobbade tills de inte vågar lyfta blicken ens.
Om det nu är folket mot eliten, vad är i så fall vår roll i det kriget? Spelar tråden någon roll utöver att vara ett ovärderligt historiskt dokument för framtiden?
Folket, åtminstone den del av folket som engagerar sig för Sverige, är väldigt oorganiserade och saknar fokus. Frågan är vilka som kan erbjuda detta fokus. SD? MED? NMR? Alt-rigt/Motpol? Det känns som om vi är vid ett vägskäl där den som kan pusha de aktiva för sin sak kan avgöra framtiden. Ungefär som när bolsjevikerna tog kontroll över revolutionen efter Tsaren.
Om det nu är folket mot eliten, vad är i så fall vår roll i det kriget? Spelar tråden någon roll utöver att vara ett ovärderligt historiskt dokument för framtiden?
Folket, åtminstone den del av folket som engagerar sig för Sverige, är väldigt oorganiserade och saknar fokus. Frågan är vilka som kan erbjuda detta fokus. SD? MED? NMR? Alt-rigt/Motpol? Det känns som om vi är vid ett vägskäl där den som kan pusha de aktiva för sin sak kan avgöra framtiden. Ungefär som när bolsjevikerna tog kontroll över revolutionen efter Tsaren.
SDs (skenbara?) passivitet är lite gåtfull för mig.
Personligen betraktar jag tråden som en slags crowd sourced ledar cum debattsida, som därtill ger en hel del värdefulla lästips.
__________________
Senast redigerad av Meiji 2017-08-11 kl. 13:17.
Senast redigerad av Meiji 2017-08-11 kl. 13:17.