Jag tycker inte att Linderborg blir mer irrelevant. Lindberg, ja, självklart. Men Linderborg och Altstadt har harklat sig under värdegrundsfestivalen och uttrycker nu med rena röster kritik från vänster mot multikulturalismens överordnade ideologi, globalismen, som de (med rätta) missgynnar västerländsk arbetarklass men är till gagn för kapitalister.
Å sin sida har det globala kapitalet också tydligt identifierat de populistiska protester som har burits fram av den missgynnade arbetarklassen. Detta är ett akut hot mot kapitalets önskade fria rörlighet av pengar, varor och tjänster.
Så här skriver man i Financial Times:
Citat:
The central reason why Western democracy is in decline is that its capitalist bedfellow can no longer afford the financial demands that full-blown democracy is placing upon it. History has shown that capitalism can adapt, consorting with a variety of political systems in the past 5,000 years. Looking ahead, it will probably find another political host to aid its survival. Democracy — capitalism’s host over the past century — is far more brittle.
[...]
Globalisation and the Great Divide caused by advancing technologies have — as Thomas Piketty has shown — massively increased inequality throughout the West. Thomas Edison once noted that genius was 1 per cent inspiration and 99 per cent perspiration. Today’s digital divide is effectively separating the former, the 1 per cent — the inspired thinkers — from the latter, the 99 per cent — the perspiring workers. Rewards in income terms have flowed disproportionally towards the former and, already, that divide is now being reflected in wealth distribution, too.
A recent mutation of this logic has been the growing disenchantment of the youth with this unequal arrangement, as most are being progressively shut out of decent job opportunities that were open to their parents’ generation. The recent UK election — which saw the electorate start to swing towards the hard left on the back of an energised under-25s vote — and the fact that the youth of the US have made a socialist, Bernie Sanders, America’s most popular politician, are indications of this growing trend.
These fractures threaten the very fabric of democracy. The latter is predicated on the assumption that a clear majority of citizens must think that the democratic system works for them if they are to continue supporting it. In the US, with a majority of its citizens now predicting that their children’s generation will be worse off than their own, the American dream and with it, American democracy, is surely faltering.
https://www.ft.com/content/d0a5c460-...2-db19572361bb
Självklart har författaren, investeraren Michael Power, fel i sin historia. Kapitalism har inte funnits i 5000 år, utan den nuvarande formen uppstod efter upplysningen, långt efter de första demokratiska experimenten.
Men han har rätt i att det finns en spänning mellan kapitalet och demokratin och skriver alltså att kapitalet måste söka sig en ny "värd" som kan husera det. (Jag undrar om han är medveten om parasitanalogin som framträder för läsaren.)
Kapitalet är lika oroat över Corbyn och Sanders som över Trump och Brexit. Argumentationen är vällovligt befriad från förment humanism.
Jag ser alltså en stor frakturlinje uppstå i väst där vi på ena sidan har 1. kapitalet som vill se fri rörlighet av allt, svaga sociala kitt som innebär klena intresseföreningar för klasser och folkgrupper, 2. nyliberaler (den politiska och ideologiska armen för kapitalismen), 3. postmodernister (som önskar fragmentering av befintliga västliga institutioner (patriarkat, familj, folkgrupper) utan större ekonomiska funderingar.
På den andra sidan kommer vi att ha de klassiska politiska rörelserna som försvann efter andra världskriget: paleokonservativa och (delvis) libertarianer och dels den politiska rörelse som svårt försvagats efter kalla krigets slut: statssocialister och nationella socialdemokrater.
I själva förkastningslinjen bubblar nya saker fram där neoreaktionen kanske är intellektuellt mest intressant.
Hela tiden ser man samma sak utmålas men med olika begrepp, t ex Fukuyama som skriver om striden mellan liberalism och demokrati. Eller när svenska politiker och journalister säger att vi måste skydda demokratin genom att undertrycka friheten och möjligheten för vanliga människor att komma till tals och påverka samhället.
Stridsäpplena kommer nu i början att vara invandringspolitik, urspårad identitetspolitik, internets frihet, tullar och handelshinder.